På krönet
Moderator: Moderatorgruppen
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
På krönet
på krönet av det goda är det onda helt absorberat
vart har det tagit vägen
vart har det tagit vägen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
förstår mig själv skrev:Bra fråga. Ondskan är det onödiga och försvinner om man gör det nödvändiga.
världen idag är fasansfullt ond, egoismen kokar på högtryck alla söker den maximala kicken, använder allt som kan stimulera den från narkotika till lust-mord, alla pratar läpparnas språk, på intellektets yta och döljer då alla sina själviska motiv på insidan av masken, alltså de dubbel-spelar, kanske finns det en man och en kvinna långt ute i skogen som kysser varandra med öppna hjärtan, men annars får man söka efter det naturliga hos djuren, för jag har aldrig upplevet nån ondskan från dem,
men ondskan kan göras passiv,
den kan göras potentiell,
men då krävs det en god kraft som är starkare än ondskan,
för ondskan kan också uttryckas som det astrala vibrations-f'ältet
som just ny styr hela världen,
men ifall det tredje ögat öppnas i en enda människa så kan då den goda kraften
segra över detta astrala fält och då växlar detta över till det goda vibrationsfältet
som då kommer att passivisera ondskan totalt,
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Algotezza skrev:förstår mig själv skrev:Bra fråga. Ondskan är det onödiga och försvinner om man gör det nödvändiga.
Ja, ondska är ju vad man själv och ens gelikar ogillar. Men blir det därmed något onödigt?
/Algotezza
när testen är över, och det verkar som detta året är slutet på den 4000 år långa testen,
Harald Davidsson skrev:förstår mig själv skrev:Bra fråga. Ondskan är det onödiga och försvinner om man gör det nödvändiga.
världen idag är fasansfullt ond, egoismen kokar på högtryck alla söker den maximala kicken, använder allt som kan stimulera den från narkotika till lust-mord, alla pratar läpparnas språk, på intellektets yta och döljer då alla sina själviska motiv på insidan av masken, alltså de dubbel-spela...
Kanske i världen men inte i Sverige som jag upplever det. De svenska 30-40 talisterna var bra mycket mer själviska än vad vi 60-70-talister är. Inte fan skulle farsan eller morsan skjutsat mig till något, inte källsorterade de eller brydde sig om ifall nåt smutsade ner. Svärmor och svärfar var salongsbolsjeviker. Ojade( och ojar) sig över sånt här. Var solidariska med allt som rörde sig och klädde sig i säck och aska. Tvättar ur filpaket och återvinner men har stor lägenhet och stort sommarhus som de har det varmt och gott i och flyger över hela världen.
Vi jobbar, skjutsar barn och källsorterar. Och är snälla och självförintande mot alla. Känner inte igen mig i nån kollektiv egoism.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Algotezza skrev:förstår mig själv skrev:Bra fråga. Ondskan är det onödiga och försvinner om man gör det nödvändiga.
Ja, ondska är ju vad man själv och ens gelikar ogillar. Men blir det därmed något onödigt?
/Algotezza
Nja inte säkert. En del stenar ju människor. Förr torterade vi oliktänkande. Det kallades inte ondska då. Ondskan finns kvar kallas lagar, regler, kultur är ONDSKA, inte få säga vad man vill. Fortfarande. Frihetsberövande är ondska. Att inte förstå andra bättre, att inte förstå sig själv bättre är ondska. Att fantisera och kräva att andra följer fantasin är ondska.
Gör man bara "bra" handlingar så dels blir man glad själv och dels gagnar det andra. Gör man bara detta så KAN man inte göra ondska...Saker som är "bra" kan inte uppstå utan förenlighet med lagar, normer, regler, kulturer. Litte BÄTTRE, lite BÄTTRE osv. På annat sätt kan inte samhället ändras.
förstår mig själv skrev:Algotezza skrev:förstår mig själv skrev:Bra fråga. Ondskan är det onödiga och försvinner om man gör det nödvändiga.
Ja, ondska är ju vad man själv och ens gelikar ogillar. Men blir det därmed något onödigt?
/Algotezza
Nja inte säkert. En del stenar ju människor. Förr torterade vi oliktänkande. Det kallades inte ondska då. Ondskan finns kvar kallas lagar, regler, kultur är ONDSKA, inte få säga vad man vill. Fortfarande. Frihetsberövande är ondska. Att inte förstå andra bättre, att inte förstå sig själv bättre är ondska. Att fantisera och kräva att andra följer fantasin är ondska.
Gör man bara "bra" handlingar så dels blir man glad själv och dels gagnar det andra. Gör man bara detta så KAN man inte göra ondska...Saker som är "bra" kan inte uppstå utan förenlighet med lagar, normer, regler, kulturer. Litte BÄTTRE, lite BÄTTRE osv. På annat sätt kan inte samhället ändras.
Det ur något perspektiv onda finns därför att någon annan ur sitt perspektiv ser det som gott och eftersträvansvärt och tjänar på det eller tror sig göra det, ofta kortsiktigt. Det onda som alla håller med om som något ont i betydelsen något som skapar lidande, är naturkatastrofer.
Få ser sig själv som ond. Hitler, exempelvis, såg sig som försynens förlängda arm.
Ondskan som helhet finns för att visa på vårt ansvar för varandra och världen - och hur det går när man handlar egoistiskt, egocentriskt och kortsiktigt. Dessa tre är ondskans rötter. Dessa tre gör oss blinda och gör att vi med deras hjälp kan skapa och omhulda en grandios självbild vilket ofta är en förutsättning för ondska i större skala.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Det onda som alla håller med om som något ont i betydelsen något som skapar lidande, är naturkatastrofer.
Det ser jag som kärlek : )
En del filmer och sekvenser har behandlat temat,
En del blir rädda inför en kommande naturkatastrof, andra ser på med vördnad inför det som skall komma.
Om du fick veta att havet skulle dränka jordens allt liv ?
vad hade du gjort om du befann dig på stranden med din familj ?
Jag hade satt mig ner och väntat, pratat med mina barn och med lätt dysterhet väntat in tiden.
En känsla av kärlek, sorg och öde. Jag vill inte spendera sista tiden i panik och ångest. Den sista tiden är värd mer än så,
och döden och naturkatastrofen var det som gav det förutsättningar. Döden ingår i våra liv. ofta beter vi oss som vi vore odödliga, tiden är inget värt.
ondska är vår mentala inställning.
Marko skrev:Om du fick veta att havet skulle dränka jordens allt liv ?
vad hade du gjort om du befann dig på stranden med din familj ?
Man kunde passa på och bestiga Mount Everest och K2 i bergskedjan Karakorum. Man väntar bara in lämplig tidpunkt i sin båt, kliver ut på bergstoppen och sedan iväg till nästa. När vattnet sjunkit undan kommer man att vara ensam om att ha bestigit båda topparna inom samma vecka.
Marko skrev:Det onda som alla håller med om som något ont i betydelsen något som skapar lidande, är naturkatastrofer.
Det ser jag som kärlek : )
En del filmer och sekvenser har behandlat temat,
En del blir rädda inför en kommande naturkatastrof, andra ser på med vördnad inför det som skall komma.
Om du fick veta att havet skulle dränka jordens allt liv ?
vad hade du gjort om du befann dig på stranden med din familj ?
Jag hade satt mig ner och väntat, pratat med mina barn och med lätt dysterhet väntat in tiden.
En känsla av kärlek, sorg och öde. Jag vill inte spendera sista tiden i panik och ångest. Den sista tiden är värd mer än så,
och döden och naturkatastrofen var det som gav det förutsättningar. Döden ingår i våra liv. ofta beter vi oss som vi vore odödliga, tiden är inget värt.
ondska är vår mentala inställning.
OK, det blev fel. Skulle tydligen inte vara "det onda som alla håller med om som något ont", utan bara "som de flesta håller med om".
Vad menar du med att ondska är vår mentala inställning? Är ondska en följd av vår subjektiva syn på världen - att ondska i sig inte finns, att den bara finns i betraktarens öga? Gäller det all ondska eller bara naturkatastroferna?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:Vad menar du med att ondska är vår mentala inställning? Är ondska en följd av vår subjektiva syn på världen - att ondska i sig inte finns, att den bara finns i betraktarens öga?
Ondska är en hypostasering av ett abstrakt begrepp, vilket betecknar något (i vår föreställning) som givits en egen självständig existens.
Algotezza skrev:Marko skrev:Det onda som alla håller med om som något ont i betydelsen något som skapar lidande, är naturkatastrofer.
Det ser jag som kärlek : )
En del filmer och sekvenser har behandlat temat,
En del blir rädda inför en kommande naturkatastrof, andra ser på med vördnad inför det som skall komma.
Om du fick veta att havet skulle dränka jordens allt liv ?
vad hade du gjort om du befann dig på stranden med din familj ?
Jag hade satt mig ner och väntat, pratat med mina barn och med lätt dysterhet väntat in tiden.
En känsla av kärlek, sorg och öde. Jag vill inte spendera sista tiden i panik och ångest. Den sista tiden är värd mer än så,
och döden och naturkatastrofen var det som gav det förutsättningar. Döden ingår i våra liv. ofta beter vi oss som vi vore odödliga, tiden är inget värt.
ondska är vår mentala inställning.
OK, det blev fel. Skulle tydligen inte vara "det onda som alla håller med om som något ont", utan bara "som de flesta håller med om".
Vad menar du med att ondska är vår mentala inställning? Är ondska en följd av vår subjektiva syn på världen - att ondska i sig inte finns, att den bara finns i betraktarens öga? Gäller det all ondska eller bara naturkatastroferna?
/Algotezza
Medvetandet,
såg en film igår Vow. Det är en kärleksdrama om ett förälskat par som råkar ut för en olycka.
Kvinnan tappar minnet, permanent verkar det som och förlorar tappar kärleken till sin man.
Hon blir däremot förälskad i deras bekanta och hennes ex. Då ställde jag mig frågan,
kan man anse att hon är otrogen sin man om hon skulle ha sex med någon annan än sin äkta hälft.
Hon har inget minne av att dom varit ett par.
I lagen finns undantag för straff, om man tex har en patologisk berusning, man är som person inte medveten om sina handlingar och kan därmed heller inte alltid straffas för de fel man begått. eller ska man säga, någon annan i sig själv som begått brotten.
om jag gör ett brott, och inte är medveten om vad jag gör, begår jag då en ond handling ?
En person, låt säga diktator som inte inser att han gör ont när han torterar sina offer,
han anser sig kanske heller inte vara ond, tvärtom kanske denne anser sig göra en välgärning i någon situation.
ska majoriteten få avgöra vad ondska är ?, är det det som är kriteriet för vad ondska är ?
Ja, ur dom perspektiven så anser jag att ondska är en mental inställning.
Man bör vara medveten om det man gör och själv tycka att det är en ond handling.
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Vad menar du med att ondska är vår mentala inställning? Är ondska en följd av vår subjektiva syn på världen - att ondska i sig inte finns, att den bara finns i betraktarens öga?
Ondska är en hypostasering av ett abstrakt begrepp, vilket betecknar något (i vår föreställning) som givits en egen självständig existens.
Jag ser abstraktionen ondska som en summering av det obehag man upplevt och upplever.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Marko skrev:Man bör vara medveten om det man gör och själv tycka att det är en ond handling.
Så psykopaten har alltid rätt?
Du bör kanske fråga den person som drabbats av en handling som uppfattas som ond. Borde den som utförde den onda handlingen förstått att handlingen kunde vara till skada? Minnesförlust är en sak, men kunskapen om vad som är etiskt försvarbart kanske fanns kvar. Bör man inte i så fall städa upp bakåt först, om man vill glömma en (dålig) relation? Eller är vi fria att ingå de relationer vi önskar? I så fall borde vi ju först upplösa allt fjantande i kyrkorna med långtgående löften.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 104 och 0 gäster