är det retoriska argumentationer för och emot från olika grupperingar som vill leda ett samhället?
eller är det människor som liknar de gamla sofisterna som spelar en spel i det retoriska, förvrängande kriget av sanningen?
vad är politik egentligen?
Vad är politik?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad är politik?
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Skrev detta på ett forum för ett tag sen:
Alla politiker har en alldeles egen unika åsikt. Vare sig man är med i moderaterna eller vänsterpartiet så finns det ingen inom dessa två grupperingar som har exakt lika åsikter. En åsikt är lika unikt som ett fingeravtryck.
Vad politiken går ut på är att personer med en alldeles egen stark övertygelse. Försöker bevisa att hans/hennes åsikt är den bästa åsikten. Tyvärr så vet man ju redan att det inte finns en åsikt som är bäst, utan bara en åsikt som flest personer kan sympatisera med.
Det är ju ingen politiker som någonsin skulle verkligen försöka ta till sig vad den andra pratade om i en debatt. Det är ingen som verkligen lyssnar! Det enda en debattör gör är att försöka se svagheter och sprickor i sin motståndares resonemang.
Politiken idag kan liknas vid en modernare och mer vuxen version av herren på täppan. Istället för att knuffas och puttas, så slåss man på ett "vackrare" sätt: Genom retorik.
Politik är irrationellt!
Alla politiker har en alldeles egen unika åsikt. Vare sig man är med i moderaterna eller vänsterpartiet så finns det ingen inom dessa två grupperingar som har exakt lika åsikter. En åsikt är lika unikt som ett fingeravtryck.
Vad politiken går ut på är att personer med en alldeles egen stark övertygelse. Försöker bevisa att hans/hennes åsikt är den bästa åsikten. Tyvärr så vet man ju redan att det inte finns en åsikt som är bäst, utan bara en åsikt som flest personer kan sympatisera med.
Det är ju ingen politiker som någonsin skulle verkligen försöka ta till sig vad den andra pratade om i en debatt. Det är ingen som verkligen lyssnar! Det enda en debattör gör är att försöka se svagheter och sprickor i sin motståndares resonemang.
Politiken idag kan liknas vid en modernare och mer vuxen version av herren på täppan. Istället för att knuffas och puttas, så slåss man på ett "vackrare" sätt: Genom retorik.
Politik är irrationellt!
jag förstår preciss vad du menar, och håller med dig, när jag säger att jag håller med dig, så menar jag verkligen det. Inte som i politiken när man inte ens har lyssnat eller tagit emot något viktigt information, och tagit del av något av det för att utvecklas i sitt eget medvetenhet.
I andra ord, varje politisk parti är sitt eget diktator, och för att kunna släppa taget, måste finnas splittring inom det egna parti, eller komma på någon sort kompromiss.
hur funkar när de vill vinna röster? använder man den retoriska spelet? eller börjar de att rapa som de moderna rapare, eller som de antika rapsoder som drog från plats till plats och uppträdde vid hoven och varje rapsod lärde sig ett antal epos ( sammanvävda berättelser om hjältar och äventyr) utantill. som tex. Homeros och sina Iliaden och Odysséen.
I andra ord, varje politisk parti är sitt eget diktator, och för att kunna släppa taget, måste finnas splittring inom det egna parti, eller komma på någon sort kompromiss.
hur funkar när de vill vinna röster? använder man den retoriska spelet? eller börjar de att rapa som de moderna rapare, eller som de antika rapsoder som drog från plats till plats och uppträdde vid hoven och varje rapsod lärde sig ett antal epos ( sammanvävda berättelser om hjältar och äventyr) utantill. som tex. Homeros och sina Iliaden och Odysséen.
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Ett annat väldigt bra sätt att vinna röster på är att komma på åsikter som så många som möjligt kan referera till. Att marknadsföra åsikter helt enkelt. Självfallet då genom att retoriskt få allting att låta bra. Man kan också bygga upp en myt kring sig själv. Som vår lokale karriärpolitiker Jan-Emanuel Johansson. Killen som blev känd genom Robinson.
Det är väl en blandning mellan självgodhet, skådespel, hisnande historier och annat som kan förnöja pöbeln.
Det är väl en blandning mellan självgodhet, skådespel, hisnande historier och annat som kan förnöja pöbeln.
Politik är maktutövning, eller är det som i gamla grekisk språk politeia=politik? politiken var en av Aristoteles ämne i någon bok tror jag, och politeia (staten) var 10 boksdialoger av platón tror också jag att det skrevs av de här två döda herrar i historien.
vad är politik? utövning av statsvetenskap kanske eller dialoger mellan människor som vill regera en nation eller stat eller republik, och de mest lämpade ska leda var sin parti i olika komfrontationer eller diskutioner inom politiken, de ska helt enkelt utöva sin maktretoriska talanger för att kunna övertala folket och motståndarna i sina politiska resonemanger.
Dialog är politik, sedan gäller att övertala och göra så gott man kan för att vinna sympati och röster, men själva politiska spelet är mer komplicerad än man tror, det handlar att se helheter i politiken för att allt är politik.
vad är politik tror ni? är politik en sort vetenskap?
vad är politik? utövning av statsvetenskap kanske eller dialoger mellan människor som vill regera en nation eller stat eller republik, och de mest lämpade ska leda var sin parti i olika komfrontationer eller diskutioner inom politiken, de ska helt enkelt utöva sin maktretoriska talanger för att kunna övertala folket och motståndarna i sina politiska resonemanger.
Dialog är politik, sedan gäller att övertala och göra så gott man kan för att vinna sympati och röster, men själva politiska spelet är mer komplicerad än man tror, det handlar att se helheter i politiken för att allt är politik.
vad är politik tror ni? är politik en sort vetenskap?
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
[/quote]vad är politik tror ni? är politik en sort vetenskap?
Javisst... retorik
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Politik och filosofi har alltid varit gifta med varandra från många idéhistoriska miljöer, från de första civilisationer, dynastier och imperier: Kina, Egypten, Mesopotamien (Babylon), Romariket etc. och tom nutid.
Västerlandets människor har allsedan antiken med tankar och ord sökt bearbeta vissa frågeställningar och därvid kommit fram till uppfattningar som gått i arv från en tid till en annan. Genom att peka på kontinuititen visar vi att historien lever i oss, att vi inte är stundens barn. Men samtidigt formar vi ju historien; dess utsagor är inga konstanter. Den skapas här och nu, liksom där och då. Historien är kontinuitet och förnyelse. Ett sätt att uttrycka denna historiens dubbelhet är att beskriva ett antal sådana "där" och "då", allså ett antal miljöer och idéer som man kan knyta till dessa.
Separationen mellan stad och landsbygd hör, skriver den franske stafsteoretikern Henri Lefebvre, till de första och mest grundläggande arbetsdelningarna i historien. Enligt Lefebvre är denna arbetsdelning i första hand en uppdelning mellan kropparbete och intellektuellt arbete av olika slag. Med staden som centrum organiseras samhället, ekonomiskt, politisk och militärt. Men staden organiserar också det teoretiska medvetandet, tänkandet, filosofin. " Filosofin upptår ur stadsstater, tillsammans med arbetsdelningen och dess många manifestationer. Den blir själv en egen, specialiserad verksamhet."
Lafebvre uttrycker sig mycket allmänt, men han menar uppenbarligen att det i den antika staden- hans resonemang gäller den grekiska polis - till följd av arbetsdelningen växer fram en grupp av intellektuella som tar till sin uppgift att beskriva och förklara världen. Det är en spännande tanke. Men frågan är om man kan beskriva denna utveckling som en följd av regelrätt arbetsdelning. Är den inte snarare ett resultat av att det i och med slaveriet upptår personer som lever på en arbetsfri inkomst och är fria att tänka på vad de vill?
Men detta är inte en viktig invändning. Det väsentliga är att Lefebvre söker förklara filosofins framväxt utifrån processer i stadens liv. Man skulle också, som den amerikanske stadshistorikern Levris Mumford, kunna föra in Demokratin i resonemanget. Munford tänker inte enbart på den begränsade form av demokrati som förekom i den atenska folkförsamlingen. Han tänker också på teatern, där de stora existentiella och moraliska frågorna ställdes och prövades med olika utgångspunkter, han tänker på tävlingsbanan och forst och sist på marknadsplatsen, de s k agora, där inte endast varor utan också olika åsikter torgfördes.
Teatern, torget och tävlingsbanan var offentliga platser där månnoskorna uppträdde i olika roller, som distanserade dem från deras omedelbara omgivning och tillät dem se nya situationer iscensätts och prövas. Den antika staden är, skriver han, "framför allt en teatern i vilken själva vardagslivet antar karaktären av ett drama, upphöjt genom allsköns kostymeringar och scenerier, ty själva iscensättningen månfaldigar röster och förstorar aktörernas gester. Hur intimt bundet till ritualer detta stadsliv än ter sig, är det dock fullt av nya situationer, i vilka all nedärvd kunskap och alla ordspråk är irrelevanta."
Det sista är viktigt: den traditionella kunskapen sätts kontinuerligt ur spel, och det gäller att formulera nya insikter. Och detta tycks uppfattas som en offentlig angelägenhet. Kunskapsinhämtande och kunskapsförmedling framtår som en av de grundpelare på vika den antika grekiska staden vilar. Den sengrekiske författaren Pausanias vägrar att beteckna en stad på Poloponnesos som stad därför att den saknar idrottsarena, teater, marknad och institutioner för självstyre. En stad är allså, enligt denna uppfattning, inte bara en samling hus. En stad är en anda, ett samtal, en offentlighet. Och den offentligheten har med kunskap att göra.
Detta gäller i hög grad Aten, en efter anika förhållanden stor och livligt handelstad, centralort i ett växande sjöimperium. Även samtida kommentatorer vittnar om den skarpa kontrasten mellan de grå boningshusen av lera och offentlighetens marmorpalats. Det var här Platon och Aristoteles uppförde sina tankebyggnader, det var här sofisterna granskade argument och synade filosofier i sömmarna. Alla deltog i ett samtal, kommenterade varandras utsagor och påståenden, Samtidigt var detta naturligtvis en kamp om plats i det offentliga rummet, eftersom filosofin i sista hand var en fråga om politik.
Man skulle också kunna säga: ett sätt att leva. Aristoteles definerar människan som en politisk varelse. Han tänker då på hennes drift att argumentera för en sak och med ord inringa och beskriva en verklighet och samtidigt söka styra denna. En förutsättning för en sådan verksamhet, den högta en människa kan ägna sig åt, är staden. Aristoteles uttrycker det så här:
"Människorna kommer till staden för att söka en utkomst och överleva; men de stannar där för att kunna leva ett gott liv." Och ett gott liv är, enligt Aristotelisk filosofi, att tänka, argumentera, påverka.
(ur boken Från Aten till Los Angeles, idéhistoriska miljöer)
Västerlandets människor har allsedan antiken med tankar och ord sökt bearbeta vissa frågeställningar och därvid kommit fram till uppfattningar som gått i arv från en tid till en annan. Genom att peka på kontinuititen visar vi att historien lever i oss, att vi inte är stundens barn. Men samtidigt formar vi ju historien; dess utsagor är inga konstanter. Den skapas här och nu, liksom där och då. Historien är kontinuitet och förnyelse. Ett sätt att uttrycka denna historiens dubbelhet är att beskriva ett antal sådana "där" och "då", allså ett antal miljöer och idéer som man kan knyta till dessa.
Separationen mellan stad och landsbygd hör, skriver den franske stafsteoretikern Henri Lefebvre, till de första och mest grundläggande arbetsdelningarna i historien. Enligt Lefebvre är denna arbetsdelning i första hand en uppdelning mellan kropparbete och intellektuellt arbete av olika slag. Med staden som centrum organiseras samhället, ekonomiskt, politisk och militärt. Men staden organiserar också det teoretiska medvetandet, tänkandet, filosofin. " Filosofin upptår ur stadsstater, tillsammans med arbetsdelningen och dess många manifestationer. Den blir själv en egen, specialiserad verksamhet."
Lafebvre uttrycker sig mycket allmänt, men han menar uppenbarligen att det i den antika staden- hans resonemang gäller den grekiska polis - till följd av arbetsdelningen växer fram en grupp av intellektuella som tar till sin uppgift att beskriva och förklara världen. Det är en spännande tanke. Men frågan är om man kan beskriva denna utveckling som en följd av regelrätt arbetsdelning. Är den inte snarare ett resultat av att det i och med slaveriet upptår personer som lever på en arbetsfri inkomst och är fria att tänka på vad de vill?
Men detta är inte en viktig invändning. Det väsentliga är att Lefebvre söker förklara filosofins framväxt utifrån processer i stadens liv. Man skulle också, som den amerikanske stadshistorikern Levris Mumford, kunna föra in Demokratin i resonemanget. Munford tänker inte enbart på den begränsade form av demokrati som förekom i den atenska folkförsamlingen. Han tänker också på teatern, där de stora existentiella och moraliska frågorna ställdes och prövades med olika utgångspunkter, han tänker på tävlingsbanan och forst och sist på marknadsplatsen, de s k agora, där inte endast varor utan också olika åsikter torgfördes.
Teatern, torget och tävlingsbanan var offentliga platser där månnoskorna uppträdde i olika roller, som distanserade dem från deras omedelbara omgivning och tillät dem se nya situationer iscensätts och prövas. Den antika staden är, skriver han, "framför allt en teatern i vilken själva vardagslivet antar karaktären av ett drama, upphöjt genom allsköns kostymeringar och scenerier, ty själva iscensättningen månfaldigar röster och förstorar aktörernas gester. Hur intimt bundet till ritualer detta stadsliv än ter sig, är det dock fullt av nya situationer, i vilka all nedärvd kunskap och alla ordspråk är irrelevanta."
Det sista är viktigt: den traditionella kunskapen sätts kontinuerligt ur spel, och det gäller att formulera nya insikter. Och detta tycks uppfattas som en offentlig angelägenhet. Kunskapsinhämtande och kunskapsförmedling framtår som en av de grundpelare på vika den antika grekiska staden vilar. Den sengrekiske författaren Pausanias vägrar att beteckna en stad på Poloponnesos som stad därför att den saknar idrottsarena, teater, marknad och institutioner för självstyre. En stad är allså, enligt denna uppfattning, inte bara en samling hus. En stad är en anda, ett samtal, en offentlighet. Och den offentligheten har med kunskap att göra.
Detta gäller i hög grad Aten, en efter anika förhållanden stor och livligt handelstad, centralort i ett växande sjöimperium. Även samtida kommentatorer vittnar om den skarpa kontrasten mellan de grå boningshusen av lera och offentlighetens marmorpalats. Det var här Platon och Aristoteles uppförde sina tankebyggnader, det var här sofisterna granskade argument och synade filosofier i sömmarna. Alla deltog i ett samtal, kommenterade varandras utsagor och påståenden, Samtidigt var detta naturligtvis en kamp om plats i det offentliga rummet, eftersom filosofin i sista hand var en fråga om politik.
Man skulle också kunna säga: ett sätt att leva. Aristoteles definerar människan som en politisk varelse. Han tänker då på hennes drift att argumentera för en sak och med ord inringa och beskriva en verklighet och samtidigt söka styra denna. En förutsättning för en sådan verksamhet, den högta en människa kan ägna sig åt, är staden. Aristoteles uttrycker det så här:
"Människorna kommer till staden för att söka en utkomst och överleva; men de stannar där för att kunna leva ett gott liv." Och ett gott liv är, enligt Aristotelisk filosofi, att tänka, argumentera, påverka.
(ur boken Från Aten till Los Angeles, idéhistoriska miljöer)
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
archaxe skrev:neo, varför skriver du långa referrat ur böcker och lägger upp på forumet?
Vill du verckligen veta? men du måste ha förståelse med öppet sinne och stark kärlek för filosofin för att kunna ta in det jag svarar.
Det är ett annat sätt att filosofera, vår språk/ordsamlingsystem är mycket komplicerad, samtidigt som vår kommunikationproblem är levande hela tiden och hjälper till för en kaos av missförstånd och man kommer ingentans för att utveckla intelligensen för oss och för en bättre förståelse av filosofi.
med detta nya sätt att filosofera, menar jag att man måste ta sig tid, och fundera innan man svarar eller skriver, jag tex. ser eller lägger ett tråd, och försöker så gott jag kan för att skriva intuitiv och expontan, med denna expontanitet och autointuitiva medelande är alltid begränsad i sina innehåll. Jag kan säga att jag tror på att vi föds med kunskaper som vi inte vet att vi behärskar, det vill säga att vi redan vet någonting och att vi bara behöver en bekräftelse för dessa vetande eller kunskap. tex när jag hittar något i böcker eller internet som passar perfekt i min filosofi, så gör jag den tll min eget tänkande, och där kommer in den där bekräftelse som gör av dessa skrivande en sort av reenkarnation av medvetenhet och gör av dessa abstrakta skrivande som att de är mina.
Det är därför jag gör koplingar för ett tråd och letar efter något som skulla passa perfekt för detta tråd med så mycket fakta som möjligt eller så nära sanningen som möjligt.
men det är ingen som har sanningen, man kan bara närmar sig den och göra så gott man kan.
jag skulle kunna kalla detta sätt att filosofera för ispridning av filosofi med medvetenhet att många läser det och att det finns många unga människor som bara läser och inte skriver någonting för preciss samma kommunikationproblem som finns och kommer alldrig igång för det rena filosoferande, jag kan ochså säga att jag tvingar de att reflektera och tänka lite djupare, "för detta djupa är filosofi."
tack för din fråga, det var en bra fråga, precis som vad är politik? det svåraste fråga inom filosofi.
Philosophiae.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Neologismus: creandis linguis.
Metaphysicorum:
Sciertiam primorum in humana cognitione principiorum.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 45 och 0 gäster