Vad är det mest abstrakta (komplicerade?) du kan tänka dig?

[Cosmic philosopher]

Hej alla tänkardiggare!  :)

Abstrakt tänkande kan man kanske säga är en form av tankeverksamhet där "de tänkta objekten" i högre eller lägre grad saknar relation till det yttre, rent handgripliga världens fysiska objekt såsom de normalt upplevs. Exempel på  tänkande i steg i riktning från konkret tänkande till abstrakt tänkande kan vara:

1. Naturalistiskt tänkande. Ex:Ett bord med vas och duk.




2. Naturalistiskt tänkande  präglat av vissa abstrakta inslag som t ex sagor,expressionistisk och surrealistisk konst, tecknad film, tecknade serier och science fiction.   Ex: Stålmannen är ute och flyger i riktning mot Lönsboda i Småland där han har stämt möte med Askungen sittandes vid det ovannämnda bordet.









3. (Komplicerat) abstrakt som t ex talbehandling, tänkande i aritmetik,geometri,filosofi , vetenskapsteori,kunskapsteori,metafysik och logisk algebra.




4. Rent abstrakt tänkande som möjligtvis innebär objekt som varken kvantitativt eller kvalitativt har form, konturer eller begränsning? Vad är då sådana objekt? Exempel?

Oändligheten? Evigheten? Jaget (synonymt med evigheten enligt Martinus)?


5. ?

Mina frågor är:

1) Tänker du ofta abstrakt  i din vardag? Hur ser förhållandet ut mellan detta ditt  abstrakta tänkande och det "vanliga" ditt rena konkreta tänkande i din vardag?

2) Gillar du att tänka i abstrakta banor? Tycker du det är roligt? Ge exempel på vilka abstrakta ting eller objekt du gillar att tänka på!

3) Vad är det mest abstrakta (och kanske det mest komplicerade) du kan tänka dig? Eller behöver det mest abstrakta vara det mest komplicerade?   Vad anser du kan representera steg 4 och steg 5 (om det är möjligt) ovan i de ovanstående tänkta stegen från konkret till abstrakt tänkande? Eller ge exempel på extremt abstrakt tänkande! Berätta gärna!

[Anna Sara]

???

[Marko]

Abstrakt ser jag som medvetandet själv.
Bord är abstrakta objekt och icke abstrakt på samma gång.
det mesta vi tänker på klasierar vi in i en sammanfattning, och glömmer samverkan.
bordet med duken är inte bara ett, det är två olika objekt och ett samtidigt.

naturen har kanske inte abstrakta egenskaper, utan är ett och olika samtidigt.
bordet är ett långsammare energifällt i ett större snabbare fällt, dessa energier strävar efter att bli ett.
bordet och duken är sammankopplade på energiplanet men objekt på de områden där de inte samverkar (fullt) ännu.

[freddemalte]

Hej Cosmic Philosopher

Vilken lurig och tämligen ovanlig frågeställning! Minst sagt svårt att svara på då den i sig är ganska så abstrakt när det kommer till att verkligen i retrospekt och introspektivt kontemplera över och sortera de olika tankar som farit genom det egna medvetandet under livets gång.

Jag har ett konkret (ha ha ha) exempel på när jag har fått utmana mig själv rent abstraktionsmässigt och det var när jag läste boken Gödel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid (kallad GEB) av Douglas Hofstadter. Den gav mig en intellektuell utmaning på i princip alla möjliga plan så som matematiskt, naturvetenskapligt, logiskt, abstraktionsmässig etc. Det kändes dock väldigt "skönt" vid det tillfälle i boken då allt på något sätt "föll på plats" och jag kunde ta till mig bokens abstrakta och högre tänkande!

I annat fall har nästan alla utmaningar på den abstrakta nivån varit just i forumdiskussioner gällande någon specifik och tämligen svårtillgänglig filosofiskt frågeställning likt diskussioner om solipsismen, kvalia, medvetandet etc.

Dessa trådar har nog varit de som hittills varit min största utmaning vad gäller att både få mina egna tankar att koherent och kontextuellt gå ihop samtidigt som jag ska försöka få omgivningen att förstå vad jag menar:

Grundad fysikalism: http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=184767

Solipsism: http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=183129

Dynamisk Eternalism: http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=186048


Men de mest abstrakta tankarna har jag nog enbart haft "i mitt eget huvud" på så sätt att jag faktiskt inte har förmedlat dem, dels på grund av det språkliga hindret (det finns ju faktiskt en gräns för vad som går att förmedla via språket då språket till syvende och sist mest är anpassat till vardagliga ting och fenomen), dels inte känt något behov av att förmedla dem. Det jag kan göra är att beskriva ungefär vad det är för tankar och upplevelser, men de kommer inte att göra sig rättvist, precis som att jag aldrig skulle kunna beskriva färgen lila rättvist för en bind genom att enbart använda språket. Vissa tankar stannar alltså enbart i det egna medvetandet.

Ett försök till exempel:

Jag har vid ett flertal tillfällen "lyckats med" att nå känslan och insikten (rent abstrakt) i vad det hade inneburit (observera hur språket kollapsar här) om ingenting överhuvudtaget hade existerat. Känslan och insikten stannar enbart i medvetandet någon tusendels sekund, men det räcker för att uppleva den.

Och så svar på dina frågor:

1. Ja! Hela tiden . . .  det går i princip inte en sekund förbi av mitt medvetna tänkande utan att det även involverat abstrakta tankar. Det ser ut på så sätt att jag, oavsett vad jag gör (t.ex. står i glasskön, diskar, dammsuger, sitter på ett viktigt möte, väntar på att flyget ska gå, tittar på TV, går en promenad etc.) funderar kring intentionalitet, existentiella funderingar, ontologiska och fenomenologiska iakttagelser och antaganden etc. Jag kan t.ex. sitta på "ett helt vanligt möte" (med "torra" kommungubbar etc) och fundera på om summan av deras icke uttryckta tankar i stunden skulle räcka till att skapa en ny människa som (om den materialiserades) skulle bli en bra vän med alla i rummet samt kunna skapa en bästa stämning eller tvärt om? Om jag är ute och promenerar kan jag mycket väl abstrahera min egen position uppifrån (som om jag tittade på Google Earh) och panorera den egna omgivningen i 3D (något som jag antar att inte de andra gör) . . .

2. Ja det gillar jag! Det är en så pass stor del av mitt jag/vara/medvetande/upplevelse att jag hade förtvinat som person om jag inte kunde göra det. Jag abstraherar mycket kring min egen fenomenologi, ontologin som sådan, universum med allt vad det innebär, mikrovärlden med alla elementarpartiklar, alternativa världsbilder, matematik, språk och självklart sociala relationer och erfarenheter. Roligast tycker jag nog att det är att abstrahera kring "den andre" i alla möjliga situationer - vad tänker hon på just nu? Undra vad han ska göra ikväll? Undra hur det är att vara den tjejen som sitter i den bilen därborta - hon som inte vet vem jag är - tänk att hon faktiskt har ett eget liv, en egen upplevelse etc . . .

3. Det mest abstrakta jag någonsin har tänkt (och i detta fallet även det mest komplicerade) är att försöka abstrahera hur den mänskliga hjärnan åstadkommer den reella symfoni av entiteter som utgör vår upplevelse av välden. Varje gång jag ger mig på den strapatsen - att försöka förstå, märker jag hur jag tänjer på mitt eget intellekts gränser.

Hälsar Fredrik

[Cosmic philosopher]

Hej freddemalte!


Fascinerande, roligt och spännande att se hur mycket du abstraherar i din vardag!! Coolt!  :)

Ja, de länkarna du tog med är "hel del att bita i" och "en hel del att smälta". Här får helt klart det (komplicerade) abstrakta tänkandet jobba... Nyttigt att tänka och öva på med sin "abstrakt-tänkande-muskel" var man än befinner sig...  

Ja, det här med att försöka tänka vad det hade inneburit om ingenting alls hade existerat är tämligen abstrakt. Detta verkar vara ett komplicerat abstrakt tänkande som också kan innefatta "nästa steg" - det rena abstrakta tänkandet...

Hur långt på "abstrakt-tänkande-skalan" kommer tankeobjekten evigheten och oändligheten? Är dessa tankeobjekt lika  abstrakta som tankeobjektet abolut "ingenting" eller "intet"?

