Det här slog mig just.
Kan det vara så här att:
Vetenskapsmannen förhåller sig mot filosofin som ingenjören förhåller sig mot vetenskapen?
I så fall är det väldigt synd att filosofin i den trappan har hamnat snett mot vetenskapen. Och att det som egentligen är filosofins stora mål(pluralis) har gått förlorade.
Tanke om filosofi
Moderator: Moderatorgruppen
Tanke om filosofi
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Min analys av detta
Hummmm spännande och intressant innlägg! Jo, kan vara så men jag skull nog vilja göra en jämförelse med arkitektur. Obs! Alla former av liknelser och jämförelser är inte fullständiga men kan ändå vara användbara om de tolkas välvilligt.
Min erfarenhet av arkitektur, oavsett om det gäller stora offentliga byggnader så som musseer, operor, arenor, kontorskomplex, eller den lilla sommarstugan, villan eller butiken så finns det två tydliga synsätt och falanger:
1. Den konstnärligt inspirerade falangen:
Den konstnärliga falangen lägger större emfas på det pragmatiaska, upplevelsen, estetisken, blickfånget, linjespelet, skalan, ljusets effekter, rumslihetens olika dimenssioner etc.
2. Ingenjörsfalangen:
Ingenjören lägger mer tonvikt vid hållfasthet, bäraktighet, motstånd mot exogena krafter, kallras, ventilation, VVS, eldragning, normer och regler, ekonomi, energiförbrukning etc.
Detta gör att den konstnärlige arkiteketen ofta ritar extravaganta, spännande och faschinerande byggnader som folk görna tittar på och bor i av rena upplevelseskäl medan ingenjörsarkitektens byggnade blir mer av användar och funktionell karaktär.
Detta varierar såklart och i vardagen överlappar kompetenserna och intressena varandra på ett smakfullt och harmoniskt sätt.
Jag kan se detta även i filosoferandet där en del ser och använder filosofi till att utröna praktiska, vardagliga, känslomässiga spärsmål om t.ex. moral- och etikfrågor medan andra mer använder filosofi till att på en abstrakt och teoretisk samt vetenskaplig nivå försöka bena ut frågor om t.ex. världens beskaffenhet. I bland krockar dessa synsätt, vilket leder till rena och skära missförstånd så som att den abstrakte tycker att den känslosamme lägger in för mycket eget tyckade och känslor och missar det rationella i frågeställningen och att den känslomässige kan se den abstrakte som lite världsfrånvänd och opragmatisk och att denne missar människans perspektiv i frågeställningarna. Ibland fungerar det mycket bra och de olika förhållningssätten stimulerar varandra till nya och värdefulla tankebanor och synsätt - precis på samma sätt som att de flesta byggnader trots allt är både konstnärligt inspirerade och högst funktionella! Ibland funkar det meindre bra och diskussionerns spårar ur på olika sätt precis som att det finns byggnader som minst sagt inte blev så lyckade just på grund av ett blev för mycket fokus på antingen det konstnärliga eller det ingenjörmässiga.
Jag vet inte om jag missade något i ditt inlägg eller om det var detta du avsåg? Detta är i alla fall så jag har upplevet det både i filosofilitteraturen, filosofiska rummet, paneldebatter och när jag själv varit aktiv på olika nätforum.
Min erfarenhet av arkitektur, oavsett om det gäller stora offentliga byggnader så som musseer, operor, arenor, kontorskomplex, eller den lilla sommarstugan, villan eller butiken så finns det två tydliga synsätt och falanger:
1. Den konstnärligt inspirerade falangen:
Den konstnärliga falangen lägger större emfas på det pragmatiaska, upplevelsen, estetisken, blickfånget, linjespelet, skalan, ljusets effekter, rumslihetens olika dimenssioner etc.
2. Ingenjörsfalangen:
Ingenjören lägger mer tonvikt vid hållfasthet, bäraktighet, motstånd mot exogena krafter, kallras, ventilation, VVS, eldragning, normer och regler, ekonomi, energiförbrukning etc.
Detta gör att den konstnärlige arkiteketen ofta ritar extravaganta, spännande och faschinerande byggnader som folk görna tittar på och bor i av rena upplevelseskäl medan ingenjörsarkitektens byggnade blir mer av användar och funktionell karaktär.
Detta varierar såklart och i vardagen överlappar kompetenserna och intressena varandra på ett smakfullt och harmoniskt sätt.
Jag kan se detta även i filosoferandet där en del ser och använder filosofi till att utröna praktiska, vardagliga, känslomässiga spärsmål om t.ex. moral- och etikfrågor medan andra mer använder filosofi till att på en abstrakt och teoretisk samt vetenskaplig nivå försöka bena ut frågor om t.ex. världens beskaffenhet. I bland krockar dessa synsätt, vilket leder till rena och skära missförstånd så som att den abstrakte tycker att den känslosamme lägger in för mycket eget tyckade och känslor och missar det rationella i frågeställningen och att den känslomässige kan se den abstrakte som lite världsfrånvänd och opragmatisk och att denne missar människans perspektiv i frågeställningarna. Ibland fungerar det mycket bra och de olika förhållningssätten stimulerar varandra till nya och värdefulla tankebanor och synsätt - precis på samma sätt som att de flesta byggnader trots allt är både konstnärligt inspirerade och högst funktionella! Ibland funkar det meindre bra och diskussionerns spårar ur på olika sätt precis som att det finns byggnader som minst sagt inte blev så lyckade just på grund av ett blev för mycket fokus på antingen det konstnärliga eller det ingenjörmässiga.
Jag vet inte om jag missade något i ditt inlägg eller om det var detta du avsåg? Detta är i alla fall så jag har upplevet det både i filosofilitteraturen, filosofiska rummet, paneldebatter och när jag själv varit aktiv på olika nätforum.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Det är helt klart i häraden av vad jad tänker på, Fredde.
För att komma till ett svar, först:
Man kan lyssna på det här filosofiska rummet, som jag just råkade lyssna på:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4015903
Programmet handlar om visdom, en självlärd filosof och två filosofer i yrket. Som inte riktigt kommer överens om vad filosofi och visdom är och hur det skall bedrivas
Ursäkta mig om du är ett nick här, Ladislaus(pm:a mig gärna) - men då man hör Horatius här får nog många, som mej instinken - ta bort karln. Man tänker på Luna Lovegood i Harry Potter eller nåt. Men killen har onekligen en point. Och det, har jag upptäckt, är många filosofer efter Bacon, bl.a Kant, Popper och Russell som också har gjort det han eftersöker, som de akademiska filosoferna ställer sig tveksamma till:
Om vi tar din analogi med huset.
Om det då först finns människor som är arkitekter, som kan se MÖJLIGHETER. Jag har faktiskt anlitat arkitekt(kräks gärna på mig för denna kapitalistiska excess) för en ombyggnad av vårt hus. Och de kan sina saker. Men om de sakerna sen är realiserbara och vad de i slutändan kostade var det ingen pejl på. Vi, som hade en begränsad budget - många av hennes kunder har råd att ta ut svängarna mer, fick kapa i planerna. Men det blev jäkligt bra, och vi själva hade inte fått till det så bra.
Det finns, som du säger, ingenjörsarkitekter också, som "tänker rätt först". Eller gör de det?
Om vi sen drar det här till filosofi kontra vetenskap, så fnyste en av akademikerna i programmet åt "den tid då filosofin var den första vetenskapen"(kan minnas ordalydelsen fel). Men tänk om det faktiskt finns utrymme för det, fortfarande? Både då man läste idehistoria, och då man läser t.ex. prolegomena så fanns en avundsjuka och irritation hos filosofin runt 1800 talet över hur framgångsrik naturvetenskapen har varit. Och filosofin anser jag har hamnat i ett "vetenskapande", sökande efter sanning, logik, existens. Det måste vara "rätt"
Men om inte Aristoteles och andra funderat över hur rymden funkade (han kom otroligt rätt med den kunskap han hade), hade det då funnits någon astronomi?
Istället för(eller ok, då lite mesigt, som komplement till): är 1+1-1=1, kan inte filosofin vara, hur löser vi världsproblemen nu, och what's next? Och då menar jag inte visionärer, wellnessnubbar eller enrepenörer. Utan en Epikuros, som kan fundera ett vettigt sätt att leva gott version 2012?
Och fortfarande Kant lade in en möjlighet, i Den Eviga Freden, för stadschefer att rådfråga en expertpanel av filosofer... Och visst vill man att såna lirare vet att 1+1-1=1, Men det är inte hela kravspecen...
Jag tycker då alltså att den här konstnärlige filosofen/arkitekten i ditt exempel har, av någon anledning, försvunnit helt från banan, kanske någonstans i krokarna av världskrigen, nazism och kommunism.
För att komma till ett svar, först:
Man kan lyssna på det här filosofiska rummet, som jag just råkade lyssna på:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4015903
Programmet handlar om visdom, en självlärd filosof och två filosofer i yrket. Som inte riktigt kommer överens om vad filosofi och visdom är och hur det skall bedrivas
Ursäkta mig om du är ett nick här, Ladislaus(pm:a mig gärna) - men då man hör Horatius här får nog många, som mej instinken - ta bort karln. Man tänker på Luna Lovegood i Harry Potter eller nåt. Men killen har onekligen en point. Och det, har jag upptäckt, är många filosofer efter Bacon, bl.a Kant, Popper och Russell som också har gjort det han eftersöker, som de akademiska filosoferna ställer sig tveksamma till:
Om vi tar din analogi med huset.
Om det då först finns människor som är arkitekter, som kan se MÖJLIGHETER. Jag har faktiskt anlitat arkitekt(kräks gärna på mig för denna kapitalistiska excess) för en ombyggnad av vårt hus. Och de kan sina saker. Men om de sakerna sen är realiserbara och vad de i slutändan kostade var det ingen pejl på. Vi, som hade en begränsad budget - många av hennes kunder har råd att ta ut svängarna mer, fick kapa i planerna. Men det blev jäkligt bra, och vi själva hade inte fått till det så bra.
Det finns, som du säger, ingenjörsarkitekter också, som "tänker rätt först". Eller gör de det?
Om vi sen drar det här till filosofi kontra vetenskap, så fnyste en av akademikerna i programmet åt "den tid då filosofin var den första vetenskapen"(kan minnas ordalydelsen fel). Men tänk om det faktiskt finns utrymme för det, fortfarande? Både då man läste idehistoria, och då man läser t.ex. prolegomena så fanns en avundsjuka och irritation hos filosofin runt 1800 talet över hur framgångsrik naturvetenskapen har varit. Och filosofin anser jag har hamnat i ett "vetenskapande", sökande efter sanning, logik, existens. Det måste vara "rätt"
Men om inte Aristoteles och andra funderat över hur rymden funkade (han kom otroligt rätt med den kunskap han hade), hade det då funnits någon astronomi?
Istället för(eller ok, då lite mesigt, som komplement till): är 1+1-1=1, kan inte filosofin vara, hur löser vi världsproblemen nu, och what's next? Och då menar jag inte visionärer, wellnessnubbar eller enrepenörer. Utan en Epikuros, som kan fundera ett vettigt sätt att leva gott version 2012?
Och fortfarande Kant lade in en möjlighet, i Den Eviga Freden, för stadschefer att rådfråga en expertpanel av filosofer... Och visst vill man att såna lirare vet att 1+1-1=1, Men det är inte hela kravspecen...
Jag tycker då alltså att den här konstnärlige filosofen/arkitekten i ditt exempel har, av någon anledning, försvunnit helt från banan, kanske någonstans i krokarna av världskrigen, nazism och kommunism.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Klokt inlägg Anders! Jag är benägen att hålla med dig i det mesta men återkommer med ett mer genomtänkt svar när jag har lyssnat på Filosofiska Rummet. Lyssna gärna på detta avsnitt av Filosofiska Rummet: http://m.sverigesradio.se/artikel/953192?programId=793
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster