Ödmjukhet den största dygden
Moderator: Moderatorgruppen
Ödmjukhet den största dygden
Jag var på sätt och vis en ödmjuk person som tonåring, men jag blev ganska högmodig några år senare. Allt i Universum styrdes utav lagar, och detta var något man kunde förstå i skolan. Anledning till att jag var smart eller stark var inte min egen förtjänst utan det var Universums förtjänst.
Allt lov o pris tillkommer Gud, den allsmäktige, den som inget kan liknas vid,
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
Re: Ödmjukhet den största dygden
nuddle skrev:Anledning till att jag var smart eller stark var inte min egen förtjänst utan det var Universums förtjänst.
Våra gener, föräldrar som talar en god svenska (eller något annat språk väl), bra lärare i skolan, intellektuella intressen och kompisar spelar roll för vår förmåga att klara ett intelligenstest hyggligt. Vår begåvning behöver utmanas och få näring. Vad universum har med saken att göra förstår jag inte.
Moderator
Re: Ödmjukhet den största dygden
Pilatus jag är en empiriker, ifall jag ser en fågel så är det en erfarenhet som jag gjort. Jag har ingen erfarenhet utav att jag skapat Universum, har du det? Vem har skapat dig? Du säger att du är Kristen, har du sett Jesus?
Allt lov o pris tillkommer Gud, den allsmäktige, den som inget kan liknas vid,
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
Re: Ödmjukhet den största dygden
Fågel, eh Hey där.. Fadern, försynen eller den s.k. allmakten tillåter nämligen aldrig en enstaka manifestation (vad eller vem den än må hänföra sig till) att bli mäktig nog mot att göra alla andra manifestationsformer överflödiga utan att i lika hög grad begagna sig av alla existerande manifestationer Och, för guds skull glasklart iscensatt via varje enskilt väsens hopp och längtan uti livets väl anpassade salighet Ja, därigenom tillåts varje liv framträda som en absolut oumbärlig rollinnehavare i detta gigantiska äventyr, kallat tillvaron ~ hur känns det, nu..?
..~
Re: Ödmjukhet den största dygden
..jag menar ej här att kritisera Men, när det gäller ifrågasättande av budskap är det dock för en själv viktigt att kritiskt ifrågasätta, studera och reflektera Ja, samt pröva teorin mot egna erfarenheter- som en startpunkt för ens egna djupare analyser.
Ps, det finns absolut ej någon anledning att vara vaksam, ty det finns här inga inslag att vara vaksam på´
Ps, det finns absolut ej någon anledning att vara vaksam, ty det finns här inga inslag att vara vaksam på´
..~
Re: Ödmjukhet den största dygden
Äsh det är bara trams med ödmjukhet! Ingen gud med självrespekt kan kräva sånt av sina skapelser...Nja föresten... gud kan väl tänkas vara pervers,men då vinner han iaf inte min respekt. Hur tänker de religiösa egentligen?
Re: Ödmjukhet den största dygden
Det plågsammaste är inte att vara del av en hierarki utan att vara med då den ordnas Och, då den misslyckas med att försvara sin position och hamnar på botten är man dömd som fri man Ja, och blir därför också skyldig ~ Efter det förblir man ett ständigt offer´
..~
Re: Ödmjukhet den största dygden
cawi skrev:Det plågsammaste är inte att vara del av en hierarki utan att vara med då den ordnas Och, då den misslyckas med att försvara sin position och hamnar på botten är man dömd som fri man Ja, och blir därför också skyldig ~ Efter det förblir man ett ständigt offer´
Låter rätt vettigt men jag vill inte ingå i en hierarki. Jag vill vara fri!
Re: Ödmjukhet den största dygden
Frågor är som flugor, de irriterar en så länge som man inte träffar rakt på sak Och, så länge svaret inte är snabbt nog kommer flugan fort att para sig och para sig Och, ja föda och åter föda tills man står i ett mörkt, surrande moln av frågor.. Det mest förnuftigt lättbegripliga är en gemensam värld, medan det oförnuftiga endast berättar om någon annans dunkla psyke, nu vet du där ännu mer´
..~
Re: Ödmjukhet den största dygden
nuddle skrev:Pilatus jag är en empiriker, ifall jag ser en fågel så är det en erfarenhet som jag gjort. Jag har ingen erfarenhet utav att jag skapat Universum, har du det? Vem har skapat dig? Du säger att du är Kristen, har du sett Jesus?
Min fråga var föranledd av ditt yttrande Anledning till att jag var smart eller stark var inte min egen förtjänst utan det var Universums förtjänst. Jag undrade endast vad universum har med det att göra då det finns åtskilligt fler närliggande orsaker.
Nej nuddle, jag har verkligen inte påstått att jag är kristen. Inte i meningen troende, religiös. Kanske kristen agnostiker eller kristen ateist. Alltså, i kulturell mening kristen, men inte troende. Men jag är intresserad av frågor som rör Palestinas histora och arkeologi. Det finns så många och starka känslor förknippade med Palestina att det är lätt att tro att den som är intresserad av ämnet också är religiös. Arkeologin är t ex starkt präglad av religiösa tolkningar. Det är först de senaste decennierna som ett antal arkeologer slutat upp med att gräva med Tanach i ena handen och skärsleven i den andra.
Moderator
Ödmjukhet den största dygden
Ödmjukhet upplever jag som en styrka. De som behöver stoltsera tror jag drivs av inre brister som behövs kompenseras för att det kan göra nog så ont att möta sin oduglighet ibland. Krävs styrka för att vara svag. Krävs visdom för att förstå att man inte vet allt.
Ödmjukhet den största dygden
lynx skrev:Ödmjukhet upplever jag som en styrka. De som behöver stoltsera tror jag drivs av inre brister som behövs kompenseras för att det kan göra nog så ont att möta sin oduglighet ibland. Krävs styrka för att vara svag. Krävs visdom för att förstå att man inte vet allt.
De som behöver vara ödmjuka tror jag drivs av inre brister som behövs kompenseras,
och inte behövs det mycket verklighetsförankring för att fatta att man inte kan veta allt.
Det krävs förstås en aning mer för den som vill bevisa att det verkligen förhåller sig så.
Ödmjukhet den största dygden
Nu skojar du, va
?
Ödmjukhet den största dygden
För det mesta gör jag både och: Jag gillar att vara lite arrogantlynx skrev:Nu skojar du, va?
men om någon blir ledsen blöder mitt hjärta.

Ödmjukhet den största dygden
Tjo, jag kan fajtas med dig
. Hade faktiskt ett snyggt bälte ett tag, men det var för länge sedan. Knappast i form nu
Börjar förstå dig nu efter ett tag, Sigurd.
Det är ju inte så att arrogans stör mig om det åtminstone finns en glimt i ögat i det som sägs, inte alltid lätt att läsa i text, speciellt inte med främlingar. Jag har haft förmånen att förunnas flera väldigt intelligenta vänner.
Jag tycker att det är störthäftigt att kunna fråga någon påläst professor "du, vad är en kvark egentligen, jag har inte fattat det?" Och denne börjar då förklara på ett pedagogisk sätt utan fördomar för att jag inte vet vad en kvark är och så kanske kommer jag med någon följdfråga och så svarar denne "jaaa.... nej, det vet jag faktiskt inte".
De som inte erkänner att de inte vet ibland tycker jag man ska känna sig försiktig med i tillit.
. Hade faktiskt ett snyggt bälte ett tag, men det var för länge sedan. Knappast i form nu Det är ju inte så att arrogans stör mig om det åtminstone finns en glimt i ögat i det som sägs, inte alltid lätt att läsa i text, speciellt inte med främlingar. Jag har haft förmånen att förunnas flera väldigt intelligenta vänner.
Jag tycker att det är störthäftigt att kunna fråga någon påläst professor "du, vad är en kvark egentligen, jag har inte fattat det?" Och denne börjar då förklara på ett pedagogisk sätt utan fördomar för att jag inte vet vad en kvark är och så kanske kommer jag med någon följdfråga och så svarar denne "jaaa.... nej, det vet jag faktiskt inte".
De som inte erkänner att de inte vet ibland tycker jag man ska känna sig försiktig med i tillit.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster