Hej Harald
Harald Davidsson skrev:jag läser vad du skriver, fredrik,
alltså det handlar om reträtt,
först stack du ut huvudet lite för mycket,
nu försöker du inte direkt gömma dig bakom gardinen,
men med ett neutralt ansiktsutryck framför det stängda fönstret
genom att refferera till hur forskning i allmänhet sker,
men det handlade ju om det specifik objektet super-strängar
eller jorden 4 billioner år gammal,
jag minns redan då jag började skolan som liten palt att de hade plancher om juratiden, och tretatiden
och visade hemska djur,
vi vill veta hur denna kobolt-mätning egentligen går till steg för steg,
men tydligen är det ingen som känner till helheten i denna metod,
varje forskare gör sin lilla del,
Det du skriver för tankanar till Maurice Merleau-Ponty's fenomenologi i vilken han just kritiserar den vetenskapliga metodiken (både epistemologiskt och ontologiskt), mot bakgrund av att vi, enligt honom, enbart har tillgång till det subjektiva:
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/tORu8yKbW50" frameborder="0"></iframe>
Från Wikipedia: "In his essay "Cézanne's Doubt", in which he identifies Cézanne's impressionistic theory of painting as analogous to his own concept of radical reflection, the attempt to return to, and reflect on, prereflective consciousness, Merleau-Ponty identifies science as the opposite of art. In Merleau-Ponty's account, whereas art is an attempt to capture an individual's perception,
science is anti-individualistic. In the preface to his Phenomenology of Perception, Merleau-Ponty presents a phenomenological objection to positivism: that it can tell us nothing about human subjectivity. All that a scientific text can explain is the particular individual experience of that scientist, which cannot be transcended. For Merleau-Ponty,
science neglects the depth and profundity of the phenomena that it endeavors to explain.
Merleau-Ponty understood
science to be an ex post facto abstraction. Causal and physiological accounts of perception, for example, explain perception in terms that are only arrived at after abstracting from the phenomenon itself.
Merleau-Ponty chastised science for taking itself to be the area in which a complete account of nature may be given. The subjective depth of phenomena cannot be given in science as it is. Thus characterizes Merleau-Ponty's attempt to ground science in phenomenological objectivity and, in essence, institute a "return to the phenomena.""
Harald Davidsson skrev:fredrik, vågar du läsa denna artikeln, ifall du vågar....gråter du...är du en riktig människa som kan uppfatta andras vara, känna medlidande, det är inte bara därför det är nödvändigt med en folkkommision som skall granska varje forskningsprojekt innan det startas och ge tillåtelse för forskning
Det är alltid tragiskt, tråkigt och synd när människor drabbas av elände i olika form och det gör ju inte saken bättre när någon uppsåtligen eller på grund av slarv, girighet eller annan orsak åsamkar andra lidande. Vid tillverkning och spridning av läkemedel är det i synnerhet viktigt att processen övervakas av olika samhälleliga instanser och att utvärderingen får ha och ta den tid det tar (oftast 12 - 16 år) innan läkemedlet får säljas eller administreras på sjukhusen.
En av de värsta skandalerna på den fronten var ju Neurosedynskandalen på 60-talet!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Talidomid
Vad gäller de människor som medvetet har undanhållit biverkningar så är det med dessa som med de flesta andra yrkeskårer eller grupperingar av människor så att det tyvärr finns rötägg som inte kan hantera sin position eller ta ansvar för sina handlingar etc. Sen spelar det egentligen ingen roll om det är inom forskning, religion, polisväsendet, etc. Det får bara olika effekter. Medmänsklighet hade säkert inte skadat att spridas i tidig ålder på olika sätt. Ingen verkar dock ha lyckats med att skapa en heltäckande metod som har genomslagskraft på alla typer av personligheter, åldrar etc.
Hälsar Fredrik