Vad kan man egentligen veta/vara helt säker på?

Moderator: Moderatorgruppen

lösdrivaren
Avstängd
Inlägg: 869
Blev medlem: 16 okt 2010 12:33

Inläggav lösdrivaren » 29 nov 2011 18:59

Jo jag förstår din fråga och hänvisningen till C:s fråga.
Jag har dock svårt att tänka mej en ”gudomlig domstol” där alla frågor besvaras med ja/nej.
Och visst är jag pragmatiker i den här frågan, metafysiska spekulationer finner jag helt ointressanta. Kants ”tinget i sig”, som är metafysisk fråga  och dels svar till Cosmic är rätt ointressant. Kan dock medge att frågan kan diskuteras vid en öppen brasa med vinglas i handen och med en snygg brud bredvid sej när man vill leka intellektuell.
maximal utdelning med minimal ansträngning

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 29 nov 2011 19:05

lösdrivaren skrev:[...]Kan dock medge att frågan kan diskuteras vid en öppen brasa med vinglas i handen och med en snygg brud bredvid sej när man vill leka intellektuell.
Hej lösdrivaren

Det låter inte helt fel!

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 599
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 29 nov 2011 20:39

Hej alla! (om ni egentligen existerar där ute- jag kan ju inte vara 100 % säker...)  :wink:

Men - för säkerhet skull - tar jag av mig hatten och tackar för alla intressanta,underhållande roliga svar! :wink:

Så jag kan alltså vara 100 % säker på att jag upplever/manifesterar/erfar/tycker/skapar något? Så själva upplevelsen/manifestationen/erfarenheten/åsikten/skapelsen i sig (i mig) utgör ett vetande (för mig)? Detta "kan djupast sett alltså inte ifrågasättas" (av mig)? Men allt annat övrigt blir då osäkert och därmed till en slags mer eller mindre stark förmodan/tro/övetygelse?

T ex jag sitter här hemma framför datorn och läser denna tråd som är rätt så kul. Jag upplever just detta och jag kan vara 100 % säker på denna min upplevelse. Detta är "min sanning". Så som jag upplever det - så upplever jag det helt enkelt. Det är däremot osäkert t ex om mitt hem existerar rent objektivt-av sig själv (så som jag upplever det i mitt inre) eller ens om det existerar någon dator framför mig. Det kan vara en slags dröm alltihop. Men tänk om inte ens hemmet existerar i en slags dröm heller då?  Hur kan jag då uppleva detta mitt hem (om det inte ens skulle finnas i en slags dröm)? Det måste det väl ändå göra... Ett slags medvetande måste väl existera där som "grund" till min upplevelse- eller... Och filosofiforumet kanske inte existerar heller egentligen "där ute". Och forumsmedlemmarna som svarat på min tråd kanske heller inte existerar egentligen...etc.   :wink:
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher

http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

lösdrivaren
Avstängd
Inlägg: 869
Blev medlem: 16 okt 2010 12:33

Inläggav lösdrivaren » 29 nov 2011 21:15

Cosmic philosopher skrev:Hej alla! (om ni egentligen existerar där ute- jag kan ju inte vara 100 % säker...)  :wink:

Jag upplever just detta och jag kan vara 100 % säker på denna min upplevelse. Detta är "min sanning". Så som jag upplever det - så upplever jag det helt enkelt.


Nä, säker kan du inte vara, därför söker du bekräftelse hos oss och frågar  :)

Fanns en filosof på medeltiden, har glömt namnet, som t o m tvivlade på sin egen existens.
I samma situation idag hade vitrockarna dykt upp och en färd till närmaste hospital.
maximal utdelning med minimal ansträngning

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 599
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 nov 2011 09:07

Hej lösdrivaren!

lösdrivaren skrev:Nä, säker kan du inte vara, därför söker du bekräftelse hos oss och frågar  :)


Ja, jag är väl(?) ganska säker på att jag är ganska osäker på flera fronter... :wink:

lösdrivaren skrev:Fanns en filosof på medeltiden, har glömt namnet, som t o m tvivlade på sin egen existens.
I samma situation idag hade vitrockarna dykt upp och en färd till närmaste hospital.


Intressant. Är det någon annan som vet vem denna filosof kan tänkas vara  och vad han hette?

Det skulle varit spännande att ta tidsmaskinen och åka tillbaka till den tiden och platsen där denna filosof verkade och träffa honom.

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=9133

Finns det något någon  benämning/begrepp i den filosofiska eller vetenskapliga terminologin  - eller vad kallas det när en person seriöst tvivlar på sin egen existens och inte tror sig ens existera? Kan denna åsikt vara betydligt mer sällsynt förekommande än solipsismen?
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 30 nov 2011 17:09

Cosmic philosopher skrev:Hej lösdrivaren!

lösdrivaren skrev:Nä, säker kan du inte vara, därför söker du bekräftelse hos oss och frågar  :)


Ja, jag är väl(?) ganska säker på att jag är ganska osäker på flera fronter... :wink:

lösdrivaren skrev:Fanns en filosof på medeltiden, har glömt namnet, som t o m tvivlade på sin egen existens.
I samma situation idag hade vitrockarna dykt upp och en färd till närmaste hospital.


Intressant. Är det någon annan som vet vem denna filosof kan tänkas vara  och vad han hette?

Det skulle varit spännande att ta tidsmaskinen och åka tillbaka till den tiden och platsen där denna filosof verkade och träffa honom.

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=9133

Finns det något någon  benämning/begrepp i den filosofiska eller vetenskapliga terminologin  - eller vad kallas det när en person seriöst tvivlar på sin egen existens och inte tror sig ens existera? Kan denna åsikt vara betydligt mer sällsynt förekommande än solipsismen?
Hej Cosmic philosopher

Om det finns någon filosofisk term eller begrepp för ståndpunkten (eller upplevelsen) av att man ej existerar känner jag inte till, men däremot kan du i följande länk se en gammal bok eller artikel som Google scannat in i vilket detta tas upp. Kapitel 1, sid 16, Stycke 25:

http://books.google.se/books?id=4IrzFle ... &q&f=false

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 599
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 nov 2011 18:02

freddemalte skrev:
Cosmic philosopher skrev:Hej lösdrivaren!

lösdrivaren skrev:Nä, säker kan du inte vara, därför söker du bekräftelse hos oss och frågar  :)


Ja, jag är väl(?) ganska säker på att jag är ganska osäker på flera fronter... :wink:

lösdrivaren skrev:Fanns en filosof på medeltiden, har glömt namnet, som t o m tvivlade på sin egen existens.
I samma situation idag hade vitrockarna dykt upp och en färd till närmaste hospital.


Intressant. Är det någon annan som vet vem denna filosof kan tänkas vara  och vad han hette?

Det skulle varit spännande att ta tidsmaskinen och åka tillbaka till den tiden och platsen där denna filosof verkade och träffa honom.

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=9133

Finns det något någon  benämning/begrepp i den filosofiska eller vetenskapliga terminologin  - eller vad kallas det när en person seriöst tvivlar på sin egen existens och inte tror sig ens existera? Kan denna åsikt vara betydligt mer sällsynt förekommande än solipsismen?
Hej Cosmic philosopher

Om det finns någon filosofisk term eller begrepp för ståndpunkten (eller upplevelsen) av att man ej existerar känner jag inte till, men däremot kan du i följande länk se en gammal bok eller artikel som Google scannat in i vilket detta tas upp. Kapitel 1, sid 16, Stycke 25:

http://books.google.se/books?id=4IrzFle ... &q&f=false

Mvh
Fredrik


Hej freddemalte!

Tack så mycket för länken! Intressant. Undrar hur många människor rent procentuellt här på jorden som befinner sig i detta tillstånd (mer permanent) och helt seriöst inte tror sig existera (mer permanent). Det är nog mycket ovanligt skulle jag tro - men man kan ju inte vara helt säker...  :wink:
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Re: Vad kan man egentligen veta/vara helt säker på?

Inläggav Rorschach » 30 nov 2011 19:58

Cosmic philosopher skrev: "Att veta med 100 % säkerhet" menar jag här vara lika med  - "att veta" - helt enkelt- i motsats till att ana,gissa,tro,förmoda,hålla för sannolikt, vara övertygad om , vara extremt övrtygad om eller vara utomordentligt extremt övertygad om etc.

Frågeställningen skulle alltså gärna lika kunnat vara : "Vad kan vi egentligen veta"?

Ja, och så kan man ju  ställa sig frågan: "Vad måste något leva upp till för att det ska klassas som vetande?"


Jo, den verkar ha viss relevans för frågeställningen. Har du några krav i åtanke för att något ska klassas som vetande?

Teofil
Inlägg: 46
Blev medlem: 21 aug 2011 23:44

Inläggav Teofil » 30 nov 2011 20:12

//

lösdrivaren
Avstängd
Inlägg: 869
Blev medlem: 16 okt 2010 12:33

Inläggav lösdrivaren » 30 nov 2011 20:25

Håller inte riktigt med. Massa klychor du kommer med. Du försöker vända upp och ner på all visdom som generation efter generation har filat på. Det är ungefär som med husmanskost, finns inget bättre än lössås med stekt fläsk. Billigt gott, uppskattar alla som har gjort en insats för lössås, lyfter på hatten om jag hade en, generationers samlade möda blommar upp i löksåsen.
maximal utdelning med minimal ansträngning

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 01 dec 2011 01:04

Jag är lite nyfiken på hur ni kan logga in här utan att vara helt säkra på att ni kan och vet vart lösenordet är.
Och jag är nyfiken på mängder utav saker som vad ni tänker när ni tittar er käres ansikte, tänker ni, hon existerar inte, jag hallucinerar ?, var ligger visheten i detta ?

Har filosofer hamnat i något knepigt kognitivt tillstånd ?
Försök förklara för ett barn att det hon inte ser kan hon inte veta att det finns,
Min dotter sa redan när hon var 9år, du finns i min hjärna. Men hon tvekade inte mycket på att det hon ser finns och accepterar det.

Teofil
Inlägg: 46
Blev medlem: 21 aug 2011 23:44

Inläggav Teofil » 01 dec 2011 02:03

//

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 03 dec 2011 14:14

Cosmic philosopher skrev:Hur kan t ex A veta att det A upplever egentligen inte bara är en slags dröm?Hur kan A veta att A faktiskt existerar? etc...
Hej Cosmic philosopher

Som jag minns det nu har jag inte i alla drömmar jag drömt vetat att det var en dröm, utan i vissa drömmar tagit det för att vara lika verkligt som den verklighet jag erfar i vaket tillstånd. Svaret på frågan blir med andra ord att person A inte kan veta om denne drömmer eller ej (ungefär som i filmerna Matix eller Vanilla sky). . .

Om man då vänder på frågan och funderar på om person A kan verifiera att denne i vaket tillstånd erfar något som är objektivt gemensamt med andra varelser erfarenheter på en slags intersubjektiv arena, så är svaret att det enligt alla vedertagna verifikationistiska metoder är omöjligt att föra i bevis. Så svaret där blir att solipsismen ej går att motbevisa enligt gängse epistemologisk tradition.

Här blir vi då hänvisade till antaganden och olika grader av övertygelser i enlighet med att vi som sagt inte kan vara 100% säkra på något (förutom möjligtvis det faktum att man privat erfar något).

Vidare kan man fördjupa denna frågeställning genom att ifrågasätta om det existerar något att vara 100% säker på? Vad säger att det finns en objektivt sann beskrivning av hur saker och ting är beskaffade? Ty det krävs väl att något är på ett specifikt sätt för att man ska kunna ha 100% vetskap om detta? Om däremot inget är på ett specifikt sätt, ja då finns det inget att ha 100% vetskap om, vilket i så fall skulle betyda att alla våra erfarenheter mer återspeglar vårt perspektiv på ett visst fenomen och att det enbart är det perspektivet som (i kraft av vad jag tidigare har sagt) kan vara 100% säker (nämligen själva erfarenheten som sådan).

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 03 dec 2011 14:25

Fredde M.

Vad består resten av dessa 99.999% av ?
dvs den där lilla  0.001% av ?
är vår okunskap bara så liten?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 03 dec 2011 14:42

Marko skrev:Fredde M.

Vad består resten av dessa 99.999% av ?
dvs den där lilla  0.001% av ?
är vår okunskap bara så liten?
Hej Marko

Ok, om* världen är på ett specifikt sätt så att A bara kan vara som det är [objektivt sant] och inte på något annat sätt så har man 100% vetskap om A om man känner till allt om A och inget är oklart kring A:s beskaffenhet. Om man t.ex. känner till 0,001% av A ja, då vet man uppenbarligen inte så mycket om A. Känner man till 99.999% av A ja då lämnas verkligheten inte så mycket över att överaska en med vad avser A:s beskaffenhet, men man känner uppenbarligen inte till allt.

*Vi vet dock inte om världen är beskaffad på detta sätt . . .

Mvh
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster