Mängder med ett ändligt antal element kan alltid ordnas och ges ordningstal, d v s räknas. Det kan man göra med många oändliga mängder också. Ordningstalen själva, som vi räknar med, är ju en oändlig mängd.
Räknebara oändliga mängder kan i sin tur vara element i oräknebara oändliga mängder, t ex är mängden av alla ordningtal en delmängd i mängden av mängder av ordningstal (en oräknebar oändlig mängd).
Hjärnbarken arbetar bara med räknebara mängder. Det är ju genom att ordna i sekvenser och att räkna sekvenser som hjärnbarken skaffar sig förväntningar och föreställningar. Antalet kopplingar mellan dess hjärnceller och mikrokolumner är så stort att det knappast finns någon praktisk gräns för dess förmåga att ständigt hitta nya räknebara delmängder av verkligheten.
Den komplexitet en föreställd sekvens i hjärnbarken kan uttrycka är ett mått på hur mycket komprimerad information (förväntan, mening) den uttrycker om det föreställda. Sannolikheten att det förväntade inträffar kan alltid uttryckas som en fraktion av räknebara delmängder. Det är det mått av tilltro vi kan sätta till våra föreställningar.
Allt detta leder fram till en insikt om våra subjektiva föreställningars förhållande till kunskap.
Att veta är att räkna!
Att veta är att räkna
Moderator: Moderatorgruppen
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster