Vad är fakta?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 09 maj 2012 12:04

Hagar skrev:Ja, jag tror att du har rätt Fredrik, jag är nog inne på en mer ontologisk fundering kring detta. Cirklar är runda - ja, därför att vi har kommit överens om en definition på "rund" respektive "cirkel". Så är detta ett faktum om ingen som delar den definitionen finns?

Pilatus, du skrev
"Det är ett faktum att Sverige är en konstitutionell (parlamentarisk) monarki.

Kan påståendet falsifieras? Vi kan ju kontrollera med 1974 års regeringsform hur det förhåller sig, om monarkens befogenheter begränsas av att regeringen utses av riksdagen och utövar större och avgörande delen av regeringsmakten i överensstämmelse med folksuveränitetsprincipen."

Återigen, visst överensstämmer vårt statsskick med den definition vi skapat. (Men du kan säkert hitta någon som är oening på någon punkt.) Detta må vara ett faktum, åtminstone för tillfället. Vad händer om man går in och ändrar lite i definitionen i regeringsformen? Då är det kanske inte längre sant att Sverige är en konstitutionell monarki. Det är något relativt, eller åtminstone avhängigt av något annat.


Jag tror att "fakta" och "paradigm" är ganska bra kompisar. Alla iakttagelser "med öppet sinne" gäller som kandidater till fakta. Påståenden som "svartskallar är dumma" eller "svennar är dumma" är påståenden som antagligen inte sagda med öppet sinne. Låter kanske lite korkat, men det är lite Heideggers "syn" är jag inne på. Både det som iakttas med sinnena, förnuftet, intutionen räknas.

Sen får dessa iakttagelser provtryckas, helst är det bra om de är falisfierbara. Håller de måttet gäller de så länge som de inte falsifieras,  eller ifrågasätts på ett framgångsrikt sätt.

Man kan ju ta Kants varma stenar, cirklar och grubbla på spetsfundigheter. Men som jag ser det, whatever works works.

"Det finns en massa nya medier, e-mail, facebook, forum och grejer som man kan kommunicera på nya sätt med". Kanske fakta? Något man iakttar, jag sitter ju fan här och skriver. Falsifierbart. Jadå, tala om för mig bara att de inte finns eller att de inte ger nya möjligheter att kommunicera på.

"Det finns en massa nya medier att kommunicera med, det ger medborgarna en relevant möjlighet att påverka de politiska beslutsfattarna".  Lite bökigare.

Vad är det som är "fakta" runt ett begrepp som "rättvisa"? Och vad har det för relevans att det är fakta?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Morningstar

Inläggav Morningstar » 09 maj 2012 22:29

--.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 maj 2012 05:42

Vad som är fakta går nog inte att veta, men för att man ska kalla något för fakta räcker det väl oftast med att man tycker att det verkar vara som man säger, plus kanske att man tror att ens påstående inte kommer att få alltför negativa konsekvenser för att vara värt att framföra. Om jag t.ex. säger att det är ett faktum att Frankrikes huvudstad heter Paris, är det inte för att jag är 100 procent säker på att det är sant (jag kan till exempel ha blivit hypnotiserad till att komma ihåg fel när det gäller just vad Frankrikes huvudstad heter). Ändå kan jag mycket väl säga att det är ett faktum att Frankrikes huvudstad heter Paris. Ty om man inte fick använda ordet "faktum" för en sådan sak, när skulle man då få använda det? Alla försanthållanden dras med en viss risk för att vara felaktiga.

Kan man i vissa situationer, som vittne i en rättegång, rentav vara juridiskt skyldig att framställa något som fakta som man inte själv skulle kalla fakta? Anta att det är av avgörande vikt för en fällande dom huruvida något av de kallade vittnena vet, d.v.s. är mycket nära 100 procent säker på, vem X är. Om ett vittne i en sådan rättegång får frågan "vet du vem X är?" och svarar ärligt "nej", förmodas vittnet ha en definition av ordet "vet" som inte är alltför mycket strängare än de flesta andra människors. Om vittnet definierar ordet "vet" så, att det enda man verkligen vet är att man själv existerar (om ens det), ja då kan det t.ex. vara så att vittnet är 99,999999999999999999999999999999999999999999999999999999% säker på vem X är, och ändå tala sanning (givet sin egen definition av "vet") när han/hon säger under ed att han/hon inte "vet" vem X är. Det vore intressant att veta om ett sådant vittne skulle bli dömd för mened om något sådant kom fram! Vad tror ni?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Wittgenstein ger svar

Inläggav Algotezza » 10 maj 2012 08:09

Ur Tractatus Logico-Philosophicus

1          Världen är allt som är fallet.

1.1       Världen är inbegreppet av fakta, icke av ting.

1.11     Världen är bestämd genom fakta och genom att de är alla fakta.

1.12     Ty faktas totalitet bestämmer vad som är fallet och även allt som icke är fallet.

1.13     Fakta i det logiska rummet utgör världen.

1.2       Världen sönderfaller i fakta.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Inläggav Joakim Grundh » 15 maj 2012 16:53

Jag tycker det är praktiskt att tala om fakta som det "som är för handen". Dvs under utsagan kan du återkomma till betraktelsen av det som påstås och så att säga bekräfta att det finns kvar.

Den definitionen tar dock bort den objektiva konnotationen av begreppet som de flesta söker. Men om man ändå tagit sig an en världsbild som inte är naivt realistisk så är man någonstans där ändå.

Vad som återstår som fakta är då oftast trossatser. Så som det är ett faktum för mig att jag tror mig heta Joakim. Eller att jag när jag uttalar mig om en historisk händelse talar i termer av fakta om min tro. Sen kan vi lämna "hur det är" därhän.

Fakta föreligger. De närvarar. Är för handen.

Fördelen med detta är att vi kan tala i termer av vad som antas som sant utan att hävda sanningsbegrepp. Jag säger helt enkelt att det för mig är på ett visst sätt. Och om någon skall analysera varför det är på ett visst sätt för mig så får de undersöka vem jag är och varför jag begagnar mig av begreppen så som jag gör.

Så jag gillar Wittgensteins punkter under ett mer postmodernistiskt paradigm. Alltså, ta bort de moderna tankarna om kunskaps positivism och dylikt och anamma relativitet, sunjektivitet. Detronisera sanning, och objektivitet till något som är kontingent de förra omtalade.

För övrigt är det lite roligt att se vad W punkter kommer att betyda under olika världsbilder. Dvs pröva dem under idealism, realism, materialism osv.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster