hej, jag är intresserad av att få veta mer i ämnet "vad är lycka?" vilka filosofer som har teorier om det finns det? Arthur Schopenhauer har väl skrivit något om det i buddistisk stil med bl.a. att avsluta lidelsen för att uppnå lycka. Hur som helst vet jag inget mer i ämnet och skulle önska att någon kunde ge mig tips och/eller förslag på hur jag ska kunna hitta information i ämnet..
tack så länge!
filosofers teorier om "vad är lycka?"
Moderator: Moderatorgruppen
2 olika sidor och ett generellt tips
De två sidor jag skulle scanna för att hitta info är
www.wikipedia.com
helst engelsk version
men svensk version finns också
http://plato.stanford.edu/contents.html#f
Stanford håller på att bygga upp en mycket bra artikelindex över många filosofer och många ämnen. Här är allting på engelska men det är värt att kolla upp.
Ett tips är att gå in på ett bibliotek och gå till filosofisektionen. Eller psykologisektionen
Lycka är ett mycket svårt begrepp, i etiken har man många olika teorier om hur man skapar den största lyckan för alla i ett samhälle.
Om du söker på utalitarism så kommer du finna att man pratar om att handlingens konsekvenser är det som skall avgöra ens handlingar.
Motsatsen är den kantska pliktetiken. Immanuel Kant menar att man skall - plikten för pliktens skull. dvs. man sätter upp regler för sig som man följer, sedan så är det inte primärt lycka som en människa skalls sträva efter. Snarare handlar det om nytta..,. men visst, för att kunna göra nytta, så måste man må bra, eller ialla fall ha ett syfte med livet.
Det är inte alls självklart att lycka alltid är viktigast. Många olyckligt människor har producerat tankar och gjort saker som anses vara förstklassiga.
De gamla grekerna med Platon och Aristoteles var primärt intresserade i etiken hur man skulle bli lycklig. I modern filosofi så handlar det snarare frågan hur man skall handla för att vara "värd" lycka, eller vad som är lycka, alternativt se lyckobegreppet som nära knutet till religiösa dogmer och därav ej kunna se igenom en existens där lidandet är en huvudpoäng.
nog för nu
www.wikipedia.com
helst engelsk version
men svensk version finns också
http://plato.stanford.edu/contents.html#f
Stanford håller på att bygga upp en mycket bra artikelindex över många filosofer och många ämnen. Här är allting på engelska men det är värt att kolla upp.
Ett tips är att gå in på ett bibliotek och gå till filosofisektionen. Eller psykologisektionen
Lycka är ett mycket svårt begrepp, i etiken har man många olika teorier om hur man skapar den största lyckan för alla i ett samhälle.
Om du söker på utalitarism så kommer du finna att man pratar om att handlingens konsekvenser är det som skall avgöra ens handlingar.
Motsatsen är den kantska pliktetiken. Immanuel Kant menar att man skall - plikten för pliktens skull. dvs. man sätter upp regler för sig som man följer, sedan så är det inte primärt lycka som en människa skalls sträva efter. Snarare handlar det om nytta..,. men visst, för att kunna göra nytta, så måste man må bra, eller ialla fall ha ett syfte med livet.
Det är inte alls självklart att lycka alltid är viktigast. Många olyckligt människor har producerat tankar och gjort saker som anses vara förstklassiga.
De gamla grekerna med Platon och Aristoteles var primärt intresserade i etiken hur man skulle bli lycklig. I modern filosofi så handlar det snarare frågan hur man skall handla för att vara "värd" lycka, eller vad som är lycka, alternativt se lyckobegreppet som nära knutet till religiösa dogmer och därav ej kunna se igenom en existens där lidandet är en huvudpoäng.
nog för nu
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Re: filosofers teorier om "vad är lycka?"
ochlinnea skrev:hej, jag är intresserad av att få veta mer i ämnet "vad är lycka?" vilka filosofer som har teorier om det finns det? Arthur Schopenhauer har väl skrivit något om det i buddistisk stil med bl.a. att avsluta lidelsen för att uppnå lycka. Hur som helst vet jag inget mer i ämnet och skulle önska att någon kunde ge mig tips och/eller förslag på hur jag ska kunna hitta information i ämnet..
tack så länge!
Jag kan rekommendera Epikurus. Tyvärr finns det inte så mycket text kvar av denne utmärkte "materialist". Man måste med andra ord gå "formvägen" och läsa Platon, vända på det hela och själv rekonsturera det. ( Något man för övrigt lär sig genom att läsa Platon ).Att läsa akademisk sekundärlitteratur är givetvis värdelöst i sådana sammanhang, för att inte nämna populärlitteratur som alltid är förkastligt.
Men för att ge dig ett litet hum om vad det rör sig om. Epikuros torde ha tänkt sig något i stil med att tankeformerna har del i realiteterna och inte tvärtom. Realiteterna i meningen vänskap, mat, hygien, frånvaro av onda ting som smärta och sånt är det väsentligaste och något
vi bör sträva efter. Vi bör liksom utgå från tankar som kretsar kring kroppen. Ja själva tanken är liksom underkastad kroppen. Kroppen och dess välbefinnande styr. Det gäller att undvika smärta och sånt som känns "jobbigt" och dras till njutning och sånt som känns "skönt". Mår vi bra så tänker vi bra, och när vi tänker bra bör vi investera tanken i att må ännu bättre. Ser du sammanhanget, det cirkulära, det som som dom där akademikerna kallar "ond cirkel" har jag för mig.
Personligen är jag alldeles överförtjust i detta eftersom jag tror det går ut på ett huruvida man utgår från formerna i platonsk mening eller kroppen i epikureisk.
kkklll: Håller med. Epikuros är klart intressant i detta avseende och hans lära känns enkel att ta till sig i dagens samhälle.
Gör det enkelt för mig och klistar in det jag tidigare skrivit om honom på min hemsida:
Epikuros fäster inget större intresse vid varken Platon eller Aristoteles. Han förkastar tanken på en idévärld och tar istället till sig Demokritos atomlära. Visst har vi ett förnuft, men grunden till detta ligger i det vi har lärt oss genom våra sinnen och lagt i minnet. Vi måste lära oss att lita på våra sinnen, förståndet kan inte förklara allt. Däremot kan förståndet ofta ge dig en felaktig uppfattning genom en förhastad tolkning, när du i själva verket borde ha studerat tinget närmre.
Människan har ett större förstånd än djur, men det är allt. Även djuren kan ju se, höra och på sätt och vis tänka. Det är nästan så att människan också är ett djur. Bara med ett större förstånd.
Denne har dock en fri vilja och detta är viktigt. I varje ögonblick är vi fria att välja vårt öde.
För att förklara den fria viljan ändrar Epikuros lite på Demokritos atomer.
De rör sig i ett tomrum, men inte enbart genom att kollidera eller studsa ifrån varann. De har nämligen en egen tyngd, vilken tvingar dem nedåt. Ett ständigt atomregn.
Emellanåt, till syntes spontant, avviker dock atomerna ur detta mönster. Det är från denna avvikelse som bidrar till att vår värld uppstår.
Denna avvikelse förklarar även vår fria vilja.
Epikuréernas filosofi handlar främst om hur man lever ett gott liv och där är den fria viljan grundläggande.
Det finns inget liv efter döden. De atomer våra kroppar är konstruerade av löses då bara upp. Inga nya intryck ges då längre av våra sinnen och vi behöver därför varken vara rädda - eller ha några förväntningar.
Att leva ett religiöst liv är därför bara slöseri. Den religiösa människan jagar någonting som inte finns. Gudarna - om de ens existerar - är avlägsna och bryr sig inte om oss.
Människans stora problem är att den flyr från den frihet hon faktiskt har. Vi söker lycka genom att försöka bli rika eller berömda och gör stora planer för den framtid vilken vi ändå ingenting vet.
Allt detta blir en evig strävan samtidigt som livet rinner ifrån oss.
En människa som jagar efter en materiell rikedom kan aldrig få nog eftersom det inte finns någon naturlig gräns.
Man glömmer bort att leva just nu i tron på att lyckan finns i morgondagen, eller dagen därpå.
Allt detta är mänskliga konventioner, traditioner och falska föreställningar vi fått från det samhälle och den värld vi lever i. För att leva ett lyckligt liv måste man ifrågasätta dessa.
Det är i detta filosofin kan hjälpa. Med en sorts terapeutisk metod låter Epikuros sina lärljungar själv resonera sig fram till denna lärdom.
Epikuros filosofi kallas ibland också för “glädjefilosofi”. Det är viktigt att samtalet inte blir för allvarligt, då är ju själva grundtanken borta. Till samtalet skall det finnas en lust och en frihet. Man ska kunna “skratta och filosofera samtidigt”.
För att leva ett lyckligt liv bör man leva enkelt, undvika smärta och leva ofarligt. Livsmålet är att finna en sorts själslig ro och frid, ataraxia.
Det skall vara ett njutningsfullt liv, hedonism. Med detta menas främst själsliga njutningar, då kroppsliga njutningar bara är kortvariga. Det är de långvariga njutningarna som är viktiga.
En upplyst, intellektuell, beläst människa med själslig ro är en lycklig sådan.
Gör det enkelt för mig och klistar in det jag tidigare skrivit om honom på min hemsida:
Epikuros fäster inget större intresse vid varken Platon eller Aristoteles. Han förkastar tanken på en idévärld och tar istället till sig Demokritos atomlära. Visst har vi ett förnuft, men grunden till detta ligger i det vi har lärt oss genom våra sinnen och lagt i minnet. Vi måste lära oss att lita på våra sinnen, förståndet kan inte förklara allt. Däremot kan förståndet ofta ge dig en felaktig uppfattning genom en förhastad tolkning, när du i själva verket borde ha studerat tinget närmre.
Människan har ett större förstånd än djur, men det är allt. Även djuren kan ju se, höra och på sätt och vis tänka. Det är nästan så att människan också är ett djur. Bara med ett större förstånd.
Denne har dock en fri vilja och detta är viktigt. I varje ögonblick är vi fria att välja vårt öde.
För att förklara den fria viljan ändrar Epikuros lite på Demokritos atomer.
De rör sig i ett tomrum, men inte enbart genom att kollidera eller studsa ifrån varann. De har nämligen en egen tyngd, vilken tvingar dem nedåt. Ett ständigt atomregn.
Emellanåt, till syntes spontant, avviker dock atomerna ur detta mönster. Det är från denna avvikelse som bidrar till att vår värld uppstår.
Denna avvikelse förklarar även vår fria vilja.
Epikuréernas filosofi handlar främst om hur man lever ett gott liv och där är den fria viljan grundläggande.
Det finns inget liv efter döden. De atomer våra kroppar är konstruerade av löses då bara upp. Inga nya intryck ges då längre av våra sinnen och vi behöver därför varken vara rädda - eller ha några förväntningar.
Att leva ett religiöst liv är därför bara slöseri. Den religiösa människan jagar någonting som inte finns. Gudarna - om de ens existerar - är avlägsna och bryr sig inte om oss.
Människans stora problem är att den flyr från den frihet hon faktiskt har. Vi söker lycka genom att försöka bli rika eller berömda och gör stora planer för den framtid vilken vi ändå ingenting vet.
Allt detta blir en evig strävan samtidigt som livet rinner ifrån oss.
En människa som jagar efter en materiell rikedom kan aldrig få nog eftersom det inte finns någon naturlig gräns.
Man glömmer bort att leva just nu i tron på att lyckan finns i morgondagen, eller dagen därpå.
Allt detta är mänskliga konventioner, traditioner och falska föreställningar vi fått från det samhälle och den värld vi lever i. För att leva ett lyckligt liv måste man ifrågasätta dessa.
Det är i detta filosofin kan hjälpa. Med en sorts terapeutisk metod låter Epikuros sina lärljungar själv resonera sig fram till denna lärdom.
Epikuros filosofi kallas ibland också för “glädjefilosofi”. Det är viktigt att samtalet inte blir för allvarligt, då är ju själva grundtanken borta. Till samtalet skall det finnas en lust och en frihet. Man ska kunna “skratta och filosofera samtidigt”.
För att leva ett lyckligt liv bör man leva enkelt, undvika smärta och leva ofarligt. Livsmålet är att finna en sorts själslig ro och frid, ataraxia.
Det skall vara ett njutningsfullt liv, hedonism. Med detta menas främst själsliga njutningar, då kroppsliga njutningar bara är kortvariga. Det är de långvariga njutningarna som är viktiga.
En upplyst, intellektuell, beläst människa med själslig ro är en lycklig sådan.
“Döden är bara naturens sätt att tala om för dig att du bör ta det lugnt ett tag”
Re: filosofers teorier om "vad är lycka?"
ochlinnea skrev:hej, jag är intresserad av att få veta mer i ämnet "vad är lycka?" vilka filosofer som har teorier om det finns det? Arthur Schopenhauer har väl skrivit något om det i buddistisk stil med bl.a. att avsluta lidelsen för att uppnå lycka. Hur som helst vet jag inget mer i ämnet och skulle önska att någon kunde ge mig tips och/eller förslag på hur jag ska kunna hitta information i ämnet..
tack så länge!
Men för att ta det här med Schoppis nu då. Han tänkte väl sig något sånt som att fy fan hela tiden måste vi hålla på och käka och när vi väl har ätit oss mätta då börjar det rycka och knycka. Vad skall jag gör nu då? Och sen då? Så börjar vi springa efter damer och när vi klara med det då skall vi ha en massa pengar och det ett enda evigt löpande hit och dit, för ingenting. För om vi betraktar detta spektakel från "a disinterested view" finner vi att det bara är ett ändlöst meningslöst jäktande från det ena till det andra. Det är bara föreställningar. Vi föreställer oss att vi blir lyckliga om vi får den där "Darin", eller vad han heter den där modellpojken, men om vi får honom kanske vi finner kanske att han är dålig. Det hela verkar bygga på illusioner av något slag, nån som bedrar oss, nåt som får oss att bygga luftslott, men så fort vi närmar oss objektet för vår trängtan, då faller hela bygget i hop, och vid närmare granskning visar det sig att det som var snyggt på håll visar sig var fult. Tänk på Kate
Moss. Hon tyckte säkert att den där killen med hatten var jätte bra men nu tycker hon tydligen att han är jätte dålig, om man skall tro tabloiderna. Ena dagen är knark bra, andra dagen är det dåligt, etc etc.
Sånt är livet.
Men nu kan man ju fråga sig: hur kommer det sig att jag som kunskapssubjekt kan reflektera kring sådana här frågor? Hur kommer det sig att jag uppfattar livet i detta ljus. Viljan, som Schopenhauer kallar den princip som tycks vara drivande kraft här, tycks sättas ur spel, ja tycks
nästan negeras av detta "holistiska" tänkande.
För när jag tänker dessa "negativa" tankar då tycks det ju som om jag intet annat ville än just viljans destruktion. Att inte vilja nåt, att strunta i allt. Vad tjänar allt till? Men just här finner vi en slags ro från viljans tyranni. På så sätt liknar detta tänkande och reflekterande det som sker om man i lugn och ro exempelvis betraktar ett konstverk. Vi låter tanken flyta fritt, vi är för en kort stund befriade från "viljans slavtjänst". Föreställningarna svävar fritt, men vi vill inget. Det finns inget i målningen som väcker vår åtrå ( givetvis om vi betraktar en sak på rätt sätt, d v s intresselöst ). Vi kommer liksom att leva i vår egen föreställningsvärld.
Så här tror jag visst att han resonerade. Rätta mig om jag har fel.
Re: filosofers teorier om "vad är lycka?"
ochlinnea skrev:hej, jag är intresserad av att få veta mer i ämnet "vad är lycka?" vilka filosofer som har teorier om det finns det? Arthur Schopenhauer har väl skrivit något om det i buddistisk stil med bl.a. att avsluta lidelsen för att uppnå lycka. Hur som helst vet jag inget mer i ämnet och skulle önska att någon kunde ge mig tips och/eller förslag på hur jag ska kunna hitta information i ämnet..
tack så länge!
Men för att ta det här med Schoppis nu då. Han tänkte väl sig något sånt som att fy fan hela tiden måste vi hålla på och käka och när vi väl har ätit oss mätta då börjar det rycka och knycka. Vad skall jag gör nu då? Och sen då? Så börjar vi springa efter damer och när vi klara med det då skall vi ha en massa pengar och det ett enda evigt löpande hit och dit, för ingenting. För om vi betraktar detta spektakel från "a disinterested view" finner vi att det bara är ett ändlöst meningslöst jäktande från det ena till det andra. Vi föreställer oss att vi blir lyckliga om vi får den där "Darin", eller vad han heter den där modellpojken, men om vi får honom kanske vi finner att han är dålig. Det hela verkar bygga på illusioner av något slag, nån som bedrar oss, nåt som får oss att bygga luftslott, men så fort vi närmar oss objektet för vår trängtan, då faller hela bygget ihop, och vid närmare granskning visar det sig att det som var snyggt på håll visar sig var fult. Tänk på Kate
Moss. Hon tyckte säkert att den där killen med hatten var jätte bra men nu tycker hon tydligen att han är jätte dålig, om man skall tro tabloiderna. Ena dagen är knark bra, andra dagen är det dåligt, etc etc.
Sånt är livet.
Men nu kan man ju fråga sig: hur kommer det sig att jag som kunskapssubjekt kan reflektera kring sådana här frågor? Hur kommer det sig att jag uppfattar livet i detta ljus. Viljan, som Schopenhauer kallar den princip som tycks vara drivande kraft här, tycks sättas ur spel, ja tycks
nästan negeras av detta "holistiska" tänkande.
För när jag tänker dessa "negativa" tankar då tycks det ju som om jag intet annat ville än just viljans destruktion. Att inte vilja nåt, att strunta i allt. Vad tjänar allt till? Men just här finner vi en slags ro från viljans tyranni. På så sätt liknar detta tänkande och reflekterande det som sker om man i lugn och ro exempelvis betraktar ett konstverk. Vi låter tanken flyta fritt, vi är för en kort stund befriade från "viljans slavtjänst". Föreställningarna svävar fritt, men vi vill inget. Det finns inget i målningen som väcker vår åtrå ( förutsatt att vi betraktar en sak på rätt sätt givetvis, d v s intresselöst ). Vi kommer liksom att leva i vår egen föreställningsvärld.
Så här tror jag visst att han resonerade.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster