Pilatus skrev:freddemalte skrev:Pilatus skrev:Säg att du satsar två spelmarker på att tärningen skall visa en 4 (fyra). Sannolikheten före kastet är 1/6. Du kastar och tärningen visar en 4. Man kan då påstå att det var sant att du skulle slå en fyra redan innan du kastade tärningen. Något annat alternativt utfall blev ju inte fallet. Klurigt.

Bra Pilatus! Exakt! Frågan är nu vilken ontologisk karaktär tiden har! Är den eternalistisk, dvs "4:an" existerade redan som en "given utgång" och kunde alltså inte ha blivit något annat - varför den då (innan - i nuet) har ett sanningsvärde - i detta fallet Sant! Om man sagt att det skulle bli en 4:a! Eller är tiden presentistisk och det enda som existerar är nuet som ett tomtebloss låga i intigheten och där framtiden ej ännu är utmejslad och "kan bli lite vad som helst" beroende på hur pass kausaliteten vs. slumpen har med skeendena att göra. I det fallet existerar det faktiskt ingen framtida 4:a utan den är enbart en abstraktion hos den mänskliga hjärnan i nuet. Därmed kan den inte ha sanningsvärde, dvs utsagan att det kommer att bli en 4:a är varken sant eller falskt - utan odefinierat!
På väg ut, till sommarhuset, får om så krävs svara senare. Jag kunde lika gärna ha skrivit att sannolikheten före kastet är 1/6. Du kastar och tärningen visar en 3. Man kan då påstå att det var sant att du skulle slå en trea redan innan du kastade tärningen. Något annat alternativt utfall blev ju inte fallet. Tiden är ett kontinuum ett flöde mellan två punkter. Som jag ser det är tiden ändlig då den är avhängig vårt universums födelse och borttynande. Ramarna är givna, men slumpen kan rubba det som sker inom dessa ramar.
Ok, med det resonemanget kan vi alltså tänka oss det på följande sätt:
Om solen går upp i morgon så är det ett sant påstående att säga att "solen kommer att gå upp i morgon"
Om solen inte går upp i morgon så är det ett falskt påstående att säga att "solen kommer att gå upp i morgon"
Det kluriga här är att påståendena enbart får sitt sanningsvärde när de väl har skett (solen har gått upp eller inte gått upp), frågan är nu om man kan fälla sanna eller falska påståenden om något som inte har skett (ännu)?
Är det sant eller falskt att solen kommer gå upp i morgon?
Svar: Kan något var sant eller falskt som ännu inte har skett? Ja, om och endast om, det inte kan ske på annat sätt!
Och så till en liten flumutsvävning:
Vi skulle kunna klura till detta ytterligare rent ontologiskt genom att skippa tiden och istället tala om rummet:
Kan man fälla sanna eller falska påståenden om fysiska objekt som man inte erfar i nuet. Exempelvis: Är det sant eller falskt att Empire State Buildning står på Manhattan just nu i skrivande stund? Här kan man, om man antar ett ultraskeptiskt, förhållningssätt säga samma sak:
Vi kan enbart fälla sanna eller falska påståenden om Empire State Buildnings existens om, och endast om, det är sant/eller falskt att hon verkligen står där just nu. Men vem vet - kanske är rummet lika nyckfullt och slumpartat som tidens skulle kunna tänkas vara, så att det enbart är med en viss "sannolikhet" vi kan vara säkra på att Empire State Buildning står på Manhattan just nu?
Kanske får de fysiska objekten sin existentiella riktighet enbart i just den stund då de betraktas av ett medvetande som kan "mejsla ut dem" ur verklighetens väv av fenomen? I så fall, om det är sant - så kanske t.ex. Empire State Building varken finns eller inte finns just nu, utan "kollapsar fram" ur väven av vara i det ögonblick då det medvetna "jaget" i sampsel med väven noterar den?
Men men, det var en ontologisk utsvävning som inte hade med ämnet att göra direkt!
Sommarhuset! ja där sa du något! Nu blev jag sugen på att åka dit - får nog bli lite grillning och eldande i kakelugnen i helgen