Enligt Per-Bruus Jensen (som skrivit en del böcker i ämnet Martinus Kosmologi och jämfört detta mot naturvetenskapen) finns det ett speciellt högt, "finkornigt" eller sublimt abstrakt tänkande - nämligen det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet.  Detta rena abstrakta/kosmiska tänkande kännetecknas av att man opererar med tankeobjekt som varken storleksmässigt eller kvalitativt har former,begränsningar,gränser eller konturer - ja inte ens substans...

[Cosmic philosopher]

Abstrakt ser jag som medvetandet själv.
Bord är abstrakta objekt och icke abstrakt på samma gång.
det mesta vi tänker på klasierar vi in i en sammanfattning, och glömmer samverkan.
bordet med duken är inte bara ett, det är två olika objekt och ett samtidigt.

naturen har kanske inte abstrakta egenskaper, utan är ett och olika samtidigt.
bordet är ett långsammare energifällt i ett större snabbare fällt, dessa energier strävar efter att bli ett.
bordet och duken är sammankopplade på energiplanet men objekt på de områden där de inte samverkar (fullt) ännu.

Hej Marko!

Menar du att överhuvudtaget alla tänkta objekt "inne i huvudet" är abstrakta? Om jag tänker på kända naturalistiska ting som en stol,ett bord, ett träd - är alla dessa objekt abstrakta  inne i min egen tankevärld?  Menar du så? Eller vill du utveckla?

[Marko]

Jag tycker att tänkandet i sig är det mest abstrakta som finns,
och i tänkandet hanterar vi omvärlden, och det blir ju då på ett abstrakt plan.

kanske matematiken är än mer abstrakt, men det matchar ju människan bra

objekt, till vardags hanterar jag objekt, tänker på avstånd och isolerar händelser till enskilda objekt.
Betänker jag djupare på vad som sker, så inser jag att tänkandet har sina begränsningar, det är svårt att se helheten.
Jag vill gärna tro att det jag tänker är rätt, men inser att det sällan eller antagligen aldrig kan vara helt rätt.

känslor ser jag som det minst abstrakta. ser inte en känsla som ett objekt. Det är mer 'flyt' och distanslöst i en upplevelse.

Ett bord, jo den finns ju där som objekt, men tänkandet runt bordet kan nå snurriga resultat.
och jag försökte för ett par dagar sedan förkalra för min dotter vad materia var, försökte få henne att se på ett mer icke abstrakt vis. vet inte om jag lyckades, det ger sig framöver. Det mindre abstrakta ser jag som ett försök att hitta materians samverkan i olika dimensioner. I sig blir tänkandet abstrakt, men resultatet blir förhoppningsvis mindre abstrakt.

det är som fredrik skrev, svårt att beskriva upplevelsen och tänkandets djup med ord... och jag har inga bra ord eller fraser för de mest djupa tankar, och liksom fredrik har dessa mest varat korta ögonblick..

kanske är gud det svåraste för mig att beskriva, och jag tror att jag har gett upp hoppet att försöka beskriva hur jag upplever gud. jag kan inte få in gud i tanken på ett vettigt vis.

[Zokrates]

kanske är gud det svåraste för mig att beskriva, och jag tror att jag har gett upp hoppet att försöka beskriva hur jag upplever gud. jag kan inte få in gud i tanken på ett vettigt vis.

Funderade tidigare idag på den traditionella gudssynen och vad som skulle hända om Gud uppenbarade sig? Jag utgick från att Gud inte kom för att förstöra världen, mer att visa att han fanns.

Resultatet av tankemödan blev som så att jag kom fram till att en mängd människor skulle anklaga Gud för en mängd brott, mord dråp, dödsfall, etc. Utöver det skulle många känna sig så kränkta över att han övervakat allt de gjort så att de skulle stämma honom i domstolar runt om i världen.

Summan blir att Gud aldrig kan visa sig då folk skulle kräva att han avsattes, de skulle kräva att satan trädde fram och tog över, en figur som låter dem vara ifred. Gud försvarar sig med att det är priset de får betala för en plats i himmelriket, varför undrar de tillbaka, det är grymt och groteskt att konstruera allt detta elände bara för detta och till vilken nytta då, ett evigt liv som ingen har bett om men alla skall gå igenom ett levande helvete för att uppnå?
En allsmäktig Gud hade kunnat ordnat det på ett mycket bättre sätt, eller?

[Marko]

Zokrates,
Jag gissar på att den gud du ville få fram är delar av den Abrahamiska synen på gud.

Den taoistiska synen på gud är annorlunda,
för om gud är utanför alltet och en beskrivning av gud blir del av gud,
så kan ingen abstrakt bild ge en rättvis beskrivning av gud.
Ju mer man tänker och vill förklara gud, desto mer fel blir det.
Det går inte att ha gud i ett abstrakt medvetande.

En upplevelse går inte att beskriva rätt,
hur förklarar vi tex känslan av rättvisa ?
Det har väl skrivits kilometrar runt vad rättvisa kan vara,
Känslan rättvisa är simpel. (för mig)

För vi den tanken in i den 'traditionella' synen på gud,
så blir ju ingen beskrivning rätt. Religioner ger då en falsk gud.
all beskrivning av gud blir falsk. (även taoismen)

[freddemalte]

God dag Cosmic philosopher

Här kommer då mina reflektioner kring dina kommentarer och de motfrågor du ställde!

Fascinerande, roligt och spännande att se hur mycket du abstraherar i din vardag!! Coolt!  :)

Ja, det är lurigt det där – ty jag kan även hålla med Marko om att, tanken som sådan, bearbetningen av intryck, drömmarna, vardagens erfarenhet etc, också är en slags abstraktion då det i sig inte existerar något konkret över den subjektiva erfarenheten – vi så att säga abstraherar ut verkligheten genom vår egen fenomenologiska process. Jag förstår dock vad du menar med att, det konkreta är det försanthålla vardagliga, det vi har karvat ut ur livserfarenheten som ”det självklara” så som den varma motorhuven på en bil en stekhet sommardag, fågelns kvitter i skogen, erfarenheten av att tugga ett tuggummi etc. Jag har alltid varit sådan – som i var sak jag erfarit funderat vidare kring just den saken eller det fenomenet – skulle inte bli förvånad om det skulle kunna kopplas till tangerandet någon känd diagnos á la ”asberges” eller ”autism” i just det att jag i samma stund även har väldigt svårt för ”det vardagliga” så som att t.ex. förstå mig på utsatta datum eller tider, eller ha koll på vardagssysslor etc. Är alltid ”uppe i det blå” med mina tankar och funderingar till min omgivnings både fascination, nöjer samt irritation och bannor . . .

Ja, de länkarna du tog med är "hel del att bita i" och "en hel del att smälta". Här får helt klart det (komplicerade) abstrakta tänkandet jobba... Nyttigt att tänka och öva på med sin "abstrakt-tänkande-muskel" var man än befinner sig...  

Jo, den där typen av frågeställningar är just sådant jag älskar att hålla på med (för egen del) men även i en dialog eller diskussion med andra. Jag kan erkänna att de inte uppenbart genererar något för omvärlden eller den direkta omgivningen utan är mer ett internt (intrinsikalt) stimulerande av intellekt och tanke. Jag väger därför gärna upp detta med ganska så hårt fysiskt arbete där jag på något sätt känner att jag kan bidraga och generera nytta utan att tänka i abstrakta banor – kommer dock aldrig ifrån det abstrakta tänkandet även om jag är mitt uppe i att gräva ett dike, flytta på en stor sten i sommarhättan eller klippa gräsmattan etc.

Ja, det här med att försöka tänka vad det hade inneburit om ingenting alls hade existerat är tämligen abstrakt. Detta verkar vara ett komplicerat abstrakt tänkande som också kan innefatta "nästa steg" - det rena abstrakta tänkandet...

Ja, jag gillar att fundera på sådant som på något sätt är frikopplat från den vardagliga erfarenheten men som samtidigt på något sätt är kontextuellt koherent med denna. Jag frågar mig: ”kan man tänka utanför boxen utan att helt lämna den?”, ”Vad är i respektive utanför boxen?” etc. Att försöka ”förstå” en total intighet är för mig en av de största abstraktionsmässiga utmaningarna då premissen blir att förståelsen måste ligga i att just inte förstå eftersom förståelse i sig är något och är kopplat till tänkandet som baserar sig på erfarenhet, objekt och annat . . .  denna oxymoron är för mig extremt intressant i sin utmanande karaktär.

Hur långt på "abstrakt-tänkande-skalan" kommer tankeobjekten evigheten och oändligheten? Är dessa tankeobjekt lika  abstrakta som tankeobjektet absolut "ingenting" eller "intet"?

Ja, för mig är de det! Jag har lika svårt att fullkomlig förstå begreppet evighet på samma sätt som jag har svårt att fullkomligt förstå begreppet intighet. Man skulle i någon mening kunna säga att jag möjligtvis kan förstå begreppen evighets och intighets konnotation (vad som i abstrakt mening avses), men absolut inte dess denotation (det faktiska fenomenet)! På samma sätt kan jag, vad avser begreppet Tabby på konnotativ nivå förstå den abstrakta tanken kring ”alla katter med fläckigt agoutimönster”, men på denotativ nivå absolut inte greppa alla dessa existerande varelser som faller under denna kat(t)egori då både mängden och dess geografiska spridning samt min minneskapacitet skulle göra det omöjligt för mig att greppa dem alla i mitt medvetande.

Enligt Per-Bruus Jensen (som skrivit en del böcker i ämnet Martinus Kosmologi och jämfört detta mot naturvetenskapen) finns det ett speciellt högt, "finkornigt" eller sublimt abstrakt tänkande - nämligen det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet.  Detta rena abstrakta/kosmiska tänkande kännetecknas av att man opererar med tankeobjekt som varken storleksmässigt eller kvalitativt har former, begränsningar, gränser eller konturer - ja inte ens substans...

Ja i någon mening, i paritet med det Marko skrev, gäller ju det för alla tankeobjekt! Kan du utveckla detta lite - verkar intressant!

Hälsar Fredrik

[Cosmic philosopher]

Enligt Per-Bruus Jensen (som skrivit en del böcker i ämnet Martinus Kosmologi och jämfört detta mot naturvetenskapen) finns det ett speciellt högt, "finkornigt" eller sublimt abstrakt tänkande - nämligen det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet.  Detta rena abstrakta/kosmiska tänkande kännetecknas av att man opererar med tankeobjekt som varken storleksmässigt eller kvalitativt har former, begränsningar, gränser eller konturer - ja inte ens substans...

Ja i någon mening, i paritet med det Marko skrev, gäller ju det för alla tankeobjekt! Kan du utveckla detta lite - verkar intressant!

Hälsar Fredrik

God kväll freddemalte!

Enligt Per-Bruus Jensen  är det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet det "högsta" abstrakta tänkandet som existerar. Men själv vet jag inte om detta rena abstrakta tänkande alltid också behöver innebära att det är det mest komplicerade tänkandet.

Till de "grövsta tankeobjekt" i detta "område" för det rena abstrakta tänkande kan t ex rörelsearterna räknas (som stamrörelsen,rummet,tiden,förvandlingen och materien), grundenergierna (för Martinus visar all energi sig som sammansatt av 7 universella elementära energier)  och de kosmiska skaparprinciperna (som t ex kontrastprincipen,perspektivprincipen,rörelseprincipen,kretsloppsprincipen,talangkärneprincipen m m).

 
Exempel på mer "subtila objekt" i detta rena abstrakta tänkande kan nämnas "det komplex av högintellektuella facit" (enl Martinus) som tillsammans bildar "livsmysteriets lösning" och som enligt honom är förnimbart tillgängligt genom enbart intuitionen (som alla kan och kommer att  utveckla efterhand)...    

Själv tycker jag "jaget" är ett "abstrakt objekt" här i "detta system". Man kan enbart säga om detta jag att det är ett "något" som är. För "materialisten" existerar det nog inte. Ty det (enligt Martinus) har ingen form, ingen färg, inget mått, ingen rörelseart eller rörelsevibration etc. Det kan inte "nötas" och därför kan det varken "uppstå" eller "upphöra". Det är därför evigt. Detta jag är upphovet till rörelsen. Det är den orörliga röraren bakom rörelsen. Ja, det var bara några tankar...

Men att försöka förstå t ex begreppet "intet" slår rätt högt också...    :wink:

[Pilatus]

Men att försöka förstå t ex begreppet "intet" slår rätt högt också...    :wink:

Själv skulle jag definiera intet som ett objekt utan egenskaper. Men det duger säkert inte för Sartre. I romanen Äcklet och i det filosofiska verket Varat och intet ger Sartre uttryck för människans känslor. Tingen är ej till för oss trots våra försök att foga dem efter oss. Sartre menar att världen inte är ändamålsenlig utan helt tillfällig. Jaså, jaha.

[Marko]

Intet kan intet vara i ett medvetande ?

I intet kan vi inte befinna oss. Tomhet kan inte existera i vår närvaro. ?

[freddemalte]

Enligt Per-Bruus Jensen (som skrivit en del böcker i ämnet Martinus Kosmologi och jämfört detta mot naturvetenskapen) finns det ett speciellt högt, "finkornigt" eller sublimt abstrakt tänkande - nämligen det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet.  Detta rena abstrakta/kosmiska tänkande kännetecknas av att man opererar med tankeobjekt som varken storleksmässigt eller kvalitativt har former, begränsningar, gränser eller konturer - ja inte ens substans...

Ja i någon mening, i paritet med det Marko skrev, gäller ju det för alla tankeobjekt! Kan du utveckla detta lite - verkar intressant!

Hälsar Fredrik

God kväll freddemalte!

Enligt Per-Bruus Jensen  är det rena abstrakta eller kosmiska tänkandet det "högsta" abstrakta tänkandet som existerar. Men själv vet jag inte om detta rena abstrakta tänkande alltid också behöver innebära att det är det mest komplicerade tänkandet.

Till de "grövsta tankeobjekt" i detta "område" för det rena abstrakta tänkande kan t ex rörelsearterna räknas (som stamrörelsen,rummet,tiden,förvandlingen och materien), grundenergierna (för Martinus visar all energi sig som sammansatt av 7 universella elementära energier)  och de kosmiska skaparprinciperna (som t ex kontrastprincipen,perspektivprincipen,rörelseprincipen,kretsloppsprincipen,talangkärneprincipen m m).

 
Exempel på mer "subtila objekt" i detta rena abstrakta tänkande kan nämnas "det komplex av högintellektuella facit" (enl Martinus) som tillsammans bildar "livsmysteriets lösning" och som enligt honom är förnimbart tillgängligt genom enbart intuitionen (som alla kan och kommer att  utveckla efterhand)...    

Själv tycker jag "jaget" är ett "abstrakt objekt" här i "detta system". Man kan enbart säga om detta jag att det är ett "något" som är. För "materialisten" existerar det nog inte. Ty det (enligt Martinus) har ingen form, ingen färg, inget mått, ingen rörelseart eller rörelsevibration etc. Det kan inte "nötas" och därför kan det varken "uppstå" eller "upphöra". Det är därför evigt. Detta jag är upphovet till rörelsen. Det är den orörliga röraren bakom rörelsen. Ja, det var bara några tankar...

Men att försöka förstå t ex begreppet "intet" slår rätt högt också...    :wink:

Hej Cosmic Philosopher

Ja du, de där principerna och Martinus tankegångar verkar vara en utmaning för intellektet men gör sig nog mer rättvisa om man är mer insatt i Martinus lära och därmed kan sätt in det i ett större kontext! Hur som helst så verkar det intressant! Mmmmm jaget (det medvetna upplevandet) är minsan ingen lätt abstraktinsnöt att knäcka! Det är både abstrakt och komplicerat samtidigt som det är så uppenbart konkret i det att det är det enda man själv kan erfara allt från. Spännande!

För övrigt har jag ett gigantiskt projekt inne i mitt eget huvud som jag startade för flera år sedan och det att jag för mitt inre bygger en helt egen storstad (typ som New York eller Paris) i sådan detalj att jag har koll på gator, byggnader, företag, människor etc. Detta är ungefär som att leka med en modelljärnväg fast enbart i fantasin och mycket större! Det roliga är att denna stad har blivit så konkret och verklig att den ibland även dyker upp i mina drömmar samt i vissa fall även i mina vakna aktiviteter.

Hälsar Fredrik

[freddemalte]

Men att försöka förstå t ex begreppet "intet" slår rätt högt också...    :wink:

Själv skulle jag definiera intet som ett objekt utan egenskaper. . [...]

Ja det verkar som en bra ingång till att, om möjligt, förstå intet!