Frustration

[tomtartroll]

FRUSTRATION SYNDABOCKEN

vårt samhälle bygger på att ha arbetslöshet, skiten rinner nedåt, de som är arbetslösa vänder gärna på dygnet, detta och mycket festande, men i botten
finns frustration, och den måste ta en riktning, därför finns syndabockar eller
de som sticker ut, bryter mönstret eller som tar ställning för de svaga. Är man
sjukskriven, förtidspensionerad, eller har sjukkassa, kan det nagelfaras
huruvida personen verkligen är arbetsnedsatt, det är som om man misstänker att personen inte vill arbeta, och har hittat på, eller myglat med någon läkare, för att slipa arbeta, är det så? Många med en psykisk diagnos är inne i olika arbeten
kanske en eller två timmar i veckan, varför kan de inte arbeta heltid, detta handlar om att kunna leva sig in i hur en annan människa har det, och känna medkänsla men detta är tabu, vi ser hellre dessa som syndabockar, ett råd lev aldrig upp till den rollen, ditt liv blir ett fängelse, om du visar din vrede och vill sätta en gräns får de bara vatten på hjulet, en uppfattning om dig och du får din stämpel,
MOBBNING

vi vet hur syndabockar slagit tillbaks med dödligt våld, mot skolan eller klasskamrater, är detta rätt, våld psykiskt eller fysiskt går inte att försvara
hur KOMMER vi att handskas med MOBBARE. Det är rätt att stärka en mobbads självförtroende och inte flytta ut mobbade till andra skolor.

Skapar jag affekt hos någon, är jag delaktig i hur denna affekt yttrar sig, och vad den har för konsekvenser, Här borde man konfrontera mobbade med sina plågoandar
i en situation där en tränad Persson i konflikthantering låter båda parter yttra sig, fortsätter MOBBNINGEN skall mobbarna FLYTTA eller gå i särklass, man skall arbeta med Mobbarna och inte offret,
sammhälsklimatet pekar i andra riktningen, det är ett tuft klimat i skolorna och de med vassaste armbågar kommer lätt fram Frågan är ju om offrets roll,
är detta en roll som den svagare tar på sig, eller tar rollen den svagare, borde inte skolan fånga upp dessa, och få en psykolog-kontakt där självförtroendet kan öka
vet vi hur många som tar sitt liv i mobbningsituationer, Samhället är sjukt.
Ungdomar måste vara i prioritet för arbete, de måste känna sig behövda,
och känna hopp för framtiden.tack!

[cawi]

Hoppet är det sista som överger människan Och, vår motivation att lösa problem beror på..
I) den plåga olösta problem ger oss.
II) det förväntade värdet av lösandet av problem (sannolikheten av plågad glädje ggr den förväntade plågande glädjen).
III) det förväntade glädjevärdet ev en lösning (sannolikheten av en lösning gånger den förväntade glädjen).
Nattinatt..!

[tomtartroll]

jag har varit igenom all sorg
all lättnad

jag har sätt in i många ögon

känt många stämningar

jag intalar mig

att det bästa ligger framför mig

jag har varit igenom all sorg

all längtan

sätt galenskap

kantat vägen, med blod

jag intalar mig att något nytt skall komma

jag intalar mig,,,,,,,,,,

[nera^]

Visst är samhället sjukt i många avseenden. Vi lever i en hård och kall tid.

Själv finner jag styrka, inspiration och lösningar inom kulturen. Allt från ett radioprogram i P1 till en bok, tidskrift, film eller tv-program. Man förstår att de finns något mer än de som finns runtomkring eller de man läser om i tidningarna.

[Marko]

Det går i vågor det där med att uppleva världen som vacker eller sjuk.

"De som ger upp sin grundläggande frihet för att köpa sig lite tillfällig trygghet, förtjänar varken frihet eller trygghet." ~ Benjamin Franklin

[Pilatus]

Visst är samhället sjukt i många avseenden.

Ett samhälle består av "en mängd människor som sammanslutits" enligt Augustinus. Jag går med på att samhällets institutioner kan vara dåligt anpassade för sitt ändamål. Grekerna har ignorerat insikten om att statens finanser måste vara i balans. De lever i en illusion att det finns någon som är villig att tillskjuta den grekiska staten det årliga underskottet.
Men vad menar du med att samhället kan vara "sjukt i många avseenden"?

[tomtartroll]

Är ett samhälle friskt, som leder självmords-statistiken i Norden

Är ett samhälle friskt som inte, på regeringsnivå bryr sig om mobbningen

där stress och snabbmat "oavsett" snabbmaten går i väggen,

och tvingas gå sjukskrivna!

där många går arbetslösa,utbildade läkare städar OSV!

[Pilatus]

Är ett samhälle friskt, som leder självmords-statistiken i Norden
Är ett samhälle friskt som inte, på regeringsnivå bryr sig om mobbningen
där stress och snabbmat "oavsett" snabbmaten går i väggen,
och tvingas gå sjukskrivna!
där många går arbetslösa,utbildade läkare städar OSV!

Självmords-statistiken i Sverige är hög, men skiljer sig inte från många andra staters självmordsfrekvens. Finland och Estland har högre antal självmord per 100 000 invånare. Ref. Wikipedia
Mobbning vet jag inte så mycket om, få verkar ha modet att ingripa och bryta sådana beteendemönster. Om det är ett fenomen som förekommer mer i Sverige än andra liknande länder skulle jag bli förvånad.
Övervikten är onekligen ett folkhälsoproblem som går att göra något åt. Konsumtionen av Coca-Cola och andra drycker med hög sockerhalt bidrar. Dessutom ökar risken för diabetes högst väsentligt.
Svenska läkare är knappast arbetslösa.
Några problem kan åtgärdas, men inte alla. Vi lever i en värld där svenska företag måste fungera på en internationell marknad. Flera andra länder i Europa har avsevärt högre arbetslöshet. Allvarligt är dock ungdomsarbetslösheten. Men att lösa det problemet är politiskt riskabelt.

De problem du pekar på antyder inte någon specifik samhällssjukdom. Vår samhällsekonomi fungerar så. Vill man ändra på det och ta bort sådant som orsakar ohälsa och vantrivsel får vi antagligen försöka klara oss med en väsentligen lägre inkomst. Men vem vill ha ett sådant samhälle?

[Marko]

Jag gissar på att antalet självmord är i förhållande till alkoholanvändningen.
Finland har högre konsumtion av alkohol än vad vi har.
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheit ... lkohol.htm

[Pilatus]

Jag gissar på att antalet självmord är i förhållande till alkoholanvändningen.
Finland har högre konsumtion av alkohol än vad vi har.
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheit ... lkohol.htm

Men Danmark har högre alkoholkonsumtion än Sverige och lägre självmordsfrekvens 13,6 per 100.000 invånare mot 18,7 i Sverige.

[Marko]

Jag gissar på att antalet självmord är i förhållande till alkoholanvändningen.
Finland har högre konsumtion av alkohol än vad vi har.
http://www.stakes.fi/SV/tilastot/aiheit ... lkohol.htm

Men Danmark har högre alkoholkonsumtion än Sverige och lägre självmordsfrekvens 13,6 per 100.000 invånare mot 18,7 i Sverige.

Sant. Alkohol är nog bara en parameter av andra.
Danskarna skiljer sig mot svenskar av andra anledningar.

[nera^]

Visst är de i många avseenden en subjektiv upplevd känsla och i vissa avseenden speglar min mening att samhället är sjukt även mig som betraktare. Dvs är jag lycklig, har många vänner, bra jobb, utbildad, partner, bra hus och inkomst, etc samtidigt som jag umgås med människor som har de ungefär som jag så kommer jag antagligen inte uppfatta samhället som sjukt på samma sätt.

MEN, jag menar ändå att samhället är sjuk i många avseenden. Ordet sjukt kan förstås tolkas på många olika sätt. Men de jag lägger i ordet är ungefär detta.

De främsta och mest grundläggande är att vi, i princip alla länder och människor, lever i ett samhällssystem som inte är anpassat till människan. De kan vara lite svårt att beskriva dess omfattning då man själv anpassar sig och då blir blind för dess ohållbarhet. Men i ett större perspektiv kan man säga, med fakta, att människan håller på att utrota sig själv. Detta på så många plan att de blir svårt att överskåda dess omfattning.

I ett mindre perspektiv lever vi i ett system som är väldigt snävt och som man måste anpassa sig till. Vi pratar om skolsystemet och arbetsmarknaden, system vi blir beroende av och som de därför är viktigt att lyckas inom. Och de som inte lyckas anpassa sig till detta kommer, med allra största sannolikhet, att få de svårt.

Men bara att genom se på reklam på tv kan man förstå samhällets felslut. För vare sig reklamen ska sälja en bil, resa eller kaffe är de med något annat de säljer de med. Kärlek, vänskap, lycka, äventyr, etc. Alla delar de flesta skulle säga är saker de vill uppleva. Men istället är de konsumtion man ska välja för att få detta, vilket i sin tur kräver lönearbete osv. Och få skulle säga att de är genom konsumtion och lönearbete man får möjlighet att uppleva dessa känslor. Ändå är de just dessa delar som är så fullständigt centrala för vårt samhällsliv.

Detta är i alla fall några av de delar, av många, jag anser visar på att vårt samhälle är sjukt i många avseenden.

[tomtartroll]

Jag menar att vi väljer fasen "lidande" bakom det ligger religioner, system, skam, skuld, filosofiska och psykologiska ståndpunkter, alternativa medicinska kurser, guruer, lamor, präster,vetenskapsmän fysiker mystiker media olika skolor osv. Jag frågar, med inställningen, att jag ifrågasätter, jag måste ifrågasätta det jag ser framför mig, kan jag vara ett med det, eller är det jag ser ett sekulariserat samhälle, det vill säga splittrat, är det min inställning, kommer allt jag ser vara splittrat, trotts det förtränger jag detta, jag har genom omständigheternas makt hamnat där jag är.
I vilken fas jag än befinner mig i ger jag inte avkall på den position i samhället jag nått fram till, om den inte tar mig uppåt. Dom här rollerna grundläggs i dagis-skola, gymnasier, akademisk, högskola, utbildning, barnen i de flesta fall uppmuntras inte att ifrågasätta de skolsystem
de är en del av, känner te,x skolungdomar att de inte kommer få ett arbete, då blir många kriminella, om fasen är pubertal då finns
det många som skulle behöva en mentor, fader, som leder unga in i vuxenheten och naturligt ledas in i det evigt skapande nuet, tack

[tomtartroll]

Jag menar att vi väljer fasen "lidande" bakom det ligger religioner, system, skam, skuld, filosofiska och psykologiska ståndpunkter, alternativa medicinska kurser, guruer, lamor, präster,vetenskapsmän fysiker mystiker media olika skolor osv. Jag frågar, med inställningen, att jag ifrågasätter, jag måste ifrågasätta det jag ser framför mig, kan jag vara ett med det, eller är det jag ser ett sekulariserat samhälle, det vill säga splittrat, är det min inställning, kommer allt jag ser vara splittrat, trotts det förtränger jag detta, jag har genom omständigheternas makt hamnat där jag är.
I vilken fas jag än befinner mig i ger jag inte avkall på den position i samhället jag nått fram till, om den inte tar mig uppåt. Dom här rollerna grundläggs i dagis-skola, gymnasier, akademisk, högskola, utbildning, barnen i de flesta fall uppmuntras inte att ifrågasätta de skolsystem
de är en del av, känner te,x skolungdomar att de inte kommer få ett arbete, då blir många kriminella, om fasen är pubertal då finns
det många som skulle behöva en mentor, fader, som leder unga in i vuxenheten och naturligt ledas in i det evigt skapande nuet, tack

[Johan Ågren]

Hög självmordsstatistik behöver inte säkert indikera att det generellt sett är dåligt i ett land. Det skulle även kunna betyda att de som inte lyckas må lika bra som alla andra tar livet av sig av denna anledning. Det är då inte människor som mår dåligt som tar livet av sig utan människor som inte kan uthärda att de inte mår bättre. Självmorden ökar då utifrån de relativa psykologiska spänningar som uppstår i sammanhanget. Många välmående människor kan på så sätt utsätta subkulturer för starka påfrestningar, medan ett samhälle som saknar sådana kontraster heller inte skapar incitament för självmord. Ett jämlikt illamående samhälle kan, om man tänker så, ha en lägre självmordsstatistik då incitamentet till självmordet inte utgjordes av illamåendet i sig. På så sätt kan vi hitta självmordskulturer som baseras på dessa kriterier snarare än en generellt utsatt levnadsstandard eller andra jämt fördelade plågor. Vedermödor och lidande i sig kan nog många mänskliga kulturer känna igen sig i utan att självmordsstatistiken går upp.

Ovanstående är enbart spekulation, men motsvarande problematik kan nog ses i alkoholkonsumtionen också. Dynamiken i alkoholkonsumtionen och dess incitamen kan ses som det "lilla självmordet", ett sätt att dö bort från de anspänningar som blockerar att vi bekvämt finner oss i ett sammanhang och erfar njutning.