Att döda ego

Moderator: Moderatorgruppen

linda
Inlägg: 3
Blev medlem: 31 okt 2005 23:48

Inläggav linda » 01 nov 2005 00:17

Skogsälvan skrev:Som jag har skrivit i tidigare trådar så är jag helt emot att uppmuntra en strävan efter satoritillståndet. Jag uppmuntrar inte heller folk att bruka kokain. Båda ger dock en otroligt välbehaglig känsla. Jag uppfattar det dock som sekundärt. Vill du gå runt och lalla i din egen lyckovärld så har du inte speceillt högt anseeende i mina ögon iallafall.


Jag ansluter mig till PopJimmys undran över vad du egentligen menar. Dessutom undrar jag om du använder kokain som ett samlingsnamn för allt som klassas som droger eller om du skiljer på brukande av kokain och andra typer av droger, såsom psykodeliska sådana.
Vidare undrar jag hur du får ihop din ståndpunkt i det första citatet med det du hävdar i citatet härunder där du säger att det är dumt att inte ta emot ögonblick av lycka. Innebär det att du ändå är positiv till, eller åtminstone neutral, till användandet av droger?

Skogsälvan skrev:Jag håller med dig att vi behöver olycka för att känna glädje. Jag tror det är meningen att vi ska uppleva ett visst mått av olycka i det här livet, ja. Jag ser det inte som konstruktivt att spjärna emot olyckan, men jag ser det som dumt att inte ta emot ögonblick av lyckan.


Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 01 nov 2005 00:20

ShivaDestructor skrev:
Rafael skrev:ne för att gå runt med ett fånigt leende på läpparna krävs ju att man har en anledning att gå runt med ett fånigt leende på läpparna :P

Det är det som är paradoxen. Att "noll-läget" inte är ett noll-läge. Jag har haft förmånen att kortare perioder fått vistas i tillstånd där a) extremt mycket "conditioning" är satt ur spel b) jag fungerat mycket bättre än normalt.

Vad menar du med "conditioning"?
Jag har grubblat en hel del om hur det kan komma sig och har en förklaringsmodell som jag håller för mig själv än så länge. Låt oss säga så här att tillståndet inte är baserat på neurologi.

Nu blev man ju nyfiken. Du vill inte ge någon hint, eller?

Spännande diskussion f.ö.

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 01 nov 2005 00:58

Puh...det var som fan. Högt tempo på forumet.

Ska reflektera lite förvirrat innan läggdags så kommer det mer i morn.

Min kommentar... Ja, begär kan beskrivas som vilja att forma det formlösa. Att påtvinga en bild på verkligheten som den aldrig kommer att leva upp till. Lidandet följer då det formlösa inte kan formas och världen och framtiden ligger till största del bortom vår kontroll att forma. När vi nyfiket börjar studera världen istället för att frustreras över att den inte passar in i våran snäva bild så kan vi närma oss en känsla av att flyta med, go with the flow, tao, brahman osv. Problemet är dock att lösningen på lidandets problem inte kan vara att totalt utsläcka viljan/begären då vi så att säga är just dessa. Jag tror att en lösning istället ligger i ett perspektivskifte.

I Bhagavad Gita så brottas prins Arjuna just med ovanstående problem. Dharma vs Moksha. Att göra vad han vill och vad han känner att han måste kommer leda till lidande...men att försöka undfly viljan och världen är en omöjlighet och kommer därför även det att sluta i olycka. Krishna löser (ok jag förenklar kraftigt) problemet med att det handlar inte om att sluta agera utan att ändra perspektiv på handlingen, varför man handlar och vad man förväntar sig av handlingen. Lösningen blir att handla för Krishna...och det sätt Arjuna skall handla på är enligt sitt kast.

Jag tycker att lösningen är tilltalande på så sätt att perspektiv måste ändras. Problemet uppstår i att jag inte är lockad av bhaktiförhållande till Krishna och inte heller tillhör ett krigarkast. Vad blir min krishna och vad styr mitt handlande?

Enligt viss buddhistisk teori så handlar det inte om att utsläcka lidandet utan att lära sig att leva med lidandet på ett tillfredställande sätt. Total frihet ifrån fysisk smärta och psykiskt lidande är en omöjlighet...men det går att förhålla sig till det på ett mer eller mindre bra sätt.

Detta förhållningssätt blir en typ av tillfredställelse som står utöver den vanliga sinuskurvan av lyckotoppar och lyckodalar.

Jag tror att detta förhållningssätt skall närma sig att "åka på vågen". Att uppleva världen här och nu, verkligen känna, utan att ständigt fundera över hur jag skall hålla kvar vid upplevelsen eller förändra den till det bättre.

Börjar sega ihop nu. Sover på saken, så kanske jag formulerar om inlägget i morn.

Vackra drömmar/DD

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Var nöjd med: allt som livet ger, och allting som du...

Inläggav hovnarr » 01 nov 2005 01:01

Jag får intrycket att många på den här tråden pratar om samma saker och ändå tycks prata förbi varandra. Stämmer det?

"Chop wood, carry water", säger Shiva. "Lev, skratta och gråt", säger Skogsälvan. Och PopJimmy pratar om acceptans.

Många verkar överens om att lyckosöckande är ett säkert sätt att bli olycklig. Och att acceptans av olyckan är ett säkert sätt att bli lycklig. Fast den lycka som söks i första meningen är inte samma lycka som fås i den andra meningen! Den första är lycka i egenskap av stimuli eller tillfredsställelse, den andra en sån lycka som behövs för att man ska kunna göra det man ska (gråta och hugga ved).

Skitsamma vilket håll (uppåt eller nedåt) man snärjer in sig åt, men man har faktiskt bättre saker för sig än att vara glad över att man är glad, eller ha ångest över att man har ångest. När man är insnärjd känner man varken yxans tyngd, vedens doft eller tårarnas sälta. Man är för upptagen av sina egna härliga känslor, utan att ge sig hän i egentlig mening. Och däri, i hängivenheten, tror jag att "egodöden" finns!

linda skrev:Dessutom undrar jag om du använder kokain som ett samlingsnamn för allt som klassas som droger eller om du skiljer på brukande av kokain och andra typer av droger, såsom psykodeliska sådana.


Hej Linda! Skiljer du på kokain och psykedeliska droger vad gäller deras förmåga att bidra till människors lycka? Om vi bortser från skillnaderna i biverkningar och beroendeframkallning och bara tittar på själva lyckoupplevelsen menar jag. Personligen menar jag att man gott, på ett grovt och lite bryskt sätt, kan klumpa ihop droger, kundalini m.m. under samma rubrik, typ "lyckosökande", "tillsatser" eller "aktiv princip". Som kontrast mot detta kan man sedan, för denna diskussions syfte, betrakta acceptans och icke-motstånd mot lidande, typ "mindfullness", "gilla läget" eller "passiv princip". (Utan att sedan lägga in någon värdering i vad som skulle vara bra eller dåligt. Jag tror t.ex. att "knark" kan vara jättebra för vissa och jättedåligt för andra.)

-narr-

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Re: Var nöjd med: allt som livet ger, och allting som du...

Inläggav Fication » 01 nov 2005 01:17

hovnarr skrev:Många verkar överens om att lyckosöckande är ett säkert sätt att bli olycklig. Och att acceptans av olyckan är ett säkert sätt att bli lycklig.


Eller kanske att över huvud taget värdera sitt tillstånd till antingen lyckligt eller olyckligt som säkert sätt att bli olycklig.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 01 nov 2005 02:10

Deuce skrev:Jag tycker att lösningen är tilltalande på så sätt att perspektiv måste ändras.
Jag tror jag förstår och att jag är beredd att hålla med dig.

Jag tror många människor som börjar studera t.e.x. buddhism missförstår "att få perspektiv" med "att pasera mållinjen och nå upp kriterierna för 'upplsyning'". De tror att nå "upplysning" är nå "målet" - vilket jag anser är en missuppfattning - det handlar inte om att nå ett mål - det handar om att hitta tillbaka till grunden att "få perspektiv".

Jag tror även att Heidegger försöker förklara denna grund, med sitt begrepp Dasein:
Dasein is a special entity in that it is simultaneously ontological (does) and ontic (is) in that its pursuit of itself is in fact the pursuit of the pursuit of itself; the primal nature of Dasein is authentic and recursive. Dasein is just the way we are. Traditions of language, logical system, or belief may obscure Dasein's authentic primal nature from itself. Beings are Dasein even when they are ontologically wrapped up in a tradition which obscures the authentic choice to live within and transmit this tradition. In this case Dasein still authentically chooses the tradition when it is confronted by a paradox within the tradition and must choose to dismiss the tradition or dismiss the experience of being confronted with choice.

Heidegger attempted to maintain the definition of Dasein as we all are, in our average everydayness. Dasein does not spring into existence upon philosophical exploration of itself. Heidegger intended Dasein as a concept, in order to provide a stepping stone in the questioning of what it means to be . When Dasein contemplates this, what seems (absurdly) circular in ontic terms, is recursive in ontological sense, because it brings the necessary appearance of time to the center of attention. Dasein is a way to get at an ontological understanding of time.

Eller som Krishnamurti skulle sagt det:
The moment there is experiencing, there is neither the person who is aware nor the object of which he is aware. There is neither the observer nor the observed but only a state of experiencing. Most of us find it is extremely difficult to live in a state of experiencing, because that demands an extraordinary pliability, a quickness, a high degree of sensitivity; and that is denied when we are pursuing a result, when we want to succeed, when we have an end in view, when we are calculating - all of which brings frustration. A man who does not demand anything, who is not seeking an end, who is not searching out a result with all its implications, such a man is in a state of constant experiencing. Everything then has a movement, a meaning; nothing is old, nothing is charred, nothing is repetitive, because what is is never old, The challenge is always new. It is only the response to the challenge that is old; the old creates further residue, which is memory, the observer, who separates himself from the observed, from the challenge, from the experience.
You can experiment with this for yourself very simply and very easily. Next time you are angry or jealous or greedy or violent or whatever it may be, watch yourself. In that state, `you' are not. There is only that state of being. The moment, the second afterwards, you term it, you name it, you call it jealousy, anger, greed; so you have created immediately the observer and the observed, the experiencer and the experienced. When there is the experiencer and the experienced, then the experiencer tries to modify the experience, change it, remember things about it and so on, and therefore maintains the division between himself and the experienced. If you don't name that feeling - which means you are not seeking a result, you are not condemning, you are merely silently aware of the feeling - then you will see that in that state of feeling, of experiencing, there is no observer and no observed, because the observer and the observed are a joint phenomenon and so there is only experiencing.
Therefore introspection and awareness are entirely different. Introspection leads to frustration, to further conflict, for in it is implied the desire for change and change is merely a modified continuity. Awareness is a state in which there is no condemnation, no justification or identification, and therefore there is understanding; in that state of passive, alert awareness there is neither the experiencer nor the experienced.
Introspection, which is a form of self-improvement, of self-expansion, can never lead to truth, because it is always a process of self-enclosure; whereas awareness is a state in which truth can come into being, the truth of what is, the simple truth of daily existence. It is only when we understand the truth of daily existence that we can go far. You must begin near to go far but most of us want to jump, to begin far without understanding what is close. As we understand the near, we shall find the distance between the near and the far is not. There is no distance - the beginning and the end are one.

PS: hovnarr, bra summering.

linda
Inlägg: 3
Blev medlem: 31 okt 2005 23:48

Psychodelics och meditation...samma effekt

Inläggav linda » 01 nov 2005 02:23

[quote="hovnarr"]
Hej Linda! Skiljer du på kokain och psykedeliska droger vad gäller deras förmåga att bidra till människors lycka? Om vi bortser från skillnaderna i biverkningar och beroendeframkallning och bara tittar på själva lyckoupplevelsen menar jag. Personligen menar jag att man gott, på ett grovt och lite bryskt sätt, kan klumpa ihop droger, kundalini m.m. under samma rubrik, typ "lyckosökande", "tillsatser" eller "aktiv princip".

Det är alldeles för stor skillnad mellan olika kategorier av droger för att endast biverkningar och beroendeframkallning skall låta dem hamna i olika kategorier. Låt oss bara jämföra alkohol och psychodelics. Medan alkohol har en ego-stärkande effekt har psychodelics som LSD en ego-upplösande effekt. För att göra en potentiellt lång utläggning om skillnaden i olika drogers effekt kort är mitt svar på din fråga: Ja jag menar att olika kategorier av droger har olika förmåga att bidra till lycka.

Jag anser att användandet av vissa droger kan ha samma effekt som "användandet" av meditation. Det vill säga en effekt av att ha "kommit till insikt", något som varar och finns kvar. Den effekt exempelvis MDMA ger på brukarens syn på livet, sig själv och många andra filosofiska "insikts" ämnen under själva "trippandet" är inte nödvändigtvis tillfälliga. De kan stanna kvar och forma ditt ego, eller frigöra dig från det etc etc.

Jag vill också säga att jag håller med om att droger verkligen inte är bra för alla. Speciellt inte i målet att "uppnå lycka" (och inte alla droger verkar som något annat än "lyckorus") men alla kan inte heller nå lycka genom meditation.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Kom rosor och salvia, kom hjärtansfröjd

Inläggav hovnarr » 01 nov 2005 11:36

Fication skrev:Eller kanske att över huvud taget värdera sitt tillstånd till antingen lyckligt eller olyckligt som säkert sätt att bli olycklig.


Hyvää på pisken Fication. Sällan ser man någon så olycklig som när man frågar en människa varför hon är lycklig. Vips börjar hon fragmentera sin tillvaro och dela upp i kategorier...

linda skrev:Jag vill också säga att jag håller med om att droger verkligen inte är bra för alla. Speciellt inte i målet att "uppnå lycka" (och inte alla droger verkar som något annat än "lyckorus") men alla kan inte heller nå lycka genom meditation.


Jag tror de kan vara nyttiga för vissa för att bryta den sortens barriärer och hämningar som kan verka hindrande för individens utveckling. Här ser jag faktiskt fler paralleller mellan alkohol och hallucinogener än du kanske gör. Man tar alkohol för att nå egohöjder som annars skulle vara svåra att nå, och man tar hallucinogener för att nå själsdjup som annars skulle vara svåra att nå. Sedan när man gjort det har man det svart på vitt: jag fixade det - jag nådde upp eller ned - men med den beska eftersmaken att det inte var helt min egen förtjänst.

Som en "quick fix" tror jag inte på alkohol eller hallucinogener, men som en väckarklocka som kan signalera att det är möjligt att resa sig respektive försjunka. Å andra sidan finns ju alltid risken att man tappar intresset för arbetet att läsa boken från pärm till pärm när man redan vet vad som händer i kapitel 3... Som sagt, inte för alla - men för vissa.

-narr-

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 01 nov 2005 11:55

PopJimmy skrev:
ShivaDestructor skrev:Ja, jag tycker inte att Buddhismen har alla svaren, nog om det. Det är som vanligt upp till var och en att söka. En sökare söker och finner, han/hon sväljer inte dogmer och doktriner utan att uppleva/härleda dem själv. Alla religioner började med någon som såg ljuset. Så fort personen förmedlar sin upplevelse så förvanskas budskapet OMEDELBART. Stommen är rätt, upplevelsen fanns där men så fort den blir reducerad till ord och tolkas av en person som ännu inte fått upplevelsen så blir det tokigt.

Min favoritmetafor om ontologi: Läsa om knulla, höra andra berätta om knulla, se film om knulla - helt ok, men när man knullat - då VET man. Gnosis.

Shiva
Så du har sett ljuset eller?


Det är en konstig fråga, men den som frågar får svar: Jag är inte upplyst för fem öre men jag har sett en och annan ljusstråle, jag vet en riktning där man ser en morgonrodnad, jag litar på att solen kommer att gå upp, jag snubblar över diverse hinder på min väg, men genom att snubbla över dem så vet jag att jag är på väg.

Jag ser folk som går i samma riktning, som är närmare ljuset, jag ropar ut till dem: "Vad sker där framme?". De svarar: "Kom ihåg att ta på gummistövlarna.". Jag fattar ingenting MEN när jag kommit fram så är det uppenbart. Det gick inte att förklara innan man kommit fram men när man väl var framme så var det självklart, det var min förståelse som måste mogna. Så jag hör röster bakom mig, som frågar: "Vad händer där framme?". Och jag svarar: "Myggspray, det är grejen." - samtidigt som jag blickar framåt och tar nästa steg, öppen för överraskningar och kaos samtidigt som jag är rädd och darrar...

Jag är en helt annan person idag än jag var för 2 veckor sedan. En helt annan person än för 2 månader sedan. En helt annan person än för 2 år sedan. Men det var för 3 år sedan som snöbollen började rulla. Jag vet inte hur lång backen är men den verkar lååång. Så länge jag rullar och växer så reflekterar jag inte över det.

MVH Shiva

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 01 nov 2005 12:08

Ta med en vindjacka! Det blåser på toppen, men utsikten är rätt fin. :)

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 01 nov 2005 12:47

Dubbelpost - ursäkta.

Shiva

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 01 nov 2005 12:49

Rafael skrev:Apropå övningar för att uppleva transcendens. Då jag själv aldrig prövat på detta kan jag inte svara för upplevelsen, jag menar bara för att man inte kanske ska måla in sig i ett hörn (påstår inte att du gör det). Helt enkelt, alla sanningar kan ifrågasättas. Det som jag har svårt att förstå, är väl hur man kan uppleva det du talar om Shivadestructor, och samtidigt anse att det ena är bättre än det andra.

Ja, det är en paradox. Jag TROR att Patanjali skrev om "falskt begär" och "äkta begär" (jag använder säkert helt galen terminologi). De "falska begären" skulle då vara all programmering av kultur, familj, omgivning, uppväxt - "måste ha 42-tums LCD-tv annars är man en loser", "har du inte skrivit doktorsavhandling så är du dum" - osv. De "äkta begären" skulle vara strävan att gå bortom programmeringen och uppleva skapelsen fullt ut. Den som kan sin Patanjali får gärna fylla i. Jag kan bara bekräfta att det känns RÄTT att helt plötsligt titta upp, se en eller flera trådar som någon rycker i så att man sprattlar, inse hur tråden kom dit, varför man sprattlar, vad det har inneburit tidigare - för att sedan acceptera tråden och - snip - klippa av den, eller lösa upp den... du VET att du blivit en friare människa - du VET att du har fler möjligheter att existera utan att dras med i andra människors vilda, vansinniga dans - du VÄLJER när du vill börja dansa, och när det är dags för en läskeblask.

Rafael skrev:Att över huvud taget vilja leda någon annan till "upplysning" är ju att lägga värderingar i det hela = återigen det som kanske skiljer mina tankar från dina. Kanske måste jag själv uppleva det du pratar om för att "förstå" det =)


Klockren poäng. Jag anser att det är en milsvid skillnad mellan att ge svar på frågor, peka ut riktningar, dela med sig av erfarenheter, jämte att DRA MED sig folk, att FRÄLSA folk, att HÄVDA att man har rätt osv.

Jag anser att om någon vill dra med sig folk, frälsa folk, hävda rätt, få folk att tro osv så är det bara en fråga om att man inte tror/vet själv. Man försöker skapa plattformen för tro genom majoritet och social proof.

Jag hoppas att jag inte framstått på "frälsningsviset" - jag är 100% anhängare av att man själv bildar sig en uppfattning. Däremot så svarar jag om någon frågar, och ger kanske en referens till något man kan prova för att få en upplevelse. Själslig utveckling är ju det mest privata man kan ägna sig åt (på vägen kanske det visar sig att inget är privat :-) - paradox).

Rafael skrev:"Vem som helst som investerar lite tid i Cittanupassana" - Får helt enkelt pröva det.

Detta är total workout av "det observerande jaget", förmodligen långt bortom de flesta psyk- (ologer,iatriker,oanalytiker, osv):s vildaste drömmar. Har du "tur" så kanske du kan "pröva det", jag vet folk som har jobbat målmedvetet i månader innan de gjort små framsteg. Jag tog en krokig väg, och en dag fick jag reda på att det var Cittanupassana.

Just att få ett begrepp och en redogörelse av andra som upplevt liknande saker anser jag vara mycket värdefullt. Dvs jag läser inte boken för att få en intellektuell förståelse av något jag kanske kommer att uppleva, utan för att få en bättre förståelse av vad jag har upplevt samt tips på riktningar/saker som jag kan utforska.

Rafael skrev:Är någons väg bättre eller sämre än någon annans?

Ens väg är ens väg - ingen stress, ingen tävlan, ingen jämförelse. Ens väg utvecklas i den takt och den riktning man behöver.

MVH Shiva

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 01 nov 2005 13:00

gudars, att det ska stinka buddism så inåt....överallt helatiden :)
Jag har tappat stinget där sen ett tag (sen Nietzsche tog stryptag på mig)..men ärligt talat..så kan jag känna lukten av Nietzsche lite vagt här också......^^

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 01 nov 2005 14:21

ja den kommer då inte från ShivaDestructor :P
Har du någon bra bok för introduktion i buddhism (kanske Zen?). Jag vet egentligen inte mycket rent direkt därifrån, utan har mer förstått det på någon framgmentarisk nivå

ShivaDestructor
Inlägg: 63
Blev medlem: 07 apr 2005 16:44

Inläggav ShivaDestructor » 01 nov 2005 14:32

Fication skrev:
ShivaDestructor skrev:
Rafael skrev:ne för att gå runt med ett fånigt leende på läpparna krävs ju att man har en anledning att gå runt med ett fånigt leende på läpparna :P

Det är det som är paradoxen. Att "noll-läget" inte är ett noll-läge. Jag har haft förmånen att kortare perioder fått vistas i tillstånd där a) extremt mycket "conditioning" är satt ur spel b) jag fungerat mycket bättre än normalt.

Vad menar du med "conditioning"?


Vanlig alldaglig programmering - "usch skräp på gatan - dåligt/fult", "lat tiggare i tunnelbanan - störande", "kommer jag att få lön den här månaden - hjälp", "fan vad dåligt tjejen dammsugit" och 1000-tals andra irrelevanta småsaker, även goda. När jag temporärt blivit bortkopplad från "dömandet" så är allt så vansinnigt vackert, perfekt i sin imperfektion - och jag gör allt som jag normalt skulle göra fast effektivare, renare, med glädje, njuter av att diska, städa, oväder, plocka hundskit osv. Sinnena fungerar klarare, intellektet blir skarpare, livskvaliteten är "bättre". Paradoxen igen.

Jag har grubblat en hel del om hur det kan komma sig och har en förklaringsmodell som jag håller för mig själv än så länge. Låt oss säga så här att tillståndet inte är baserat på neurologi.

Nu blev man ju nyfiken. Du vill inte ge någon hint, eller?

Jag tror att det är mycket roligare att upptäcka själv och dra sina egna slutsatser!

Spännande diskussion f.ö.

Ja, jösses vad det var aktivt i den här tråden!

MVH Shiva


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster