Vad kan man egentligen veta/vara helt säker på?

[freddemalte]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

[Algotezza]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

[freddemalte]

Hade tänkt ställa samma fråga som fredde; vad är 100% säkerhet?
Lite knepigt att ställa dylika frågor eftersom man redan i frågeställning måste ha en uppfattning om vad 100% säkerhet innebär och då har man svaret också.
Alltså krävs ett svar innan det går att ställa frågan och då är ju frågan redan onödig.

Hej lösdrivaren

Exakt! Något som jag skulle vilja kalla för en epistemologisk loop

Kunskap/vetskap (antaganden) kan enbart falsifieras och verifieras inom ramen för sin egen kontext, och därmed bygger den enbart på de premisser som i grunden definierar den.

Mvh
Fredrik

Vad menas med "falsifieras inom ramen för sin egen kontext"? Är det detsamma som "De premisser som i grunden verifierar den?" Vad tycker du att du får sagt med det?

/Algotezza

Hej Algotezza

Det jag vill, och tycker mig få sagt, med ovanstående är att det i själva processen att verifiera något eller falsifiera något, dvs klarlägga om det är "sant" eller "falskt" bygger på att man (de som verifierar) gemensamt har kommit fram till en epistemologisk skola utifrån vilken man relaterar olika fenomen till. Denna epistemologiska skola får sedan utgöra själva grunden (premisserna) för vad som kan anses vara falskt eller sant etc. Lämnar man den skolan, och pekar på något annat, ja då är det inte längre säkert att man kan försanthålla eller falsifiera de fenomen som redan hade genomgått den processen tidigare enligt den tidigare skolan.

Problematiken (loopen) bygger just på att den epistemologiska skolans premisser själva bygger på just den egna skolans premisser . . .  dvs en loop.

Mvh
Fredrik

[Cosmic philosopher]

Hej igen alla tänkare!

Vad kan man egentligen veta med 100% säkerhet?  :?:  :wink:

Hej Cosmic philosopher

För att kunna svara på den frågan på ett så seriöst och tydligt sätt som möjligt skulle jag först vilja be dig att definiera vad du avser med 100% säkerhet? Vad måste något leva upp till för att det ska vara 100% säkert?

När Jag vet vad du avser med detta, ja då blir det (kanske) lättare att svara.

Mvh
Fredrik

Hej freddemalte!

"Att veta med 100 % säkerhet" menar jag här vara lika med  - "att veta" - helt enkelt- i motsats till att ana,gissa,tro,förmoda,hålla för sannolikt, vara övertygad om , vara extremt övrtygad om eller vara utomordentligt extremt övertygad om etc. Då dessa senare ståndpunkter uttrycker en viss osäkerhet i mer eller mindre grad.  Många  gånger säger man ju i vardagsspråk  att man "vet"  - när det kanske egentligen rör sig bara om en slags tro eller stark övertygelse.  

Frågeställningen skulle alltså gärna lika kunnat vara : "Vad kan vi egentligen veta"?

Ja, och så kan man ju  ställa sig frågan: "Vad måste något leva upp till för att det ska klassas som vetande?"

[lösdrivaren]

Cosmic, ditt resonemang är som katten kring het gröt.
Replikerade till Sceptisk en gång om kausalitet där Sceptisk försökte föra fram peruksnubben Hume som höjden av klokhet. Hume, i kausalitetstänkade, såg två isolerade händelser. Vi kan inte veta att en händelse orsakar en annan, menade han. För Hume var alltså orsak-verkan inte absolut sann.
Ok, Hume är ursäktad då han var överklass och levde i en fantasivärld.
Min utgångspunkt är att det vi ser och upplever är sant. Varför flumma iväg och tro att våra sinnen är bedrägliga?
I tråden om ”objektivitet”, finns flera såna, hävdade jag att den enda objektiviteten vi kan nå är en sanning som är fri från vår subjektiva tolkning, en sanning, erfarenhet, som delas av alla. Någon abstrakt sanning finns inte, lika lite som gud finns. Vi människor är allena.

[freddemalte]

Hej igen alla tänkare!

Vad kan man egentligen veta med 100% säkerhet?  :?:  :wink:

Hej Cosmic philosopher

För att kunna svara på den frågan på ett så seriöst och tydligt sätt som möjligt skulle jag först vilja be dig att definiera vad du avser med 100% säkerhet? Vad måste något leva upp till för att det ska vara 100% säkert?

När Jag vet vad du avser med detta, ja då blir det (kanske) lättare att svara.

Mvh
Fredrik

Hej freddemalte!

"Att veta med 100 % säkerhet" menar jag här vara lika med  - "att veta" - helt enkelt- i motsats till att ana,gissa,tro,förmoda,hålla för sannolikt, vara övertygad om , vara extremt övrtygad om eller vara utomordentligt extremt övertygad om etc. Då dessa senare ståndpunkter uttrycker en viss osäkerhet i mer eller mindre grad.  Många  gånger säger man ju i vardagsspråk  att man "vet"  - när det kanske egentligen rör sig bara om en slags tro eller stark övertygelse.  

Frågeställningen skulle alltså gärna lika kunnat vara : "Vad kan vi egentligen veta"?

Ja, och så kan man ju  ställa sig frågan: "Vad måste något leva upp till för att det ska klassas som vetande?"

Hej Cosmic philosopher

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är den privata vetskapen om att du erfar just nu (ditt nuvarande fenomenella tillstånd). Allt annat (t.ex. gällande vad denna erfarenhet är eller innhåller i sak etc) blir gissningar och antaganden som är relaterade och projicerade på den allmänt vedertagna epistemologiska skolan, vilken jag skrev om tidigare.

Observera att "du:et" i min tidigare utsaga enbart är en språklig artefakt och något som ej är fokus för påståendet i sak. Så motargumentet "men man kan ju inte veta om det är just jag/du som upplever" håller alltså inte, då det inte är det som avses (dvs vem som upplever), utan enbart faktumet att det upplevs över huvud taget.

Observera även att den kandidat som jag lyfter här ovan inte är av intersubjektiv natur utan just privat och kan därmed inte med självklarhet bygga på våra vedertagna epistemologiska premisser (att vi ska vara överens om det vi erfar gällande objektet för frågeställningen), varför jag vill extrapolera hela detta resonemanget till att vi inte kan finna något som är 100% säkert om vi samtidigt kräver att det ska verifieras intersubjektivt.

Mvh
Fredrik

[lösdrivaren]

Ok, jag tror att jag är med på vad du menar och enligt den definitionen finns det väl egentligen bara en kandidat till 100% säker vetskap, och det är vetskapen om att det du erfar just nu erfars (det fenomenellas utseende är som är).

Fredrik [/i]

Nejdå, det subjektiva kan aldrig vara allmängiltigt. En prövning för objektivitet nås endast genom att frigöra sej från egen tolkning och pröva sin tolkning mot något som är utanför sej själv.

[Marko]

utom alla rimliga tvivel. eller det har hänt.

100% är att ett har skett.
Hur kan något ske till 18%  jag gick till skolan med 18%

jag uppfattade det till 300%, en extra stark upplevelse antar jag det betyder,

procent i filosofin är inte matematik.

ni filosoferar  nog om matematik där sinnesupplevelser är matematiskt beskrivna.
kan man säga att något inte sker ? jag gick inte till skolan med 71% eller med 1%
jag upplevde kärlek till 1% eller vad betyder 1% kärlek ? svag kärlek ?

att något sker nu, är intressant, för nu är väl minnen av nuet ?


och sen består vårt rum av avstånd,
person A upplever en sak, och person B upplever samma sak.
Men det kan inte ske samtidigt, För det tar tid för informationen Att färdas från A till B
vilket gör det omöjligt att uppleva saker samtidigt = tex sann empati är omöjlig ?

[lösdrivaren]

Nja, du är ute och cyklar Marko. Du, liksom Justin använder sannolikheten vårdslöst. Kommer ihåg när Justin försökte pressa mej med sannolikheter om matematiska satser, först 99% sannolikhet, sen 99,9% sannolikhet, hur säker är du att matematiken håller? Till slut 99,99% säkerhet.
Du Marko och Justin misshandlar sannolikhetsteorin i och med att sannolikhetsteorin kräver ett utfallsrum av händelser. Betyder att du har ett väldefinierat antal möjligheter i försöket, den här klassiska sannolikhetsteorin utesluter gissningar på 99,99% etc.

[Marko]

Nja, du är ute och cyklar Marko. Du, liksom Justin använder sannolikheten vårdslöst. Kommer ihåg när Justin försökte pressa mej med sannolikheter om matematiska satser, först 99% sannolikhet, sen 99,9% sannolikhet, hur säker är du att matematiken håller? Till slut 99,99% säkerhet.
Du Marko och Justin misshandlar sannolikhetsteorin i och med att sannolikhetsteorin kräver ett utfallsrum av händelser. Betyder att du har ett väldefinierat antal möjligheter i försöket, den här klassiska sannolikhetsteorin utesluter gissningar på 99,99% etc.

Det jag pratar om är inte matematik,
jag pratade om hur man till vardags använder begrepp för att föklara händelser.

Gissningar (filosofiska antaganden) blir för diffust och mer beskrivande ?

[lösdrivaren]

”till vardags” är för diffust, Marko. Hela den här tråden går väl ut på att definiera ”100% säkerhet om vetskap”. Jag pratar inte heller om matematik uteslutande utan om säker visshet och om de grunder som kan vara tillförligliga.
Kort sagt, utgå från det som alla är överens om, detta är objektivitet, nåt mer säker kunskap finns inte. Lita på dim medmänniska.

[Marko]

”till vardags” är för diffust, Marko. Hela den här tråden går väl ut på att definiera ”100% säkerhet om vetskap”. Jag pratar inte heller om matematik uteslutande utan om säker visshet och om de grunder som kan vara tillförligliga.
Kort sagt, utgå från det som alla är överens om, detta är objektivitet, nåt mer säker kunskap finns inte. Lita på dim medmänniska.

Jag vet garanterat att det hände - filosofiska antaganden = <100% ?

till vardags är inte diffust utan exakt ur vi förhåller oss till ett begrepp.
oändligt är tex ett begrepp för något utan slut. så tolkar de flesta ordet som.

filosofi blir att gå utanför in i det okända, se på vad begreppet oändlig kan innebära.
och jag skulle vilja säga att matematik inte kan implementeras i detta, inte på ett bra vis.

matematik hör hemma i fysiken. vad har det sunda förnuftet för matematisk variabel i procent ?

[lösdrivaren]

Du snackar skit helt enkelt. Kom med nåt vettigt och inga flumgrejer.

[Marko]

Du snackar skit helt enkelt. Kom med nåt vettigt och inga flumgrejer.

varför är det skit ?

om  jag gör ett antagande vetenskapligt att något existerar, tex en våg, jag kan enkelt dela upp den i matematiska enheter och göra mätningar. en sekund och en meter. vi får absoluta mätvvärden(-+feltolerans) när vi mäter objektet. Fysiskt kan vi beskriva att mellan 1Ampere och 1.01Ampere är dess arbetsområde. Vi kan inte mäta exakt i fysiken och göra exakta beskrivningar (mätverktygen är felkalibrerade), utan får hålla oss till feltoleransen, vilket inte gör matematiken mindre exakt.

Matematiken hör hemma i vetenskap,

istället för att säga att jag pratar skit, så berätta hur man får matematik att fungera exakt i filosofiska antaganden.

Vad jag förstår så är de flesta överrens om att inget kan helt säkert vetas, vad är matematikens roll i detta ?

[lösdrivaren]

Du skriver
"matematik hör hemma i fysiken".
Gör det inte alls. Matematiken är fristående disciplin, någonstan mellan humanistiksa och naturvetenskapliga, men avgjort självständigt.