När jag forskade på minnets molekylära kemi vid avdelningen för Neurokemi vid Göteborgs Universitet använde jag mig av hjärnvävnad från vita råttor i mina laborationsstudier. Jag gick, varje morgon, ner till "råttavdelningen" i källaren i huset för Biomedicinsk forskning, och hämtade en liten råtta. Detta kändes aldrig helt ok, men jag drevs av nyfikenheten och det allämna forskningstempot och gjorde mina försök. Jag fick dock alltid ett hugg i hjärtat när jag gick förbi katt- och hundavdelningarna. Brukade gå in till katterna och busa och kela lite med dem. Det kändes obehagligt att veta att dessa katter skulle användas till forskning.
Nu ligger jag här, på hjärtavdelningen och hade kanske inte levt om dessa djur inte hade använts till framforskandet av de mediciner jag får nu. Helt klart en ambivalent känsla.
Fråga: Hur ser du på djuförsök? För eller emot? Argumentera för hur du ser på detta!
http://www.life.astrazeneca.se/module.a ... leId=16772
Försöksdjur
Moderator: Moderatorgruppen
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Försöksdjur
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jag har funderat mycket på den fråga du tar upp, freddemalte, och kommit fram till ett svar som jag tror är det rätta. Det är ett svar som kanske inte blir bejublat och omtyckt direkt, men det jag ser inga vettiga alternativ till det.
Först vill jag visa varför övriga tänkbara svar inte håller, men också varför ett av dem kan tyckas hålla fastän det inte gör det. Som djurrättsförespråkande filosofer som Peter Singer (i sin bok "Djurens frigörelse") mycket riktigt hävdar, duger inte de argument som brukar användas när man ska moraliskt försvara att vi människor plågar djur för våra egna syften, som i t.ex. djurförsök. Det vanligaste argumentet för sådant, eller mer generellt för att vi människor skulle vara mer värda än andra djur, är kanske att vi människor är så mycket mer intelligenta än andra djur. Men ett problem med ett sådant försvar (för att i människors syften få plåga djur men inte människor), är att det finns gravt förståndshandikappade människor som är klart mindre intelligenta än många av de djur man utför plågsamma djurförsök på. Och rent vetenskapligt skulle det, allt annat lika, i de flesta fall av djurförsök rentav vara effektivare som kunskapsinhämtningsmetod att forska på förståndshandikappade människor istället för på de bästa icke-mänskliga djur som finns, eftersom syftet med djurförsök oftast är att ta reda på hur just människor fungerar, och eftersom inget icke-mänskligt djur är mer likt människor än vad människor är. Varför skulle gravt förståndshandikappade människor ha någon absolut rätt att slippa bli utsatta för "plågsamma försök för mänsklighetens bästa" - medan inte exempelvis schimpanser med minst lika hög intelligens som dessa människor skulle ha någon sådan rätt? Peter Singer undersöker om den frågan kan besvaras med någon annan skillnad mellan människor och icke-mänskliga djur än intelligensskillnaden. Är den avgörande skillnaden att endast människor är människor rent biologiskt, d.v.s. har människogener? Varför skulle den skillnaden ge oss rätten att dra gränsen, för vilka vi får plåga och inte plåga för våra syften, där vi drar den? Varför skulle just innehavet av just vår sorts gener, människogener, ge rättigheter som innehavet av andra sorters gener inte ger? För att vi väljer att det ska vara så? Svaret är alltså ren artpartiskhet? Att vi kan och vill behandla icke-mänskliga djur sämre än människor, och att vi redan därför skulle ha rätt att göra det? Att vilja och makt ger rätt? Så resonerar vi inte i moralfrågor som rör hur människor behandlar varandra. Varför skulle vi då ha rätt att göra det när det gäller andra djur? För att vi kan och vill? Det blir ett cirkelresonemang. Antingen måste vi erkänna att det inte finns någon moralisk anledning att handla rätt gentemot människor, annat än i den mån vi råkar kunna och vilja (och det är det nog nästan bara nihilister som kan gå med på) - eller så är vi tillbaka i uppgiften att hitta någon skillnad mellan människor och andra djur som gör det moraliskt rätt att utföra plågsamma försök på exempelvis schimpanser men inte på gravt förståndshandikappade människor med lägre intelligens än schimpanser.
Kan den skillnaden vara den, att alla förståndshandikappade "egentligen skulle/borde ha varit" intelligenta som vi andra människor, men på grund av sitt förståndshandikapp inte råkar vara det? Kan man hävda att alla förståndshandikappade människor bör omfattas av det försvar för människors rättigheter, som bygger på att människor generellt är intelligentare än alla andra djur, trots att en del förståndshandikappade strängt taget inte lever upp till just det kriterium som man baserar hela det där försvaret på, nämligen en viss intelligensnivå som skulle "skilja oss från djuren"? Nej, det håller inte heller. Ingen skulle finna det lämpligt att en student med urdåliga betyg och urdåligt resultat på högskoleprovet togs in på läkarlinjen (dit man normalt bara kommer in om man har toppbetyg) bara för att alla i hans släkt varit läkare och för att han alltså kunde sägas ha "sådana gener som borde leda till sådana betyg att man kvalificerar till läkarlinjen". Människors faktiska prestationer brukar anses väga tyngre än vad man givet sina gener "borde" klara av. Varför skulle vi ha rätt att resonera annorlunda när det istället för en undermålig sökande till läkarlinjen är fråga om en gravt förståndshandikappad, och det istället för läkarlinjen är fråga om rätten att slippa bli utsatt för plågsamma djurförsök? När man hänvisar till människoartens normalindividers intelligens för att försvara gravt förståndshandikappade människors rätt att behandlas lika bra som om de vore normalintelligenta människor (en rätt man anser att försöksdjuren i laboratorierna saknar), och samtidigt hävdar att denna rätt grundar sig på människoartens normalindividers innehav av just den intelligens som den gravt förståndshandikappade människan saknar, begår man samma misstag som om man tar in en okvalificerad sökande till läkarlinjen. Om gravt förståndshandikappade människor ska ha rättigheter, kan dessa rättigheter inte (enbart) baseras på människoartens normalindividers intelligens - såvida inte väldigt många andra djur också ska ha dessa rättigheter.
Alltså måste man antingen 1) sluta utsätta alla sådana djur, som har minst lika hög intelligens som de allra minst intelligenta förståndshandikappade människorna, för plågsamma försök (detta skulle innebära ett abrupt slut för troligen nästan alla intressanta djurförsök), eller 2) acceptera att anledningen, till att vi inte utför minst lika plågsamma experiment på gravt förståndshandikappade människor också, inte är att gravt förståndshandikappade människor skulle ha samma rättigheter som vi andra, utan att vi, trots att de inte har någon rätt att slippa bli utsatta för plågsamma försök, ändå väljer att frivilligt avstå från att utsätta dem för sådana. Och att det är rent moraliskt sett godtyckligt av oss att förskona just dem från plågsamma försök, men inte till exempel schimpanser eller råttor. Att förståndshandikappade egentligen inte har mer rättigheter än råttor, men att enda anledningen till att vi behandlar dem som om de hade det är att vi "känner för det".
Om dessa två alternativ är de enda vi har att välja på, lutar det kanske åt det förstnämnda. Det sistnämnda alternativet framstår som alltför motbjudande, för alltför många människor, i vår tid. Få debattörer i vår tid skulle hävda att det bara är av rent godtycke som vi utsätter icke-mänskliga djur, men inte förståndshandikappade människor, för plågsamma försök. De flesta människor anser ju att den gränsdragningen beror på att förståndshandikappade människor har rättigheter som förbjuder sådant. Naturgivna rättigheter, som existerar vad vi än tycker om saken. Fler och fler kategorier människor har ju tillerkänts rättigheter genom tiderna. Det är politiskt inkorrekt idag att försöka vända den trenden. Det tycks därför mest logiskt att låta den trenden fortsätta, genom att ge även icke-mänskliga djur rättigheter.
Men tänk istället om ovan beskrivna sätt att resonera på leder fel därför att det är grundat på den förhastade föreställningen att rättigheter skulle vara något som verkligen existerar i någon objektiv mening. Kanske existerar inga sådana rättigheter. Jag tror att rättigheter istället bara kan härledas ur vad som ger bäst konsekvenser i form av mängd välbehag och lycka, och frånvaro av (eller minskning av, eller undvikande av, eller förhindrande av, etc) obehag och lidande. Kort sagt, utilitarism.
Med utilitarism som grund för alla rättigheter öppnar sig en alternativ syn på djurförsök. Om inga människor, inte ens de mest intelligenta av oss, någonsin haft några grundläggande rättigheter till att börja med, torde det vara helt oproblematiskt att säga att inte heller - inte heller - gravt förståndshandikappade människor har några grundläggande rättigheter. (Det vore ju väldigt svårt att förklara varför de skulle ha rättigheter om inte andra människor har det.) Om inga som helst människor tillerkänns några som helst grundläggande rättigheter, behöver man heller inte tillerkänna några icke-mänskliga djur några rättigheter. Vad som då återstår, i frågan om det moraliskt rättfärdiga i djurförsök, är då att fråga sig, förslagsvis i följande ordningsföljd:
1) Ger det sammantaget bättre konsekvenser - för alla framtida varelser, de icke-mänskliga djuren inräknade - att vi människor nu utför bland annat plågsamma försök, på några som helst varelser med förmåga att lida - än att vi slutar göra det?
2) Vilka varelser ger det sammantaget bättre konsekvenser (etc enligt ovan) att utföra plågsamma djurförsök på, än att inte göra det?
Om svaret på fråga 1 är "ja" eller "troligen ja", och om svaret på fråga 2 innehåller alla de djur, som man nu utför plågsamma djurförsök på, är saken klar. Då behöver inget förändras, det är bara att fortsätta med djurförsöken - men med en viktig nyvunnen insikt om varför det är okej.
Men vi förutsätter alltså nu att allt lidande, oavsett i vilka varelser det äger rum, ska tas för vad det är, varken mer eller mindre. En schimpans kan troligen lida ungefär lika mycket av ett plågsamt djurförsök som om det hade varit en människa. Något åt det hållet är antagligen sant vad beträffar många andra däggdjur också, kanske alla däggdjur, och kanske många icke-däggdjur också. Mängden lidande som djurförsöken direkt orsakar är alltså betydande. Finns det trots detta några plågsamma djurförsök som rimligen kan förväntas ge sammantaget mer positiva än negativa konsekvenser på sikt? Ja, i den mån man kan lita på att forskarna är hyfsat ärliga i sina bedömningar av vilka kunskaper djurförsök kan ge och med vilka sannolikheter. Den kunskapsökning som djurförsöken bidrar med kan med icke ringa sannolikhet bli avgörande för att mänskligheten uppnår vad som kallas "teknologisk singularitet", d.v.s. skapa artificiell intelligens som tar livet på jorden ännu ett eller flera steg vidare i utveckling, rentav långt bortom vad mänskligheten idag kan drömma om. Det kan möjliggöra skapande av så kolossala mängder lycka, med hjälp av nya, effektivare teknologier, att det till slut med råge väger tyngre i lycka-lidande-vågen än vad det lidande som försöksdjuren nu påtvingas utgör. Dessutom kan man tänka sig att även om man är så kallad negativ utilitarist, alltså om man inte anser att lycka kan moraliskt rättfärdiga lidande, utan att det enda viktiga är att minimera lidandet i världen, så kan man ändå komma fram till i stort sett samma slutsats, alltså att djurförsök nu är okej, nämligen genom att tänka på att det framtida lidande, som frilevande (vilda) djur i naturen skulle komma att (av natur) tvingas utstå med tiden, skulle kunna elimineras av mänskligheten, och att detta kan ske tidigare ju mer ohämmat mänskligheten får forska i största allmänhet. (Och mänsklighetens möjligheter att forska kan också väsentligt förbättras av om människor lever längre och friskare, något som kan möjliggöras av de stora medicinska framsteg som man nu utför djurförsök för att uppnå).
Antispeciesister kan nu invända med den - som de själva tror - retoriska frågan: det är säkert utilitaristiskt att vi icke-förståndshandikappade har kvar våra juridiska rättigheter, men varför inte avskaffa gravt förståndshandikappades juridiska rättigheter (och deras andra härledda rättigheter)? Då skulle man ju kunna lagligt utföra för mänsklighetens syften ännu mer intressanta experiment än vad man kan göra på icke-mänskliga djur. Jag är rädd att det rätta svaret på den frågan kommer att upplevas som otillfredsställande av många. Icke desto mindre är det det svar som tycks hålla ihop bäst, rent logiskt, av de svar som (mig veterligen) hittills föreslagits. Svaret är att om man skulle driva frågan om avskaffande av gravt förståndshandikappades juridiska (och andra härledda) rättigheter, skulle man antingen slösa bort tid och energi, eftersom det är en förlorad kamp i dagens samhällsklimat där sådant är alltför politiskt inkorrekt. Och om man på något mirakulöst sätt exempelvis nätt och jämnt skulle lyckas få med sig en majoritet av folket på ett sådant krav, så att det gick att ändra rejält på lagstiftningen på området, så skulle man på sin höjd uppnå någon sorts pyrrhusseger. Det skulle bli väldiga motsättningar mellan enorma massor människor, folk skulle gå ut på gatorna och protestera, det skulle kunna bli världskrig av motsättningarna i frågan. Det vore nog inte värt risken. Hellre då att forskningen går lite långsammare på grund av att man inte får utsätta förståndshandikappade människor för plågsamma försök. Det är nog en säkrare väg för mänskligheten. Enda möjligheten att det skulle kunna vara värt att kämpa för att avskaffa förståndshandikappades rätt att slippa utsättas för plågsamma försök vore om man vore väldigt säker på att mycket snabbt få med sig hela mänskligheten på den linjen. Och det vore ju fullständigt orealistiskt att tro att man skulle lyckas med. Alltså får man skippa alla sådana planer. Jag inser att det känns otillfredsställande att det ovan nämnda är de enda skälen till att det vore fel att försöka ändra lagstiftningen så att plågsamma försök fick utföras på förståndshandikappade människor. Men eftersom de nu tydligen är de enda skälen - vad vi än tycker om det faktumet - så är det ju ändå betryggande att de är tillräckliga för att förståndshandikappade människor inte ska komma att börja användas i plågsamma försök (åtminstone inom en överskådlig framtid).
Summa sumerum: anledningen till att det kan vara rätt att utsätta icke-mänskliga djur, men inte förståndshandikappade människor, för plågsamma försök i vetenskapliga syften, är alltså inte att den ena kategorin varelser men inte den andra skulle sakna någon sorts grundläggande rätt att slippa utsättas för sådant. Anledningen är istället bara att det säkerligen vore strategiskt dåligt att nu försöka att radikalt förändra den fördelning av rättigheter som för närvarande råder - detta eftersom det skulle leda till så kolossala oroligheter, som i sin tur lätt skulle omintetgöra framtida möjligheter till både väldiga mängder lycka och väldig lidandeminskning genom framtida teknologiska framsteg.
Men det ovan sagda gäller alltså sådana djurförsök som verkligen utförs med strävan att ge mänskligheten ansenliga mängder ny och verkligt värdefull kunskap. Det gäller långtifrån alla djurförsök. Många djurförsök är fullständigt onödiga ur samhällsperspektiv, och skulle nog utan vidare kunna skrotas. Vi behöver inte ta fram fler sorters kosmetika till exempel; de sorter som redan finns är gott och väl tillräckliga för våra behov. När det är fråga om livräddande mediciner är lagstiftningen nog i många fall alltför paternalistisk för vårt eget bästa också. Lagstiftarna borde inte vara så fasligt rädda för att låta människor frivilligt utgöra försöksobjekten. Som det är nu, fördröjs många medicinska preparat på grund av att lagstiftningen kräver djurförsök, trots att det säkert hade funnits ett stort antal dödligt sjuka människor ute i samhället som gärna hade tagit "risken" att prova ett och annat nytt och lite osäkert läkemedel på sig själva innan det hunnit djurtestas, detta med hopp om att få sina liv räddade, hellre än att gå en i många fall säkrare död till mötes genom att inte få tag på läkemedlena i fråga i tid eftersom de "måste" djurtestas först. Av måhända välmenande rädsla för att ta risker för människors del, tar man ibland onödigt stora risker för människors del. När dessutom en massa oskyldiga djur blir lidande av det, är det naturligtvis ännu mindre försvarbart. Många djurförsök är helt enkelt inte utilitaristiskt befogade. Men så finns det också som sagt djurförsök som nog är det. Och att en del av dessa är plågsamma går nog tills vidare inte att komma ifrån.
Angående att du med flera människor lider av tanken på hur försöksdjuren plågas: tänk på allt lidandet i naturen, av när vilda djur svälter ihjäl eller blir skaderivna och dör en långsam, plågsam död av infektioner etc. Det är en sammantaget mycket, mycket större mängd lidande. Tänk om mänskligheten skulle försvinna nu. Då skulle allt det lidandet (de vilda djurens lidande i naturen) fortsätta i många, många miljoner år till. Inget skulle sätta stopp för det. Om mänskligheten istället överlever, och fortsätter ha en teknikutveckling som accelererar som den gjort hittills, i bara något århundrade till (eller mindre), kommer man att lyckas ta fram fantastiska teknologier med vilka man lätt kan eliminera allt lidande i naturen. Mänskligheten kan på sikt eliminera oerhört mycket mer lidande än vad den för närvarande ställer till med. En av många viktiga förutsättningar för att lyckas med det kanske är just att mänskligheten nu tillåter sig att utöva den forskning den tycks behöva utöva, även om det innebär lidande för oskyldiga djur. De djurens lidande, som jag inte på något sätt vill förringa, måste ställas i proportion till det ändå oerhört mycket större lidande som ligger i den andra vågskålen, och som vi nu har gott hopp om att eliminera! Se det från denna positiva synvinkel!
En del kallar det här för offeretik. Som om den här etiken, men inte annan etik, innebar att man accepterade att offra. All etik innebär offrande. Annan etik än utilitarism innebär faktiskt mer offrande än vad utilitarism innebär, eftersom utilitarism till skillnad från annan etik strävar efter att minimera mängden ont som sker. Många påstår sig, och tror sig, ha svårt att acceptera offeretik, men de utövar den själva i minst lika hög grad som de "offeretiker" de kritiserar. Varenda handling vi utför påverkar, genom fjärilseffekter, resten av världen på otaliga sätt, av vilka en del oundvikligen leder till lidande här och där. Vi kan inte inte offra. Vi kan inte inte plåga andra varelser. Vi plågar andra varelser hela tiden, utan att kunna undvika det. Det relevanta måste alltså vara hur mycket lidande vi tillåter ske sammantaget. Den mängden lidande bör vi rimligen försöka minimera - hur mycket eller lite lidande som denna strävan än får oss att verka orsaka på vägen dit.
För att inse detta, kan man betänka att vi faktiskt anser det okej att orsaka lidande, så länge syftet är tillräckligt gott, och så länge skillnaden mellan vågskålarna, i fråga om mängd lidande (eller procent?), är tillräckligt stor. Anta att du kan förhindra en flygolycka (där, låt säga, hundra människor skulle dö vilket skulle orsaka dessas anhöriga väldiga mängder sorg, d.v.s. lidande), men att du bara kan förhindra den på ett sådant sätt som samtidigt medför att du stör en katts vila så att katten blir lite irriterad. En mycket stor mängd lidande står då mot en mycket liten. Varför då låta frågan, om huruvida det vore handling eller underlåtelse att handla, från din sida, som skulle resultera i minst lidande sammantaget, avgöra vad du bör göra eller inte göra? Enda anledningen att låta den aspekten (huruvida du "begår handling eller underlåtelse att handla") avgöra är om det finns skäl att anta att den, i sin tur, skulle påverka den resulterande mängden lidande (och lycka/välbefinnande) i universum sammantaget (på oändligt lång sikt) så pass mycket att det förändrar vilken vågskål som väger tyngst. Frånsett sådana effekter på framtiden har det ingen moralisk betydelse huruvida vad man väljer att göra eller inte göra innebär handling eller underlåtelse. Även om den beskrivna situationen är "extrem" (det är ju inget snack om att hundra människors överlevnad är viktigare än några sekunders välbehag för en katt), kan proportionerna mellan vågskålarna i den situationen mycket väl tänkas vara ungefär desamma som proportionerna mellan vågskålarna i situationen där den tunga vågskålen innehåller de framtida mängder lidande, som mänskligheten kan eliminera genom de kunskaper den kommer att med tiden ackumulera genom att nu utföra plågsamma djurförsök, och den lätta vågskålen innehåller de mängder lidande som mänskligheten nu orsakar djuren i dessa djurförsök. I så fall borde vi tycka att även den sistnämnda situationen är "extrem" och att den liksom den förstnämnda situationen innebär att offrandet är med råge befogat och rätt. Man kan naturligtvis diskutera huruvida proportionerna mellan vågskålarna är ungefär desamma i de två situationerna, men i princip är det bara det man borde behöva diskutera.
Den oerhörda acceleration vår teknikutveckling haft under exempelvis de senaste ettusen åren, och alltjämnt har, måste innebära att vi åtminstone har hyfsade chanser att inom mindre än ett århundrade lyckas uppnå den tekniska kapacitet som krävs för att radikalt omforma all materia på åtminstone denna planet, åtminstone ned till molekylnivå, och på så sätt i princip kunna "bygga" bort allt lidande för gott, och skapa enbart väldigt lyckliga varelser av all (åtminstone all organisk) materia som finns på och i denna planet. Det öppnar så oerhörda perspektiv att vadhelst lidande som vi nu orsakar nu levande varelser är försvinnande litet i jämförelse. Detta gör dock inte automatiskt djurförsök till en icke-fråga. Om det bara vore för försöksdjurens eget lidande som sådant, vore diskussioner om djurförsökens berättigande inget man borde slösa tid på (med tanke på de framtida oerhörda möjligheter jag just nämnt), men så enkelt är det tyvärr inte. Människors vetskap om försöksdjurens lidande, i kombination med hur människor låter denna vetskap påverka sitt mående och sitt sätt att tänka i moralfrågor i största allmänhet, har effekter på människors sätt att leva, på politiken som förs i världen, och på en massa andra saker i samhället, något som i sin tur kan ge effekter på mänsklighetens chanser att överleva tillräckligt länge för att kunna uppnå ovan nämnda fantastiska stadier av teknikutveckling. Därför är det kanske trots allt viktigt att fler upptäcker hur man bör resonera kring - bland annat - djurförsök, djurs lidande, djurrättsfilosofi och sådana saker. Jag tycker att folk i allmänhet verkar tänka särskilt förhastat och irrationellt i de frågorna, och därför tänker jag att det kanske är särskilt värdefullt att styra upp debatten där. Frågor som rör vad vi bör tillåta oss att göra med djur för människors syften kanske är en särskilt bra inkörsport för många till en bättre moralfilosofi i största allmänhet, just på grund av att de tenderar blottlägga sådana utbredda men förhastade tankegångar som jag belyst och vederlagt ovan och som har implikationer på mycket annan moral också.
Först vill jag visa varför övriga tänkbara svar inte håller, men också varför ett av dem kan tyckas hålla fastän det inte gör det. Som djurrättsförespråkande filosofer som Peter Singer (i sin bok "Djurens frigörelse") mycket riktigt hävdar, duger inte de argument som brukar användas när man ska moraliskt försvara att vi människor plågar djur för våra egna syften, som i t.ex. djurförsök. Det vanligaste argumentet för sådant, eller mer generellt för att vi människor skulle vara mer värda än andra djur, är kanske att vi människor är så mycket mer intelligenta än andra djur. Men ett problem med ett sådant försvar (för att i människors syften få plåga djur men inte människor), är att det finns gravt förståndshandikappade människor som är klart mindre intelligenta än många av de djur man utför plågsamma djurförsök på. Och rent vetenskapligt skulle det, allt annat lika, i de flesta fall av djurförsök rentav vara effektivare som kunskapsinhämtningsmetod att forska på förståndshandikappade människor istället för på de bästa icke-mänskliga djur som finns, eftersom syftet med djurförsök oftast är att ta reda på hur just människor fungerar, och eftersom inget icke-mänskligt djur är mer likt människor än vad människor är. Varför skulle gravt förståndshandikappade människor ha någon absolut rätt att slippa bli utsatta för "plågsamma försök för mänsklighetens bästa" - medan inte exempelvis schimpanser med minst lika hög intelligens som dessa människor skulle ha någon sådan rätt? Peter Singer undersöker om den frågan kan besvaras med någon annan skillnad mellan människor och icke-mänskliga djur än intelligensskillnaden. Är den avgörande skillnaden att endast människor är människor rent biologiskt, d.v.s. har människogener? Varför skulle den skillnaden ge oss rätten att dra gränsen, för vilka vi får plåga och inte plåga för våra syften, där vi drar den? Varför skulle just innehavet av just vår sorts gener, människogener, ge rättigheter som innehavet av andra sorters gener inte ger? För att vi väljer att det ska vara så? Svaret är alltså ren artpartiskhet? Att vi kan och vill behandla icke-mänskliga djur sämre än människor, och att vi redan därför skulle ha rätt att göra det? Att vilja och makt ger rätt? Så resonerar vi inte i moralfrågor som rör hur människor behandlar varandra. Varför skulle vi då ha rätt att göra det när det gäller andra djur? För att vi kan och vill? Det blir ett cirkelresonemang. Antingen måste vi erkänna att det inte finns någon moralisk anledning att handla rätt gentemot människor, annat än i den mån vi råkar kunna och vilja (och det är det nog nästan bara nihilister som kan gå med på) - eller så är vi tillbaka i uppgiften att hitta någon skillnad mellan människor och andra djur som gör det moraliskt rätt att utföra plågsamma försök på exempelvis schimpanser men inte på gravt förståndshandikappade människor med lägre intelligens än schimpanser.
Kan den skillnaden vara den, att alla förståndshandikappade "egentligen skulle/borde ha varit" intelligenta som vi andra människor, men på grund av sitt förståndshandikapp inte råkar vara det? Kan man hävda att alla förståndshandikappade människor bör omfattas av det försvar för människors rättigheter, som bygger på att människor generellt är intelligentare än alla andra djur, trots att en del förståndshandikappade strängt taget inte lever upp till just det kriterium som man baserar hela det där försvaret på, nämligen en viss intelligensnivå som skulle "skilja oss från djuren"? Nej, det håller inte heller. Ingen skulle finna det lämpligt att en student med urdåliga betyg och urdåligt resultat på högskoleprovet togs in på läkarlinjen (dit man normalt bara kommer in om man har toppbetyg) bara för att alla i hans släkt varit läkare och för att han alltså kunde sägas ha "sådana gener som borde leda till sådana betyg att man kvalificerar till läkarlinjen". Människors faktiska prestationer brukar anses väga tyngre än vad man givet sina gener "borde" klara av. Varför skulle vi ha rätt att resonera annorlunda när det istället för en undermålig sökande till läkarlinjen är fråga om en gravt förståndshandikappad, och det istället för läkarlinjen är fråga om rätten att slippa bli utsatt för plågsamma djurförsök? När man hänvisar till människoartens normalindividers intelligens för att försvara gravt förståndshandikappade människors rätt att behandlas lika bra som om de vore normalintelligenta människor (en rätt man anser att försöksdjuren i laboratorierna saknar), och samtidigt hävdar att denna rätt grundar sig på människoartens normalindividers innehav av just den intelligens som den gravt förståndshandikappade människan saknar, begår man samma misstag som om man tar in en okvalificerad sökande till läkarlinjen. Om gravt förståndshandikappade människor ska ha rättigheter, kan dessa rättigheter inte (enbart) baseras på människoartens normalindividers intelligens - såvida inte väldigt många andra djur också ska ha dessa rättigheter.
Alltså måste man antingen 1) sluta utsätta alla sådana djur, som har minst lika hög intelligens som de allra minst intelligenta förståndshandikappade människorna, för plågsamma försök (detta skulle innebära ett abrupt slut för troligen nästan alla intressanta djurförsök), eller 2) acceptera att anledningen, till att vi inte utför minst lika plågsamma experiment på gravt förståndshandikappade människor också, inte är att gravt förståndshandikappade människor skulle ha samma rättigheter som vi andra, utan att vi, trots att de inte har någon rätt att slippa bli utsatta för plågsamma försök, ändå väljer att frivilligt avstå från att utsätta dem för sådana. Och att det är rent moraliskt sett godtyckligt av oss att förskona just dem från plågsamma försök, men inte till exempel schimpanser eller råttor. Att förståndshandikappade egentligen inte har mer rättigheter än råttor, men att enda anledningen till att vi behandlar dem som om de hade det är att vi "känner för det".
Om dessa två alternativ är de enda vi har att välja på, lutar det kanske åt det förstnämnda. Det sistnämnda alternativet framstår som alltför motbjudande, för alltför många människor, i vår tid. Få debattörer i vår tid skulle hävda att det bara är av rent godtycke som vi utsätter icke-mänskliga djur, men inte förståndshandikappade människor, för plågsamma försök. De flesta människor anser ju att den gränsdragningen beror på att förståndshandikappade människor har rättigheter som förbjuder sådant. Naturgivna rättigheter, som existerar vad vi än tycker om saken. Fler och fler kategorier människor har ju tillerkänts rättigheter genom tiderna. Det är politiskt inkorrekt idag att försöka vända den trenden. Det tycks därför mest logiskt att låta den trenden fortsätta, genom att ge även icke-mänskliga djur rättigheter.
Men tänk istället om ovan beskrivna sätt att resonera på leder fel därför att det är grundat på den förhastade föreställningen att rättigheter skulle vara något som verkligen existerar i någon objektiv mening. Kanske existerar inga sådana rättigheter. Jag tror att rättigheter istället bara kan härledas ur vad som ger bäst konsekvenser i form av mängd välbehag och lycka, och frånvaro av (eller minskning av, eller undvikande av, eller förhindrande av, etc) obehag och lidande. Kort sagt, utilitarism.
Med utilitarism som grund för alla rättigheter öppnar sig en alternativ syn på djurförsök. Om inga människor, inte ens de mest intelligenta av oss, någonsin haft några grundläggande rättigheter till att börja med, torde det vara helt oproblematiskt att säga att inte heller - inte heller - gravt förståndshandikappade människor har några grundläggande rättigheter. (Det vore ju väldigt svårt att förklara varför de skulle ha rättigheter om inte andra människor har det.) Om inga som helst människor tillerkänns några som helst grundläggande rättigheter, behöver man heller inte tillerkänna några icke-mänskliga djur några rättigheter. Vad som då återstår, i frågan om det moraliskt rättfärdiga i djurförsök, är då att fråga sig, förslagsvis i följande ordningsföljd:
1) Ger det sammantaget bättre konsekvenser - för alla framtida varelser, de icke-mänskliga djuren inräknade - att vi människor nu utför bland annat plågsamma försök, på några som helst varelser med förmåga att lida - än att vi slutar göra det?
2) Vilka varelser ger det sammantaget bättre konsekvenser (etc enligt ovan) att utföra plågsamma djurförsök på, än att inte göra det?
Om svaret på fråga 1 är "ja" eller "troligen ja", och om svaret på fråga 2 innehåller alla de djur, som man nu utför plågsamma djurförsök på, är saken klar. Då behöver inget förändras, det är bara att fortsätta med djurförsöken - men med en viktig nyvunnen insikt om varför det är okej.
Men vi förutsätter alltså nu att allt lidande, oavsett i vilka varelser det äger rum, ska tas för vad det är, varken mer eller mindre. En schimpans kan troligen lida ungefär lika mycket av ett plågsamt djurförsök som om det hade varit en människa. Något åt det hållet är antagligen sant vad beträffar många andra däggdjur också, kanske alla däggdjur, och kanske många icke-däggdjur också. Mängden lidande som djurförsöken direkt orsakar är alltså betydande. Finns det trots detta några plågsamma djurförsök som rimligen kan förväntas ge sammantaget mer positiva än negativa konsekvenser på sikt? Ja, i den mån man kan lita på att forskarna är hyfsat ärliga i sina bedömningar av vilka kunskaper djurförsök kan ge och med vilka sannolikheter. Den kunskapsökning som djurförsöken bidrar med kan med icke ringa sannolikhet bli avgörande för att mänskligheten uppnår vad som kallas "teknologisk singularitet", d.v.s. skapa artificiell intelligens som tar livet på jorden ännu ett eller flera steg vidare i utveckling, rentav långt bortom vad mänskligheten idag kan drömma om. Det kan möjliggöra skapande av så kolossala mängder lycka, med hjälp av nya, effektivare teknologier, att det till slut med råge väger tyngre i lycka-lidande-vågen än vad det lidande som försöksdjuren nu påtvingas utgör. Dessutom kan man tänka sig att även om man är så kallad negativ utilitarist, alltså om man inte anser att lycka kan moraliskt rättfärdiga lidande, utan att det enda viktiga är att minimera lidandet i världen, så kan man ändå komma fram till i stort sett samma slutsats, alltså att djurförsök nu är okej, nämligen genom att tänka på att det framtida lidande, som frilevande (vilda) djur i naturen skulle komma att (av natur) tvingas utstå med tiden, skulle kunna elimineras av mänskligheten, och att detta kan ske tidigare ju mer ohämmat mänskligheten får forska i största allmänhet. (Och mänsklighetens möjligheter att forska kan också väsentligt förbättras av om människor lever längre och friskare, något som kan möjliggöras av de stora medicinska framsteg som man nu utför djurförsök för att uppnå).
Antispeciesister kan nu invända med den - som de själva tror - retoriska frågan: det är säkert utilitaristiskt att vi icke-förståndshandikappade har kvar våra juridiska rättigheter, men varför inte avskaffa gravt förståndshandikappades juridiska rättigheter (och deras andra härledda rättigheter)? Då skulle man ju kunna lagligt utföra för mänsklighetens syften ännu mer intressanta experiment än vad man kan göra på icke-mänskliga djur. Jag är rädd att det rätta svaret på den frågan kommer att upplevas som otillfredsställande av många. Icke desto mindre är det det svar som tycks hålla ihop bäst, rent logiskt, av de svar som (mig veterligen) hittills föreslagits. Svaret är att om man skulle driva frågan om avskaffande av gravt förståndshandikappades juridiska (och andra härledda) rättigheter, skulle man antingen slösa bort tid och energi, eftersom det är en förlorad kamp i dagens samhällsklimat där sådant är alltför politiskt inkorrekt. Och om man på något mirakulöst sätt exempelvis nätt och jämnt skulle lyckas få med sig en majoritet av folket på ett sådant krav, så att det gick att ändra rejält på lagstiftningen på området, så skulle man på sin höjd uppnå någon sorts pyrrhusseger. Det skulle bli väldiga motsättningar mellan enorma massor människor, folk skulle gå ut på gatorna och protestera, det skulle kunna bli världskrig av motsättningarna i frågan. Det vore nog inte värt risken. Hellre då att forskningen går lite långsammare på grund av att man inte får utsätta förståndshandikappade människor för plågsamma försök. Det är nog en säkrare väg för mänskligheten. Enda möjligheten att det skulle kunna vara värt att kämpa för att avskaffa förståndshandikappades rätt att slippa utsättas för plågsamma försök vore om man vore väldigt säker på att mycket snabbt få med sig hela mänskligheten på den linjen. Och det vore ju fullständigt orealistiskt att tro att man skulle lyckas med. Alltså får man skippa alla sådana planer. Jag inser att det känns otillfredsställande att det ovan nämnda är de enda skälen till att det vore fel att försöka ändra lagstiftningen så att plågsamma försök fick utföras på förståndshandikappade människor. Men eftersom de nu tydligen är de enda skälen - vad vi än tycker om det faktumet - så är det ju ändå betryggande att de är tillräckliga för att förståndshandikappade människor inte ska komma att börja användas i plågsamma försök (åtminstone inom en överskådlig framtid).
Summa sumerum: anledningen till att det kan vara rätt att utsätta icke-mänskliga djur, men inte förståndshandikappade människor, för plågsamma försök i vetenskapliga syften, är alltså inte att den ena kategorin varelser men inte den andra skulle sakna någon sorts grundläggande rätt att slippa utsättas för sådant. Anledningen är istället bara att det säkerligen vore strategiskt dåligt att nu försöka att radikalt förändra den fördelning av rättigheter som för närvarande råder - detta eftersom det skulle leda till så kolossala oroligheter, som i sin tur lätt skulle omintetgöra framtida möjligheter till både väldiga mängder lycka och väldig lidandeminskning genom framtida teknologiska framsteg.
Men det ovan sagda gäller alltså sådana djurförsök som verkligen utförs med strävan att ge mänskligheten ansenliga mängder ny och verkligt värdefull kunskap. Det gäller långtifrån alla djurförsök. Många djurförsök är fullständigt onödiga ur samhällsperspektiv, och skulle nog utan vidare kunna skrotas. Vi behöver inte ta fram fler sorters kosmetika till exempel; de sorter som redan finns är gott och väl tillräckliga för våra behov. När det är fråga om livräddande mediciner är lagstiftningen nog i många fall alltför paternalistisk för vårt eget bästa också. Lagstiftarna borde inte vara så fasligt rädda för att låta människor frivilligt utgöra försöksobjekten. Som det är nu, fördröjs många medicinska preparat på grund av att lagstiftningen kräver djurförsök, trots att det säkert hade funnits ett stort antal dödligt sjuka människor ute i samhället som gärna hade tagit "risken" att prova ett och annat nytt och lite osäkert läkemedel på sig själva innan det hunnit djurtestas, detta med hopp om att få sina liv räddade, hellre än att gå en i många fall säkrare död till mötes genom att inte få tag på läkemedlena i fråga i tid eftersom de "måste" djurtestas först. Av måhända välmenande rädsla för att ta risker för människors del, tar man ibland onödigt stora risker för människors del. När dessutom en massa oskyldiga djur blir lidande av det, är det naturligtvis ännu mindre försvarbart. Många djurförsök är helt enkelt inte utilitaristiskt befogade. Men så finns det också som sagt djurförsök som nog är det. Och att en del av dessa är plågsamma går nog tills vidare inte att komma ifrån.
Angående att du med flera människor lider av tanken på hur försöksdjuren plågas: tänk på allt lidandet i naturen, av när vilda djur svälter ihjäl eller blir skaderivna och dör en långsam, plågsam död av infektioner etc. Det är en sammantaget mycket, mycket större mängd lidande. Tänk om mänskligheten skulle försvinna nu. Då skulle allt det lidandet (de vilda djurens lidande i naturen) fortsätta i många, många miljoner år till. Inget skulle sätta stopp för det. Om mänskligheten istället överlever, och fortsätter ha en teknikutveckling som accelererar som den gjort hittills, i bara något århundrade till (eller mindre), kommer man att lyckas ta fram fantastiska teknologier med vilka man lätt kan eliminera allt lidande i naturen. Mänskligheten kan på sikt eliminera oerhört mycket mer lidande än vad den för närvarande ställer till med. En av många viktiga förutsättningar för att lyckas med det kanske är just att mänskligheten nu tillåter sig att utöva den forskning den tycks behöva utöva, även om det innebär lidande för oskyldiga djur. De djurens lidande, som jag inte på något sätt vill förringa, måste ställas i proportion till det ändå oerhört mycket större lidande som ligger i den andra vågskålen, och som vi nu har gott hopp om att eliminera! Se det från denna positiva synvinkel!
En del kallar det här för offeretik. Som om den här etiken, men inte annan etik, innebar att man accepterade att offra. All etik innebär offrande. Annan etik än utilitarism innebär faktiskt mer offrande än vad utilitarism innebär, eftersom utilitarism till skillnad från annan etik strävar efter att minimera mängden ont som sker. Många påstår sig, och tror sig, ha svårt att acceptera offeretik, men de utövar den själva i minst lika hög grad som de "offeretiker" de kritiserar. Varenda handling vi utför påverkar, genom fjärilseffekter, resten av världen på otaliga sätt, av vilka en del oundvikligen leder till lidande här och där. Vi kan inte inte offra. Vi kan inte inte plåga andra varelser. Vi plågar andra varelser hela tiden, utan att kunna undvika det. Det relevanta måste alltså vara hur mycket lidande vi tillåter ske sammantaget. Den mängden lidande bör vi rimligen försöka minimera - hur mycket eller lite lidande som denna strävan än får oss att verka orsaka på vägen dit.
För att inse detta, kan man betänka att vi faktiskt anser det okej att orsaka lidande, så länge syftet är tillräckligt gott, och så länge skillnaden mellan vågskålarna, i fråga om mängd lidande (eller procent?), är tillräckligt stor. Anta att du kan förhindra en flygolycka (där, låt säga, hundra människor skulle dö vilket skulle orsaka dessas anhöriga väldiga mängder sorg, d.v.s. lidande), men att du bara kan förhindra den på ett sådant sätt som samtidigt medför att du stör en katts vila så att katten blir lite irriterad. En mycket stor mängd lidande står då mot en mycket liten. Varför då låta frågan, om huruvida det vore handling eller underlåtelse att handla, från din sida, som skulle resultera i minst lidande sammantaget, avgöra vad du bör göra eller inte göra? Enda anledningen att låta den aspekten (huruvida du "begår handling eller underlåtelse att handla") avgöra är om det finns skäl att anta att den, i sin tur, skulle påverka den resulterande mängden lidande (och lycka/välbefinnande) i universum sammantaget (på oändligt lång sikt) så pass mycket att det förändrar vilken vågskål som väger tyngst. Frånsett sådana effekter på framtiden har det ingen moralisk betydelse huruvida vad man väljer att göra eller inte göra innebär handling eller underlåtelse. Även om den beskrivna situationen är "extrem" (det är ju inget snack om att hundra människors överlevnad är viktigare än några sekunders välbehag för en katt), kan proportionerna mellan vågskålarna i den situationen mycket väl tänkas vara ungefär desamma som proportionerna mellan vågskålarna i situationen där den tunga vågskålen innehåller de framtida mängder lidande, som mänskligheten kan eliminera genom de kunskaper den kommer att med tiden ackumulera genom att nu utföra plågsamma djurförsök, och den lätta vågskålen innehåller de mängder lidande som mänskligheten nu orsakar djuren i dessa djurförsök. I så fall borde vi tycka att även den sistnämnda situationen är "extrem" och att den liksom den förstnämnda situationen innebär att offrandet är med råge befogat och rätt. Man kan naturligtvis diskutera huruvida proportionerna mellan vågskålarna är ungefär desamma i de två situationerna, men i princip är det bara det man borde behöva diskutera.
Den oerhörda acceleration vår teknikutveckling haft under exempelvis de senaste ettusen åren, och alltjämnt har, måste innebära att vi åtminstone har hyfsade chanser att inom mindre än ett århundrade lyckas uppnå den tekniska kapacitet som krävs för att radikalt omforma all materia på åtminstone denna planet, åtminstone ned till molekylnivå, och på så sätt i princip kunna "bygga" bort allt lidande för gott, och skapa enbart väldigt lyckliga varelser av all (åtminstone all organisk) materia som finns på och i denna planet. Det öppnar så oerhörda perspektiv att vadhelst lidande som vi nu orsakar nu levande varelser är försvinnande litet i jämförelse. Detta gör dock inte automatiskt djurförsök till en icke-fråga. Om det bara vore för försöksdjurens eget lidande som sådant, vore diskussioner om djurförsökens berättigande inget man borde slösa tid på (med tanke på de framtida oerhörda möjligheter jag just nämnt), men så enkelt är det tyvärr inte. Människors vetskap om försöksdjurens lidande, i kombination med hur människor låter denna vetskap påverka sitt mående och sitt sätt att tänka i moralfrågor i största allmänhet, har effekter på människors sätt att leva, på politiken som förs i världen, och på en massa andra saker i samhället, något som i sin tur kan ge effekter på mänsklighetens chanser att överleva tillräckligt länge för att kunna uppnå ovan nämnda fantastiska stadier av teknikutveckling. Därför är det kanske trots allt viktigt att fler upptäcker hur man bör resonera kring - bland annat - djurförsök, djurs lidande, djurrättsfilosofi och sådana saker. Jag tycker att folk i allmänhet verkar tänka särskilt förhastat och irrationellt i de frågorna, och därför tänker jag att det kanske är särskilt värdefullt att styra upp debatten där. Frågor som rör vad vi bör tillåta oss att göra med djur för människors syften kanske är en särskilt bra inkörsport för många till en bättre moralfilosofi i största allmänhet, just på grund av att de tenderar blottlägga sådana utbredda men förhastade tankegångar som jag belyst och vederlagt ovan och som har implikationer på mycket annan moral också.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
En sak man kan undra hur lagstiftarna tänkt sig är varför djurförsök måste motiveras med "nytta" för människan (om nyttan inte står i proportion till lidandet, får djurförsöket avslag i den djurförsöksetiska nämnden), medan djuruppfödning för matproduktion bara behöver motiveras med att det finns efterfrågan. Att kunna köpa så mycket kött som man nu kan är mestadels till raka motsatsen till "nytta" för människor (många äter för mycket kött för sin egen hälsa idag). Helt vanlig djuruppfödning för köttproduktion kan innebära mycket lidande under ett köttdjurs liv sammantaget. Vad skulle du välja om du var tvungen att välja: att vara ett försöksdjur och få väldigt smärtsamma elchocker i några minuter, eller att leva ett åtminstone åtskilliga veckor långt, stressigt, trängselbetonat, smutsigt och hälsovådligt liv som kyckling i en vanlig kycklinguppfödningsanläggning där ljuset är tänt onaturligt stor del av dagen vilket gör dig konstant stressad, och där du löper stor risk att bryta ett och annat ben på grund av trängseln? Eller vad sägs om ett liv som gås där du dagligen blir helt lagligt tvångsmatad mer än du vill äta, för att din lever ska växa onormalt snabbt så att du blir lönsam producent av dyrbar gåslever? Hur kommer det sig att det sistnämnda är lagligt, trots att det sammantagna nyttovärdet av gåsleverproduktion för människan är noll eller troligen minus, eftersom redan påverkan på klimat och naturresurser är betänklig med tanke på att människor skulle ha kunnat få i sig mycket mer näring per mängd foder som getts till gåsen under gåsens liv, om fodret hade getts direkt till människorna istället? När det gäller gåslever och kyckling är det uppenbart att man anser att redan efterfrågan är tillräcklig för att motivera livslångt lidande för djuren. Varför inte ha samma inställning när det gäller plågsamma djurtester av diverse produkter som det finns efterfrågan på men som inte ger människor någon nytta? Om man vill vara konsekvent, vill säga.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Tack Justin, för det mycket utförliga och väldigt intressanta svaret! Jag lovar att återkomma så snart som möjligt med frågor, reaktioner och svar på det du skrivit. Ha det fint så länge!
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
freddemalte skrev:Tack Justin, för det mycket utförliga och väldigt intressanta svaret! Jag lovar att återkomma så snart som möjligt med frågor, reaktioner och svar på det du skrivit. Ha det fint så länge!
Tack detsamma!
Jag la till några ord i stycket som börjar "Antispeciesister kan nu invända", för att hålla isär å ena sidan absoluta, naturgivna rättigheter och å andra sidan juridiska och andra härledda rättigheter.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster