Naturen vet bäst; om moral och naturreligion
Moderator: Moderatorgruppen
lösdrivaren
Okej. Jo jag har inte satt mig helt in i vad Marx (och Hegel) sagt och skrivit, så jag kan inte riktigt kommentera den Marxistiska materialismen. Men det verkar ändå såklart fullt möjligt att materialismen som synsätt kan användas i många olika områden, inte enbart i betraktandet av materiens beståndsdelar. Trots detta så ville jag i den här tråden bara titta på skillnaden mellan vanlig materialism; kanske skulle säga fysikalism istället så det inte missuppfattas vad jag menar; och den teistiska världsbilden. Även om det kan uppfattas "banalt" eller "vulgärt". För mig så är det varken banalt eller vulgärt utan bara så som det verkar vara. Eftersom jag själv en gång varit teist så tänker jag numera att det är betydligt mer fantastiskt egentligen att materia kan formas till levande varelser. Denna materia som finns överallt kan kombineras till "föremål" som lever, tänker och känner. Detta tycker jag visar på att materien är betydligt mer fantastisk än vad många tänker på. Det är som en magisk substans nästan. Magisk i betydelsen av att vi inte vet hur det kan komma sig att materien verkligen fungerar på det här sättet, men att vi kan konstatera att den gör det; att materien kan kombineras till både användbara föremål men också så kan den kombineras till levande varelser - utan att det skulle behöva tillsättas någonting utifrån eller "från ovan" såsom själar och andar och andra fantastiska idéer. På sätt och vis så är den teistiska världsbilden egentligen betydligt mer trivial och banal, och betydligt mer problematisk, än den fysikaliska.
Okej. Jo jag har inte satt mig helt in i vad Marx (och Hegel) sagt och skrivit, så jag kan inte riktigt kommentera den Marxistiska materialismen. Men det verkar ändå såklart fullt möjligt att materialismen som synsätt kan användas i många olika områden, inte enbart i betraktandet av materiens beståndsdelar. Trots detta så ville jag i den här tråden bara titta på skillnaden mellan vanlig materialism; kanske skulle säga fysikalism istället så det inte missuppfattas vad jag menar; och den teistiska världsbilden. Även om det kan uppfattas "banalt" eller "vulgärt". För mig så är det varken banalt eller vulgärt utan bara så som det verkar vara. Eftersom jag själv en gång varit teist så tänker jag numera att det är betydligt mer fantastiskt egentligen att materia kan formas till levande varelser. Denna materia som finns överallt kan kombineras till "föremål" som lever, tänker och känner. Detta tycker jag visar på att materien är betydligt mer fantastisk än vad många tänker på. Det är som en magisk substans nästan. Magisk i betydelsen av att vi inte vet hur det kan komma sig att materien verkligen fungerar på det här sättet, men att vi kan konstatera att den gör det; att materien kan kombineras till både användbara föremål men också så kan den kombineras till levande varelser - utan att det skulle behöva tillsättas någonting utifrån eller "från ovan" såsom själar och andar och andra fantastiska idéer. På sätt och vis så är den teistiska världsbilden egentligen betydligt mer trivial och banal, och betydligt mer problematisk, än den fysikaliska.
Sceptisk skrev:Eftersom jag själv en gång varit teist så tänker jag numera att det är betydligt mer fantastiskt egentligen att materia kan formas till levande varelser. Denna materia som finns överallt kan kombineras till "föremål" som lever, tänker och känner. Detta tycker jag visar på att materien är betydligt mer fantastisk än vad många tänker på. Det är som en magisk substans nästan. Magisk i betydelsen av att vi inte vet hur det kan komma sig att materien verkligen fungerar på det här sättet, .
Jag tror ju inte att du läser mina inlägg, men att påstå att det handlar om magi eller att ingen vet är ju lite väl starkt.
Låt mig citera följande stycke ur tråden; Livet är ingen gåta.
Grunden för att allt skall fungera ligger i tre olika aminosyrors kemiska egenskaper. Kemiskt sätt består dessa proteins molekyler av självbindande attrahenter som fungerar via atomnivåns enkla kordantprinciper om att ge och ta enligt minsta möjliga motstånd. Komplexa molekylerstrukturer bildar proteiner som bygger upp en arvsmassa som inlemmar alla tidigare strukturers fördelar, eller rättare sagt, dess fungerande strukturer som går att inlemmas, till en större enhet. DNA strängen reproducerar sig i alla cellstrukturernas inre och talar om vilken funktion cellen skall ha inom organismen. Celldellningen delar sig fortfarande enligt bakteriens enkla urfunktion men organismen är som sådan mer komplex. De flesta DNA strängarna består av dubbelsspiraler, men enkelspiraler förekommer.
DNA har aldrig fel, det utför sina beräkningar enligt en enkel urlogaritm och skapar nästa steg i kedjan som en logisk följd av föregående steg.
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 3013#73013
Kollar förresten just nu på den nyss avlidne C.Hitchens debatt med T.Blair, det kanske är nått för dig?
Christopher Hitchens vs Tony Blair Debate: Is Religion A Force For Good In The World?
<iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/ddsz9XBhrYA?rel=0" frameborder="0"></iframe>
Zokrates
Enda skillnaden är i fråga om hur man värderar saker. Det du kritiserar i mitt inlägg är enbart mitt värdeutlåtande. När jag läser din tråd så ser jag att det är samma sak som händer där - du kritiserar inte hur livet uppstår från materia, utan du kritiserar att detta skulle vara något fantastiskt underbart. Det du tycks vilja säga är att livet är trivialt och banalt, rent av vulgärt.
Vad denna din reaktion mot livet handlar om vet jag inte. Men du har tidigare sagt att du kommer från ett kärlekslöst hem och kanske har det med saken att göra. Detta gör dock tyvärr att du också blir en diskussionspartner som inte går att lita på. Om allting i grunden är banalt och vulgärt då kommer de resterande av dina påståenden någon gång också att söka sig mot det banala och vulgära. Om du inte värderar ditt liv, då är det en tragedi - för dig själv såväl för dom som måste stå ut med ditt sällskap.
Ditt inlägg i "Livet är ingen gåta" handlar i grunden inte om att livets processer inte går att beskriva; utan istället så handlar din text om att livet är banalt, trivialt, tråkigt och vulgärt. Detta gör att du blir ointressant att lyssna på. Det är som någon som bara sitter och klagar och gnäller och försöker att dra ner alla andra i känslan av hopplöshet och stagnerat självförtryck.
Det är tråkigt att höra att du haft en svår uppväxt, och det kan ta tid att läka ihop från något sådant. Men lösningen finns inte i att förtrycka sig själv och trivialisera livet. Det liknar på sätt och vis tråden om självskäraren som plågar sig själv för att liksom "besegra kroppen" som upplevs som ett fängelse efter ett övergrepp. Misstaget självskäraren gör är att han/hon vänder sin vrede mot någonting helt oskyldigt; kroppen.
Likheten finns i att du försöker att liksom självskäraren, vända din vrede mot något som du uppfattar som orsaken till din smärta; din egen inre oskuld. Den del av dig som fortfarande är naiv och oskyldig och som ser på världen med förväntansfullhet och hoppfullhet. Likt självskäraren så är du också ett offer och du har integrerat din egen utsatthet till en offermentalitet som jag ser kommer till uttryck väldigt ofta: bland annat när du inte kunde återkomma till mig då jag bad om ursäkt ifall jag sårat dina känslor, istället så kommer du med ännu ett surmulet påstående om att du inte tror jag läser dina inlägg.
Varför skulle jag vilja läsa dina inlägg när de andas denna instängda, bittra unkenhet? Anledningen att jag ändock besvarar dig nu är för att jag tror att alla människor är i grunden oskyldiga och att ödet drabbar vissa hårdare än andra. Det är tragiskt, men om du vill leva så kan du inte forstätta att trycka ner dig själv för du ger dig på något som är i grunden oskyldigt. Om det var så att du växte upp i ett kärlekslöst hem så var det inte ditt fel och det är fel av dig nu att fortsätta att kriga mot din egen inre oskuld för det drabbar också andra som faktiskt inte vill dig illa. Den inkompetens som du bemötts med handlar om andra saker än om dig.
Enda skillnaden är i fråga om hur man värderar saker. Det du kritiserar i mitt inlägg är enbart mitt värdeutlåtande. När jag läser din tråd så ser jag att det är samma sak som händer där - du kritiserar inte hur livet uppstår från materia, utan du kritiserar att detta skulle vara något fantastiskt underbart. Det du tycks vilja säga är att livet är trivialt och banalt, rent av vulgärt.
Vad denna din reaktion mot livet handlar om vet jag inte. Men du har tidigare sagt att du kommer från ett kärlekslöst hem och kanske har det med saken att göra. Detta gör dock tyvärr att du också blir en diskussionspartner som inte går att lita på. Om allting i grunden är banalt och vulgärt då kommer de resterande av dina påståenden någon gång också att söka sig mot det banala och vulgära. Om du inte värderar ditt liv, då är det en tragedi - för dig själv såväl för dom som måste stå ut med ditt sällskap.
Ditt inlägg i "Livet är ingen gåta" handlar i grunden inte om att livets processer inte går att beskriva; utan istället så handlar din text om att livet är banalt, trivialt, tråkigt och vulgärt. Detta gör att du blir ointressant att lyssna på. Det är som någon som bara sitter och klagar och gnäller och försöker att dra ner alla andra i känslan av hopplöshet och stagnerat självförtryck.
Det är tråkigt att höra att du haft en svår uppväxt, och det kan ta tid att läka ihop från något sådant. Men lösningen finns inte i att förtrycka sig själv och trivialisera livet. Det liknar på sätt och vis tråden om självskäraren som plågar sig själv för att liksom "besegra kroppen" som upplevs som ett fängelse efter ett övergrepp. Misstaget självskäraren gör är att han/hon vänder sin vrede mot någonting helt oskyldigt; kroppen.
Likheten finns i att du försöker att liksom självskäraren, vända din vrede mot något som du uppfattar som orsaken till din smärta; din egen inre oskuld. Den del av dig som fortfarande är naiv och oskyldig och som ser på världen med förväntansfullhet och hoppfullhet. Likt självskäraren så är du också ett offer och du har integrerat din egen utsatthet till en offermentalitet som jag ser kommer till uttryck väldigt ofta: bland annat när du inte kunde återkomma till mig då jag bad om ursäkt ifall jag sårat dina känslor, istället så kommer du med ännu ett surmulet påstående om att du inte tror jag läser dina inlägg.
Varför skulle jag vilja läsa dina inlägg när de andas denna instängda, bittra unkenhet? Anledningen att jag ändock besvarar dig nu är för att jag tror att alla människor är i grunden oskyldiga och att ödet drabbar vissa hårdare än andra. Det är tragiskt, men om du vill leva så kan du inte forstätta att trycka ner dig själv för du ger dig på något som är i grunden oskyldigt. Om det var så att du växte upp i ett kärlekslöst hem så var det inte ditt fel och det är fel av dig nu att fortsätta att kriga mot din egen inre oskuld för det drabbar också andra som faktiskt inte vill dig illa. Den inkompetens som du bemötts med handlar om andra saker än om dig.
Men hur är det fatt sceptiskt, att du tolkar det jag skrev som banalt och vulgärt får stå för dig,
att du sedan applicerar det på mig i ett försök att psykologisera ned mig blir ju ditt cirkelresonemang,
ett påhitt utifrån dina värderingar som du byggt upp, hade du haft vett hade du lagt band på din
skrivariver.
att du sedan applicerar det på mig i ett försök att psykologisera ned mig blir ju ditt cirkelresonemang,
ett påhitt utifrån dina värderingar som du byggt upp, hade du haft vett hade du lagt band på din
skrivariver.
Angående videon som Zokrates postade här.
Tony Blairs första argument att religion "inte bara" är av ondo utan att det också finns många bra saker som religiösa organisationer gör. Detta argument är dock baserat i en moralisk relativism liknande den där en kvinna som blir misshandlad av sin make säger "Jamen ibland så är han ju så snäll..". Enligt Blair så ska vi acceptera vad religionerna också gör; de hjärntvättar, sprider en osund och omoralisk dogm, för att det finns organisationer som har ett religiöst tema som också gör välgörande saker. Med samma logik så ska vi alltså acceptera män som slår sina fruar för att dom ibland är snälla.
Problemet med det argumentet är att snällheten bland män som slår sina fruar är en del i deras beräkning att få ett allt mer hårdare grepp om sin frus liv, tankeliv och person för att kunna dominera henne allt mer. Snällheten vad gäller hustrumisshandlare ska därför inte betraktas som en genuin vilja till godhet; utan som en del av ett större mål, att kontrollera kvinnans liv in i minsta detalj och kväsa och trycka ner henne fullständigt.
Detta är också så som religioner tycks fungera. De har sina hjälporganisationer som kan ge dem ett bra anseende utåt, så att de kan nå sina större målsättningar vilket är att föra in människorna i deras hjärntvättningsprogram så att de kan kontrollera människors liv in i minsta detalj utifrån en bisarr, många gånger motsägelsefull och omoralisk princip.
Det andra argumentet Blair framförde var att det finns "fanatiker" och att det är deras "fanatism" som är orsaken till det onda som görs i religioners namn. Men detta är en lek med ord; som vi kan förstå ifall man skulle jämföra med något annat kulturellt område. Till exempel musik, vad vore en musiker som inte är fanatiskt intresserad av musik? Det vore en dålig musiker, en medioker musiker som verkar ointresserad av sitt arbete. Eller inom konst, skulle någon vilja studera verk av konstnärer som bara är måttligt intresserade av vad dom producerar? Eller inom vetenskapen, vilken är den bättre vetenskapsmannen? Han som hänger sig åt vetenskap och dedikerar sitt liv åt att förstå hur saker fungerar, eller den person som lättjefullt bläddrar igenom olika strofer i någon bok men som aldrig helhjärtat anstränger sig för att förstå?
Det självklara svaret på Blairs påstående är att religion bygger på osunda värderingar, bisarra och omoraliska tankekonstruktioner som ifall någon verkligen skulle ta sin tro på allvar kommer att försöka omstörta dagens samhälle och införa dödsstraff för barn som inte respekterar sina föräldrar; och för vuxna som begår äktenskapsbrott. De kommer att strida till döds mot det samhälle som religionen predikar är av Djävulen och antikrist. Det står till och med skrivet i Bibeln att Herren inte tolererar några halvmesyrer, människor som har en halvhjärtad tro är som en måltid som är varken kall eller varm och därför spottar han ut den. Uppenbart är därför att religiösa människor inte tar sin tro på allvar, eller egentligen tror på vad den säger. Blair predikar en halvhjärtad kompromissvariant av religion, och detta är också med i beräkningen. Precis som med Svenska kyrkan som lagt helvetespredikningarna åt sidan och istället nöjer sig med att prata om "ljus och glädje" så handlar detta såklart om att skapa anseende och få människor att börja lita på organisationen igen - efter att den demonstrerat hur pass fientligt inställd den är mot fritänkare och vetenskap.
Att Blair här försöker bygga upp en tänkt abstrakt konstruktion och döpa den "religion" är också problematiskt eftersom det inte finns någon generisk 'religion' som gäller i alla sammanhang; för isåfall blir även vetenskap religion. Religionsbegreppet bör användas tillsammans med den religion som man talar om, som till exempel Kristendom, Buddhism, Hinduism, Judendom, Islam, etc, för att man ska kunna uppfatta att det finns något specifikt med just religion som har att göra med etablerandet av ett filosofiskt system som har en egen doktrin som inte genomgår någon utveckling. Skillnaden är att vetenskapen utvecklar sina teorier. Medan religionen inte utvecklas, även om det kan se ut så; det som händer är att med tiden så urvattnas de religiösa idéerna allt mer och läggs åt sidan till förmån för andra idéer som utvecklas paralellt i samhället. Till slut kommer det till en punkt där samhällets idéer står i sådan kontrast till religionens idéer att någon ställer sig upp och predikar ett helt om och en tillbakagång till de ursprungliga idéerna.
Luther som var urfader till Protestantismen utvecklade inte någon ny Kristendom, istället så kritiserade han vad han ansåg var dåtidens politiserade form av Kristendom och skapade en radikal tillbakagång till vad han tolkade var "riktig" Kristendom. Så Kristendomen utvecklades inte genom Protestantismen, utan producerade ett stort antal sekter som alla hade sin version av vad "riktigt" Kristendom är för något.
Tony Blairs första argument att religion "inte bara" är av ondo utan att det också finns många bra saker som religiösa organisationer gör. Detta argument är dock baserat i en moralisk relativism liknande den där en kvinna som blir misshandlad av sin make säger "Jamen ibland så är han ju så snäll..". Enligt Blair så ska vi acceptera vad religionerna också gör; de hjärntvättar, sprider en osund och omoralisk dogm, för att det finns organisationer som har ett religiöst tema som också gör välgörande saker. Med samma logik så ska vi alltså acceptera män som slår sina fruar för att dom ibland är snälla.
Problemet med det argumentet är att snällheten bland män som slår sina fruar är en del i deras beräkning att få ett allt mer hårdare grepp om sin frus liv, tankeliv och person för att kunna dominera henne allt mer. Snällheten vad gäller hustrumisshandlare ska därför inte betraktas som en genuin vilja till godhet; utan som en del av ett större mål, att kontrollera kvinnans liv in i minsta detalj och kväsa och trycka ner henne fullständigt.
Detta är också så som religioner tycks fungera. De har sina hjälporganisationer som kan ge dem ett bra anseende utåt, så att de kan nå sina större målsättningar vilket är att föra in människorna i deras hjärntvättningsprogram så att de kan kontrollera människors liv in i minsta detalj utifrån en bisarr, många gånger motsägelsefull och omoralisk princip.
Det andra argumentet Blair framförde var att det finns "fanatiker" och att det är deras "fanatism" som är orsaken till det onda som görs i religioners namn. Men detta är en lek med ord; som vi kan förstå ifall man skulle jämföra med något annat kulturellt område. Till exempel musik, vad vore en musiker som inte är fanatiskt intresserad av musik? Det vore en dålig musiker, en medioker musiker som verkar ointresserad av sitt arbete. Eller inom konst, skulle någon vilja studera verk av konstnärer som bara är måttligt intresserade av vad dom producerar? Eller inom vetenskapen, vilken är den bättre vetenskapsmannen? Han som hänger sig åt vetenskap och dedikerar sitt liv åt att förstå hur saker fungerar, eller den person som lättjefullt bläddrar igenom olika strofer i någon bok men som aldrig helhjärtat anstränger sig för att förstå?
Det självklara svaret på Blairs påstående är att religion bygger på osunda värderingar, bisarra och omoraliska tankekonstruktioner som ifall någon verkligen skulle ta sin tro på allvar kommer att försöka omstörta dagens samhälle och införa dödsstraff för barn som inte respekterar sina föräldrar; och för vuxna som begår äktenskapsbrott. De kommer att strida till döds mot det samhälle som religionen predikar är av Djävulen och antikrist. Det står till och med skrivet i Bibeln att Herren inte tolererar några halvmesyrer, människor som har en halvhjärtad tro är som en måltid som är varken kall eller varm och därför spottar han ut den. Uppenbart är därför att religiösa människor inte tar sin tro på allvar, eller egentligen tror på vad den säger. Blair predikar en halvhjärtad kompromissvariant av religion, och detta är också med i beräkningen. Precis som med Svenska kyrkan som lagt helvetespredikningarna åt sidan och istället nöjer sig med att prata om "ljus och glädje" så handlar detta såklart om att skapa anseende och få människor att börja lita på organisationen igen - efter att den demonstrerat hur pass fientligt inställd den är mot fritänkare och vetenskap.
Att Blair här försöker bygga upp en tänkt abstrakt konstruktion och döpa den "religion" är också problematiskt eftersom det inte finns någon generisk 'religion' som gäller i alla sammanhang; för isåfall blir även vetenskap religion. Religionsbegreppet bör användas tillsammans med den religion som man talar om, som till exempel Kristendom, Buddhism, Hinduism, Judendom, Islam, etc, för att man ska kunna uppfatta att det finns något specifikt med just religion som har att göra med etablerandet av ett filosofiskt system som har en egen doktrin som inte genomgår någon utveckling. Skillnaden är att vetenskapen utvecklar sina teorier. Medan religionen inte utvecklas, även om det kan se ut så; det som händer är att med tiden så urvattnas de religiösa idéerna allt mer och läggs åt sidan till förmån för andra idéer som utvecklas paralellt i samhället. Till slut kommer det till en punkt där samhällets idéer står i sådan kontrast till religionens idéer att någon ställer sig upp och predikar ett helt om och en tillbakagång till de ursprungliga idéerna.
Luther som var urfader till Protestantismen utvecklade inte någon ny Kristendom, istället så kritiserade han vad han ansåg var dåtidens politiserade form av Kristendom och skapade en radikal tillbakagång till vad han tolkade var "riktig" Kristendom. Så Kristendomen utvecklades inte genom Protestantismen, utan producerade ett stort antal sekter som alla hade sin version av vad "riktigt" Kristendom är för något.
Bra att du såg inslaget sceptisk och trots att det var ett år sedan den gjordes är debattämnet
fortfarande aktuellt, vilket det lär vara de kommande seklerna om inget radikalt inträffar.
Som jag ser det vann Hitchens överlägset över Blair när det gällde argument, vi behöver
ingen tro på Gud för att vara goda eller en religion, vi har den egenskapen inom oss om vi agerar naturligt,
och "gör inget mot någon annan som du inte vill att de skall göra mot dig", finns i vars och ens hjärta,
men det största problemet tycks vara att det finns många människor, sceptiskt inräknad, som tvivlar på
att människan har en medfödd moral och en dito etisk förmåga att avgöra skillnaden mellan gott och ont,
rätt och fel. Vad gäller din ursäkt sceptiskt, stoppa tillbaka den där bak.
fortfarande aktuellt, vilket det lär vara de kommande seklerna om inget radikalt inträffar.
Som jag ser det vann Hitchens överlägset över Blair när det gällde argument, vi behöver
ingen tro på Gud för att vara goda eller en religion, vi har den egenskapen inom oss om vi agerar naturligt,
och "gör inget mot någon annan som du inte vill att de skall göra mot dig", finns i vars och ens hjärta,
men det största problemet tycks vara att det finns många människor, sceptiskt inräknad, som tvivlar på
att människan har en medfödd moral och en dito etisk förmåga att avgöra skillnaden mellan gott och ont,
rätt och fel. Vad gäller din ursäkt sceptiskt, stoppa tillbaka den där bak.
Du kan dra åt helvete Zokrates. Du visar ditt sanna ansikte om och om igen. Du har inget intresse av en meningsfull dialog, du är inte intresserad av ett respektfullt utbyte av idéer. Det enda du vill göra är att förfölja och förnedra andra. Du förtjänar som sagt inte min ursäkt så den tar jag tillbaka. Du kan betrakta saken såhär; kör upp ditt huvud i arslet, där skulle det göra mest nytta.
Du uppvisar ju inget nytt, därpå är du exakt lika inskränkt som en fanatiker, jag ser det som två
sidor av samma mynt vars motpoler är lika befängt förvridna, oförmögna att ta in något nytt eller
kontroversiellt i tanken, men jävligt snabba att idiotförklara dem med ett annat synsätt.
http://www.latein-pagina.de/index.html? ... _metas.htm
sidor av samma mynt vars motpoler är lika befängt förvridna, oförmögna att ta in något nytt eller
kontroversiellt i tanken, men jävligt snabba att idiotförklara dem med ett annat synsätt.
http://www.latein-pagina.de/index.html? ... _metas.htm
Jag är av den uppfattningen att man är född med förmågan till att förstå.
Ett barn lär sig tidigt att om man biter någon så gör det ont, och man kan få en örfil tillbaka.
En naturlig reaktion och man gör inte om samma fel många gånger...
under livets gång så blir det situationer där man får ta konsekvens av sitt handlande,
och man tar inte saker från andra, för att då kan man få en örfil tillbaka, eller se någon bli ledsen.
empati och förnuft är en medfödd egenskap som många andra
Ett barn lär sig tidigt att om man biter någon så gör det ont, och man kan få en örfil tillbaka.
En naturlig reaktion och man gör inte om samma fel många gånger...
under livets gång så blir det situationer där man får ta konsekvens av sitt handlande,
och man tar inte saker från andra, för att då kan man få en örfil tillbaka, eller se någon bli ledsen.
empati och förnuft är en medfödd egenskap som många andra
Ja det stämmer marko, man lär sig av sina misstag, förhoppningsvis. När det gäller det metafysiska däremot,
så krävs det en stor förmåga till ett lateralt tänkande, att kunna tänka "outside the box", som det populärt
brukar kallas, en förmåga en del har och andra saknar, vilket jag ser ställer till det ordentligt i dylika debatter,
dels var sceptiskt inne på den nakna råa fysiskaliska förklaringsmodellen av livet, vilken han dessutom själv
insåg banaliserade livet till att reduceras till typ kemiska processer.
Därpå lägger han sin egen värdering mig till last i följande och vulgäriserar det hela ytterligare.
Den rent fysikaliska förklaringen till livets grunder är banal, simpel och i det universiell i det att vartän livet än
uppstår så måste det följa vissa enkla grundregler oavsett vad detta livet rent grundmässigt baseras på.
Evolution däremot innebär att nya möjligheter skapas, ett sådant område är teknologisk utveckling,
ju högre utveckling desto troligare att fler saker blir möjliga, som att t.ex skapa en ny dimension eller få tillgång
till en sådan för att skapa en möjlighet att överföra medvetandet till denna dimension, samt att även göra detta
universiellt så att varhelst ett medvetande befinner sig oavsett tidpunkt i ett givet ögonblick kan överföras och
därmed bevaras utifrån en enkel bas där kriteriet för detta kan liknas vid att sända information trådlöst genom
etern från ett medie till ett annat, dvs allt annat än vulgärt eller simpelt.
Vad jag förstår så finns det andra dimensioner och jag ser det även som högst sannolikt att det finns
liv i universum på fler platser än bara vår jord, jag finner det även mer sannolikt att det finns civilisationer
som befinner sig ljusår ifrån oss vad gäller den tekniska utvecklingen, därmed fullt troligt att de redan har
öppnat upp för att färdas mellan dimensioner, faktum är att jag till och med tror att vår själ är en del av
ett sådant resande, vilket innebär att vi helt enkelt är tagna i beslag rent kroppsligt av en i princip
odödlig varelse som tillfälligt lånar oss, visst låter det halvgalet, kanske rent ut sinnessjukt, men det
förklarar bättre verkligheten och det stämmer bättre överens med vissa övernaturliga fenomen som jag
betraktat, inklusive de ufo iaktagelser jag sett.
Men det är klart, för personer likt sceptisk, harald mfl, som aldrig själva bevittnat en enda övernaturlig
händelse, är det självklart att de betraktar mig som en fåntratt och gör sig lustiga över mina tolkningar,
som vore det bättre att lyssna på den som inget vet, sett eller hört.
så krävs det en stor förmåga till ett lateralt tänkande, att kunna tänka "outside the box", som det populärt
brukar kallas, en förmåga en del har och andra saknar, vilket jag ser ställer till det ordentligt i dylika debatter,
dels var sceptiskt inne på den nakna råa fysiskaliska förklaringsmodellen av livet, vilken han dessutom själv
insåg banaliserade livet till att reduceras till typ kemiska processer.
Trots detta så ville jag i den här tråden bara titta på skillnaden mellan vanlig materialism;
kanske skulle säga fysikalism istället så det inte missuppfattas vad jag menar; och den teistiska världsbilden.
Även om det kan uppfattas "banalt" eller "vulgärt". För mig så är det varken banalt eller vulgärt utan bara så
som det verkar vara.
Därpå lägger han sin egen värdering mig till last i följande och vulgäriserar det hela ytterligare.
Enda skillnaden är i fråga om hur man värderar saker. Det du kritiserar i mitt inlägg är enbart mitt värdeutlåtande.
När jag läser din tråd så ser jag att det är samma sak som händer där - du kritiserar inte hur
livet uppstår från materia, utan du kritiserar att detta skulle vara något fantastiskt underbart.
Det du tycks vilja säga är att livet är trivialt och banalt, rent av vulgärt.
Den rent fysikaliska förklaringen till livets grunder är banal, simpel och i det universiell i det att vartän livet än
uppstår så måste det följa vissa enkla grundregler oavsett vad detta livet rent grundmässigt baseras på.
Evolution däremot innebär att nya möjligheter skapas, ett sådant område är teknologisk utveckling,
ju högre utveckling desto troligare att fler saker blir möjliga, som att t.ex skapa en ny dimension eller få tillgång
till en sådan för att skapa en möjlighet att överföra medvetandet till denna dimension, samt att även göra detta
universiellt så att varhelst ett medvetande befinner sig oavsett tidpunkt i ett givet ögonblick kan överföras och
därmed bevaras utifrån en enkel bas där kriteriet för detta kan liknas vid att sända information trådlöst genom
etern från ett medie till ett annat, dvs allt annat än vulgärt eller simpelt.
Vad jag förstår så finns det andra dimensioner och jag ser det även som högst sannolikt att det finns
liv i universum på fler platser än bara vår jord, jag finner det även mer sannolikt att det finns civilisationer
som befinner sig ljusår ifrån oss vad gäller den tekniska utvecklingen, därmed fullt troligt att de redan har
öppnat upp för att färdas mellan dimensioner, faktum är att jag till och med tror att vår själ är en del av
ett sådant resande, vilket innebär att vi helt enkelt är tagna i beslag rent kroppsligt av en i princip
odödlig varelse som tillfälligt lånar oss, visst låter det halvgalet, kanske rent ut sinnessjukt, men det
förklarar bättre verkligheten och det stämmer bättre överens med vissa övernaturliga fenomen som jag
betraktat, inklusive de ufo iaktagelser jag sett.
Men det är klart, för personer likt sceptisk, harald mfl, som aldrig själva bevittnat en enda övernaturlig
händelse, är det självklart att de betraktar mig som en fåntratt och gör sig lustiga över mina tolkningar,
som vore det bättre att lyssna på den som inget vet, sett eller hört.
Det finns väl inga patent och något riktigt rätt sätt att se på världen.
Många möter på händelser i livet som är svårförklarade och de som upplever dessa reviderar nog sin gamla världsbild.
ingen kan förneka dig att ha din syn och dina funderingar.
Haralds syn passar honom, sceptis syn passar hans erfarenheter och din syn passar dig.
Min syn passar ingen : )
Jag själv kan bara konstatera att jag tror att intelligent liv existerar i universum, och anser idag att det nog är troligt att dessa kan färdas och besöka andra planeter som jorden. Det känns mer troligt än otroligt.
när det gäller astrala händelser så vet jag inte hur jag ska tänka och se världen, men jag vet att det inte alltid är som det verkar eller som jag tror att det är. jag nöjer mig med att uppleva det som det är.
Många möter på händelser i livet som är svårförklarade och de som upplever dessa reviderar nog sin gamla världsbild.
ingen kan förneka dig att ha din syn och dina funderingar.
Haralds syn passar honom, sceptis syn passar hans erfarenheter och din syn passar dig.
Min syn passar ingen : )
Jag själv kan bara konstatera att jag tror att intelligent liv existerar i universum, och anser idag att det nog är troligt att dessa kan färdas och besöka andra planeter som jorden. Det känns mer troligt än otroligt.
när det gäller astrala händelser så vet jag inte hur jag ska tänka och se världen, men jag vet att det inte alltid är som det verkar eller som jag tror att det är. jag nöjer mig med att uppleva det som det är.
Oavsett med eller utan religiösa föreställningar så kommer övernaturliga fenomen att fortsätta
hända enskilda individer titt som tätt, men risken som jag ser det med en strikt vetenskaplig
tolkning är att inte bara fenomen klassas som ogrundade utan även de som säger sig ha sett
dem, vilket därmed innebär att folk hellre tiger än berättar för att inte stämplas som galna
(vilket iofs piloter runt om i världen redan nu ofta gör för att inte ifrågasättas).
Vad är då vitsen med att byta ut religionerna mot "naturdyrkan", ingen alls, man blir ju inte
kvitt grunden i dilemmat, hur vi bör agera i olika situationer för att bli bättre som människor?
hända enskilda individer titt som tätt, men risken som jag ser det med en strikt vetenskaplig
tolkning är att inte bara fenomen klassas som ogrundade utan även de som säger sig ha sett
dem, vilket därmed innebär att folk hellre tiger än berättar för att inte stämplas som galna
(vilket iofs piloter runt om i världen redan nu ofta gör för att inte ifrågasättas).
Vad är då vitsen med att byta ut religionerna mot "naturdyrkan", ingen alls, man blir ju inte
kvitt grunden i dilemmat, hur vi bör agera i olika situationer för att bli bättre som människor?
Jag såg en dokumentär igår om en grupp vetenskapsmän som forskade i vad liv var.
De har gett ut en bok i ämnet och det är ju trevligt.
Problemet är fortfarande att dom ligger i vaggan mellan havet och jorden, där ska liv ha bildats.
Samma sak sades redan för 4 tusen år sedan i skrifterna från mesopitanien.
Dom kan inte definiera helt klart vad liv är.
Det jag hörde var att de tror att liv kommer från en evolution av kemiska reaktioner. Vilket jag tror kan vara sant, men det kan lika gärna vara något annat. Vi vet INTE.
Så folk kan säga vad dom vill fram till dagen då vi skapar liv, eller förstår och har den minsta lilla aning om vad liv är.
och då ska jag säga, vad bra.. det var på tiden, nu måste jag ändra på min inskränkta syn..
Tills dess är det för mig fritt fram att spekulera i alla dess former : -)
kollade även lite på dokumentärer om exoplaneter och lite annat, läste på om ljus och hastigheter mm
Även där finns det många tveksamheter, förrutom att exoplaneter existerar i tusental. så vem vet....
De har gett ut en bok i ämnet och det är ju trevligt.
Problemet är fortfarande att dom ligger i vaggan mellan havet och jorden, där ska liv ha bildats.
Samma sak sades redan för 4 tusen år sedan i skrifterna från mesopitanien.
Dom kan inte definiera helt klart vad liv är.
Det jag hörde var att de tror att liv kommer från en evolution av kemiska reaktioner. Vilket jag tror kan vara sant, men det kan lika gärna vara något annat. Vi vet INTE.
Så folk kan säga vad dom vill fram till dagen då vi skapar liv, eller förstår och har den minsta lilla aning om vad liv är.
och då ska jag säga, vad bra.. det var på tiden, nu måste jag ändra på min inskränkta syn..
Tills dess är det för mig fritt fram att spekulera i alla dess former : -)
kollade även lite på dokumentärer om exoplaneter och lite annat, läste på om ljus och hastigheter mm
Även där finns det många tveksamheter, förrutom att exoplaneter existerar i tusental. så vem vet....
Folk tror alldeles för mycket,
jag gillar den som skrivit sidan på wikipedia och om mörk energi,
läser man noga så får man fram det jag själv alltid tyckt, att vetenskapen ska vara lite ödmjuk.
Det är inte bevisat att universum expanderar, det finns andra modeller som kan förklara rödförskjutningen och våra mätdata. att den expanderar är en tolkning som iofs är ganska trovärdig, men man vet aldrig.
så varför bry sig om alla som vet garanterat att äpplet faller ner har rätt ; ) & som jag inte förnekar...
jag gillar den som skrivit sidan på wikipedia och om mörk energi,
läser man noga så får man fram det jag själv alltid tyckt, att vetenskapen ska vara lite ödmjuk.
Det är inte bevisat att universum expanderar, det finns andra modeller som kan förklara rödförskjutningen och våra mätdata. att den expanderar är en tolkning som iofs är ganska trovärdig, men man vet aldrig.
så varför bry sig om alla som vet garanterat att äpplet faller ner har rätt ; ) & som jag inte förnekar...
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster