Annicken skrev:Såklart är andra viktiga för att vi ska finna oss själva. Men, vad händer om jag inte lyckas hitta denna förälskelse, fast jag är öppen för den?
Jag tror å andra sidan att man måste finna sig själv, innan man kan möta en annan i verklig förälskelse och kärlek. Först när jag är mig själv har jag en trygghet i mig själv som jag inte kan finna fullt ut genom att bara söka hos andra. Andra fungerar som inspiration och källor till insikter, men jag finner mig själv inom mig själv.
Förälskelsen är som jag ser det av flyktig natur - för min del i alla fall. Den innebär bl.a. att man fokuserar på en viss individ och att ens tankar och känslor kretsar kring denna. Antingen utvecklar det sig till en närmre intim relation eller blir det vänskap av det eller inget alls när de primära känslorna lagt sig.
Intressantare än att vänta på förälskelser är att låta kättjan och den sexuella fantasin få lite mer spelrum i ens vardagsliv. Jag behöver inte invänta sådana känslor, det är bara att sätta igång kranen - eller låta bli - när situationen inte är lämplig för sådant.
Min s.k. meditationsmetod är ypperlig att användas för denna typ av fantasier. Har man som jag en fantasi med vars hjälp jag - när jag vill - kan bildsätta mina inre ordräckor kan det bli tämligen angenämt i tänkarfåtöljen. Det om något är dagdrömmeri.
/Algotezza