yeah, whatever
/rekoj
Egoism
Moderator: Moderatorgruppen
Det finns en annan tråd som behandlar din fråga,
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=1303
Mvh
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=1303
Mvh
Tack så mycket Tractatus, det var intressant läsning. Jag borde kollat upp det innan jag startade den här tråden. Men om jag utvecklar min frågeställning kanske vi kan få en diskussion här;
Om vi nu antar egoism som implicit sann borde man kunna säga att jämförelsen om vad som är mest rimligt att anta (för att befrämja det allmänna goda) av etisk egoism och pliktetik/utilitarism, uteslutande är en fråga om saklig information/ärlighet kontra propaganda/vinklad information. Eller?
I min roll som filosof känns det lite som att jag motarbetar mitt syfte, om jag antar det senare. Samtidigt förstår jag att det knappast är lämpligt att i alla situationer att hänvisa till egoism. Men det kan väl vara ett mål att sträva efter, någon form av naturlig etik.
Vissa skulle nog säga att etisk egoism inte kvalificerar som en moralteori, när egoism tolkas i så vid mening, eftersom det just inte säger någonting.
Om vi nu antar egoism som implicit sann borde man kunna säga att jämförelsen om vad som är mest rimligt att anta (för att befrämja det allmänna goda) av etisk egoism och pliktetik/utilitarism, uteslutande är en fråga om saklig information/ärlighet kontra propaganda/vinklad information. Eller?
I min roll som filosof känns det lite som att jag motarbetar mitt syfte, om jag antar det senare. Samtidigt förstår jag att det knappast är lämpligt att i alla situationer att hänvisa till egoism. Men det kan väl vara ett mål att sträva efter, någon form av naturlig etik.
Vissa skulle nog säga att etisk egoism inte kvalificerar som en moralteori, när egoism tolkas i så vid mening, eftersom det just inte säger någonting.
Nietzsche...
Ok.
1. Man måste ta hand om sig själv, alltså se till att handla på ett sätt som gör att man känner att man har någonting att leva för. Begreppet "lycklig" sätter jag inte in i sammanhanget, för att meningen med livet är inte = lycka. Detta är snarare en dogmatisk inställning som de flesta har. Olyckligt ha producerat många grejer som fått dem att leva vidare och fått uppskattning av de andra.. nog om detta.
2. När man handlar egoistiskt så kan man också lägga in handlingar och tankar som gör att en annan människa blir "glad" detta kan sedan resultera i att man själv blir glad och det är en sk. win-win-sitution
eller pluss-pluss summe spel.
Ex. ekonomisk tillväxt är bra för alla i långa loppet för att den matriella standarden ökar. Jag räknar inte med mijökostnader och tankar om att matrealism är fel, man skall bara utveckla själen osv.
Nietzsche är starkt kritisk till både utalitarismen och pliktetiken då båda handlar om att man rationellet skall avgöra ens beslut. Och inte använda känslor. Det mörka hos människan förtrycks och genom detta så lever man ett falskt liv.
Människan är ljus och mörker och moralteorier har i likhet med religion alltid ett skimmer av idealism och tankar som handlar om att trösta individer från livets verklighet.
Jag själv är dock kantian - plikten för pliktens skulle. Men har även införlivat en dust av det mörka i mig, och frångår då strikt den kantska moralen. Som endast befattar sig med rationella argument och är helt ointresserad av det ologiska.
1. Man måste ta hand om sig själv, alltså se till att handla på ett sätt som gör att man känner att man har någonting att leva för. Begreppet "lycklig" sätter jag inte in i sammanhanget, för att meningen med livet är inte = lycka. Detta är snarare en dogmatisk inställning som de flesta har. Olyckligt ha producerat många grejer som fått dem att leva vidare och fått uppskattning av de andra.. nog om detta.
2. När man handlar egoistiskt så kan man också lägga in handlingar och tankar som gör att en annan människa blir "glad" detta kan sedan resultera i att man själv blir glad och det är en sk. win-win-sitution
eller pluss-pluss summe spel.
Ex. ekonomisk tillväxt är bra för alla i långa loppet för att den matriella standarden ökar. Jag räknar inte med mijökostnader och tankar om att matrealism är fel, man skall bara utveckla själen osv.
Nietzsche är starkt kritisk till både utalitarismen och pliktetiken då båda handlar om att man rationellet skall avgöra ens beslut. Och inte använda känslor. Det mörka hos människan förtrycks och genom detta så lever man ett falskt liv.
Människan är ljus och mörker och moralteorier har i likhet med religion alltid ett skimmer av idealism och tankar som handlar om att trösta individer från livets verklighet.
Jag själv är dock kantian - plikten för pliktens skulle. Men har även införlivat en dust av det mörka i mig, och frångår då strikt den kantska moralen. Som endast befattar sig med rationella argument och är helt ointresserad av det ologiska.
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster