Jag säger ibland att jag kan vara ensam flera dagar i sträck, men det är inte riktigt sant, ifall man betraktar helheten, för kontinuerligt känner jag vibrationerna från kvinnor som älskar mig och vill vara hos mig, jag känner att jag är tillsammans med dem, även ifall de icke är direkt kroppsligt närvarande i mitt rum, , men jag känner deras själ och ande, och för mig är detta KÄRLEK, så ifall någon kvinna älskar mig kommer alltid den kärleken fram till mig, för ingen kan stoppa den. även om Kerala Brahminer sänder mantra puja för att försöka blockera kärleken mellan HENNE och mig, för den sexuella avundsjukan är faktiskt det groteska monstret som simmar omkring ute i mörkret och försöker skapa skräck och fasa för alla de som vågar ge sig hän kärlekens underbara frälsande vibrationer, detta monster kallade Carl Gustav Jung för draken,
ja, kärleken kommer och går, som Ulf Lundell sjunger om,
den kommer som strålar och vibrationer,
försök att medvetandegör dessa kärlekens fenomen
Kärlekens fenomenologi
Moderator: Moderatorgruppen
För att lättare förstå det i mer fysisk mening är det kanske då bögarna pruttar i bastun och sjunger 'love is in the air?'
eller är den slags odör otillräknelig som symbol för kärlek även om vissa kan förknippa något vidunderligt minne med sitt lukta sinne...?
eller är den slags odör otillräknelig som symbol för kärlek även om vissa kan förknippa något vidunderligt minne med sitt lukta sinne...?
Människan är en tid och sen blir hon gräs och frid.
Nils Ferlin
Nils Ferlin
Förstår inte varför du harald alltid skall krångla till dina inlägg med begrepp som du varken
förstår eller svarar på, definiera först din fenomenologiska inriktning, därefter sätter du in
kärleken som det fenomenella objektet du vill förklara, hur det nu ens är möjligt, därefter
gör du en analys, skapar en teori, samt presenterar den så att vi (jag) andra begriper varför
din rubrik ens finns där.
förstår eller svarar på, definiera först din fenomenologiska inriktning, därefter sätter du in
kärleken som det fenomenella objektet du vill förklara, hur det nu ens är möjligt, därefter
gör du en analys, skapar en teori, samt presenterar den så att vi (jag) andra begriper varför
din rubrik ens finns där.
Eftersom det handlar om ett fenomen så gäller det att många uppfattar kärlek på likartat vis.
Och den frågan har ju diskuterats ett par varv tidigare.
Det du frågar är mer en personlig sexuell tolkning/(re)konstruktion av ditt eget liv.
(jag ser det som din egen kåthet/lust som omvandlas till något andligt-religiöst ursäkt och där önskan om kvinnor är basen för dessa tankar, en spiral av lust-tänkande som tar sin form... för du har inte med tex män som kärleksobjekt..inte heller sai baba.. alltså finns sex med i bilden.)
handlar det om telepati som fenomen, så känner många människor någon gång i livet att en person tänker på en just då, eller att man känner på sig att man är iaktagen. vetenskapligt går det nog att bevisa telepati, men har väl i det stora hela visat negativa resultat. (med undantag av något av rupert sheldrakes test som visade på positivt utslag, om jag inte minns det helt fel.)
min personliga syn på kärlek är att det är en konstruktion och inte ett fenomen. (kärlek finns inte - den är olika för människor)
Däremot så finns känslor av välbefinnande, lust, olust, ilska, glädje etc. och utifrån hur vi trivs att leva, så bygger vi upp vår värld och kallar det för kärlek eller något annat.
konstruktionsprincipen är väl ett fenomen, men inte kärleken (den är ju falsk ; )
Och den frågan har ju diskuterats ett par varv tidigare.
Det du frågar är mer en personlig sexuell tolkning/(re)konstruktion av ditt eget liv.
(jag ser det som din egen kåthet/lust som omvandlas till något andligt-religiöst ursäkt och där önskan om kvinnor är basen för dessa tankar, en spiral av lust-tänkande som tar sin form... för du har inte med tex män som kärleksobjekt..inte heller sai baba.. alltså finns sex med i bilden.)
handlar det om telepati som fenomen, så känner många människor någon gång i livet att en person tänker på en just då, eller att man känner på sig att man är iaktagen. vetenskapligt går det nog att bevisa telepati, men har väl i det stora hela visat negativa resultat. (med undantag av något av rupert sheldrakes test som visade på positivt utslag, om jag inte minns det helt fel.)
min personliga syn på kärlek är att det är en konstruktion och inte ett fenomen. (kärlek finns inte - den är olika för människor)
Däremot så finns känslor av välbefinnande, lust, olust, ilska, glädje etc. och utifrån hur vi trivs att leva, så bygger vi upp vår värld och kallar det för kärlek eller något annat.
konstruktionsprincipen är väl ett fenomen, men inte kärleken (den är ju falsk ; )
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Marko skrev:Eftersom det handlar om ett fenomen så gäller det att många uppfattar kärlek på likartat vis.
Och den frågan har ju diskuterats ett par varv tidigare.
Det du frågar är mer en personlig sexuell tolkning/(re)konstruktion av ditt eget liv.
(jag ser det som din egen kåthet/lust som omvandlas till något andligt-religiöst ursäkt och där önskan om kvinnor är basen för dessa tankar, en spiral av lust-tänkande som tar sin form... för du har inte med tex män som kärleksobjekt..inte heller sai baba.. alltså finns sex med i bilden.)
handlar det om telepati som fenomen, så känner många människor någon gång i livet att en person tänker på en just då, eller att man känner på sig att man är iaktagen. vetenskapligt går det nog att bevisa telepati, men har väl i det stora hela visat negativa resultat. (med undantag av något av rupert sheldrakes test som visade på positivt utslag, om jag inte minns det helt fel.)
min personliga syn på kärlek är att det är en konstruktion och inte ett fenomen. (kärlek finns inte - den är olika för människor)
Däremot så finns känslor av välbefinnande, lust, olust, ilska, glädje etc. och utifrån hur vi trivs att leva, så bygger vi upp vår värld och kallar det för kärlek eller något annat.
konstruktionsprincipen är väl ett fenomen, men inte kärleken (den är ju falsk ; )
eftersom människan bara har en enda uppgift i sitt liv,
alltså att försöka lyfta den heliga kundlinin,
så handlar allt om i början för den som verkligen vill göra den rätta handlingen
att förstå
dels helig
dels kundalini,
och för detta finns det dels en Guru inom henne,
alltså Gud
och en Guru i världen som kan spegla detta sökande,
en Guru i världen kan vara en text eller en målning eller ett musik-stycke
eller ett drama,
men det viktigast är att människan själv är motiverad av att lyfta sina upplevelser vertikalt
och då hon kommer i kontakt med begreppet kärlek kanske hon börjar undersöka själv
vad det står för och då börjar koppla ihop olika upplevelse-fält som tillhörande ett och samma
som vi mystiker kallar för att smälta samman med någon annan och faktiskt även Gud och Kosmos
Harald.
Vi är människor, av kött och blod. Vi är människor med en själ.
Våra syften varierar.
Jag har även en syn på andlig 'kärlek', men för mig är det mer en essense áv kraft som flödar i rummet,
liksom livet är en essens. känslor vi har är essens och lika för alla. allt liv vill överleva men vet om sin död,
en essens.. kärlek är inte lust, inte sorg, inte glädje eller hat. det är en kraft i andlig mening.
jag som människa behöver närhet av andra, en trygghet och hopp. jag måste överleva och allt det som skapar starka känslor i livet kan kallas för kärlek. Helst vill jag inte säga att jag älskar mina barn, jag upplever att det är något annat.
Kvinnor älskar jag inte, inte män och livet älskar jag inte heller... inte pengar, och inte makt, älskar inte gud.
men kraften av 'kärlek' kan jag känna.. och ser inte det som gud, mer något som genomsyrar allt, precis som verkligheten genomsyrar våra uppfattningar. vi vet om vi känner efter. vi vet inte när vi tänker.. (varför skulle vi tänka om vi visste)
livet är komplicerat, men kärleken tror jag inte på på det viset som ordet används och är utformad och beskriven.
När jag använder ordet 'kärlek', så upplever jag något som är falskt, förvrängt och tillgjort.
Tittar man på världen med sorg, så är det för mig mer nära begreppet kärlek än lycka och lust.
(är inte sorg den mest ärliga känsla som existerar ? (inte för att den lycka man känner är falsk, men jag tror du förstår hur jag tänker.... )
Vi är människor, av kött och blod. Vi är människor med en själ.
Våra syften varierar.
Jag har även en syn på andlig 'kärlek', men för mig är det mer en essense áv kraft som flödar i rummet,
liksom livet är en essens. känslor vi har är essens och lika för alla. allt liv vill överleva men vet om sin död,
en essens.. kärlek är inte lust, inte sorg, inte glädje eller hat. det är en kraft i andlig mening.
jag som människa behöver närhet av andra, en trygghet och hopp. jag måste överleva och allt det som skapar starka känslor i livet kan kallas för kärlek. Helst vill jag inte säga att jag älskar mina barn, jag upplever att det är något annat.
Kvinnor älskar jag inte, inte män och livet älskar jag inte heller... inte pengar, och inte makt, älskar inte gud.
men kraften av 'kärlek' kan jag känna.. och ser inte det som gud, mer något som genomsyrar allt, precis som verkligheten genomsyrar våra uppfattningar. vi vet om vi känner efter. vi vet inte när vi tänker.. (varför skulle vi tänka om vi visste)
livet är komplicerat, men kärleken tror jag inte på på det viset som ordet används och är utformad och beskriven.
När jag använder ordet 'kärlek', så upplever jag något som är falskt, förvrängt och tillgjort.
Tittar man på världen med sorg, så är det för mig mer nära begreppet kärlek än lycka och lust.
(är inte sorg den mest ärliga känsla som existerar ? (inte för att den lycka man känner är falsk, men jag tror du förstår hur jag tänker.... )
nuddle skrev:ifall jag var Zokrates hade jag bettet mig precis som Zokrates
ifall jag var Mullback likaså, och ifall jag var Marko likaså
ifall jag var harald hade jag bettet mig precis som Harald
eftersom jag inte är någon utav dem beter jag mig som mig själv
är inte detta ovillkorlig kärlek
Håller med!
En hund är en hund, Nuddle är Nuddle.
Harald är Harald.
Så är det.
Vet inte om jag håller med,
Jag är inte jag, utan jag är jag som tar intryck av nuddle, harald, Z, A och Mullback.
En liten del av mig är alla andra.
Nuddle använde ordet Precis, och då blir det ju sant på ett annat plan,
nuddle är precis den han är, och inte precis som jag är..
där håller jag väl med.
Jag är inte jag, utan jag är jag som tar intryck av nuddle, harald, Z, A och Mullback.
En liten del av mig är alla andra.
Nuddle använde ordet Precis, och då blir det ju sant på ett annat plan,
nuddle är precis den han är, och inte precis som jag är..
där håller jag väl med.
Marko, du har en poäng men det var nästan lite hårklyvnings-varning där (angående ordet "precis") hehe =)
Men en hund t.ex, som heter "Leif", är då alltså inte "Leif" när han luktar på hunden "Trosa"?
Är en död hund fortfarande en hund? Är en död människa fortfarande en människa? När slutar en människa att vara en
människa? Om det är i dödsögonblicket, vad händer då om han återupplivas? Är pauserna mellan varje hjärtslag besök
av döden? Eller är en människa inte en människa när man inte känner igen människan inuti människan? Såsom t.ex vid
Alzheimers? Eller vid en psykos? Eller är människan medvetandet som är medvetet om allt detta som händer? Kan det vara
medvetet om att man har Alzheimers? När försvinner förmågan att vara "medveten om"... är den borta för alltid då?
Är det då man är död?....
Trötta tankar...
Men en hund t.ex, som heter "Leif", är då alltså inte "Leif" när han luktar på hunden "Trosa"?
Är en död hund fortfarande en hund? Är en död människa fortfarande en människa? När slutar en människa att vara en
människa? Om det är i dödsögonblicket, vad händer då om han återupplivas? Är pauserna mellan varje hjärtslag besök
av döden? Eller är en människa inte en människa när man inte känner igen människan inuti människan? Såsom t.ex vid
Alzheimers? Eller vid en psykos? Eller är människan medvetandet som är medvetet om allt detta som händer? Kan det vara
medvetet om att man har Alzheimers? När försvinner förmågan att vara "medveten om"... är den borta för alltid då?
Är det då man är död?....
Trötta tankar...
Min mor dog när jag var 16,
hon är precis den hon är för mig än idag.
jag känner ibland hur hon rycker ut med sin existens via mina minnen och säger saker.
vad är det för skillnad ?, jag vet inte vem hon var levande, kom inte in i hennes sinne,
jag kommer inte åt hennes sinne som död heller.. hela tiden är hon en bild i mitt minne, och mina sinnen, död som levande.
För mig är du precis den du är,
Nuddle har inte precis samma syn på dig som jag har, även om nuddles syn är precis som den är.
tja, vem är vi : )
Vem jag är vet jag via min existens. (och i min existens ingår tex min mor, död som levande.)
Mina funderingar är inte min existens, och bilden är framgenterad.
Jag vet att nuddle letar efter det absoluta. Jag är en envis käpp i hans jul, till den grad att han börjat dissa mig
hon är precis den hon är för mig än idag.
jag känner ibland hur hon rycker ut med sin existens via mina minnen och säger saker.
vad är det för skillnad ?, jag vet inte vem hon var levande, kom inte in i hennes sinne,
jag kommer inte åt hennes sinne som död heller.. hela tiden är hon en bild i mitt minne, och mina sinnen, död som levande.
För mig är du precis den du är,
Nuddle har inte precis samma syn på dig som jag har, även om nuddles syn är precis som den är.
tja, vem är vi : )
Vem jag är vet jag via min existens. (och i min existens ingår tex min mor, död som levande.)
Mina funderingar är inte min existens, och bilden är framgenterad.
Jag vet att nuddle letar efter det absoluta. Jag är en envis käpp i hans jul, till den grad att han börjat dissa mig
Marko, exakt!
Tack för att du delar med dig!
Så är det... starka grejer! Man vet inte vem människan är! Och ändå så känner man så starkt!
Människor är fantastiska på det sättet att man har en möjlighet att vara medveten om och samtidigt känna kärlek -
det är otroligt starka grejer. Tror inte det finns något starkare än den känslan faktiskt.
Sen vad den känslan har för "mål" som den känner för är nästan detsamma. Det är en univsersell känsla faktiskt och
och undrar om det inte är himmelriket själv.
Tack för att du delar med dig!
Så är det... starka grejer! Man vet inte vem människan är! Och ändå så känner man så starkt!
Människor är fantastiska på det sättet att man har en möjlighet att vara medveten om och samtidigt känna kärlek -
det är otroligt starka grejer. Tror inte det finns något starkare än den känslan faktiskt.
Sen vad den känslan har för "mål" som den känner för är nästan detsamma. Det är en univsersell känsla faktiskt och
och undrar om det inte är himmelriket själv.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Marko skrev:Harald.
Vi är människor, av kött och blod. Vi är människor med en själ.
Våra syften varierar.
Jag har även en syn på andlig 'kärlek', men för mig är det mer en essense áv kraft som flödar i rummet,
liksom livet är en essens. känslor vi har är essens och lika för alla. allt liv vill överleva men vet om sin död,
en essens.. kärlek är inte lust, inte sorg, inte glädje eller hat. det är en kraft i andlig mening.
jag som människa behöver närhet av andra, en trygghet och hopp. jag måste överleva och allt det som skapar starka känslor i livet kan kallas för kärlek. Helst vill jag inte säga att jag älskar mina barn, jag upplever att det är något annat.
Kvinnor älskar jag inte, inte män och livet älskar jag inte heller... inte pengar, och inte makt, älskar inte gud.
men kraften av 'kärlek' kan jag känna.. och ser inte det som gud, mer något som genomsyrar allt, precis som verkligheten genomsyrar våra uppfattningar. vi vet om vi känner efter. vi vet inte när vi tänker.. (varför skulle vi tänka om vi visste)
livet är komplicerat, men kärleken tror jag inte på på det viset som ordet används och är utformad och beskriven.
När jag använder ordet 'kärlek', så upplever jag något som är falskt, förvrängt och tillgjort.
Tittar man på världen med sorg, så är det för mig mer nära begreppet kärlek än lycka och lust.
(är inte sorg den mest ärliga känsla som existerar ? (inte för att den lycka man känner är falsk, men jag tror du förstår hur jag tänker.... )
jag tror vi måste göra en distinktion mellan ego-kärlek och äkta kärlek,
och då blir allt mycket mer komplicerat
vi kan inte ta in den sociala geggamojan då vi talar om äkta kärlek,
då jag träffade Egil Rönne-Petersen min läroanalytiker första gången på han mottagningsrum då jag var lite över 20
kände jag direkt en ny relation som jag inte känt tidigare, för Egil tog in min spänning
i sin kropp och jag upplevde då att pressen från världen plötsligt vara borta, hela det social fängelset hade ramlat ihop, JAG VAR FRI ATT VARA MIG SJÄLV
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster