Förlusten?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 13 jun 2012 13:53

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Harald har en tendens att gå till "poetisk överdrift" - om jag nu får uttrycka mig med ett understatement.

Du har en mild och överseende inställning till andras brister. Det är vackert, tolerans är bra, bara man kan ställa om ifall man skulle råka ut för personer som Bashar al-Assad.


Om man hade möjlighet att döda al-Assad, skulle man göra det då? Är det rätt utilitaristiskt sett? Pliktetiskt sett?


Pilatus skrev:
Inte heller stämmer folks omdömen om andra när jag väl kommit i kontakt med dem man talar om. Jag får ofta en helt annan bild när jag konkret möter dem och talar med dem.

Jag tror att det kan sammankopplas med en viss grundinställning till "den andre". Efterhand (med stigande ålder?) blir man något mer avslipad. Det finns säkert någon som tvivlar, men jag tror att det är så - även i mitt fall. Det finns de som är notoriskt kritiska till vetenskapsmän, politiker, präster, byråkrater etc. Dessa kategorier antas ha fel redan i utgångsläget. Har man lyssnat några gånger på "Ring P1" så framgår det mycket tydligt. Jag finner programmet vedervärdigt, speciellt då Täppas Fogelberg bryskt klipper av någon som inte uppvisar en helt politiskt korrekt fundering. Men det anser säkert en och annan att jag har fått om bakfoten.  :)


Det var många år sedan jag lyssnade på Ring P1.  Minns det kunde vara både underhållande med olika knäppgökar men också ganska enerverande.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 13 jun 2012 13:57

Marko skrev:
Algotezza skrev:
Marko skrev:Fördomar, kan föras fram på alla sätt som annan kommunikation, med humor eller med ilska.
En fördom är kopplad till din inre mer rika bild av ett fenomen, som sammanfattas med ett par ord.
de orden lever väl i sin kontext och beroende till din totala inre bild. (som kanske inte är så fördomsfull som sammanfattningen låter)

Man hade vinsten i sin hand, matchen var given och jag firade i förväg.
förlusten av det blev ett hårt nederlag, jag är inte en god profet.


Vad blev ett hårt slag: själva förlusten eller det faktum att du var en usel profet - eller båda?

/Algotezza


Svårt att avgöra.
Min son vill slå mig i datakunskaper och är en hygglig teoretiker (snart bättre än mig)
Men han saknar verklighetens praktik... när han skulle börja bygga datorer till andra så skröt han med sina kunskaper,
det kan inte gå åt pipan.. profeten har talat.   Jag sa bara till honom, räkna med att det går åt helsike, för det gör det.
och nog fick han erfarenheter av den förlusten... kopplade något som han tog för självklart givet.
Nu kommer han aldrig mer att koppla den kontakten fel... (en fyra pinnars floppy störm kontakt till fläkt uttaget, ren kortslutning - och han kunde ha förlorat 2000kr på ett sådant misstag)

Men det gick bra och han pustade ut, felet gick att åtgärda, med teori och praktisk erfarenhet.
Fotbollens förlust är lite den samma, man vinner inte alltid... inget att sörja över, eller ?


Man skall ta avstamp i sina misstag och förluster och gå vidare (till nya sådana ibland).

Jovisst, man lär sig av sina misstag. Fast det finns en hel del dyrköpt lärdom som man inte i unnar sina barn eller andra nära och kära. Tänk om teorin hade hjälpt bättre? Men ibland är man nog inte mogen för den... Vissa hjul måste man tydligen själv uppfinna...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 13 jun 2012 15:08

Algotezza skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Harald har en tendens att gå till "poetisk överdrift" - om jag nu får uttrycka mig med ett understatement.

Du har en mild och överseende inställning till andras brister. Det är vackert, tolerans är bra, bara man kan ställa om ifall man skulle råka ut för personer som Bashar al-Assad.

Om man hade möjlighet att döda al-Assad, skulle man göra det då? Är det rätt utilitaristiskt sett? Pliktetiskt sett?

Nu råkar jag ha en princip om att vi inte skall lösa diverse konflikter med vilka medel som helst. Men om vi ersätter det med att al-Assad ställs inför den Internationella domstolen i Haag, så är det vår plikt att se till att han hamnar där om vi förmår. Om det skapar större lycka är oklart, många skulle bli sura. Men det får man ta.
Man kan ha synpunkter på Ryssland som kränger vapen till al-Assad. Inte så mycket rättspatos. Antagligen strömmar det in vapen i Syrien just nu. Världssamfundet ser på, gör affärer, ser någon liten egen fördel med att moraliskt fördöma endera parten. Övervåldet spelar inte längre någon roll, det kan vara fullt legitimt att slänga fosforbomber på skolor och sjukhus om man kan få folk att tro att det gömmer sig terrorister i sådana byggnader. Men det var en annan historia.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 13 jun 2012 15:41

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Harald har en tendens att gå till "poetisk överdrift" - om jag nu får uttrycka mig med ett understatement.

Du har en mild och överseende inställning till andras brister. Det är vackert, tolerans är bra, bara man kan ställa om ifall man skulle råka ut för personer som Bashar al-Assad.

Om man hade möjlighet att döda al-Assad, skulle man göra det då? Är det rätt utilitaristiskt sett? Pliktetiskt sett?

Nu råkar jag ha en princip om att vi inte skall lösa diverse konflikter med vilka medel som helst. Men om vi ersätter det med att al-Assad ställs inför den Internationella domstolen i Haag, så är det vår plikt att se till att han hamnar där om vi förmår. Om det skapar större lycka är oklart, många skulle bli sura. Men det får man ta.
Man kan ha synpunkter på Ryssland som kränger vapen till al-Assad. Inte så mycket rättspatos. Antagligen strömmar det in vapen i Syrien just nu. Världssamfundet ser på, gör affärer, ser någon liten egen fördel med att moraliskt fördöma endera parten. Övervåldet spelar inte längre någon roll, det kan vara fullt legitimt att slänga fosforbomber på skolor och sjukhus om man kan få folk att tro att det gömmer sig terrorister i sådana byggnader. Men det var en annan historia.


Genom lögner om att Irak hade massförstörelsevapen samt stödde Al Qaida angrep USA Irak 2003,
ett land som efter den misslyckade Kuwaitinvasionen stod under FN sanktionen olja mot mat,
vilket direkt innebar att 1,8 miljoner Irakier dog som en direkt följd av detta varav 800.000 var barn.
Hur många som dött efter USA & Co invasionen vet nog ingen säkert, men det lär i undertal handla  
om minst en halv miljon människor och fortfarande dör folk i efterdyningarna genom brott och bombdåd
varav det senast igår dog 50, http://svenska.yle.fi/artikel/2012/06/1 ... -i-bombdad
Vid varje dåd som inträffar med jämna mellanrum dör allt från en handfull till tiotals människor.

Rent pliktetiskt sett så borde de som var ansvariga för attacken mot Irak ställas inför rätta, varav det
inkluderar ledare från en mängd stater som bidrog till detta vansinne, därmed inte sagt att jag anser
att Saddam var bra, men för det irakiska folket kanske det inte fanns så mycket bättre ledare med tanke
på de motsättningarna som råder där mellan olika grupper.

Tony Blair stoppade toppjuristens Irakråd
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5164569

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 13 jun 2012 17:37

Zokrates skrev:Rent pliktetiskt sett så borde de som var ansvariga för attacken mot Irak ställas inför rätta,

Nu hamnade vi långt utanför fotboll. Idrott och krig borde ju inte höra ihop.
Saddam Hussein var en slaktare som tyckte sig ha rätt att angripa staten Kuwait och mörda delar av den egna befolkningen. Han hade förbrukat allt av en ledares legitimitet. Men de massförstörelsevapen han antogs förfoga över fann man aldrig. George W Bush drevs att fatta vansinniga beslut. Ledaren för världens mäktigaste militärmakt måste ha ett mer pålitligt omdöme. Slutet blev givetvis osmakligt och visade endast upp ett rått hämdbegär. Det efterföljande kriget mellan Shia–Sunni och alla som hänger på och levererar vapen är till en del stormakternas fel. Fredstanken tycks sekundär och är inte möjlig att nå så länge stormakterna strävar efter inflytande över råvaror och regeringar.

Vem är utan skuld i det kriget?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 13 jun 2012 20:24

Pilatus skrev:
Zokrates skrev:Rent pliktetiskt sett så borde de som var ansvariga för attacken mot Irak ställas inför rätta,

Nu hamnade vi långt utanför fotboll. Idrott och krig borde ju inte höra ihop.
Saddam Hussein var en slaktare som tyckte sig ha rätt att angripa staten Kuwait och mörda delar av den egna befolkningen. Han hade förbrukat allt av en ledares legitimitet. Men de massförstörelsevapen han antogs förfoga över fann man aldrig. George W Bush drevs att fatta vansinniga beslut. Ledaren för världens mäktigaste militärmakt måste ha ett mer pålitligt omdöme. Slutet blev givetvis osmakligt och visade endast upp ett rått hämdbegär. Det efterföljande kriget mellan Shia–Sunni och alla som hänger på och levererar vapen är till en del stormakternas fel. Fredstanken tycks sekundär och är inte möjlig att nå så länge stormakterna strävar efter inflytande över råvaror och regeringar.

Vem är utan skuld i det kriget?


Hamnade vi verkligen långt utanför fotboll? Idrott och krig har många beröringspunkter för att bara nämna
de klassiska grenarna diskus, löpning, slägga, kula, spjut, etc.

Saddam Hussein var en som tog chansen när han fick den och ja, han stöttades av USA och det är väl inte
så märkligt med tanke på Irakbanden till Sovjetunionen och närheten till Iran. Vill du ta upp massförstörelsevapen
så glöm inte bort att USA sitter på de flesta, men för många är det tydligen svårt att vilja fatta. Vad gäller
Kuwaitfrågan så gjorde Saddam ett logiskt korrekt beslut att invadera, dock hade han inte räknat med de
massiva protesterna som skulle komma, men beslutet att annektera anser jag var rätt.
Fredstanken är en utopi, folk har i alla tider vandrat runt på jorden vilket skapat olika seder, kulturer och språk,
därav är det oundvikligt att det förr eller senare uppstår konflikter och maktanspråk, där vinnaren
precis som i fotboll får pokalen och förlorarna får nöja sig med tröstpris. Ibland är tyvärr det bästa för
folket en hårdför tyrann, just i de fallen folket är för etniskt och religiöst splittrat för att överhuvudtaget kunna
komma överens, men det är som att välja mellan pest och kolera och i svåra fall är demokrati inget alternativ
då även det är föremål för korruption och mer eller mindre styrs av dem med stort kapital, vilket i praktiken bara
gör demokratierna till förtäckta diktaturer vilket syns tydligast t.ex  i USA och Ryssland, men inget demokratiskt
land i världen är undantaget den globala kapitalismens tentakler, det är ju därför det är så jävla hopplöst att
kunna förändra negativa utvecklingsspiraler, snacka om förlust!

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 14 jun 2012 00:33

Algotezza skrev:
Man skall ta avstamp i sina misstag och förluster och gå vidare (till nya sådana ibland).

Jovisst, man lär sig av sina misstag. Fast det finns en hel del dyrköpt lärdom som man inte i unnar sina barn eller andra nära och kära. Tänk om teorin hade hjälpt bättre? Men ibland är man nog inte mogen för den... Vissa hjul måste man tydligen själv uppfinna...

/Algotezza


Själklart hjälper vi andra med att undvika faror genom våra erfarenheter.

Fördelen med kunskap är att man enklare kan ta till dig ett koncept snabbare,
men fortfarande tror jag att utan praktik så blir ens egna teorier osäkra.
Man kan inte lära sig livserfarenheter teoretiskt.

Man uppfinner hjulet två gånger, andra gången går det bara snabbare, och kanske bättre.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 14 jun 2012 06:53

Pilatus skrev:
Harald Davidsson skrev: jag har nog inte sett i nån dagstidning på flera månader nu, teve tittar jag aldrig på, och lyssnar inte på radio, så inte blir jag upprörd,

Men du anser dig kompetent att diagnostisera miljoner människor i klump som finner det både spännande och avkopplande att se mästerlig fotboll? Inte ens Wilhelm Reich skulle kunnat uttala sig så tvärsäkert om "vanföreställningar", "hysterisk mass-psykos", "mass-depression av nästen psykotisk karatär" som du presterade i din kommentar. Är det Friedrich Nietzsche och Zarathustra som spökar?


jag hatade gymnastik, men fotboll var kul i skolan, jag vet precis hur det är då massan engagerar sig i en fotbollsmatch, liverpool-juventius skapade till och med ett blodigt krig på läktarna,

ett riktigt krig mellan England och Italien hängde på en tunn tråd, men hela världen fördömde detta läktarvåld omdelbart i teve och massmedia,

zarathustra var ingen divine mästare, bara en astral mästare som ej hade gjort sin personlighet till ett permanent sckick,
han kom ner till folket och hade fortfarande sin astrala länk obefriad inom sig, han var alltså fortfarande geo-centriskt bunden till jorden och skulle därmed på nytt födas hit till jorden  för att riktigt förstå den egentliga läxan,

en divine mästare vet att jorden bara är en tillfällig plats för fröjde full turism,
han vill inte ha någonting,

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 14 jun 2012 07:51

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:
Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Harald har en tendens att gå till "poetisk överdrift" - om jag nu får uttrycka mig med ett understatement.

Du har en mild och överseende inställning till andras brister. Det är vackert, tolerans är bra, bara man kan ställa om ifall man skulle råka ut för personer som Bashar al-Assad.

Om man hade möjlighet att döda al-Assad, skulle man göra det då? Är det rätt utilitaristiskt sett? Pliktetiskt sett?

Nu råkar jag ha en princip om att vi inte skall lösa diverse konflikter med vilka medel som helst. Men om vi ersätter det med att al-Assad ställs inför den Internationella domstolen i Haag, så är det vår plikt att se till att han hamnar där om vi förmår. Om det skapar större lycka är oklart, många skulle bli sura. Men det får man ta.
Man kan ha synpunkter på Ryssland som kränger vapen till al-Assad. Inte så mycket rättspatos. Antagligen strömmar det in vapen i Syrien just nu. Världssamfundet ser på, gör affärer, ser någon liten egen fördel med att moraliskt fördöma endera parten. Övervåldet spelar inte längre någon roll, det kan vara fullt legitimt att slänga fosforbomber på skolor och sjukhus om man kan få folk att tro att det gömmer sig terrorister i sådana byggnader. Men det var en annan historia.


För mig som är övertygad om att vi är/har evigt liv, att reinkarnation är ett faktum och att karmalagen gäller är det inte så svårt att predika icke-våld - i princip. På sätt och vis vet jag att alla får skörda sin karmasådd - så det är bara att vänta, kanske en eller ett par inkarnationer - så når skörden ifatt alla diktatorer. Nemesis Divina. Min är hämnden, säger Gud. Man kan överlåta jobbet åt honom.

Det gäller också att leva så här och nu att man inte bidrar till dödande som kan undvikas,  även om vi lever i en värld där vi ofta inte kan undgå att döda, i smått och i stort. Man trampar ihjäl insekter på sommarpromenaden, och äter man kött bidrar man till dödande av djur. Även om man inte äter kött men dricker mjölk gör man det. Kor måste föda kalvar med jämna mellanrum för att ge mjölk. Kalvar måste slaktas för annars skulle kohagarna översvämmas av kor till slut.

"Den andre"/ "de andra" ställer ett moraliskt krav på en här och nu, även om man vet att "allt på tillräckligt sikt ordnar sig". Det kan kännas cyniskt när man ser bilder av barn som använts som mänskliga sköldar i Syrien och på andra håll att då tala om att dessa barn bara får skörda karma de sått i tidigare inkarnationer. Mänskligt att döma är de oskyldiga.

Jag har inget bra svar på frågan om hur man skall agera gentemot diktatorer och barnamördare - men jag håller med om att det bästa vore att få tag på de ansvariga och ställa dem inför den i Internationella Domstolen.

Men kan också fråga sig om problemet i stort med kriget i Syrien och ansvarsfrågan är så enkel som media framställer den.

Man kan också undra hur många svenska vapen som på olika vägar nått och används i Syrien.

Det finns altlid någon som tjänar eller tror sig tjäna på våld, lidande och död. Ibland är dessa personer/institutioner/stater synliga i media, ibland inte. Krig och dödande hade inte funnits om inte vissa  personer/makter trott de tjänat på det. De som definitivt tjänar på krig är vapentillverkarna, alltså i hög grad Sverige, en gång "världssamvete". Tala om dubbelmoral.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 14 jun 2012 08:00

Marko skrev:
Algotezza skrev:
Man skall ta avstamp i sina misstag och förluster och gå vidare (till nya sådana ibland).

Jovisst, man lär sig av sina misstag. Fast det finns en hel del dyrköpt lärdom som man inte i unnar sina barn eller andra nära och kära. Tänk om teorin hade hjälpt bättre? Men ibland är man nog inte mogen för den... Vissa hjul måste man tydligen själv uppfinna...

/Algotezza


Själklart hjälper vi andra med att undvika faror genom våra erfarenheter.

Fördelen med kunskap är att man enklare kan ta till dig ett koncept snabbare,
men fortfarande tror jag att utan praktik så blir ens egna teorier osäkra.
Man kan inte lära sig livserfarenheter teoretiskt.

Man uppfinner hjulet två gånger, andra gången går det bara snabbare, och kanske bättre.


Ja, viktigt i lärande är att köra ettparallell-race mellan teori och praktik. Och att så fort som möjligt praktisera teorin.  T.ex. när man lärt sig någon ny finess i ett datorprogram, då gäller det att genast börja använda den. Det man inte använder glömmer man. Förmågor man inte använder förtvinar.

I skolan idag är det för mycket teori, för mycket som bygger på att man skall minnas en massa, ord, fakta. Inget fel i det, men man skall använda detta så snart man kan.

En aspekt av kreativitet är att inte ha täta skott vare sig mellan olika kunskapsområden eller mellan kunskapsområdena å ena sidan och ens vardagserfarenheter och vardagsliv å den andra. Låt dem mötas och befrukta varandra.

Det gäller att både kunna dra slutsatser av givna fakta och erfarenheter och att kunna konkretisera sitt teoretiska tänkande, ge belägg för ens hypoteser och antaganden. Dvs. att kunna vandra upp och ner för abstraktionsstegen. När jag undervisar elever i filosofi försöker jag alltid knyta teorin till elevernas vardagsliv och visa dem att de kan finna exempel i sitt vardagsliv och använda detta i filosofin.  Filosofi  - ingen lära utan en aktivitet, står det på läroboken.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 14 jun 2012 11:16

Zokrates skrev:Hamnade vi verkligen långt utanför fotboll? Idrott och krig har många beröringspunkter för att bara nämna de klassiska grenarna diskus, löpning, slägga, kula, spjut, etc.

Eller boxning, brottning, fäktning och skytte om man nödvändigtvis vill associera det som krigiska lekar.
Vad gäller Kuwaitfrågan så gjorde Saddam ett logiskt korrekt beslut att invadera, dock hade han inte räknat med de massiva protesterna som skulle komma, men beslutet att annektera anser jag var rätt.

Givetvis var det ett enormt misstag som kostade Irak enorma förluster. Saddam Husseins kontakt med verkligheten var synnerligen tunn.
men inget demokratiskt land i världen är undantaget den globala kapitalismens tentakler, det är ju därför det är så jävla hopplöst att kunna förändra negativa utvecklingsspiraler, snacka om förlust!

Vilket annat system förmår att föda sin befolkning?

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 14 jun 2012 13:40

Algotezza skrev:
Marko skrev:
Algotezza skrev:
Man skall ta avstamp i sina misstag och förluster och gå vidare (till nya sådana ibland).

Jovisst, man lär sig av sina misstag. Fast det finns en hel del dyrköpt lärdom som man inte i unnar sina barn eller andra nära och kära. Tänk om teorin hade hjälpt bättre? Men ibland är man nog inte mogen för den... Vissa hjul måste man tydligen själv uppfinna...

/Algotezza


Själklart hjälper vi andra med att undvika faror genom våra erfarenheter.

Fördelen med kunskap är att man enklare kan ta till dig ett koncept snabbare,
men fortfarande tror jag att utan praktik så blir ens egna teorier osäkra.
Man kan inte lära sig livserfarenheter teoretiskt.

Man uppfinner hjulet två gånger, andra gången går det bara snabbare, och kanske bättre.


Ja, viktigt i lärande är att köra ettparallell-race mellan teori och praktik. Och att så fort som möjligt praktisera teorin.  T.ex. när man lärt sig någon ny finess i ett datorprogram, då gäller det att genast börja använda den. Det man inte använder glömmer man. Förmågor man inte använder förtvinar.

I skolan idag är det för mycket teori, för mycket som bygger på att man skall minnas en massa, ord, fakta. Inget fel i det, men man skall använda detta så snart man kan.

En aspekt av kreativitet är att inte ha täta skott vare sig mellan olika kunskapsområden eller mellan kunskapsområdena å ena sidan och ens vardagserfarenheter och vardagsliv å den andra. Låt dem mötas och befrukta varandra.

Det gäller att både kunna dra slutsatser av givna fakta och erfarenheter och att kunna konkretisera sitt teoretiska tänkande, ge belägg för ens hypoteser och antaganden. Dvs. att kunna vandra upp och ner för abstraktionsstegen. När jag undervisar elever i filosofi försöker jag alltid knyta teorin till elevernas vardagsliv och visa dem att de kan finna exempel i sitt vardagsliv och använda detta i filosofin.  Filosofi  - ingen lära utan en aktivitet, står det på läroboken.

/Algotezza


Skoböcker och prov..
En lärare fick sparken här, hon hjälpte eleverna med att anpassa proven till deras kunskapsnivå,
alla blev godkända.. det var inte populärt.  Sonen berättade att av någon anledning så fastnade det hon lärde ut,
hon stog mest och pratade strunt.. jag tror att hon förstod sitt sätt att lära ut.
Tittade på wrath of titans, och grabben började rabbla hela släktträd av de grekiska gudarna.. ha sa bara,
jag vet inte varför jag kan detta, jag är noll intresserad av det, men den läraren fick oss att minnas.
fast hon var värdelös..

antar att hon knöt ihop upplevelser till ordens teori.

böcker är till stor del överfylld med meningslös text, klarr man inte av att filtrera information, så sitter man snabbt med underkänt i betyg.

Det var som min son sa om min egen 'pedagogik' Det böcker säger i 2 kapitel förklarar du med ett par få ord.
Man borde även i gymnasiet hålla sig till grunden, inte en massa dravvel. (min gissning är att utbildningsmaterial ska se proffesionella ut, för att sälja.. inte för att lära)

så nu har de som lider av svenska förlusten fått en livslång erfarenhet och upplevelse : )
vilken är nog personlig.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Inläggav Pilatus » 14 jun 2012 21:17

Algotezza skrev:För mig som är övertygad om att vi är/har evigt liv, att reinkarnation är ett faktum och att karmalagen gäller är det inte så svårt att predika icke-våld - i princip. På sätt och vis vet jag att alla får skörda sin karmasådd - så det är bara att vänta, kanske en eller ett par inkarnationer - så når skörden ifatt alla diktatorer. Nemesis Divina. Min är hämnden, säger Gud. Man kan överlåta jobbet åt honom.

För mig framstår det som synkretism att blanda element så. Gamla Testamentets Gud är en bedrövlig gud. Vansinnigt snarstucken och intolerant. Stundom hjälpsam mot sitt folk mot dess fiender, en krigsgud. Jahve står för allt annat än den stoicism (Epiktetos m fl) som efterhand spred sig till de tidiga kristna församlingarna.
Det gäller också att leva så här och nu att man inte bidrar till dödande som kan undvikas,  även om vi lever i en värld där vi ofta inte kan undgå att döda, i smått och i stort. Man trampar ihjäl insekter på sommarpromenaden, och äter man kött bidrar man till dödande av djur. Även om man inte äter kött men dricker mjölk gör man det. Kor måste föda kalvar med jämna mellanrum för att ge mjölk. Kalvar måste slaktas för annars skulle kohagarna översvämmas av kor till slut.

Jo, ja kanske det, men veganer riskerar att få brist på viktiga näringsämnen som B12, D-vitamin och kalcium.
"Den andre"/ "de andra" ställer ett moraliskt krav på en här och nu, även om man vet att "allt på tillräckligt sikt ordnar sig". Det kan kännas cyniskt när man ser bilder av barn som använts som mänskliga sköldar i Syrien och på andra håll att då tala om att dessa barn bara får skörda karma de sått i tidigare inkarnationer. Mänskligt att döma är de oskyldiga.

Nej, nej Algotezza, de kristna har alltid velat få oss att tro på arvsynden. Det är ett förskräckligt påhitt. Odöpta barn fick inte begravas i "vigd" jord. Skall nu reinkarnerade själar drabbas av samma förbannelse? Om någon katolsk stolle ställde till det för sig och brände ett antal anabaptister på 1500-talet, så skulle det ge något litet barn dålig karma och som därför blir skjutet av rebellarmén som siktar mot al-Assads syriska armé. Urk, ingen vacker tanke. Och Luther säger "Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led" är inte bättre.
Jag har inget bra svar på frågan om hur man skall agera gentemot diktatorer och barnamördare - men jag håller med om att det bästa vore att få tag på de ansvariga och ställa dem inför den i Internationella Domstolen.

Sanktioner kan vara verksamma om de sätts in i tid. Men Kina och Ryssland vill inte släppa greppet, al-Assad är deras vän om än han råkat solka sin karma.
Men kan också fråga sig om problemet i stort med kriget i Syrien och ansvarsfrågan är så enkel som media framställer den.

Antagligen inte, men al-Assad har ingen förmåga att lösa konflikter. Han ser provokationen som kan vara understödd av element som inte alls eftersträvar större folkligt inflytande. Men nu är det han som borde kunna hantera sådant. I stället antagoniseras konflikten/upproret, folk skjuts på öppen gata. Granater regnar ner i bostadsområden. Folk kan fly eller beväpna sig, några andra alternativ finns inte längre.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Förlusten?

Inläggav Erkki » 21 jun 2012 22:38

Jag hatar att förlora om jag väl ger mig in i en tävling. Min åsikt är att allt tävlande ska bedrivas på arenor och tävlingsbanor. Konkurrera är detsamma som att tävla. Därför ska det inte bedrivas i samhället, där måste samarbetet gälla.
Av förlusterna ör det värsta att förlora sitt barn. Det är mot naturens ordning om än ingenting som för den skull skulle vara av sig själv givet. Det går inte att förutspå ens den minsta bråkdelen av en tidsenhet av framtiden. Allt, såväl väntat som oväntat, önskat eller oönskat kan komma att inträffa.
Det ovissa är det enda sanna. Jag ville inte ens försöka föreställa mig hur det kunde kännas att missta sitt barn. När jag misste barnet kunde jag inte med ord beskriva vad och hur det kändes. referenserna var inte tillräckliga. Jag har inte kommit över det än. Jag är inte ens överens med mig själv om jag vill komma över det. Det är dock en sak jag skulle vilja att jag kunde förlåta mig själv för den skuld jag upplever för min sons hädanfärd. Patologen hävdar att min son förpassade sig hinsides egenhändigt. Skar av sig sig halsen med en kökskniv. Annat än i andanom har jag inte övervägt möjligheterna för denna definitiva självstympning. Hur än det är med den saken finns det ändå inget som kan bringa honom tillbaka till livet.
Det inträffade har tvingat mig till självransakan. Hur inverkade jag eventuellt med mitt beteende till hans förmodade beslut om att ta bakvägen ut. Självförebråelserna har varit gigantiska. "Var fanns du farsan när jag mest behövde dig". Ett kort slag belägrades jag av inbillningen att det var nödvändigt för mig att reda ut huruvida det var han själv som tog sig av daga eller om någon annan hade gjort det. Vetskapen om att det var någon annans illgärning skulle därmed ha befriat mig från mina anklagelser på mig själv tills jag kom till insikt om att jag försummade honom till den grad att det mycket väl skulle kunna vara möjligt att han gjorde det själv. Dessutom var han innan händelsen i sådant mentalt skick att jag kunde föreställa mig att han gjorde det själv. Jag utelämnar en del faktorer som skulle tjäna som ursäkt för en del av mina försummelser, men inte heller förändrar de förklaringarna någonting av det inträffade.
Eftersom jag är far till fler barn vill jag inte upprepa mina misstag.
När min far var inne på sin ålders höst flyttade jag hem till honom för att vara till förströelse och sällskap de sista åren i hans långa liv. Han var inte bara min far utan i långa tider den bästa vän jag hade. Alla de som av karriärskäl överlåter vården av sina åldriga föräldrar till någon vårdinstans borde hellre unna sig upplevelsen av den glädjen det bringar en förälder när dennes eget barn finns som trygghet och glädje den sista biten. Min fars stora insats gentemot mig var att jag alltid hade hans förtroende vad än jag företog mig och vad än jag har företagit mig så inte har det  varit att förverkliga mig själv genom nån sketen karriär utan jag har i möjligaste mån följt hans rekommendation vad beträffar rätt och fel, ty när jag ställde honom frågan om vad som är rätt och fel, svarade han att det visste han inte utan det skulle jag få lov att ta reda på själv. Det gör jag fortfarande. Och jag kan lova att ihärdighet är gynnsamt.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster