Skillnad på "Metafysik" och "en Metafysik&quo

[Anders]

Lite i anslutning till Algotezzas anmärkning om Kierkegaard som icke systembyggare:

Har funderat på det här med "en metafysik", vad det är för något. Till skillnad från "metafysik". Googlar man, eller läser man om något med metafysik så får man det här med "bortom det fysiska", "svar på de stora frågorna" och lite så. "utopi" och så finns också i begreppssfären.

Men ofta pratas det om "En Metafysik", i meningen ett SYSTEM som då antas vara metafysiskt. På Kants tid var det något relativt positivt, nu tycks det vara mer ett skällsord.

Men vad är det? Vad gör ett system metafysiskt? Och varför är det illa?

Låt oss ta ett exempel. Badass reagerade på att jag hade ett inlägg där jag kallade Marxismen för "en metafysik". Vilket var rätt dumt av mig att kalla något, då jag egentligen då inte vet vad "en metafysik" är.

Och jag byggde det på den här halvgamla länken, som jag tyckte var intressant, även om den är vinklad från något slags högerperspektiv:
http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1153

Man kan ideologiskt tycka vad man vill om den här. Men den beskrev ändå rätt utförligt en syn på Marxismen.

Frågan är nu : Hur skulle man kunna definiera - vad är det som är metafysik i marxismen (eller helst då, vad definerar ett metafysiskt system)?
Måste man lägga något positivt/negativt i detta?

Kants Prolegomena, är ju nån slags provtryckning "för varje framtida metafysik", skulle man kunna köra "Marxismen som provtryckning" genom denna provtryck och ge ett utlåtande?

[Pilatus]

Frågan är nu : Hur skulle man kunna definiera - vad är det som är metafysik i marxismen (eller helst då, vad definerar ett metafysiskt system)?

Metafysiken svarar på hur det sant varande är beskaffat. Är det t ex av materiell natur eller av annat slag?
En annan fråga som kan sysselsätta metafysikern är av teleologisk natur. Styrs det hela av någon högre princip eller något ändamål? Vad gör vi här?
Många personer föreställer sig att de har en själ, gärna odödlig. Synnerligen metafysiskt! René Descartes letade efter själen och fann att den finns i tallkottkörteln (Corpus pineale), den är i alla fall inte besvärande stor.
Kant insåg naturligtvis en del av metafysikens svagheter som vetenskap. Kant ansåg att omdömen som Gud existerar, själen är odödlig och viljan är fri, saknar objektiv giltighet.

Enklast är att definiera metafysik som: varje åsikt som skiljer mellan olika verkligheter. Marxister anser att dialektiken omfattar all naturlig utveckling.

[Algotezza]

Lite i anslutning till Algotezzas anmärkning om Kierkegaard som icke systembyggare:

Har funderat på det här med "en metafysik", vad det är för något. Till skillnad från "metafysik". Googlar man, eller läser man om något med metafysik så får man det här med "bortom det fysiska", "svar på de stora frågorna" och lite så. "utopi" och så finns också i begreppssfären.

Men ofta pratas det om "En Metafysik", i meningen ett SYSTEM som då antas vara metafysiskt. På Kants tid var det något relativt positivt, nu tycks det vara mer ett skällsord.

Men vad är det? Vad gör ett system metafysiskt? Och varför är det illa?

Låt oss ta ett exempel. Badass reagerade på att jag hade ett inlägg där jag kallade Marxismen för "en metafysik". Vilket var rätt dumt av mig att kalla något, då jag egentligen då inte vet vad "en metafysik" är.

Och jag byggde det på den här halvgamla länken, som jag tyckte var intressant, även om den är vinklad från något slags högerperspektiv:
http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1153

Man kan ideologiskt tycka vad man vill om den här. Men den beskrev ändå rätt utförligt en syn på Marxismen.

Frågan är nu : Hur skulle man kunna definiera - vad är det som är metafysik i marxismen (eller helst då, vad definerar ett metafysiskt system)?
Måste man lägga något positivt/negativt i detta?

Kants Prolegomena, är ju nån slags provtryckning "för varje framtida metafysik", skulle man kunna köra "Marxismen som provtryckning" genom denna provtryck och ge ett utlåtande?

En betydelse av metafysik

Om verkligheten är i grunden av materiell och kvantitativ/mätbar natur (materialism) eller i grunden av andlig/mental/själslig  och kvalitativ/endast upplevbar ej mätbar,  natur (idealism) bygger på metafysiska antaganden som i sig inte går att bevisa men som när man väl gjort dem får konsekvenser för både kunskap och vetenskap och vilka kunskapsvägar som kan finnas. Typisk idealist var Berkeley. Marx var materialist.

Man kan också ha en dualistisk metafysik som Descartes som menar att det finns en materiell sida av verkligheten och en andlig, dvs. en materiell och en andlig substans/dimension. De är båda självständigt existerande. Djur är bara materia/kropp, Gud bara ande. Människan är/har både kropp och ande. Hennes ande och kropp/materia kan ömsesidigt påverka varandra via tallkottkörteln.

Spinoza har en monistisk lösning. Det innebär att det bara finns en enda dimension eller substans i världen men den kan betraktas ur två olika perspektiv och kommer då att te sig antingen materiell eller andlig. Denna substans har vi inget namn för den är bara "något som är" som vi kan betrakta som ande eller materia. Detta går igen hos Martinus.

Gängse vetenskap har närmast en materialistisk syn på tillvaron. Det krävs som sagt för att möjliggöra mätningar. All mätning inom naturvetenskapen bygger på definitionen av tid som det man mäter med klockor och definitionen av sekunden. Gängse vetenskap förnekar inte att vi har ett psyke men vad som sker där, i hjärna och nervsystem, kan reduceras till biologi och elektrokemi.

Detta slags metafysik kan man inte undvara.

En annan betydelse av metafysik

Metafysik som spekulativt tänkande, t.ex. spekulationer kring Guds existens, existensen av en andlig värld. Eller kan det handla om att man försöker bygga ett alltomfattande metafysiskt system som skall förklara allt.

Martinus menar sig ha en förklaring på allt, även den osynliga världen, men systematisk är han inte. Tvärtom. Han har en associativ uppbyggnad av sitt verk, Tredje testamentet, som gör det ibland svåröverskådat och han är mindre logisk stringent än vissa andra som har mer tydligt strukturerade system, som Hegel. Han försöker dessutom ofta bevisa sina påståenden med analogibevis vilka ju inte är logiskt bindande.

Detta slags metafysiska byggande kallas ibland inom analytisk filosofi för nonsens och avfärdas därmed. Naturvetare brukar också avfärda det som nonsens.

/Algotezza

[freddemalte]

Hej Algotezza

Din redogörelse här ovan var mycket pedagogisk, tydlig och välformulerad och jag köper den förutom att jag tycker att det är lite "synd" att du använder ordet "reduceras" när du skriver om det fysikaliska nervsystemet som en beskrivning av de mentala processerna, ty i ordet reduceras ligger även en betydelse av "förminskning" eller "förenkling" (anser jag i alla fall), vilket kan misstolkas som en värdering av detta (som just en förenkling). Jag skulle heller ha uttryckt det på följande sätt:

"Gängse vetenskap förnekar inte att vi har ett psyke men vad som sker där, i hjärna och nervsystem, kan beskrivas med (bland annat) biologi och elektrokemi."

Hälsar Fredrik

[Algotezza]

Hej Algotezza

Din redogörelse här ovan var mycket pedagogisk, tydlig och välformulerad och jag köper den förutom att jag tycker att det är lite "synd" att du använder ordet "reduceras" när du skriver om det fysikaliska nervsystemet som en beskrivning av de mentala processerna, ty i ordet reduceras ligger även en betydelse av "förminskning" eller "förenkling" (anser jag i alla fall), vilket kan misstolkas som en värdering av detta (som just en förenkling). Jag skulle heller ha uttryckt det på följande sätt:

"Gängse vetenskap förnekar inte att vi har ett psyke men vad som sker där, i hjärna och nervsystem, kan beskrivas med (bland annat) biologi och elektrokemi."

Hälsar Fredrik

Tackar!

Ja, det blir en neutralare beskrivning då, med ditt ordval, kan man säga.

Men det finns ju onekligen reduktionism på sina håll inom vetenskapen.

I grunden innebär  väl reduktionism att det som sker på en viss nivå kan fullt ut förstås och förklaras med vad som sker på en lägre och mindre komplex nivå. Ett förnekande av oförutsägbara synergieffekter kan man säga, och att helheten därmed är summan av delarna och dessas processer och relationer, varken mer eller mindre.

/Algotezza

[freddemalte]

Hej Algotezza

Din redogörelse här ovan var mycket pedagogisk, tydlig och välformulerad och jag köper den förutom att jag tycker att det är lite "synd" att du använder ordet "reduceras" när du skriver om det fysikaliska nervsystemet som en beskrivning av de mentala processerna, ty i ordet reduceras ligger även en betydelse av "förminskning" eller "förenkling" (anser jag i alla fall), vilket kan misstolkas som en värdering av detta (som just en förenkling). Jag skulle heller ha uttryckt det på följande sätt:

"Gängse vetenskap förnekar inte att vi har ett psyke men vad som sker där, i hjärna och nervsystem, kan beskrivas med (bland annat) biologi och elektrokemi."

Hälsar Fredrik

Tackar!

Ja, det blir en neutralare beskrivning då, med ditt ordval, kan man säga.

Men det finns ju onekligen reduktionism på sina håll inom vetenskapen.

I grunden innebär  väl reduktionism att det som sker på en viss nivå kan fult ut förstås och förklaras med vad som sker på en lägre och mindre komplex nivå. Ett förnekande av oförutsägbara synergieffekter kan man säga, och att helheten därmed är summan av delarna och dessas processer och relationer, varken mer eller mindre.

/Algotezza

Absolut!
Det var mer en beskrivning av min tolkning av ordet reduktion i just den meningen.

Hälsar Fredrik

[Anders]

OK, metafysik. Men "en metafysik", vad är då det?

[Algotezza]

OK, metafysik. Men "en metafysik", vad är då det?

Hegel har en metafysik, Kant en annan, alltså i betydelsen spekulativt system. I och med att olika filosofer kan ha olika slags metafysik, kan vi tala om en metafysik, flera metafysiker.

Vi kan också säga att materialistisk vetenskap bygger på en metafysik, medan idealism bygger på en helt annan. Samma med rationalism, skepticism och empirism, de bygger på olika slags metafysik.

För att vetenskap, religion, politik skall fungera krävs för var och en av dessa områden en metafysik, dvs. en uppsättning grundantaganden eller axiom som inte kan bevisas fullt ut men som krävs för att man skall kunna bygga upp något, en vetenskap, livsåskådning etc,  och för att öht kunna bevisa något inom varje system.



Liksom vi kan ha Euklidisk geometri  med sina axiom, kan vi ha en geometri för torus eller välvda ytor, krökta rum.

Samma med logikens lagar. Vi kan ha logik med fler än två sanningsvärden. Vi behöver inte hålla oss till lagen om det uteslutna tredje.

Och inom matematiken kan man laborera med så många dimensioner  man vill, laborera med rum med fler än tre-fyra dimensioner.

Inom strängteorin talar man om elva dimensioner. Rum och tid utgör de fyra första men övriga sju är "inrullade" och bara tillgängliga i mikrokosmos.

All vetenskap bygger på grundantagande/axiom som inte går att bevisa förrän man antagit dem. De ligger till grund för hur man skall tolka världen - och när de väl accepterats kommer man helt följdriktigt att tolka världen så att de retroaktivt verifieras. Så funkar t.ex. naturvetenskapen. När man väl slagit fast vad tid är och vad en sekund är följer alla andra storheter och all annan slags mätning och kalkylerande, vilket sammantaget kommer att retroaktivt bevisa den grund man står på.

Man talar även om olika paradigm. Varje paradigm har sina grundantaganden/ axiom/ metafysik. Ju äldre ett paradigm är, desto mer tycks det verifierat, inarbetat och självklart.  Ända tills man stöter på företeelser som inte låter sig förklaras och begripas inom paradigmet. Vad man då gör först är att lappa och laga eftersom man ju får forskningspengar för att bedriva forskning inom sitt välkända paradigm och det är mindre pengar tillgängliga för forskning inom nya eller konkurrerande paradigm.

/Algotezza

[Joakim Grundh]

En metafysik är väl det system som krävs för att komplettera ett uttalat eller stipulerat system.

Begreppet kommer vad jag hört från att Aristoteles böcker stod i en ordning där man skiljde på böcker före och efter fysiken. Alltså rent sorteringsmässigt i hyllan. Men dessa hade också sorteras för efter en princip där det blev och mer och mer abstrakta frågor som avhandlades.

Bäst är att exemplifiera med Kants metafysikbegrepp där allt är metafysik som ingår i kunskapen vi kan ha om hur våra perceptuella organ och rationella fakulteter fungerar. Så som han menar sig visa att allt ordnar sig under redan föregivna kategorier. Kunskapen om detta är då en kunskap om metafysik.

Det är ett system som är överordnat det system där vi till exempel kan göra empiriska betraktelser. Och genom metafysiken kan vi bygga den transcendentala kunskapen. Man måste förstå varför han kallar sitt system för en transcendental idealism. Ska försöka göra en liten modell.


Problemet är att kombinera rationalismen (kunskap kommer av tänkandet) med empirismen (kunskap kommer av sinnena). Detta är problemet med att människan är del av världen men försöker se på världen "objektivt" men är fast i att se genom sig själv. Alltså ser hon inte det yttre, världen som hon inte är, utan det inre, världen som hon är.
Men genom att förstå, metafysiken, hur världen ordnas genom oss så kan vi förstå världen som den är utan oss som "prisma".

[Harald Davidsson]

den medvetna pseudo-ordningen vi alla lever i är rädd för allt som den inte kan mäta och förstå rent konkret, men denna ordning som bara är tillfällig och oerhört bristfällig jobbar kontinuerligt på att hålla skutan uppe på sköl och har därför placerat alla fenomen den ej kan kontrollera med sitt intellekt på hyllan,

men derrida, postmodernismen menade att mänskligheten bygger sitt handlande på immitation,
att varje tanke bara är ett härmande av hordens agerande, att det inte finns fria tankar som kunde vara skapade av individen själv, att det inte finns något bredvid horden, något som är outsider, att världen bara är ett pågående teaterstycke där det gäller att spela så bra som möjligt för att kunna få framgång, derrida är sociologins skinner, ja, skinner var väl bättre, för han menade att det i alla fall fanns något som kunde kallas för inre,

men kanske deerida har rätt

[Anders]

den medvetna pseudo-ordningen vi alla lever i är rädd för allt som den inte kan mäta och förstå rent konkret, men denna ordning som bara är tillfällig och oerhört bristfällig jobbar kontinuerligt på att hålla skutan uppe på sköl och har därför placerat alla fenomen den ej kan kontrollera med sitt intellekt på hyllan,

men derrida, postmodernismen menade att mänskligheten bygger sitt handlande på immitation,
att varje tanke bara är ett härmande av hordens agerande, att det inte finns fria tankar som kunde vara skapade av individen själv, att det inte finns något bredvid horden, något som är outsider, att världen bara är ett pågående teaterstycke där det gäller att spela så bra som möjligt för att kunna få framgång, derrida ör sociologins skinner, ja, skinner var väl bättre, för han menade att det i alla fall fanns något som kunde kallas för inre,

men kanske deerida har rätt

Man måste alltid ha sina paradigmer för sig. Just nu har jag paradigmen för mig själv runt "system" som behandlar människans agerande, och kommande lämpliga agerande, att allt sånt är "metafysik"

Min tolkning just nu är, att alla ordningar, pseudo eller inte, som är inrymda för att guida människan. Guida.
Som jag ser det nu är verkligen "Metafysiken" den första vetenskapen. Den som hanterar frågon som är lite rörigare än att mattenörds, sudokulösare kan gå in och förstå sånt som fysikens lagar. Sånt som snällt och vänligt gör som det brukar. Skall man förstå sånt som ligger före, som är lite rörigare, som till exempel då människans handlande så ser jag det som idiotiskt att tro att man kan VETA saker och ting. Eller att knuffa väldigt hårt för nån linje. Vänster/höger, individualism/kollektivism och what do we have.

Men metafysiker, som till exempel Postmodernism, Marxism, Liberalism är viktiga som guidelines.  Derrida har säkert mycket att komma med men "rätt" har han lite lika som någon annan som försöker tala om vad folk, både var för sig och i flock, borde och inte borde göra. Men filosofer och samhällsvetare verkar väldigt mycket vilja ha svar, ha rätt. Synd att vi är så primitiva så att sånt hyllas.

Vi har lagar, men trots det har vi högbetalda advokater, domare och hela faderullan. Inger mig förtroende. Man ger varje brott en möjlighet att bedömas individuellt. Dock vore det helt förödande om man inte använde lagar och prejudicerande fall.

Tror starkt på att kristallkulor, determinism och annat kan fara och flyga. Lika mycket som jag tycker det är synd att alla vettiga samhällsteorier verkar härröra sig från 1800-talet. Jag tror att Filosofi och samhällsvetenskap behövs mer än någonsin i den globaliserade, datoriserade, konstiga värld vi befinner oss i.  System och tankesätt från alla kulturer måste tas in i tankeprocesserna (har i jobbet mycket att göra med Nanjingkontoret, en bra övning i detta) och skapa en bättre mix av input till beslutsfattare. Presidenter och individer.

Människor som gör val. Var det inte det som Kierkegaard var ute efter?

[Marko]

Metafysiken är väl fysikens paranormala sida.

[Harald Davidsson]

Människor som gör val. Var det inte det som Kierkegaard var ute efter?



jag har valt mig själv,

är inte det ett metafysiskt val,
jo, och därför är jag en metafysisk expression
som fyller sig själv med liv,

jag är nära allt det som är nära sig självt

[Marko]

Naturen har inga axiom (antar jag) och kan inte vara metafysisk.

Metafysiken är våra funderingar om hur det förhåller sig.

[Anders]

Naturen har inga axiom (antar jag) och kan inte vara metafysisk.

Metafysiken är våra funderingar om hur det förhåller sig.

Med de definitionerna:
Det som händer inne i våra huvuden - är det natur?
Skildrar Marxismen eller Liberalismen naturen?

Man skulle kunna säga att det vi inte "vet" än om naturen, det är metafysik. En fråga i samband - behövs metafysiken för att komma åt naturen? Demokritos och Epikuros var inne på atomen utan att direkt kunna iaktta dessa. Var atomteorin en metafysik som blivit fysik?

Det blir ju lite tokigt då man som galenos har (i och för sig ruskigt smarta) teorier om vad som rör sig i människokroppen, men då detta (kan varit annat också) medförde att man under århundraden åderlät ihjäl horder av folk. Frågan är, var det fel med metafysiken här?