Att döda ego

Moderator: Moderatorgruppen

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Att döda ego

Inläggav Deuce Deceptor » 31 okt 2005 19:16

Long time no see. Är nu ledig ifrån ett intensivt lumparliv och tänkte därför delge forumets medlemmar lite tankar jag haft senaste tiden. Mitt engegemang i tråden blir tyvär bara denna vecka.

Såhär va...

Tänk er människan som ett subuniversum. Det som du kallar för "jag" är uppbyggt av samma bröte som allt annat i denna verklighet. Vi är en droppe i havet, en smula i degen osv a´la brahman. (visst finns det säkert endel som redan nu börjar klaga över själen osv...men anta för disskutionens skull nu att det handlar om anatma och inte om atma). Vi är alltså alla en ständigt förändrande orsakskedja bestående av samma substans som vår omvärld. Vad är det då som skilljer oss från vår omvärld, som gör att jag säger subuniversum och inte att vi alla är ett(vilket jag i och för sig skulle kunna häva ur mig). Det som spjälkade ut livet ifrån resten av universum. En tanke jag lekt med är att detta är begär. Drivkraften att fortleva, kopieras och förändras är något som verkar vara kärnan i allt vi kallar liv. Det som ligger till grund för skapandet av det vi kallar människa. Allt annat är bieffekter.

Så till en aspekt av begär(det är lite rörigt det är jag medveten om). Begäret,lusten, drivkraften till något annat, är om vi annammar ett buddhistiskt(och vissa andra synsätt) själva kärnan till lidande och all annan djävulskap. Det är liksom dalarna i vår lyckokurva som skall utsläckas till förmån för en högre form av tillfredställelse och inte manodeprisiv lycka. Begäret kommer enligt viss buddhistisk teori just ifrån en felaktig föreställning om jaget som något fast. Anatma och inte atma..är inte bara en metafysisk sanning utan skall få praktiska konsekvenser.

Så om vi nu jobbar för ett minskande av begären, ett utsläckande av jaget...vad blir då kvar? Om vi närmar oss alltet, resten av universum, tao, urprincipen, utslocknar vi då på ett sätt som kan jämmföras med död...eller uppnår vi ett positivt tillstånd? Om begär är själva essensen...går det att ta bort?

Om svaret är nej. Vilken annan lösning kan vi försöka med för att minimera de negativa delarna av begäret?

Jag har lite mer tankar i ämnet, men det får räcka för nu.

Salam/DD

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 19:48

Tänkt en del på detta själv, men är oerhört trött pga overdosering av sömnmedel (engångsföretelse), så kan inte riktigt tänka helt klart nu.

"Vad är det då som skilljer oss från vår omvärld, som gör att jag säger subuniversum och inte att vi alla är ett(vilket jag i och för sig skulle kunna häva ur mig). Det som spjälkade ut livet ifrån resten av universum"

Du säger att det kanske är begär. Detta kan stämma, men det är inte begäret i sig som skiljer oss, det är vad begäret tycks skapa hos människan alena. Det som skiljer människan från all övrig form av existens vad vi än så länge VET, är just att vi kan reflektera över vår egen basis för existens. Det är liksom om existensen skulle titta sig själv i en ständigt föränderlig spegel. Det som rent tekniskt gör att jag kallar mig för jag, och inte för oss, är alltså helt enkelt det faktum att jag kan det (detta väcker en hel del följdfrågor / riktningar, men jag är för trött att ta dem nu, tar dem imorrn). Men vi vet ju inte om inte all form av existens är lik vår egen. Kanske stenen tänker på en rad olika sätt, bara att vi inte är medvetna om det.

"Det är liksom dalarna i vår lyckokurva som skall utsläckas till förmån för en högre form av tillfredställelse och inte manodeprisiv lycka."

Dessa dalar innebär ju även toppar, och båda tar väl delvis ut varandra.
Tidens relation till förändring innebär att ju mindre förändring, desto mer har vi närmat oss evigheten. Nu är det ju rent tekniskt att som människa finns det aldrig ett stadium där man "står helt stilla", men ju långsammare man går/springer, desto mer kan man uppfatta av saker vid sidan om vägen.

"Så om vi nu jobbar för ett minskande av begären, ett utsläckande av jaget...vad blir då kvar? Om vi närmar oss alltet, resten av universum, tao, urprincipen, utslocknar vi då på ett sätt som kan jämmföras med död...eller uppnår vi ett positivt tillstånd? Om begär är själva essensen...går det att ta bort? "

Schopenhauer sade "allt är vilja". Detta kan ju relateras till vad du kallar begär. Som människa går det ej att utsläcka helt (vi kan inte undly våra biologiska bojor), men det går att reflektera över.
Liksom om en robot skulle tänka "jag är ju en robot. Varför gör jag såhär?". Den är ju inte då länge en robot i egentlig mening.
Om detta är ett positivt tillstånd eller ej beror på våra värderingar (vad vi kan veta. Om nu universum har värderingar är ju svårt att säga).

Du tänkte väl delvis såhär, ville bara förtydliga med egna ord :) Intressanta tankar!

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 31 okt 2005 19:58

Som jag har skrivit i tidigare trådar så är jag helt emot att uppmuntra en strävan efter satoritillståndet. Jag uppmuntrar inte heller folk att bruka kokain. Båda ger dock en otroligt välbehaglig känsla. Jag uppfattar det dock som sekundärt. Vill du gå runt och lalla i din egen lyckovärld så har du inte speceillt högt anseeende i mina ögon iallafall.

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 20:03

"satoritillståndet"
Är det liknande nirvana eller? =)
Det där med kokain är ju att på kemisk väg förändra balansen i kroppen. På detta sätt kan man främställa lycka. Huruvida den är syntetisk och således falsk eller ej beror ju på om man anser att lyckan i sig är målet och vägen, d.v.s. den är substanslös, eller om vägen till lyckan är lika viktig.
För att kunna definiera något som glädje, krävs ju att annat har känts. Om vi alla föddes med en konstant glädje, skulle man då kunna kalla den glädje? Människan tycks ju oftast definiera saker i olika fack, ofta med hjälp av poler och motpoler. Vad tros? :)

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 31 okt 2005 20:15

Rafael skrev:"satoritillståndet"
Är det liknande nirvana eller? =)
Det där med kokain är ju att på kemisk väg förändra balansen i kroppen. På detta sätt kan man främställa lycka. Huruvida den är syntetisk och således falsk eller ej beror ju på om man anser att lyckan i sig är målet och vägen, d.v.s. den är substanslös, eller om vägen till lyckan är lika viktig.
För att kunna definiera något som glädje, krävs ju att annat har känts. Om vi alla föddes med en konstant glädje, skulle man då kunna kalla den glädje? Människan tycks ju oftast definiera saker i olika fack, ofta med hjälp av poler och motpoler. Vad tros? :)


Ja, vi kan jämnställa det med nirvana, fast du är givetvis levande;) Jag håller med dig att vi behöver olycka för att känna glädje. Jag tror det är meningen att vi ska uppleva ett visst mått av olycka i det här livet, ja. Jag ser det inte som konstruktivt att spjärna emot olyckan, men jag ser det som dumt att inte ta emot ögonblick av lyckan.

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 20:26

Rafael skrev:"Så om vi nu jobbar för ett minskande av begären, ett utsläckande av jaget...vad blir då kvar? Om vi närmar oss alltet, resten av universum, tao, urprincipen, utslocknar vi då på ett sätt som kan jämmföras med död...eller uppnår vi ett positivt tillstånd? Om begär är själva essensen...går det att ta bort? "

Schopenhauer sade "allt är vilja". Detta kan ju relateras till vad du kallar begär. Som människa går det ej att utsläcka helt (vi kan inte undly våra biologiska bojor), men det går att reflektera över.


Med lite övning kan man nå "exotiska" tillstånd - i alla fall för gemene man, som ger en del att tänka över - jag skrev en halvdetaljerad instruktion i slutet av länken nedan.

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 8099#18099

När man stänger av ALLT - inklusive tankar - så FINNS "Jag" ändå, förnimmer, och har vilja och medvetande. Vad är "Jag"? Inte min kropp, inte mina tankar...

Shiva

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 20:39

Man kan ju ifrågsätta huruvida det går att stänga av "allt" av någotdera i en individ. Allt är kanske mer eller mindre beroende av allt annat. Men intressant läsning i vilket fall. Jag tror personligen att man kanske kan stänga av allt, men att man i alla fall kan komma närmare en avstängning (eller är det att stänga av? ;P).
Har du läst "The doors of Perception" med Aldous Huxley? Mycket intressant och "häftig" bok inom samma tema, med mycket filosofiska genomgångar av hans upplevelse av den "externa verkligheten" (mycket mycket förenklat detta.)

Kraniet
Inlägg: 36
Blev medlem: 17 maj 2005 22:51
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inläggav Kraniet » 31 okt 2005 20:44

buddistiska munkar mediterar ju sig lyckliga. man har tom kunat se ökad hjärnaktivitet i de områden som förknippas med lycka.
frågan är ju vad lycka egentligen är. Vi tänker ju normalt på lycka som ett euforiskt tillstånd motsatsen til olycka. Men lycka kanske egentligen är att vara tillfreds och det kan man ju bara uppnå om man frigör sig från begär. Utan begär så fins det ju inget att sträva efter.
Men det behöver ju inte betyda att man blir en zombie. Kanske är det först utan begär man kan handla så som man ska/bör för att må bäst. Kanske kommer man då att ha skalat bort allt onödigt och koncentrerar sig på det som är nyttigt. vad vet jag..

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 20:48

Kraniet, detta kräver att man inte likställer begär med vilja.

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 31 okt 2005 20:48

Skogsälvan skrev:
Rafael skrev:"satoritillståndet"
Är det liknande nirvana eller? =)
Det där med kokain är ju att på kemisk väg förändra balansen i kroppen. På detta sätt kan man främställa lycka. Huruvida den är syntetisk och således falsk eller ej beror ju på om man anser att lyckan i sig är målet och vägen, d.v.s. den är substanslös, eller om vägen till lyckan är lika viktig.
För att kunna definiera något som glädje, krävs ju att annat har känts. Om vi alla föddes med en konstant glädje, skulle man då kunna kalla den glädje? Människan tycks ju oftast definiera saker i olika fack, ofta med hjälp av poler och motpoler. Vad tros? :)


Ja, vi kan jämnställa det med nirvana, fast du är givetvis levande;) Jag håller med dig att vi behöver olycka för att känna glädje. Jag tror det är meningen att vi ska uppleva ett visst mått av olycka i det här livet, ja. Jag ser det inte som konstruktivt att spjärna emot olyckan, men jag ser det som dumt att inte ta emot ögonblick av lyckan.


Skrev ett inlägg om detta nyss:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 9153#19153

Jag tror att många förknippar reduktion av egot med inaktivitet och att vara världsfrånvänd. Det är förstås en väg, men den personen har inte kommit speciellt långt - jag kallade tillståndet för en kontrollerad miljö i inlägget som jag länkade till. Om du bara kan trivas i ett kloster eller sittandes i djup meditation - då är du inte fri för fem öre.

Målet är snarare:
Before enlightenment - chop wood, carry water.
After enlightenment - chop wood, carry water.

Vad folk glömmer att nämna är att EFTER upplysningen så upplevs det du gör på ett helt annat sätt, men det externa livet behöver inte förändras ett smack.

Nr 2 av de klassiska Zen-koanerna lyder kondenserat som följer: An old man asked, "Are greatly cultivated people still subject to causality?"
The master said, "They are not blind to causality."

Jag grubblade över den förut då jag hade en bekant som lyckades skära igenom många av spratteltrådarna som styr gemene man, ingenting oroade eller bedrövade eller förargade honom. Allt bara VAR. Jag förstod men ändå inte. Jag ställde då följande fråga: "Om du ser en person bli nedslagen på gatan, ignorerar du det?". Svar: "Nej, självklart inte." Fråga: "Men vad gör du då?". Svar: "Ingriper utan att involvera mig emotionellt.".

Han skiljer alltså på rätt och fel (i det samhälle som han lever i) - Not blind to causality, men dras inte med i aggression/rädsla - Not subject to causality.

Han går alltså INTE och lallar med ett fånigt leende på läpparna avskärmad från samhället och världen, tvärtom. Han går däremot och lallar med ett fånigt leende på läpparna med vidöppna ögon och sinnen, och kan uppleva samhället och världen fullt ut från en livsbejakande position.

Shiva

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 21:11

ne för att gå runt med ett fånigt leende på läpparna krävs ju att man har en anledning att gå runt med ett fånigt leende på läpparna :P
Att komma ur allt det som "vi" definierar som subjektets bojor (åtminstone delvis) torde ju vara varken definiera något som bra eller dåligt. Både lycka och olycka försvinner. Annars ter man sig mer som någon nyfrälst som "har svaren".
Det är väldigt lätt att lura sig själv, man kan till och med hävda att hur man än gör så kanske man lurar sig själv. Jag kan ju vara ärlig och anta att anledningen till att jag skriver detta är (åtminstone delvis) den tillfredställelse det ger att ge utlopp för mina tankar och visa vad jag vet.
Men, varför skriver jag nu detta? Är det för att jag vill visa min insikt om min insikt? Man kan fortsätta i all evighet.
Det du skriver om är ju en livsfilosofi, men att "cleanse the doors of perception" (Blake) är ju inte någon livets filosofi. Det är ett försök att ge upp begäret och viljan, att närma sig evigheten, ett anamande av död.
Detta går inte helt om man vill leva, för då kan man inte vara helt död. Men man kan sträva mot vad man nu vill kalla det, nirvana eller annat. Och självklart kan man tro sig ha uppnått detta tillstånd, men man kanske egentligen bara har uppnått sin tro om att ha uppnått tillståndet.

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 21:17

Förresten: "Jag tänker, alltså finns jag". Innebär ju att DU alltid existerar om du tänker =) (det jag skrev om i början)

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Re: Att döda ego

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 21:23

Jag ska försöka förklara mina högst personliga tankar kring det.
Deuce Deceptor skrev:Det som spjälkade ut livet ifrån resten av universum. En tanke jag lekt med är att detta är begär. Drivkraften att fortleva, kopieras och förändras är något som verkar vara kärnan i allt vi kallar liv. Det som ligger till grund för skapandet av det vi kallar människa. Allt annat är bieffekter.
Jag ser det som att spänningen ligger mellan ordningen och oordningen, form och formlöshet, fasta relger som konstant förändring. Kreativitet. (Alternativt att ordningen (spänningen) ordnar (spänner) med resterande ordningen (spänningen) vilket skapar oordningen.)

Termen självförverkligande är för övrigt väldigt ... underlig. Självet förverkligar sig själv. Formen (jaget) formar från formlöshet formen (begränsningen). Universum är självförverkligande, universum formar från formlösheten.

All form är begränsning. Jaget är en begränsning. Objekten är en begränsning. Så länge formen (jaget) försöker forma formlösheten så sker begränsningar av formlösheten.

Så om vi nu jobbar för ett minskande av begären, ett utsläckande av jaget...vad blir då kvar? Om vi närmar oss alltet, resten av universum, tao, urprincipen, utslocknar vi då på ett sätt som kan jämmföras med död...eller uppnår vi ett positivt tillstånd? Om begär är själva essensen...går det att ta bort?
Begären är essensen av formen, men inte formlösheten. Att vara öppen för formlösheten är att vara öppen för den spontana kreativiten - formandet (strukturering) av nya former (strukturer, mönster) - intelligens. När begären/formen är borta, så försöker formen (jaget) inte forma/begränsa formlösheten, utan accepterar och mottar den förmlösa strömmen som istället formar sig själv i kreativitet-spontanitet-lekande-levande. Detta är att vara ett med universum, eller snarare att vara ett med universums spontanitet, att rida på vågen.

Rafael skrev:1. Schopenhauer sade "allt är vilja". Detta kan ju relateras till vad du kallar begär
...
2. "satoritillståndet" Är det liknande nirvana eller? =)
1. Japp, Schopenhauer var inspirerad av just Buddhism.
...
2. Ja, satori är (en zen-buddhistisk term) för upplevelsen av just nirvara (allmän buddhistisk term).

Skogsälvan skrev:Som jag har skrivit i tidigare trådar så är jag helt emot att uppmuntra en strävan efter satoritillståndet. Jag uppmuntrar inte heller folk att bruka kokain. Båda ger dock en otroligt välbehaglig känsla. Jag uppfattar det dock som sekundärt. Vill du gå runt och lalla i din egen lyckovärld så har du inte speceillt högt anseeende i mina ögon iallafall.
Jag förstår inte riktigt vad du menar. Är du insatt i vad satori egentlige innebär? Jag uppfattar kokain som dåligt eftersom det bara är ett tillfälligt rus som sedan skapar abstinens/begär efter mer. Att "sträva mot" satori är den högsta formen av icke-strävande. Upplevelsen av satori skapar inte abstinens - det är den totala motsatsen - upphävandet av all form av abstinens - vilket är den totala lyckan. Jag förstår inte hur du resonerar här, vill du hjälpa mig att förstå?

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 31 okt 2005 21:37

Än mer underligt blir det om man definierar Universum som ett Jag.
Popjimmy, det är alltid kul när man ser att andra har tänkt det man själv har tänkt (ego+++?). Skrev nyligen just en hel del om:
"All form är begränsning. Jaget är en begränsning. Objekten är en begränsning. Så länge formen (jaget) försöker forma formlösheten så sker begränsningar av formlösheten" på frågan om "meningen med livet". Men vi skiljer oss åt vesäntligt på en punkt. Se:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=45

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 31 okt 2005 21:39

Jag har lite andra uppfattningar än dig, detta är naturligtvis endast mina personliga uppfattningar, jag respekterar naturligtvis dina, men vill gärna diskutera. :D
Skogsälvan skrev:Ja, vi kan jämnställa det med nirvana, fast du är givetvis levande;)
Nirvara är inte något efter döden. Att uppleva nirvara är att dö - från egot.
Skogsälvan skrev:Jag tror det är meningen att vi ska uppleva ett visst mått av olycka i det här livet, ja.
Jag tror jag inte håller med dig i din formulering, jag ser det finns inget i livet som är "meningen". Lidandet uppstår bara helt naturligt, det är ingen som som sätter ett krav på att livet måste innehållande lidande - det är snarare så att grunden för livets medför samtidigt grunden för lidandet.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster