http://sv.wikipedia.org/wiki/Vardagsspr%C3%A5ksfilosofi
http://en.wikipedia.org/wiki/Ordinary_l ... philosophy
Ordinary language philosophy is a philosophical school that approaches traditional philosophical problems as rooted in misunderstandings philosophers develop by distorting or forgetting what words actually mean in everyday use.
Kanske kan man säga att det finns två huvudströmningar inom s.k. vardagsspråkfilosofi, ena representerad av Wittgenstein och andra av J.A. Austin (notera dock att "vardagsspråksfilosofi" inte var något begrepp de själva använde). Dessa hade dock väldigt lite att göra med varandra. Wittgenstein kände nog inte till Austin, och Austin avfärdade Wittgenstein utan att bry sig om att läsa honom. De hade helt olika förhållningssätt, och hade nog inte fått ut så mycket av att läsa varandra heller.
Nu har jag ägnat ett par veckor åt att studera J.A. Austin och hans "lärjunge" John Searle, och måste väl säga att jag inte blivit så jätteimponerad, även om jag tycker de tar upp flera intressanta och viktiga aspekter. Austin intresserade sig för kommunikation, och "språkets fenomenologi", blev känd för vad som kallats Speech act, där han delar in talakten i tre olika delar. Kan sammanfattas så här:
lokutionär akt - vad som sägs
illokutionär akt - vad som avses (EDIT: det här stämmer inte riktigt. Jag tog det från Wikipedia, men märkte att det stämmer ju inte riktigt överens med vad Austin själv skriver.)
perlokutionär akt - vilken effekt det får
Searle säger sig ha velat utveckla Austin och sammanföra Austin med Wittgenstein, Bourdieu m.fl., vilket han delvis gjort bra, men jag upplever att det till stor del skett på bekostnad av det intressanta i Austins modell och personliga stil.
Ett citat av Wittgenstein jag skulle vilja lyfta fram i det här sammanhanget är "Betydelsen av ett ord är dess användning i språket".
En person som varken nämns på engelska eller svenska wiki-sidan men som jag tycker hör dit är Pierre Bourdieu. Anledningen till att Bourdieu inte nämns tror jag är för att man inte vill klassa honom som filosof, han blir förpassad till sociologin istället (trots att hans akademiska utbildning är filosofi (skrev sin avhandling om Leibniz)). Jag upplever dock honom som överlägsen både Austin och Searle.
En bok på nätet med titeln "Pierre Bourdieu and Anglo-American Philosophy":
http://www.scribd.com/doc/64714750/1/Bo ... Philosophy
Speciellt intressant upplevde jag de två första delarna skrivna av Richard Shusterman "Introduction: Bourdieu as a philosopher" och "Bourdieu and Anglo-American Philosophy". Han tar bland annat upp frågan om varför Bourdieu ofta inte räknas som en filosof, och han pratar om Bourdieus relation till den analytiska filosofin. Han betonar att de som Bourdieu hyllar mest inom den "analytiska filosofin" är just Austin och Wittgenstein. Om Austin har Bourdieu sagt "no doubt one of the philosophers I most admire", och om Wittgenstein: "probably the philosopher who has helped me most at times of difficulty. He’s a kind of saviour for times of great intellectual distress[...]".
Vad är det då som förenar Austin, Wittgenstein och Bourdieu?
Before exploring them, we should first note another reason for Bourdieu's choice of Austin and Wittgenstein over other analytic philosophers. It is not only because of their appreciation of the social,the practical, the contextual, and the historical. It is also their appreciation of the ordinary - as expressed in their careful, devoted attention to ordinary language.
Vidare skriver Shusterman:
Bourdieu develops the central line of inquiry projected by Austin and Wittgenstein's philosophy of language [...] Bourdieu goes much further than either Austin or Wittgenstein in providing the theoretical tools and empirical methods for a systematic analysis of the social forces, structures, and contexts that actually shape linguistic meaning
Bourdieus språkfilosofiska verk "Language and Symbolic Power":
http://solomon.tinyurl.alexanderstreet. ... =S10023879 (kapitel 3 "Authorized Language" behandlar Austin)
På hela taget tycker jag det är mycket intressant, även om det ibland blir lite för mycket vetenskap och lite för lite filosofi för att vara helt i min smak.
---
Lite längre ner på wikipedia-sidan kan man läsa:
It is now not uncommon to hear that "ordinary language philosophy is dead"
Stämmer det? Är det ingen nu levande filosof som intresserar sig för att studera språket så som det faktiskt används i dagligt tal? Eller finns det andra filosofer inom det här området som är värda att nämnas?
