Paradoxernas Filosofi

Moderator: Moderatorgruppen

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 25 feb 2012 17:47

Marko skrev:
SigurdV skrev:
Marko skrev:Denna sats är falsk.

det beror på vilken kontext som vi sätter den i.
om vi beräknar saker och får summa falsk
då kan vi säga att denna sats är falsk ?


Detta med kontext har jag diskuterat när jag tittar på satsers logiska form...

Det har ju förstås ingen läst eller förstått.

När får jag prata med någon som uppfattar vad jag skriver?  

Inget ont om det som sagts i tråden...

Ni är trevliga att prata med och jag trivs :)

Ser fram emot nästa inlägg!


ge mig tid att förstå din beskrivning,
det är inte lätt för mig att sätta mig in i vad 3x="x egentligen står för.
jag behöver något konkret att jämföra mot.


Ja men visst!

Jag tycker du är seriös, och du får all tid du behöver.

Själv tog det mig trettio år så du kan få några timmar...

Här har du ett sats-ekvations-system:

1 x är inte sann           (satsfunktion)

2 x = "x är inte sann" (lögnaridentitet)

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 25 feb 2012 18:00

SigurdV skrev:
Hur många har förstått vad en "Lögnaridentitet" är för något?  Någon?

Det är ju bara namnet som tillhör det nya spåret! Objektet är lika gammalt som lögnarsatsen,

men... av någon anledning har det bedömts inte behöva något namn...

Det vill säga Lögnarsatsens medbrottsling är namnlös och bortglömd!

Och så länge det fortsätter på det viset, så löser man inte Lögnarparadoxen.

Vem blir den förste att mumla ur skägget:

VA!? LÖGNARIDENTITET? VAD MENAR DU SIGURD?

JAG HAR CHECKAT WIKIPEDIA... INGET HETER SÅ!

ALLTSÅ FINNS DET INTE!


Nä, det stämmer nog. Min definitionstolkning kanske skiljer sig från din?
Lögnaridentitet, blir när två olika entiteter som inte kan vara identiska ändå utger sig för att vara just det.

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 25 feb 2012 18:26

Låt mig nu för all del inte störa tänkandet,   :D

men jag säger gärna ett par ord om systemet som uppkommer från varje härledning

av lögnarparadoxen om man byter ut lögnarsatsens subjekt mot en satsvariabel!

Vi har alltså gått upp en abstraktions nivå!    ...Urrk!... Stön!... Tandagnissel!...(Vem får stopp på Sigurd?)

Medan vi ändå jobbar så låt oss gå upp ytterligare en nivå

genom att ersätta predikatet med en predikatvariabel:

1 xZ           (Satsers korrekta logiska form?)

2 x = "xZ"  (Definitionen av självreferens!)

Och nu kan man se varifrån min generella lösning kommer!

(Kanske dax för en fika paus? Och låta det här sjunka in? BRB!)

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 25 feb 2012 18:27

Zokrates skrev:
SigurdV skrev:
Hur många har förstått vad en "Lögnaridentitet" är för något?  Någon?

Det är ju bara namnet som tillhör det nya spåret! Objektet är lika gammalt som lögnarsatsen,

men... av någon anledning har det bedömts inte behöva något namn...

Det vill säga Lögnarsatsens medbrottsling är namnlös och bortglömd!

Och så länge det fortsätter på det viset, så löser man inte Lögnarparadoxen.

Vem blir den förste att mumla ur skägget:

VA!? LÖGNARIDENTITET? VAD MENAR DU SIGURD?

JAG HAR CHECKAT WIKIPEDIA... INGET HETER SÅ!

ALLTSÅ FINNS DET INTE!


Nä, det stämmer nog. Min definitionstolkning kanske skiljer sig från din?
Lögnaridentitet, blir när två olika entiteter som inte kan vara identiska ändå utger sig för att vara just det.


Hallå!
Det är ju exakt så jag menar!

Och när den Logiskt falska Lögnaridentiteten förvandlas till en Empirisk sanning

med hjälp av en  e x i s t e r a n d e   Lögnarsats

har vi begått det logiska misstag som skapar Lögnarparadoxen!

(Och som man sökt efter i tre tusen år!)

De logiska lagarna är FÖRESKRIFTER inte Naturlagar!

Se på fan ... vi är framme :)

(Kanske dax att att öppna en flaska? Zokrates är ju högst en millimeter från målet!)

(Skål allesammans! Idag skrivs det Historia.)

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 25 feb 2012 19:52

Och hade inte Marko lite ofinkänsligt (jag skojar Marko)

introducerat Sorites paradoxen,

skulle jag nu glatt ha förkunnat att  alla paradoxer är lösta!

Jag skulle alltså ha narrats lite grann och spelat okunnig  när den kommit fram...

Oj då! Nä men titta! En paradox av ett helt annat slag än de övriga!

Nån som har nån ide om hur man löser den o s v...


Men ärligt talat: Jag vill helst låta bli att göra mer på området!

Jag unnar de som gjort sig besväret att lyssna på mig,

nöjet att självständigt lösa de övriga paradoxerna...

Och reda ut de konsekvenser min lösning kan tänkas ha.

Läxa upp filosofilärare och trassla till den akademiska diskussionen :)


Men jag vill ta upp en sak: Gödels Ofullständighetsbevis...

Jag har nåt att säga där...det är inte alls bråttom...

Ni kanske ser vad jag ser?

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 25 feb 2012 20:15

Och hade inte Marko lite ofinkänsligt


Que ?

jag har aldrig rätt.. speciellt inte i logik,
vill lära mig grunderna, och som med annat tar det tid för mig..
Funderar just nu på helt andra saker ; )

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 25 feb 2012 20:33

He he!

Hursomhelst har jag tänkt ta upp ett paranormalt fenomen...men kanske inte i den här tråden?

Det blir troligen i psykologi :)

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 27 feb 2012 09:45

Så här ser den kortaste lösningen ut:

1 Om sats 3 är sann då är sats 3 inte sann och omvänt, och sats 2 är sann...
Och paradoxen uppkommer...
Men om sats 2 inte är sann så saknar sats 3 definierat subjekt
och är varken sann eller falsk,
så logiskt sett kan alltså inte sats 2 vara sann! Och paradoxen undviks!

2 sats 3 = " sats 3 är inte sann"

3 sats 3 är inte sann


Några kommentarer?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 27 feb 2012 17:02

Puuuh!

Efter en veckas lov utan både dator och nätet gick datorn igång som en gammal gengasmotor och alla forum jag brukar vara inne på var överfulla med inlägg jag inte har en janne i världen att orka ta mig igenom.

Därför gör jag ett inlägg här utan att ha läst rubbet. Jag tror dock ingen skrivity detta tidigare på den här tråden.

Filosofi betyder att älska vishet.
Vad är vishet?
Att inse att någon sådan inte finns.

Vad älskar jag om objektet för min kärlek inte finns?

Insikten finns! Insikten att vishet inte finns...

Är det insikten jag älskar?

Är insikten min vishet?

Nej. Då hade den inte funnits.

Om jag inser att vishet inte finns och denna insikt är min vishet...

Nej, nu snurrar det bara...

Metaplanets metastaser...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 28 feb 2012 15:59

Algotezza skrev:Puuuh!


Filosofi betyder att älska vishet.
Vad är vishet?
Att inse att någon sådan inte finns.


/Algotezza


Hejsan! Och välkommen med Socrates paradox...

Jag tänker inte göra någonting åt den just nu, den får vänta.

Vill bara påpeka att du inte behöver läsa hela tråden!

Du behöver bara begripa sats 1 här under:

1 Om sats 3 är sann då är sats 3 inte sann och omvänt, och sats 2 är sann...
Och paradoxen uppkommer...
Men om sats 2 inte är sann så saknar sats 3 definierat subjekt
och är varken sann eller falsk,
så logiskt sett kan alltså inte sats 2 vara sann! Och paradoxen undviks!

2 sats 3 = " sats 3 är inte sann"

3 sats 3 är inte sann

Men det verkar, att döma av antalet begripningar, vara världens svåraste påstående :)

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 28 feb 2012 16:29

Sokrates paradox eller vad vi skall kalla den, försvinner om det vetande han talar om som är ovetbart för honom gäller förment vetande på basis av empiri, ty där kan vi inte veta något absolut säkert, enligt honom. Han vet att han inte vet något helt säkert baserat på empiri.

Hela Sokrates liv som filosof i övrigt, om han nu funnits, gick ju ut på att visa att det finns medfött vetande i form av eviga, oföränderliga idéer som kan lockas fram genom maieutiken, rätt ställda frågor. Medfött vetande betyder att det inte vilar på den nyckfulla osäkra empirin utan härrör från vår prenatala vistelse i idévärlden.

Sokrates attityd att inget veta och att han bara kunde ställa "oskyldiga" frågor är ju bara en attityd.  Ett filosofiskt skådespel. Han vet precis vad han vill ha för svar, nämligen det han hade i skallen när han började frågestunden.



En paradox kan se ut så här också - var väl en Russell lanserade. Frisören som rakade alla i byn utom dem som rakade sig själva: Vem rakade honom? Han hade förmodligen skägg eller låg halt av testosteron.

Paradoxer är ju ofta  varianter av att mixa en kognitiv nivå med en annan via självreferens.

"Denna sats är falsk."

Här åsyftar "denna sats" satsen i dess helhet.

Det är en variant på dina exempel. Paradoxer bygger ofta  på att man blandar olika logiska eller kanske kognitiva nivåer. Det försökte Russell undvika med sin typ-teori.

Ha det gott,

hälsar Algotezza
Algotezza aka Algotezza

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 28 feb 2012 17:32

Algotezza skrev:Sokrates paradox eller vad vi skall kalla den, försvinner om det vetande han talar om som är ovetbart för honom gäller förment vetande på basis av empiri, ty där kan vi inte veta något absolut säkert, enligt honom. Han vet att han inte vet något helt säkert baserat på empiri.

Hela Sokrates liv som filosof i övrigt, om han nu funnits, gick ju ut på att visa att det finns medfött vetande i form av eviga, oföränderliga idéer som kan lockas fram genom maieutiken, rätt ställda frågor. Medfött vetande betyder att det inte vilar på den nyckfulla osäkra empirin utan härrör från vår prenatala vistelse i idévärlden.

Sokrates attityd att inget veta och att han bara kunde ställa "oskyldiga" frågor är ju bara en attityd.  Ett filosofiskt skådespel. Han vet precis vad han vill ha för svar, nämligen det han hade i skallen när han började frågestunden.



En paradox kan se ut så här också - var väl en Russell lanserade. Frisören som rakade alla i byn utom dem som rakade sig själva: Vem rakade honom? Han hade förmodligen skägg eller låg halt av testosteron.

Paradoxer är ju ofta  varianter av att mixa en kognitiv nivå med en annan via självreferens.

"Denna sats är falsk."

Här åsyftar "denna sats" satsen i dess helhet.

Det är en variant på dina exempel. Paradoxer bygger ofta  på att man blandar olika logiska eller kanske kognitiva nivåer. Det försökte Russell undvika med sin typ-teori.

Ha det gott,

hälsar Algotezza


Vad som skiljer mitt sätt att lösa paradoxer från andra är att jag inte behöver tillföra någon begränsning som inte redan medförs av den klassiska logiken (typ:typteori)... Lösningen av övriga paradoxer vill jag egentligen inte diskutera med någon som inte förstår hur man löser lögnarparadoxen eftersom den ger verktyget för att lösa övriga paradoxer...

Jag kan väl ändå säga så mycket som att Russells paradox har en enklare struktur än lögnarparadoxen:
I lögnarparadoxen förekommer lögnarsats och lögnaridentitet, men i Russells paradox saknas lögnarsats eftersom vi inte kan UPPVISA mängden av mängder som inte innehåller sig själva... Här får lögnaridentiteten arbeta ensam och en typteori eller semantiska nivåer a la Tarski fungerar utmärkt för att negera den...

Ha detsamma!

hälsar sigurdV

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 29 feb 2012 08:08

SigurdV skrev:
Algotezza skrev:Sokrates paradox eller vad vi skall kalla den, försvinner om det vetande han talar om som är ovetbart för honom gäller förment vetande på basis av empiri, ty där kan vi inte veta något absolut säkert, enligt honom. Han vet att han inte vet något helt säkert baserat på empiri.

Hela Sokrates liv som filosof i övrigt, om han nu funnits, gick ju ut på att visa att det finns medfött vetande i form av eviga, oföränderliga idéer som kan lockas fram genom maieutiken, rätt ställda frågor. Medfött vetande betyder att det inte vilar på den nyckfulla osäkra empirin utan härrör från vår prenatala vistelse i idévärlden.

Sokrates attityd att inget veta och att han bara kunde ställa "oskyldiga" frågor är ju bara en attityd.  Ett filosofiskt skådespel. Han vet precis vad han vill ha för svar, nämligen det han hade i skallen när han började frågestunden.



En paradox kan se ut så här också - var väl en Russell lanserade. Frisören som rakade alla i byn utom dem som rakade sig själva: Vem rakade honom? Han hade förmodligen skägg eller låg halt av testosteron.

Paradoxer är ju ofta  varianter av att mixa en kognitiv nivå med en annan via självreferens.

"Denna sats är falsk."

Här åsyftar "denna sats" satsen i dess helhet.

Det är en variant på dina exempel. Paradoxer bygger ofta  på att man blandar olika logiska eller kanske kognitiva nivåer. Det försökte Russell undvika med sin typ-teori.

Ha det gott,

hälsar Algotezza


Vad som skiljer mitt sätt att lösa paradoxer från andra är att jag inte behöver tillföra någon begränsning som inte redan medförs av den klassiska logiken (typ:typteori)... Lösningen av övriga paradoxer vill jag egentligen inte diskutera med någon som inte förstår hur man löser lögnarparadoxen eftersom den ger verktyget för att lösa övriga paradoxer...

Jag kan väl ändå säga så mycket som att Russells paradox har en enklare struktur än lögnarparadoxen:
I lögnarparadoxen förekommer lögnarsats och lögnaridentitet, men i Russells paradox saknas lögnarsats eftersom vi inte kan UPPVISA mängden av mängder som inte innehåller sig själva... Här får lögnaridentiteten arbeta ensam och en typteori eller semantiska nivåer a la Tarski fungerar utmärkt för att negera den...

Ha detsamma!

hälsar sigurdV


Håller med dig. Typteori är att krystat sätt att lösa paradoxer.

Men varför skall vi försöka lösa paradoxer? Varför irriterar de?

Kanske utgör de en bild eller återklang av  förändringens paradox. A är på en gång A men också på väg att bli icke-A.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Inläggav SigurdV » 29 feb 2012 09:59

"Men varför skall vi försöka lösa paradoxer? Varför irriterar de?"

Helt enkelt för att de är felaktiga resonemang!

Sanningen är att lögnarsatser inte är sanna

och att de  inte heller påstår att det förhåller sig så!


Det är svårt att se att det förhåller sig på det sättet,men vi bör anstränga oss lite grann...

Inte ska vi väl låta lögner vara i fred? Och låta dessa utgöra en grund för mystiska spekulationer?

Efter att min lösningsmetod har förståtts och applicerats på alla paradoxer

återstår antagligen en liten grupp paradoxer, vilka är de?

Varför finns de? Och vad gör vi med dem?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 29 feb 2012 11:18

SigurdV skrev:"Men varför skall vi försöka lösa paradoxer? Varför irriterar de?"

Helt enkelt för att de är felaktiga resonemang!

Sanningen är att lögnarsatser inte är sanna

och att de  inte heller påstår att det förhåller sig så!


Det är svårt att se att det förhåller sig på det sättet,men vi bör anstränga oss lite grann...

Inte ska vi väl låta lögner vara i fred? Och låta dessa utgöra en grund för mystiska spekulationer?

Efter att min lösningsmetod har förståtts och applicerats på alla paradoxer

återstår antagligen en liten grupp paradoxer, vilka är de?

Varför finns de? Och vad gör vi med dem?


Ja, det vore ju bra och skulle förenkla tänkandet om alla paradoxer vore lögner, osanningar. Det skulle många uppskatta tror jag.

Paradoxer hör kanske mer hemma i litteraturen-poesin-religionen än i filosofin/vetenskapen.


Man kan i Wittgensteins anda kalla paradoxer för nonsens, men det är hursomhelst i så fall ganska spännande sådant.


/Algotezza
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster