Lufier skrev:freddemalte skrev:Lufier skrev:Tack för den cawi! Hade missat den här godbiten annars
Självklart har jag en själ. Skulle bli mer förvånad om jag vaknade upp en dag och upptäckte att jag saknade min själ än om jag vaknade upp och saknade min kropp.
När jag hör någon prata om att de inte tror att de har någon själ tänker jag; "De säger nog bara så, inte kan de mena allvar".
Fredde, jag minns att du härledde en diskussion till ordets positiva eller negativa betydelse, minns inte vilket ord det var nu.
Hur uppfattar du ordet själlös, ja, Pilatus kan också få svara.
Uppfattar ni själlös som ett negativt eller positivt ord.
Ni kan få välja att vara neutrala också.
Jag uppfattar ordet själlös som ett ord som bär en egen funktion och betydelse som inte direkt kräver att användaren av ordet nödvändigtvis tror på den religiösa själen som fenomen. Det är ungefär som t ex svordomen Satan som inte kräver att den som säger det nödvändigtvis måste tro på den religiösa figuren Satan. Ordet själlös ger mig en förnimmelse av att den som använder ordet menar att den själlöse saknar visa psykologiska egenskaper som kan anses vara positiva för dennes omgivning. Om man skulle tolka ordet själlös bokstavligt skulle det betyda "utan själ", vilket först kan definieras om man har en definition på själ. Om man med själ bara menar medvetandet så är ju själlös detsamma som medvetslös, en betydelse av ordet själlös som jag dock inte är familjär med.
Hälsar Fredrik
Tack för ett intressant svar Fredrik. Nej jag tror inte heller du är medvetslös
Känner att vi tangerar obruten mark här.
Kanske mynnar ut i en praktisk ordlista för de som tror att de är själlösa.
Hur uppfattar du uttrycket
"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?"
Hej LufierJag är benägen att hålla med om att denna diskussion, så väl som många andra, kan komma att handla om semantik och definitioner mer än en slags "människans ontologi" (hur människan är beskaffad), men frågan landar ändå på något plan, för mig, i vad "de som använder begreppet själ" i sak avser med just "själ", ty så länge jag inte vet/förstår det kan jag inte heller svara på huruvida jag försanthåller "själens existens" eller ej. Det enda jag hittills kan säga, vilket jag skrev tidigare i denna tråd och även i en annan om själen, är att
om de som använder uttrycket själ (mer en som en vanlig fras) enbart avser människans upplevande, medvetande eller psyke, ja då har jag inget rationellt eller empiriskt underlag för att vederlägga själens existens (tills motsatsen står utom all rimlig tvivel).
Om de som använder uttrycket själ (mer en som en vanlig fras) menar "något som kan existera vidare efter klinisk död", något som kan "klara sig" utan den fysiska kroppen, etc, ja då har jag ingen direkt anledning till att försanthålla detta, då inget i mitt liv hittills har givit mig anledning till att "anta att så är fallet".
Vad gäller frasen
"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?" uppfattar jag den som en, i ett religiöst kontext ganska så kraftfullt uttryck för att man inte bara sak roffa åt sig av världen för sitt egos skull utan även ta till sig av livets goda i kraft av att se den andre, bry sig om världen, att njuta av livet för både sig själv och andra etc. Att begreppet själ avnänds i en sådan fras är tämligen naturligt då själ är ett religiöst begrepp (eller åtminstone har kommit att förknippas starkt med religiösa störmningar). Både språket och vår världsbild ett kompicerat fenomen och att vi ibland avnänder ord med en etymogoli som kanske inte "stämmer" med vår värdlsbild är egentligen inte så konstigt. Inte märkligare än att folk idag köper Volkswagen-bilar även om de historiskt sett har kopplingar till Natzitysklands tider. Både ord och objekt kan alltså "förlora" sin gamla kontext och/eller innebörd och helt enkelt överta andra funktioner eller innehåll.
Jag ser även fasen
"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?" som en "språkligt" ganska så kraftfull "poetisk" framställan i vilket det på ett kärnfullt sätt framgår ett budskap. Begreppet själ kan mycket väl, i denna, helt enkelt tokas som t ex, värdighet, livsduglighet, vishet, kärleksfullhet eller medvetenhet och
om de som använder uttrycket själ (mer en som en vanlig fras) menar något sådant med begreppet själ, ja då har jag inte heller någon anledning till att vederlägga själens existens.
Hälsar Fredrik