Att ge en trovärdig förklaring till livet uppkomst är både svårare och lättare än man kunde tro.
Svårare därför att även de enklaste livsformer som bakterier och virus uppvisar en så klockren evolutionsmässig mekanism som inte kunde finnas innan deras ofantligt fintstämda komplexitet i förhållande till icke-levande fysiska och kemiska händelseförlopp redan var på plats.
Att den av en slump skulle uppstå fix och färdig för den fortsatta evolutionen att arbeta med är helt enkelt osannolikt osannolikt.
En annan svårighet är besläktad med felkällorna i de gamla idéerna om uralstring vid den tid då man inte visste att det fanns liv i form av just bakterier som inte syns och därför trodde att liv uppstod spontant om man lät en köttbit ligga framme t ex. Dessa idéer försvann när man kunde visa experimentellt att inget hände med köttet om det förvarades sterilt.
När vi idag ska förklara livets ursprungliga uppkomst är det på liknande sätt lätt att inte se de förutfattade meningar vi har om vad liv är och smyger in dessa i förklaringsmodellerna. Livet har ingen förälder! Vi får akta oss att förklara livets uppkomst på samma sätt som arternas uppkomst.
Förklaringen till livet måste börja med förlopp utan ärftlighet. Ärftlighet med variation som det naturliga urvalet kan arbeta med måste vara slutresultatet av tidigare mekaniska/kemiska förlopp enkla nog att sannolikt kunnat starta av en slump, annars har vi byggt in vad vi vill förklara redan i förutsättningarna.
Det visar sig att det finns två mycket vanliga processer som med automatik kan uppkomma regelbundet på molekylnivå under ett stort antal ganska sannolika fysiska förutsättningar där inget liv är inblandat (virus kan t ex inte ”leva” utan att snylta på redan förekommande liv) och som är inkorporerade i allt levande idag.
Den första av processerna är autokatalys som ursprungligen betyder självupplösning av en kemisk reaktion där några ämnen som bildas i reaktionen påskyndar fortsatt reaktion; reaktionsprodukten är alltså en katalysator till reaktionen. Biologen Stuart Kauffman har visat att att autokatalys uppkommer i en tillräckligt varierad kemisk soppa.
Processen i sig skapar en förenkling genom att ett ämne blir mer allmänt förekommande än de andra i den ursprungliga soppan men är samtidigt just självupplösande.
Den andra processen är självorganisation. Den finns i en mängd varianter, mer eller mindre ovanliga, men är i grunden bara en form av kristallisering. Under vissa förhållanden kan den leda till en inneslutning, som när en plan struktur spontant rullar ihop sig i en rörform.
Varje form av inneslutning gör emellertid att processen avstannar. I likhet med autokatalysen så kan det självinneslutande förloppet ske på många olika sätt. Det gör det lättare att förklara livets uppkomst, bara vi kan svara på frågan: Hur kan två självupplösande/självstoppande processer ge upphov till liv?
Se vidare
Föregångare till liv
Moderator: Moderatorgruppen
"Upphov till liv" och "slump" är semantik. Det finns så väldiga skillnader mellan olika former av sk "liv". Man säger ju inte att berg uppstår av en slump eller hur? Man säger väl inte att planeter bildas av en slump? Det är en kedja av händelser innan en planet bildas eller innan berg uppstår. "Upphov till liv" är semantisk jargong som är missvisande, även ordet "liv" borde ifrågasättas eftersom det kan få det att låta som att liv är ett spikrakt kausalt händelseförlopp och därför bara kan komma från en annan form av "liv" eller så blir frågan till en olösbar gåta.
Vad som tycks hända är att det är inte bara en sak involverat i livets uppstående; Det är delar av allt möjligt involverat i formationen av biologiska organismer. Likt hur planeter bildas så var det inte heller denna spikraka linje av händelser som fick en planet att uppstå, utan en svärm av materie som klumpade ihop sig p ågrund av gravitationskraften. Berg upstår också av en mängd orsaker, förskjutningar i jordskorpan, vulkanutbrott, etc. Upphov till det vi ser som mer distinkta former av både liv och materia är multikausal, dvs har många samverkande orsaker.
Det som sker är en kemisk process som bildar materiella kombinationer som fortsätter i en egen process som tycks skild från övrig materia, denna process kallar vi för "liv" eller "biologi". Men forskningen visar att den är inte skild från materien, och det finns inte heller någon särskild "vital" del av liv. Efterhand som organismerna blir mer avancerade och intelligenta så uppstår det olika slags kraftcentra som håller organismen vid liv, som hjärta och hjärna och lungor. Men det finns ingen enskild - separat - aspekt som gör kroppen levande.
Vad som tycks hända är att det är inte bara en sak involverat i livets uppstående; Det är delar av allt möjligt involverat i formationen av biologiska organismer. Likt hur planeter bildas så var det inte heller denna spikraka linje av händelser som fick en planet att uppstå, utan en svärm av materie som klumpade ihop sig p ågrund av gravitationskraften. Berg upstår också av en mängd orsaker, förskjutningar i jordskorpan, vulkanutbrott, etc. Upphov till det vi ser som mer distinkta former av både liv och materia är multikausal, dvs har många samverkande orsaker.
Det som sker är en kemisk process som bildar materiella kombinationer som fortsätter i en egen process som tycks skild från övrig materia, denna process kallar vi för "liv" eller "biologi". Men forskningen visar att den är inte skild från materien, och det finns inte heller någon särskild "vital" del av liv. Efterhand som organismerna blir mer avancerade och intelligenta så uppstår det olika slags kraftcentra som håller organismen vid liv, som hjärta och hjärna och lungor. Men det finns ingen enskild - separat - aspekt som gör kroppen levande.
I nästa vetenskapens värld skall de prata om verkligheten som vissa forskare seriöst anser
kan vara ett hologram.
<object width="416" height="258"><param name="movie" value="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><param name="allowfullscreen" value="true"></param><param name="allowScriptAccess" value="sameDomain"></param><embed src="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="sameDomain" width="416" height="258"></embed></object>
kan vara ett hologram.
<object width="416" height="258"><param name="movie" value="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><param name="allowfullscreen" value="true"></param><param name="allowScriptAccess" value="sameDomain"></param><embed src="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="sameDomain" width="416" height="258"></embed></object>
Zokrates skrev:I nästa vetenskapens värld skall de prata om verkligheten som vissa forskare seriöst anser
kan vara ett hologram.
<object width="416" height="258"><param name="movie" value="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><param name="allowfullscreen" value="true"></param><param name="allowScriptAccess" value="sameDomain"></param><embed src="http://svt.se/embededflash/2741183/play.swf" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="sameDomain" width="416" height="258"></embed></object>
Jag tror att världen är ett hologram på vissa nivåer. det finns dimensioner som gör att våran 3d värld kommer att fungera på ett vis som kan ses som 3d. I varje liten bit information, finns information om en helhet och i helheten finns information som kan beskriva dess delar. viss kommunikation med information sker på ett tidlöst plan,
det jag tänker här och nu finns potentiellt ute hos allt och alla samtidigt. Men vår hjärnas medvetande klarar inte av att få fram allt samtidigt, givetvis. men att de kan färdas via den femte dimensionen (motsvarar den andra) på ett tidlöst förvridet och sammanfogat vis, via tredje dimensionen och fjärde.
en mycket abstrakt bild, och lite fantasifullt, men där ligger min riktiga tro på hur verkligheten borde fungera.
Jag menar inte att den tredje dimensionen inte existerar som den gör, för en sten är en sten på det sätt som den visar sig. men allt i rummet har inte en stens form och funktion.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster