idevärld/sinnevärld

Moderator: Moderatorgruppen

pnub
Inlägg: 1
Blev medlem: 22 nov 2005 17:24
Ort: jönköping
Kontakt:

idevärld/sinnevärld

Inläggav pnub » 22 nov 2005 17:28

vad menade platon med en sinnesvärd och en idevärld`?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 22 nov 2005 19:01

I en idealistisk ontologi utgår det vi erfar inte från några observerade ting i egentlig mening, utan tingen är i sig själva erfarenheten/medvetandet. Platon menade att jaget är begränsad i sin förmåga att fullständigt uttolka denna information - människan äger endast en blek och indoktrinerad version av idevärldens fullständiga information. I Platons grottanalogi beskrivs ett scenario där jaget transcenderar dessa begränsade sinnesintryck och motar en mer rationell bild av vad som sker.

Johan

Tractatus
Inlägg: 828
Blev medlem: 21 mar 2005 21:25

Inläggav Tractatus » 22 nov 2005 19:16

Eller en lite mindre sofistikierad förklaring;

För alla ting som finns i världen, finns en idé( En tanke/mall) i idévärlden. Idévärlden är enligt Platon i själva verket den sanna verkligheten. Sinnevärlden är världen som vi erfar genom våra sinnen och tingen i denna värld (sinnevärlden) är efterliknelser av idéerna.
Idévärlden är den ideala verkligheten. Vi kan inte erfara idévärlden, men vi ska sträva efter att nå den. Idévärlden kan vi inte nå eftersom våra sinnen är underordnade den subjektiva fenomenologin, samt att vår verklighet ständigt omprövas och vi ofta misstar oss.

Jämför med Kants tinget i sig (idévärlden) och tinget för oss( sinnesvärlden). Transcendental Idealism.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 22 nov 2005 20:15

Tractatus skrev:Eller en lite mindre sofistikierad förklaring;

För alla ting som finns i världen, finns en idé( En tanke/mall) i idévärlden. Idévärlden är enligt Platon i själva verket den sanna verkligheten. Sinnevärlden är världen som vi erfar genom våra sinnen och tingen i denna värld (sinnevärlden) är efterliknelser av idéerna.
Idévärlden är den ideala verkligheten. Vi kan inte erfara idévärlden, men vi ska sträva efter att nå den. Idévärlden kan vi inte nå eftersom våra sinnen är underordnade den subjektiva fenomenologin, samt att vår verklighet ständigt omprövas och vi ofta misstar oss.

Jämför med Kants tinget i sig (idévärlden) och tinget för oss( sinnesvärlden). Transcendental Idealism.


Bra! Men varför sträva efter att nå idévärlden när vi vare sig kan erfara den eller nå den? Blir inte en sådan strävan fruktlös utan något facit? Eller existerar det någon form av indikator som talar om när vi närmar oss - utan att för den sakens skull varken kunna nå eller erfara? :)

Själv tror jag transcenderingen är möjlig där sinnevärlden uppdateras gentemot informationen/tingen i sig. Det kräver då att vi överbryggar våra fenomenologiska tillkortakommanden. De antas då inte vara absoluta utan just en begränsning i någon form. Fast det innebär inte nödvändigtvis att relativismen överbryggas. Om jag observerar ett skeende genom ett par gröna glasögon så ska inte det upplevas lika som om någon annan observerar det genom ett par röda glasögon.

Johan

Tractatus
Inlägg: 828
Blev medlem: 21 mar 2005 21:25

Inläggav Tractatus » 22 nov 2005 21:12

Bra! Men varför sträva efter att nå idévärlden när vi vare sig kan erfara den eller nå den? Blir inte en sådan strävan fruktlös utan något facit? Eller existerar det någon form av indikator som talar om när vi närmar oss - utan att för den sakens skull varken kunna nå eller erfara?


Jag tror inte att facit egentligen är nödvändigt, eftersom forskridande är oundvikligt. Å andra sidan kan vi tolka framsteg i form av nya landvinningar inom allt som ny kunskap innebär och för med sig, som ett slags facit på att det vi tampats med och försökta lösa och förklara.
Strävandet efter att nå "idévärlden" innebär alltså primitivt formulerat utveckling. Utveckling av det vi vet och kan. Jag tror inte att vi behöver tolka det som fruktlöst även om vi aldrig når "idévärlden", eftersom utveckling ger oss mer kunskap, större möjligheter - och primärt tror jag att det är det vi strävar efter - vi blir tillfredställa redan där.

deep
Inlägg: 41
Blev medlem: 10 nov 2005 11:38

Inläggav deep » 25 nov 2005 10:33

Till pnub:
-Vad tror du själv?

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 25 nov 2005 16:54

Tractatus skrev:Eller en lite mindre sofistikierad förklaring;

För alla ting som finns i världen, finns en idé( En tanke/mall) i idévärlden. Idévärlden är enligt Platon i själva verket den sanna verkligheten. Sinnevärlden är världen som vi erfar genom våra sinnen och tingen i denna värld (sinnevärlden) är efterliknelser av idéerna.
Idévärlden är den ideala verkligheten. Vi kan inte erfara idévärlden, men vi ska sträva efter att nå den. Idévärlden kan vi inte nå eftersom våra sinnen är underordnade den subjektiva fenomenologin, samt att vår verklighet ständigt omprövas och vi ofta misstar oss.

Jämför med Kants tinget i sig (idévärlden) och tinget för oss( sinnesvärlden). Transcendental Idealism.


Nej jämför absolut inte Kants tinget i sig med platons idévärld. Platons idévärld är något som har en högre ontologi än våran värld. Vi kan återerinra oss kunskap som vi redan bär inom oss i och mede att gudarna visat idévärlden för oss innan vi föddes. Vi kan enligr Sokrates/Platon genom att använda oss utav den maieutiska metoden (förlossningskonsten) för att återerinra oss idéerna.
När Kant talar om tinget i sig så menar han bara att världen utanför det mänskliga perspektivet inte är något att tala om. Men det handlar inte om olika ontologiska världar. Det är viktigt att skilja på idealism som kant kallar transcendental realism och transcendental idealism som är det som Kants filosofi är. En transcendental idealist undersöker betingelserna för "hur" vi har kunskap, inte "om" vi har kunskap.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 25 nov 2005 17:04

För att ta det tydligare: Platons idévärld och den vanliga världen skiljer sig i fråga om ontologi. Våran värld är en sämre skugga av idévärlden och har därför en svagare ontologisk status.
Kant talar om de kunskapsteoretiska betingelserna för "hur" vi har kunskap överhuvudtaget, men han ifrågasätter aldrig världen dvs, "att" vi har kunskap om den. Det handlar hos Kant inte om olika ontologier eller om starkare eller svagare ontologisk status.

Kant och platons filosofiska uppfattningar är mycket olika.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 25 nov 2005 17:44

Både Kants "tinget i sig" och Platons "idévärld" är efterhandskonstruktioner, inte tvärtom.
För Platon var cirkeln den perfekta geometriska formen. Idéen till denna hämtade han från den "operfekta" verkligheten? Varifrån annars? Avskalad från diverse icke-önksvärda egenskaper kan vad som helst bli perfekt. Den matematiska cirkeln är ett bra exempel.
Platons idévärld var en bromskloss inom astronomin i nära 2000 år; Platon ansåg att, eftersom Gud hade skapat universum, så dög endast den perfekta cirkelrörelsen för planeternas rörelse. Kepler (1600-talet) visade att planeternas banor är ellipser. Undrar vad Platon hade sagt om detta?
Men det är kanske det som är utvecklingens drivkraft, striden mellan det fullkomliga och det mindre fullkomliga?

(helt privata hängmattefunderingar)

Tractatus
Inlägg: 828
Blev medlem: 21 mar 2005 21:25

Inläggav Tractatus » 25 nov 2005 17:49

Caustix:

Jag sa inte likställ, utan jämför.
Och en jämförelse är möjligt att göra.

MVH

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

idevärld/sinnevärld

Inläggav Stefan » 25 nov 2005 18:39

suchanother skrev:Både Kants "tinget i sig" och Platons "idévärld" är efterhandskonstruktioner, inte tvärtom.
För Platon var cirkeln den perfekta geometriska formen. Idéen till denna hämtade han från den "operfekta" verkligheten? Varifrån annars? Avskalad från diverse icke-önksvärda egenskaper kan vad som helst bli perfekt. Den matematiska cirkeln är ett bra exempel.
Platons idévärld var en bromskloss inom astronomin i nära 2000 år; Platon ansåg att, eftersom Gud hade skapat universum, så dög endast den perfekta cirkelrörelsen för planeternas rörelse. Kepler (1600-talet) visade att planeternas banor är ellipser. Undrar vad Platon hade sagt om detta?
Men det är kanske det som är utvecklingens drivkraft, striden mellan det fullkomliga och det mindre fullkomliga?

(helt privata hängmattefunderingar)


Ligger en del i det, även om Aristoteles nog hade ett större inflytande under många år och därmed var en större bromskloss. Men grekerna, liksom Kant, hade en för stor förkärlek till a priori-tänkande och det bromsade utvecklingen. Problemet förstorades genom att Aristoteles upphöjdes till katolsk statsfilosof, mer eller mindre, genom att Thomas av Aquino plankade honom. På samma sätt blev Ptolemaios astronomiska teori upphöjd till religiös dogm.

"Aristotle maintained that women have fewer teeth than men; although he was twice married, it never occurred to him to verify this statement by examining his wives' mouths."
Bertrand Russell

Tractatus
Inlägg: 828
Blev medlem: 21 mar 2005 21:25

Inläggav Tractatus » 25 nov 2005 18:39

Rätt att Platons idévärld möjligen kan tolkas som av högre ontologisk rang. Dock menade Kant att Gud är ett tinget i sig, vilket vi inte kan erhålla absolut kunskap om, eftersom vi inte fogar över åskådningsformer och kategorier för metafysiska ting, former och kategorier som möjliggör syntestiska omdömen a-priori om dessa.

Hos Platon är Idévärlden inte möjligt att nå. Idévärlden är gudomlig.
Dock kan vi genom att ackumulera sannare kunskap hela tiden nalkas idéerna, den absoluta kunskapen-genom den dialektiska metoden, som Du säger.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 25 nov 2005 22:35

Tractatus skrev:Caustix:

Jag sa inte likställ, utan jämför.
Och en jämförelse är möjligt att göra.

MVH


Jo, men en sådan jämförelse är direkt dålig om du lägger fram det som du gjorde.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

idevärld/sinnevärld

Inläggav CAUSTIX » 26 nov 2005 03:10

Tractatus skrev:Rätt att Platons idévärld möjligen kan tolkas som av högre ontologisk rang. Dock menade Kant att Gud är ett tinget i sig, vilket vi inte kan erhålla absolut kunskap om, eftersom vi inte fogar över åskådningsformer och kategorier för metafysiska ting, former och kategorier som möjliggör syntestiska omdömen a-priori om dessa.

Hos Platon är Idévärlden inte möjligt att nå. Idévärlden är gudomlig.
Dock kan vi genom att ackumulera sannare kunskap hela tiden nalkas idéerna, den absoluta kunskapen-genom den dialektiska metoden, som Du säger.


Men jag tycker du lägger fram det konstigt. Kant säger väl ändå inte att gud är ett tinget i sig. Tinget i sig är ju världen utan det mänskliga perspektivet. Om gud kan vi inte ha någon kunskap alls utan vi blir tvugna att postulera honom. Tinget inom vårt pespektiv och i-sig är samma ting. Det finns alltså ingen ontologisk skillnad utan de är just det tingen som vi har kunskap om just så som vi möjligt kan ha kunskap om dem. Gud kan vi inte ha någon kunskap om alls han är enligt Kant en ren fiktion, men som vi använder som en regulativ idé.

Platons idévärld är problematisk i och med att den har en absolut realitet till skillnad i från våran värld som bara är en skugga av den och därmed mindre verklig. Platon tycks också behandla idéerna olika beroende om han använder dem kunskapsteoretiskt eller ontologiskt. Jag tror mycket hänger på anakronistiska tolkningar av platons texter. Men en uppenbar skillnad mellan Kant och platon är deras syn på matematiken och matematiska entiteter som tex talet 3. För Platon har talet 3 en absolut ontologi i en real idévärld bortom våran. Hos Kant så bygger ju matematiken på våra åskådningsformer och har en empririsk aplicerbarhet, men hör till oss inte till någon ontologisk verklighet som vi riktar oss i mot som hos platon.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 26 nov 2005 03:20

suchanother skrev:Både Kants "tinget i sig" och Platons "idévärld" är efterhandskonstruktioner, inte tvärtom.
För Platon var cirkeln den perfekta geometriska formen. Idéen till denna hämtade han från den "operfekta" verkligheten? Varifrån annars? Avskalad från diverse icke-önksvärda egenskaper kan vad som helst bli perfekt. Den matematiska cirkeln är ett bra exempel.
Platons idévärld var en bromskloss inom astronomin i nära 2000 år; Platon ansåg att, eftersom Gud hade skapat universum, så dög endast den perfekta cirkelrörelsen för planeternas rörelse. Kepler (1600-talet) visade att planeternas banor är ellipser. Undrar vad Platon hade sagt om detta?
Men det är kanske det som är utvecklingens drivkraft, striden mellan det fullkomliga och det mindre fullkomliga?

(helt privata hängmattefunderingar)


Hur menar du att Kants ting-i-sig är en en efterkonstruktion?

När det gäller Platon så ansåg ju han helt säkert att det inte var så, utan det gör du. Är inte alla förklaringar efterkonstruktioner, vi måste vara bekanta med en verklighet innan vi kan förklara den.

Jag är inte så säker på att jag förstår vad du menar, förklara gärna mer ingående.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster