Paradoxernas Filosofi
Moderator: Moderatorgruppen
Hur kommer sig det då att min speciella metod är så svår att förstå??
Vi tar det en gång till med just det perspektivet:
1 Sats 1 är inte sann (lögnarsats, antagande)
Redan här drar experten öronen åt sig...Oj då! Just den här lögnarsatsen har han inte sett förut!
Man brukar ju kräva av slutledningar att satser inom slutledningen inte får hänvisa till de nummer de har...
Och varför inte det då? Jo då kan ju lögnarsatser formuleras...RIDÅ!
Ett första hinder alltså... men min lögnarsats är enklast av alla
och jag vill elakt nog inte gärna anpassa mig till fårskocken.
Efter att ha kommit över första chocken fortsätter experten granskningen:
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann" (lögnaridentitet, ur 1)
Detta känner han igen, men han undrar kanske varför jag vill kalla sats 2 för "lögnaridentitet",
det är väl inte nödvändigt att kalla en konsekvens av lögnarsatsen för något särskilt?
3 Sats 1 är sann (ur 1 och 2)
Här är han med...han vet att man måste dit och han bryr sig inte om det överhoppade mellanledet,
det gör bara hans elever.
Här avbryter jag ju den normalt ganska långa härledningen och konstaterar
att en motsägelse uppkommit och en paradox uppkommer om man förnekar antagandet ...
Han kommer nu att fullständigt slå dövörat till inför tanken
att förneka sats 2 som han ju ser är en uppenbar sanning!
Jag brukar påpeka att han ju accepterar att lögnarsatser visar sig både sanna och falska
så varför skulle inte lögnaridentiteter kunna uppvisa samma paradoxala symptom?
Hans rationella sinne får honom att fortsätta trots att hans omedvetna ser vartåt det lutar
och försöker få honom att avsluta granskningen...Och han kräver bevis!
BEVIS: Anta att det finns ett x sådant att:
1 x="x är inte sann"
2 x är sann om och endast om "x är inte sann" är sann
3 x är sann om och endast om x inte är sann
Det är med misstro och obehag han studerar det enkla och korta beviset... han känner till och har hittintills accepterat de motiveringar som berättigar varje steg. Nu granskar han som han aldrig gjort förr...han MÅSTE hitta felet...
Det finns bara en möjlighet:
att förneka steget från sats 1 till sats 2 ...han vet att det kostar,men vad gör man inte för att stilla stormen från det omedvetna?
Nu förhåller det sig så att jag disponerar en handfull lika besvärliga, av varandra oberoende bevis, och inför det andra beviset kapitulerar han och säger: Det kan ligga nåt i det här, du förtjänar ett skriftligt svar...och audiensen är avslutad... Men något svar tillåter hans omedvetna honom inte att skriva...han glömmer bort hela saken.
Hur är det med dig, käre läsare, har du hängt med ända hit?
Orkar du föreställa dig hur lögnarsats och lögnaridentitet hänger ihop?
Kan du se att lögnarsatsen inte längre påstår att den inte är sann när lögnaridentiteten inte är sann?
Du behöver inte granska mer än de två första satserna för att förstå lögnarparadoxen!
Det kan väl ändå inte vara så svårt?
Vi tar det en gång till med just det perspektivet:
1 Sats 1 är inte sann (lögnarsats, antagande)
Redan här drar experten öronen åt sig...Oj då! Just den här lögnarsatsen har han inte sett förut!
Man brukar ju kräva av slutledningar att satser inom slutledningen inte får hänvisa till de nummer de har...
Och varför inte det då? Jo då kan ju lögnarsatser formuleras...RIDÅ!
Ett första hinder alltså... men min lögnarsats är enklast av alla
och jag vill elakt nog inte gärna anpassa mig till fårskocken.
Efter att ha kommit över första chocken fortsätter experten granskningen:
2 Sats 1 = "Sats 1 är inte sann" (lögnaridentitet, ur 1)
Detta känner han igen, men han undrar kanske varför jag vill kalla sats 2 för "lögnaridentitet",
det är väl inte nödvändigt att kalla en konsekvens av lögnarsatsen för något särskilt?
3 Sats 1 är sann (ur 1 och 2)
Här är han med...han vet att man måste dit och han bryr sig inte om det överhoppade mellanledet,
det gör bara hans elever.
Här avbryter jag ju den normalt ganska långa härledningen och konstaterar
att en motsägelse uppkommit och en paradox uppkommer om man förnekar antagandet ...
Han kommer nu att fullständigt slå dövörat till inför tanken
att förneka sats 2 som han ju ser är en uppenbar sanning!
Jag brukar påpeka att han ju accepterar att lögnarsatser visar sig både sanna och falska
så varför skulle inte lögnaridentiteter kunna uppvisa samma paradoxala symptom?
Hans rationella sinne får honom att fortsätta trots att hans omedvetna ser vartåt det lutar
och försöker få honom att avsluta granskningen...Och han kräver bevis!
BEVIS: Anta att det finns ett x sådant att:
1 x="x är inte sann"
2 x är sann om och endast om "x är inte sann" är sann
3 x är sann om och endast om x inte är sann
Det är med misstro och obehag han studerar det enkla och korta beviset... han känner till och har hittintills accepterat de motiveringar som berättigar varje steg. Nu granskar han som han aldrig gjort förr...han MÅSTE hitta felet...
Det finns bara en möjlighet:
att förneka steget från sats 1 till sats 2 ...han vet att det kostar,men vad gör man inte för att stilla stormen från det omedvetna?
Nu förhåller det sig så att jag disponerar en handfull lika besvärliga, av varandra oberoende bevis, och inför det andra beviset kapitulerar han och säger: Det kan ligga nåt i det här, du förtjänar ett skriftligt svar...och audiensen är avslutad... Men något svar tillåter hans omedvetna honom inte att skriva...han glömmer bort hela saken.
Hur är det med dig, käre läsare, har du hängt med ända hit?
Orkar du föreställa dig hur lögnarsats och lögnaridentitet hänger ihop?
Kan du se att lögnarsatsen inte längre påstår att den inte är sann när lögnaridentiteten inte är sann?
Du behöver inte granska mer än de två första satserna för att förstå lögnarparadoxen!
Det kan väl ändå inte vara så svårt?
Det går ju att skrota ned det till att det inte alls handlar om en paradox,
exempel.
1 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är falsk.
Detta blir då en självmotsägelse som inte uppfyller definitionen på en paradox då meningen är falsk, meningslös.
2 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är sann. Ingen paradox då satsen är semantiskt sann.
Det enda som bör räknas som paradoxer är sådant som vid en första anblick förefaller vara falskt,
men vid en närmare granskningen faktiskt stämmer så att satsen/erna går ihop, vilket i sig kan tyckas
vara en paradox då jag just avfärdat 2:an i exemplet som en riktig paradox.
Det vi tidigare tog upp, jag och marko, angående parafenomen, är inte heller det paradoxer för mig på
ett plan, även om det strider mot naturlagarna på ett annat, istället handlar det om approximationer i
verkligheten, där vi som upplevt dessa fenomen återger i ord, (bild mm.), det upplevda så gott det låter
sig göras utan att därmed kunna göra anspråk på att ha en exakt förklaring till hur och varför dessa fenomen
kunnat ske, vi får alltså själva nöja oss med udda teorier samt mer eller mindre otroliga spekulationer.
Var och en måste själv uppleva det omöjliga för att ens hålla det för möjligt och därmed troligt,
men inte ens då räcker logiken till eftersom den hamnar i strid med sinnet.
exempel.
1 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är falsk.
Detta blir då en självmotsägelse som inte uppfyller definitionen på en paradox då meningen är falsk, meningslös.
2 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är sann. Ingen paradox då satsen är semantiskt sann.
Det enda som bör räknas som paradoxer är sådant som vid en första anblick förefaller vara falskt,
men vid en närmare granskningen faktiskt stämmer så att satsen/erna går ihop, vilket i sig kan tyckas
vara en paradox då jag just avfärdat 2:an i exemplet som en riktig paradox.
Det vi tidigare tog upp, jag och marko, angående parafenomen, är inte heller det paradoxer för mig på
ett plan, även om det strider mot naturlagarna på ett annat, istället handlar det om approximationer i
verkligheten, där vi som upplevt dessa fenomen återger i ord, (bild mm.), det upplevda så gott det låter
sig göras utan att därmed kunna göra anspråk på att ha en exakt förklaring till hur och varför dessa fenomen
kunnat ske, vi får alltså själva nöja oss med udda teorier samt mer eller mindre otroliga spekulationer.
Var och en måste själv uppleva det omöjliga för att ens hålla det för möjligt och därmed troligt,
men inte ens då räcker logiken till eftersom den hamnar i strid med sinnet.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Klurigt och mycket bra påpekande eftersom frasen "Denna sats är falsk" inte implicerar någon rekursivitet utan faktiskt, presis som du säger, kan vara ostensiv, dvs referera till en annan sats.Marko skrev:Denna sats är falsk.
det beror på vilken kontext som vi sätter den i.
om vi beräknar saker och får summa falsk
då kan vi säga att denna sats är falsk ?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
p>Q>p!
vet inte om det blir satslogiken för det påståendet.
det kanske är mer hur vi hanterar språket än ren logik i uteslutandet av det tredje.
språket klarar utan problem av
jag ljuger nu. (via våran kommunikation utvecklas )
men satslogiken klarar inte av detta
kanske det är problemet för logik,
den hanterar statiska situationer, och kan fastställa om ett påstående är sant eller falskt,
vad som ligger utanför är helt ointressant för logiken. (dynamiken utanför)
fuzzy logic går ju också att använda,
vad är det mest troliga ?
så logik är väl ett begränsat verktyg, och inte gud som ger alla svar ?
själv tar jag, jag ljuger nu,
som ett sant påstående om att en person förvränger det han säger.
det blir att han talar sanning, eller leker tvärtomspråket.. där sätter jag min gräns för analysen.
(satsen är sann)
vet inte om det blir satslogiken för det påståendet.
det kanske är mer hur vi hanterar språket än ren logik i uteslutandet av det tredje.
språket klarar utan problem av
jag ljuger nu. (via våran kommunikation utvecklas )
men satslogiken klarar inte av detta
kanske det är problemet för logik,
den hanterar statiska situationer, och kan fastställa om ett påstående är sant eller falskt,
vad som ligger utanför är helt ointressant för logiken. (dynamiken utanför)
fuzzy logic går ju också att använda,
vad är det mest troliga ?
så logik är väl ett begränsat verktyg, och inte gud som ger alla svar ?
själv tar jag, jag ljuger nu,
som ett sant påstående om att en person förvränger det han säger.
det blir att han talar sanning, eller leker tvärtomspråket.. där sätter jag min gräns för analysen.
(satsen är sann)
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Visst! De så kallade paradoxerna helt enkelt ska ses som error i logiken och att logiken inte går att överföra till alla fenomen. Roligt med sådant utanför-boxen-tänk!
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
När jag letade efter logiska paradoxer, så hittade jag denna roliga paradox
"Om en person som levat n sekunder
inte är gammal, så är en person som levat n+1 sekunder inte gammal"
vi kan aldrig bli gamla : )
<a href="http://www.bokforlagetthales.se/filosofisktidskrift/artiklar/ME_Paradoxer.pdf" target="_blank">
</a>
"Om en person som levat n sekunder
inte är gammal, så är en person som levat n+1 sekunder inte gammal"
vi kan aldrig bli gamla : )
<a href="http://www.bokforlagetthales.se/filosofisktidskrift/artiklar/ME_Paradoxer.pdf" target="_blank">
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Ha! Ja det kanske är en tröst! 
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Zokrates skrev:Det går ju att skrota ned det till att det inte alls handlar om en paradox,
exempel.
1 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är falsk.
Detta blir då en självmotsägelse som inte uppfyller definitionen på en paradox då meningen är falsk, meningslös.
2 "Denna sats är falsk"
är sann om och endast om "Denna sats är falsk" är sann. Ingen paradox då satsen är semantiskt sann.
Det enda som bör räknas som paradoxer är sådant som vid en första anblick förefaller vara falskt,
men vid en närmare granskningen faktiskt stämmer så att satsen/erna går ihop, vilket i sig kan tyckas
vara en paradox då jag just avfärdat 2:an i exemplet som en riktig paradox.![]()
Det vi tidigare tog upp, jag och marko, angående parafenomen, är inte heller det paradoxer för mig på
ett plan, även om det strider mot naturlagarna på ett annat, istället handlar det om approximationer i
verkligheten, där vi som upplevt dessa fenomen återger i ord, (bild mm.), det upplevda så gott det låter
sig göras utan att därmed kunna göra anspråk på att ha en exakt förklaring till hur och varför dessa fenomen
kunnat ske, vi får alltså själva nöja oss med udda teorier samt mer eller mindre otroliga spekulationer.
Var och en måste själv uppleva det omöjliga för att ens hålla det för möjligt och därmed troligt,
men inte ens då räcker logiken till eftersom den hamnar i strid med sinnet.
Här ovan arbetas med ett logiskt system som innehåller tre sanningsvärden: sant, falskt och meningslöst...
När Lögnarparadoxen presenteras brukar man börja så och kallar paradoxen för "Lögnaren",
och visar att den kan lösas genom att förklara lögnarsatsen för meningslös!
Sen påpekar man att lögnarparadoxen kommer tillbaka i en förbättrad form, kallad "Den förstärkta Lögnaren"
" Denna sats är falsk eller meningslös ",och den här gången finns inget försvar.
Sånt här TJAFS struntar jag i! Jag arbetar från början med egentligen bara ETT sanningsvärde "Sann"
sen använder jag negation för att få det andra sanningsvärdet " inte sann" som då innefattar även meningslösa satser!
Lite vardagsspråkligt använder och accepterar jag begreppet "falsk" men man måste vara försiktig:
Satsen "alla satser är falska" får inte översättas till "alla satser är inte sanna" för det blir helt fel...
"ingen sats är sann" är den korrekta översättningen till den tvåvärdiga klassiska logiken.
Så överge begreppet "falskt" och starta direkt med förstärkta paradoxer.
Meningslösa satser ÄR ju faktiskt INTE sanna...
PS Jag kommer till det paranormala så småningom, just nu städar jag receptionen
Marko skrev:Denna sats är falsk.
det beror på vilken kontext som vi sätter den i.
om vi beräknar saker och får summa falsk
då kan vi säga att denna sats är falsk ?
Detta med kontext har jag diskuterat när jag tittar på satsers logiska form...
Det har ju förstås ingen läst eller förstått.
När får jag prata med någon som uppfattar vad jag skriver?
Inget ont om det som sagts i tråden...
Ni är trevliga att prata med och jag trivs
Ser fram emot nästa inlägg!
SigurdV skrev:Marko skrev:Denna sats är falsk.
det beror på vilken kontext som vi sätter den i.
om vi beräknar saker och får summa falsk
då kan vi säga att denna sats är falsk ?
Detta med kontext har jag diskuterat när jag tittar på satsers logiska form...
Det har ju förstås ingen läst eller förstått.
När får jag prata med någon som uppfattar vad jag skriver?
Inget ont om det som sagts i tråden...
Ni är trevliga att prata med och jag trivs
Ser fram emot nästa inlägg!
ge mig tid att förstå din beskrivning,
det är inte lätt för mig att sätta mig in i vad 3x="x egentligen står för.
jag behöver något konkret att jämföra mot.
Marko skrev:p>Q>p!
vet inte om det blir satslogiken för det påståendet.
det kanske är mer hur vi hanterar språket än ren logik i uteslutandet av det tredje.
språket klarar utan problem av
jag ljuger nu. (via våran kommunikation utvecklas )
men satslogiken klarar inte av detta
kanske det är problemet för logik,
den hanterar statiska situationer, och kan fastställa om ett påstående är sant eller falskt,
vad som ligger utanför är helt ointressant för logiken. (dynamiken utanför)
fuzzy logic går ju också att använda,
vad är det mest troliga ?
så logik är väl ett begränsat verktyg, och inte gud som ger alla svar ?
själv tar jag, jag ljuger nu,
som ett sant påstående om att en person förvränger det han säger.
det blir att han talar sanning, eller leker tvärtomspråket.. där sätter jag min gräns för analysen.
(satsen är sann)
Nu är det så att jag redovisat hur satslogiken klarar av detta...
Men det är ju enklare att tänka vidare i de gamla hjulspåren... Än att lära sig något nytt
Jag misstänker att alla förstår vad en "Lögnarsats" är eftersom det tillhör det gamla spåret...
Hur många har förstått vad en "Lögnaridentitet" är för något? Någon?
Det är ju bara namnet som tillhör det nya spåret! Objektet är lika gammalt som lögnarsatsen,
men... av någon anledning har det bedömts inte behöva något namn...
Det vill säga Lögnarsatsens medbrottsling är namnlös och bortglömd!
Och så länge det fortsätter på det viset, så löser man inte Lögnarparadoxen.
Vem blir den förste att mumla ur skägget:
VA!? LÖGNARIDENTITET? VAD MENAR DU SIGURD?
JAG HAR CHECKAT WIKIPEDIA... INGET HETER SÅ!
ALLTSÅ FINNS DET INTE!
Marko skrev:När jag letade efter logiska paradoxer, så hittade jag denna roliga paradox
"Om en person som levat n sekunder
inte är gammal, så är en person som levat n+1 sekunder inte gammal"
vi kan aldrig bli gamla : )
<a href="http://www.bokforlagetthales.se/filosofisktidskrift/artiklar/ME_Paradoxer.pdf" target="_blank"></a>
Hurra!
Applåder!
Den här paradoxen verkar inte bero av självreferens! (Se Soritesparadoxen)
Den kan tänkas överleva min behandling...
SigurdV skrev:Marko skrev:När jag letade efter logiska paradoxer, så hittade jag denna roliga paradox
"Om en person som levat n sekunder
inte är gammal, så är en person som levat n+1 sekunder inte gammal"
vi kan aldrig bli gamla : )
<a href="http://www.bokforlagetthales.se/filosofisktidskrift/artiklar/ME_Paradoxer.pdf" target="_blank"></a>
Hurra!
Applåder!
Den här paradoxen verkar inte bero av självreferens! (Se Soritesparadoxen)
Den kan tänkas överleva min behandling...
Nej, det där är en Zenonparadox och bygger på feltänk, ett mättillfälle i en kedja representerar
endast mättillfället, inte hela kedjan som i det här fallet är den löpande tiden representerat i form
av åldrandet. "Aldrig" är alltså här ett fel i satsen.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster