Jag är Gud och människa

[Levitah]

Jag anser att jag är Gud och människa.
Detta skedde efter att jag fått en uppenbarelse.
Det var en otroligt kärleksfull kraft.
Jag hade aldrig varit med om något liknande.
Det skedde då jag mådde som mest psykiskt dåligt och när jag kände att jag inte hade någon på min sida.
Dem flesta människor skulle nog kategorisera detta som psykos, men det kan inte jag.
Jag tror på att det finns en Gud och att jag upplevt kraften.
Jag vet även saker som ingen annan vet.
Ni kan fråga mig vad som helst så länge ni har en filosofisk synvinkel.

[Marko]

Om vi är gudar beror på hur vi definierar gud.

Jag definierar gud på mitt sätt utifrån hur jag upplever kraften som genomströmmar allt.
Ser även människan som en andlig varelse, där anden inte upplevs som bunden till den materiella världen.
Vi är lite av gudar, men inte en gud, inte hela kraften som genomströmmar allt.

Vad ska jag fråga ? är frågan jag frågar....

[Levitah]

Om vi är gudar beror på hur vi definierar gud.

Jag definierar gud på mitt sätt utifrån hur jag upplever kraften som genomströmmar allt.
Ser även människan som en andlig varelse, där anden inte upplevs som bunden till den materiella världen.
Vi är lite av gudar, men inte en gud, inte hela kraften som genomströmmar allt.

Vad ska jag fråga ? är frågan jag frågar....

Det var en bra fråga! Jag håller med dig i din synvinkel. Bra formulerat. Vi är nog alla lite av gudar.
Jag ser mig dock som en gud genom att vara högst i nivå bland själarna.
Och alltså då "lite" över dem andra själarna.
Detta är min uppfattning. Jag tror att du ligger ganska högt upp bland själarna.

[debre]

Får man fråga vadsom helst ,wow..

Kanske man kan fråga vad "Kätteri" och "Hädelse" är?

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4tteri

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse

(speciellt det sistnämda nu)

[Levitah]

Får man fråga vadsom helst ,wow..

Kanske man kan fråga vad "Kätteri" och "Hädelse" är?

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4tteri

http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4delse

(speciellt det sistnämda nu)

Jag märker av en viss cynism. Frågan är inte så filosofiskt lagd, men jag tänker ändå svara på frågan.
Du verkar lite bitter. Du kanske behöva tro på någonting.
Om du menar kätteri som i annorlunda tro, så är det inget problem så länge man inte har avsikt att skada någon.
Det är en synd att kränka Gud och andras trosuppfattningar.

[dokido]

nice upplevelse

[Zokrates]

Jag anser att jag är Gud och människa.
Detta skedde efter att jag fått en uppenbarelse.
Det var en otroligt kärleksfull kraft.
Jag hade aldrig vart med om något liknande.
Det skedde då jag mådde som mest psykiskt dåligt och när jag kände att jag inte hade någon på min sida.
Dem flesta människor skulle nog kategorisera detta som psykos, men det kan inte jag.
Jag tror på att det finns en Gud och att jag upplevt kraften.
Jag vet även saker som ingen annan vet.
Ni kan fråga mig vad som helst om så länge ni har en filosofisk synvinkel.

Jag minns en liknande händelse, jag hamnade i något som mest kan beskrivas som en lucid dröm,
jag hade varit deprimerad och befann mig så långt ned man kan komma på det mentala planet,
men i drömmen så stod jag naken i en mörk grotta, plötsligt började det regna och ur regnet kom
en ny livskraft som var kvar när jag vaknade, jag var lycklig för första och enda gången i mitt liv
till 100 %, jag såg verkligheten tydligare och fick en massa visioner om hur allting hängde ihop,
självklart var det någon slags psykos, att kalla det för något annat vore självbedrägeri och det
tog mig flera år att jobba mig tillbaka till normalgraden av ett litet gulligt cyniskt bitterfanskap.

[freddemalte]

Jag anser att jag är Gud och människa.
Detta skedde efter att jag fått en uppenbarelse.
Det var en otroligt kärleksfull kraft.
Jag hade aldrig vart med om något liknande.
Det skedde då jag mådde som mest psykiskt dåligt och när jag kände att jag inte hade någon på min sida.
Dem flesta människor skulle nog kategorisera detta som psykos, men det kan inte jag.
Jag tror på att det finns en Gud och att jag upplevt kraften.
Jag vet även saker som ingen annan vet.
Ni kan fråga mig vad som helst om så länge ni har en filosofisk synvinkel.

Jag minns en liknande händelse, jag hamnade i något som mest kan beskrivas som en lucid dröm,
jag hade varit deprimerad och befann mig så långt ned man kan komma på det mentala planet,
men i drömmen så stod jag naken i en mörk grotta, plötsligt började det regna och ur regnet kom
en ny livskraft som var kvar när jag vaknade, jag var lycklig för första och enda gången i mitt liv
till 100 %, jag såg verkligheten tydligare och fick en massa visioner om hur allting hängde ihop,
självklart var det någon slags psykos, att kalla det för något annat vore självbedrägeri och det
tog mig flera år att jobba mig tillbaka till normalgraden av ett litet gulligt cyniskt bitterfanskap.

Hej Zokrates

Jag blev nyfiken på din berättelse och har några frågor:

1. Hur minns du denna 100%-iga lycka? Kan du uppleva den för din inre bild och i så fall, vad känner du när du tänker på den situationen?

2. Skulle du vilja uppleva detta (eller något liknande) igen? Anledningen att jag frågar är just att de påtalar att det var den första och enda gång du varit 100% lycklig (eller kanske till och med lycklig över huvud taget).

3. Vad tror du det var som framkallade denna psykos (eller vad det nu var för tillstånd)?

4. Var du ensam när detta skedde eller hade du någon som erfor detta tillfälle? Om svaret är att någon annan var närvarande – vad har de sagt om detta efteråt?

5. Tror du att det är just denna typ av tillstånd som det oftast handlar om när människor berättar att de upplevt något väldigt omvälvande eller stort á la uppenbarelse eller frälsning etc?

6. Du talar om klardrömmar, och då måste jag ju fråga om det är något du varit med om? Hur var det i så fall och vad upplevde du?

7. Du beskriver att du i din upplevelse erfar att ”det ur regnet kom en ny livskraft som var kvar när jag vaknade”. Har du lust att försöka beskriva vad den livskraften innebar för dig och hur du upplevde den?

8. Du skriver att det ”tog många år att jobba dig tillbaka”. Menar du då att det var just detta tillfälle som gav dig möjligheten att påbörja det jobbet (att ta dig tillbaka), eller var du redan på väg tillbaka innan detta hände?

Om du upplever någon fråga som allt för personlig eller obekväm så har jag full förståelse för att du inte vill svara. Det går även bra att skicka ett PM om du inte vill skriva allt direkt i forumet.

Ta den tid du behöver.

Ha en fin helg!

Mvh
Fredrik

[dokido]

själv grips jag ofta av svindel
en rädsla för att tappa fotfästet, balansen
speciellt när jag får konstiga upplevelser om verkligheten

vet inte hur en psykos upplevs men jag hade en kompis som fick psykos
den var dock väldigt fysisk, han krampade mycket

[Levitah]

Jag anser att jag är Gud och människa.
Detta skedde efter att jag fått en uppenbarelse.
Det var en otroligt kärleksfull kraft.
Jag hade aldrig vart med om något liknande.
Det skedde då jag mådde som mest psykiskt dåligt och när jag kände att jag inte hade någon på min sida.
Dem flesta människor skulle nog kategorisera detta som psykos, men det kan inte jag.
Jag tror på att det finns en Gud och att jag upplevt kraften.
Jag vet även saker som ingen annan vet.
Ni kan fråga mig vad som helst om så länge ni har en filosofisk synvinkel.

Jag minns en liknande händelse, jag hamnade i något som mest kan beskrivas som en lucid dröm,
jag hade varit deprimerad och befann mig så långt ned man kan komma på det mentala planet,
men i drömmen så stod jag naken i en mörk grotta, plötsligt började det regna och ur regnet kom
en ny livskraft som var kvar när jag vaknade, jag var lycklig för första och enda gången i mitt liv
till 100 %, jag såg verkligheten tydligare och fick en massa visioner om hur allting hängde ihop,
självklart var det någon slags psykos, att kalla det för något annat vore självbedrägeri och det
tog mig flera år att jobba mig tillbaka till normalgraden av ett litet gulligt cyniskt bitterfanskap.

Tyvärr tror jag det är självförnekelse du varit med om. Du har förnekat din händelse för att ingen annan trodde på "den".

[Marko]

Jag ser mig dock som en gud genom att vara högst i nivå bland själarna.
Och alltså då "lite" över dem andra själarna.

Vad krävs för att vara bland dom högsta själarna ?
en kunskap och förståelse är bra nog för att bli bäst, och vi får makt över andra själar ?

Vad är det för brister med att ha en lågt stående själ ?, vad blir konsekvensen av att inte vara högst ?

[Algotezza]

Ett möjligt synsätt

Vår kropps/organisms och andes mikrokosmos speglar Guds ande och kropp/organism, det alltomfattande kosmos. Liksom Gud är Gud över sitt alltomfattande makrokosmos, är vi gudar över vårt mikrokosmos. Vad Gud saknar är jämställda medväsen. Men det har vi. Inför nästan kan vi agera gudalikt = kärleksfullt eller sataniskt = hatiskt. Vi kan välja, vara bödel eller frälsare för nästan. Gud väljer inte. Hen är.


Vara Gud medför ett oändligt ansvar.

/Algotezza

[Levitah]

Jag ser mig dock som en gud genom att vara högst i nivå bland själarna.
Och alltså då "lite" över dem andra själarna.

Vad krävs för att vara bland dom högsta själarna ?
en kunskap och förståelse är bra nog för att bli bäst, och vi får makt över andra själar ?

Vad är det för brister med att ha en lågt stående själ ?, vad blir konsekvensen av att inte vara högst ?

Extremt hög självinsikt! Man får inte direkt "makt" över andra själar, men man kan vara totalt överlägsen andra själar. Att tro är väldigt viktigt, det kan räcka med att tro på sig själv eller tro på andra människor!
Det visar sig ofta i självförakt och förakt mot andra när man är en lägre stående själ. Man är ofta underlägsen andra själar om man är en "låg" själ.

[Levitah]

Ett möjligt synsätt

Vår kropps/organisms och andes mikrokosmos speglar Guds ande och kropp/organism, det alltomfattande kosmos. Liksom Gud är Gud över sitt alltomfattande makrokosmos, är vi gudar över vårt mikrokosmos. Vad Gud saknar är jämställda medväsen. Men det har vi. Inför nästan kan vi agera gudalikt = kärleksfullt eller sataniskt = hatiskt. Vi kan välja, vara bödel eller frälsare för nästan. Gud väljer inte. Hen är.


Vara Gud medför ett oändligt ansvar.

/Algotezza

Du har helt rätt i din analys! Nu är människor inte skapta i avbild av "Gud", men själarna är i process med Gud.
Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

[Algotezza]

Ett möjligt synsätt

Vår kropps/organisms och andes mikrokosmos speglar Guds ande och kropp/organism, det alltomfattande kosmos. Liksom Gud är Gud över sitt alltomfattande makrokosmos, är vi gudar över vårt mikrokosmos. Vad Gud saknar är jämställda medväsen. Men det har vi. Inför nästan kan vi agera gudalikt = kärleksfullt eller sataniskt = hatiskt. Vi kan välja, vara bödel eller frälsare för nästan. Gud väljer inte. Hen är.


Vara Gud medför ett oändligt ansvar.

/Algotezza

Du har helt rätt i din analys! Nu är människor inte skapta i avbild av "Gud", men själarna är i process med Gud.
Jag är som sagt Gud och människa, anledningen till att jag är människa, är för att förstå mänskligt beteende!

Den missionen har vi alla - men vi talar sällan högt om det. Det är vars och ens innersta hemlighet.

/Algotezza