Självupptagenhet

[transversal]

Jag tycker att man möter så otroligt mycket självupptagenhet.

Är det en skyddsmekanism, gentemot en överväldigande värld?
Eller är det lathet/lättja?
Eller oförmåga?

Förstår den inte riktigt - inte i den omfattning som den uttrycker sig i.

Upplever människor som för det mesta ganska stängda, väldigt uppe i sig själva, väldigt fokuserade på sitt liv, på ett orimligt sätt.

Det finns förstås undantag, miljöer där inte fokus ständigt ligger på personen.

Begriper inte riktigt vad det kommer ifrån. Vad är det som formar oss på det sättet från början? Eller är det ett naturligt tillstånd som fostras bort i vissa sammanhang ...?

Det gränsar till diskussionen om empati.

Men ändå inte.

[Zokrates]

Kunskapskanalen körde denna igår, från 2010, Elizabeth Lindsey: Curating humanity's heritage,
ta dig tid att se den om du orkar bry dig om så stora frågor som mänsklighetens öde.
http://www.ted.com/talks/elizabeth_lind ... itage.html

[transversal]

Lol. Ibland orkar man, ibland orkar man inte.

[Zokrates]

Lol. Ibland orkar man, ibland orkar man inte.

Trodde inte det heller, ungefär som med din sympati, tystnad, eller din empati, vänd bort blicken,
i detta landet är självupptagenheten skrämmande.

[Lufier]

Ett tankeväckande citat av Urula Nuber. Hittade det på Johans nya forum, kom på att jag har den boken.... kanske skulle ta och läsa den igen.

"Kan det emellertid inte också vara så att så kallade depressiva personer helt enkelt inte passar in i vår tid? Att de anser egenskaper värdefulla som blivit värdelösa i vårt samhälle, ja till och med uppfattas som en svaghet? Är det ökande antalet depressiva personer kanske ett tecken på att allt färre klarar av att hänge sig åt jagkulten, eftersom de har genomskådat den som förljugen? Det finns faktiskt studier som visar att depressiva människor har en mer realistisk inställning än människor som inte är depressiva. De har färre illusioner om sig själva och andra, de anser sig inte bättre än de är oavsett om det handlar om deras medmänskliga eller intellektuella förmåga. Depressiva människor tenderar inte åt självbedrägeri, åt en övervärdering av självet. Med så kallade friska personer förhåller det sig annorlunda. Studier visar att de är psykiskt friska just på grund av sin illusionära felbedömning av sina egna möjligheter. De ser hela tiden bara sig själva och tillåter varken korrigerande kritik eller tvivel på sig själva"

[Zokrates]

Vanliga kommentarer till den deprimerade med tanke på ditt inflik Lufier.
du ser allt i svart
varför är du så negativ
tänk inte så mycket
var positiv
oroa dig inte
varför bryr du dig
älta inte det gamla
se framåt
allt ordnar sig
etc...

[Marko]

Kunskapskanalen körde denna igår, från 2010, Elizabeth Lindsey: Curating humanity's heritage,
ta dig tid att se den om du orkar bry dig om så stora frågor som mänsklighetens öde.
http://www.ted.com/talks/elizabeth_lind ... itage.html

Canoe is our desteny, every man for himself är hur vi lever.
När världens hopas av problem, så tvingas vi till att byta stil, leva med varandra och inte av.

Tack för den länken, uppskattat (gillar normalt inte TED serien)

[transversal]

Lol. Ibland orkar man, ibland orkar man inte.

Trodde inte det heller, ungefär som med din sympati, tystnad, eller din empati, vänd bort blicken,
i detta landet är självupptagenheten skrämmande.

Du är ju likadan själv. Ibland orkar du, ibland orkar du inte, å andra sidan.

Jag stör mig lite på hennes mässande tonfall. Var du seriös med inlägget?

[transversal]

"Kan det emellertid inte också vara så att så kallade depressiva personer helt enkelt inte passar in i vår tid? Att de anser egenskaper värdefulla som blivit värdelösa i vårt samhälle, ja till och med uppfattas som en svaghet? Är det ökande antalet depressiva personer kanske ett tecken på att allt färre klarar av att hänge sig åt jagkulten, eftersom de har genomskådat den som förljugen? Det finns faktiskt studier som visar att depressiva människor har en mer realistisk inställning än människor som inte är depressiva. De har färre illusioner om sig själva och andra, de anser sig inte bättre än de är oavsett om det handlar om deras medmänskliga eller intellektuella förmåga. Depressiva människor tenderar inte åt självbedrägeri, åt en övervärdering av självet. Med så kallade friska personer förhåller det sig annorlunda. Studier visar att de är psykiskt friska just på grund av sin illusionära felbedömning av sina egna möjligheter. De ser hela tiden bara sig själva och tillåter varken korrigerande kritik eller tvivel på sig själva"

Skulle kunna vara så, och kan inte riktigt argumentera bort det på rak arm, men det känns inte så. Åtminstone inte vad det gäller djup depression, som jag uppfattar som en allvarlig sjukdom. Upplever mer det du beskriver som en utlösande faktor.

[lösdrivaren]

Håller inte med dej Lucifer.
Skilj på två typer av människor; de som förstår, de som i sin svaghet hänger sej åt att i desperation negligerar sej själv och blir en knullbara.
Haha.

[Lufier]

"Kan det emellertid inte också vara så att så kallade depressiva personer helt enkelt inte passar in i vår tid? Att de anser egenskaper värdefulla som blivit värdelösa i vårt samhälle, ja till och med uppfattas som en svaghet? Är det ökande antalet depressiva personer kanske ett tecken på att allt färre klarar av att hänge sig åt jagkulten, eftersom de har genomskådat den som förljugen? Det finns faktiskt studier som visar att depressiva människor har en mer realistisk inställning än människor som inte är depressiva. De har färre illusioner om sig själva och andra, de anser sig inte bättre än de är oavsett om det handlar om deras medmänskliga eller intellektuella förmåga. Depressiva människor tenderar inte åt självbedrägeri, åt en övervärdering av självet. Med så kallade friska personer förhåller det sig annorlunda. Studier visar att de är psykiskt friska just på grund av sin illusionära felbedömning av sina egna möjligheter. De ser hela tiden bara sig själva och tillåter varken korrigerande kritik eller tvivel på sig själva"

Skulle kunna vara så, och kan inte riktigt argumentera bort det på rak arm, men det känns inte så. Åtminstone inte vad det gäller djup depression, som jag uppfattar som en allvarlig sjukdom. Upplever mer det du beskriver som en utlösande faktor.

Depression kan naturligtvis ha olika orsaker; I ett starkt kristet Lutheranskt samhälle - synd, någon närståendes död. kemi i hjärnan osv

Det som intresserade mig för Ursula Nubers förklaringsmodell var min egen koppling till ökningen av depression bland unga människor i synnerhet unga flickor.

Men det var inte det tråden egentligen handlade om.
Var kommer den här självupptagenheten ifrån?

Linjär tidsuppfattning
Ingen ideologi som ersatt kristendomen
Globalisering, vi konsumerar för att hålla tillväxten igång
En matriell människosyn
Brist på hjältar/hjältinnor med ickesjälviska ideal


Var tror du själv den här jagkulten kommer ifrån transversal?

[Marko]

Var du seriös med inlägget?

Det är väl vad man gör det till ?

Lyssnade själv på henne och gillade den enkla synen, från indianer till drogade shamaner i amazonas, vi har en dålig ande i väst. vi skriver ju själv under det dokumentet, i alla världsdelar och kulturer.

Vad spelar det för roll vilken atmosfär hon söker när hon vill nå ut med sitt budskap ?
Orden tyckte jag var rätt, mellan ön och fastlandet får vi alla ro i samma båt. (när vi har problem så behöver vi varandra)

[lösdrivaren]

Marko gör tydligen en stöt på tvärkärringen.
Ja, varför inte, hon lät pilsk i sina skriveriet om populära pubar. Hon är på festhumör.

[transversal]

Marko gör tydligen en stöt på tvärkärringen.
Ja, varför inte, hon lät pilsk i sina skriveriet om populära pubar. Hon är på festhumör.

Hehe, så edgy.

[Marko]

Marko gör tydligen en stöt på tvärkärringen.
Ja, varför inte, hon lät pilsk i sina skriveriet om populära pubar. Hon är på festhumör.

whoot ?, Tidigare beskyllde du mig för att stöta på Anna Sara eh..
Jag kompenserar bara en gammal grej, och gillar väl Transversal mer efter att jag hört henne sjunga ; ))

Jag kan stöta lite på dig med om du vill oh..