Själen
Moderator: Moderatorgruppen
Själen
De som tar livet av sig är inte så likgiltliga, utan vill få ett slut,
tittar man på vad de skriver, så är det ibland en sökan efter mening och trygghet i Livet.
Själv ser jag framemot döden av ren nyfikenhet. Det är som att spela på lotto, man vet inte riktigt om och vad som händer. Men den dagen och lyckan kommer. Jag är nöjd oavsett resultat, bara jag slipper lida efter min död.. skulle väl vara dubbelt så djävligt om det hände.
Det som får en att bli rädd, är vad jag tror livets-reflexer, den gör allt för att överleva, och är ibland även skrämmande, man kan bli rädd för diverse ting och händelser.
Nej, den teorin tror inte jag på, att rädsla för döden skapar ett behov av själ.
Jag tror på fullt allvar att andra kan uppleva det som benäms som själ.
Det är ett fåtal som inte upplever det, eller saknar förmåga då dom kanske lever ett fullgott liv med rationella tankar 24/7.. och njuter av livet istället.
tittar man på vad de skriver, så är det ibland en sökan efter mening och trygghet i Livet.
Själv ser jag framemot döden av ren nyfikenhet. Det är som att spela på lotto, man vet inte riktigt om och vad som händer. Men den dagen och lyckan kommer. Jag är nöjd oavsett resultat, bara jag slipper lida efter min död.. skulle väl vara dubbelt så djävligt om det hände.
Det som får en att bli rädd, är vad jag tror livets-reflexer, den gör allt för att överleva, och är ibland även skrämmande, man kan bli rädd för diverse ting och händelser.
Nej, den teorin tror inte jag på, att rädsla för döden skapar ett behov av själ.
Jag tror på fullt allvar att andra kan uppleva det som benäms som själ.
Det är ett fåtal som inte upplever det, eller saknar förmåga då dom kanske lever ett fullgott liv med rationella tankar 24/7.. och njuter av livet istället.
Själen
Marko skrev:De som tar livet av sig är inte så likgiltliga, utan vill få ett slut,
Inte så likgiltliga? Är det en ordvits, eller vad menar du?
tittar man på vad de skriver, så är det ibland en sökan efter mening och trygghet i Livet.
Vad refererar du till?
Moderator
Själen
Pilatus skrev:Marko skrev:De som tar livet av sig är inte så likgiltliga, utan vill få ett slut,
Inte så likgiltliga? Är det en ordvits, eller vad menar du?tittar man på vad de skriver, så är det ibland en sökan efter mening och trygghet i Livet.
Vad refererar du till?
Nej, det är ingen ordvits,
De som inte vill leva, grubblar inte över själsfrågor.
Det har ingen betydelse i sig, för de handlingar man gör.
Få slut på lidandet är målet., och ur min erfarenhet så sitter man inte och tänker på ett efterliv och gud.
Aldrig försökt ta ditt eget liv ? (det är ingen passivt i handling eller tanke)
Det jag reffererar till, är det jag ser när jag läser,
man skriker ut sin ångest över att inte kunna se något.. själen är det sista man tänker på, de anhöriga det första man tänker på. (tankarna däremellan letar svar)
Jag kanske refererar till mig själv,
Själen
Problemet med själsdiskussionen är att det idag har skett en begreppsförvirring med vad ordet själ innebär.
Handlar det om Platons idévärld eller Descartes substans? Är det en religiös uppfattning som antyder att själen existerar oberoende av fysiska egenskaper och lever vidare efter kroppens död?
Alla dessa frågeställningar kan besvaras genom olika perspektiv. Men det vi glömmer bort är att ordet själ kommer från grekiskans psyche, vilket är det samma som psyke, medvetande, karaktär, förnuft, tänkande o.s.v.
Naturligtvis har alla en själ i detta avseende, jag har iallafall inte träffat någon individ som saknar ett medvetande hittills.
Problem som själen däremot ställts inför är att många har en uppfattning om att den existerar utanför vår fysiska materiella kropp.
Denna uppfattning är enligt mig endast en romantiserad bild av verkligheten och livets process. Själen är trots det ingen tillgång som borde underskattas eftersom det inte finns någon själ som är den andra lik. Men den kan alltid hänföras till fysiska partiklar som finns i vår hjärna.
Psyket är i grund och botten alltid neurofysiologiska skeenden, men medvetandet är en emergent egenskap hos dessa processer. Med en emergent egenskap avses i det här sammanhanget en egenskap som har sin yttersta förklaringsgrund på den materiella nivån, men de här processerna är så pass komplexa att de ger upphov till nya egenskaper. Ungefär som att föreningen av väte och syre ger upphov till is, vatten eller ånga.
Handlar det om Platons idévärld eller Descartes substans? Är det en religiös uppfattning som antyder att själen existerar oberoende av fysiska egenskaper och lever vidare efter kroppens död?
Alla dessa frågeställningar kan besvaras genom olika perspektiv. Men det vi glömmer bort är att ordet själ kommer från grekiskans psyche, vilket är det samma som psyke, medvetande, karaktär, förnuft, tänkande o.s.v.
Naturligtvis har alla en själ i detta avseende, jag har iallafall inte träffat någon individ som saknar ett medvetande hittills.
Problem som själen däremot ställts inför är att många har en uppfattning om att den existerar utanför vår fysiska materiella kropp.
Denna uppfattning är enligt mig endast en romantiserad bild av verkligheten och livets process. Själen är trots det ingen tillgång som borde underskattas eftersom det inte finns någon själ som är den andra lik. Men den kan alltid hänföras till fysiska partiklar som finns i vår hjärna.
Psyket är i grund och botten alltid neurofysiologiska skeenden, men medvetandet är en emergent egenskap hos dessa processer. Med en emergent egenskap avses i det här sammanhanget en egenskap som har sin yttersta förklaringsgrund på den materiella nivån, men de här processerna är så pass komplexa att de ger upphov till nya egenskaper. Ungefär som att föreningen av väte och syre ger upphov till is, vatten eller ånga.
Själen
En rimlig tolkning av kända data. Men det finns fler möjligheter. Vi har Roger Penroses variation till exempel, men även modeller som innebär interaktion mellan hjärnan och någon ännu inte identifierad omgivning...Mörk materia är väl inte logiskt omöjligt. Det vi inte vet kan ju vara vad som helst, säkrast är nog att inte hemfalla åt paradigm tänkande.Artifex skrev:Psyket är i grund och botten alltid neurofysiologiska skeenden, men medvetandet är en emergent egenskap hos dessa processer. Med en emergent egenskap avses i det här sammanhanget en egenskap som har sin yttersta förklaringsgrund på den materiella nivån, men de här processerna är så pass komplexa att de ger upphov till nya egenskaper. Ungefär som att föreningen av väte och syre ger upphov till is, vatten eller ånga.
Detta sagt om själen sedd som medvetande... När det gäller själen som övervinnare av döden har jag en avvikande oklar förhoppning: Att det förflutna har fler dimensioner som inte märks förrän "livs strängen" är förankrad i det förflutna till både början och slut. Det är väl lite slösaktigt av moder natur att inte ha någon användning för något så intressant som det förflutna? Ska det bara ligga där och skräpa till ingen nytta?
Själen
SigurdV skrev:En rimlig tolkning av kända data. Men det finns fler möjligheter. Vi har Roger Penroses variation till exempel, men även modeller som innebär interaktion mellan hjärnan och någon ännu inte identifierad omgivning...Mörk materia är väl inte logiskt omöjligt. Det vi inte vet kan ju vara vad som helst, säkrast är nog att inte hemfalla åt paradigm tänkande.
Detta sagt om själen sedd som medvetande... När det gäller själen som övervinnare av döden har jag en avvikande oklar förhoppning: Att det förflutna har fler dimensioner som inte märks förrän "livs strängen" är förankrad i det förflutna till både början och slut. Det är väl lite slösaktigt av moder natur att inte ha någon användning för något så intressant som det förflutna? Ska det bara ligga där och skräpa till ingen nytta?
Möjligheten finns och jag utesluter inga möjligheter, men det är svårt att ge hållbara argument för en omgivning vi ännu inte kan varsebli. Jag följer därför principen att all kunskap bygger på både sinneserfarenheter och förstånd. Men i vårt möte med världen finns också transcendentala kategorier som med hjälp av våra sinneserfarenheter omvandlas till en begriplig och enhetlig erfarenhet.
I transcendentala undersökningar söker man därför de nödvändiga förutsättningarna eller villkoren som ingår i all mänsklig erfarenhet. Till skillnad från metafysikens ogrundade resonemang kan vi göra vår kunskap välgrundad med hjälp av vad de transcendentala kategorierna innehåller. Ungefär som tinget-i-sig kan vi aldrig ha förståelse för, däremot tinget-för-mig kan vi diskutera och ha förståelse för.
Att du har en förhoppning om att det förflutna har dimensioner som inte märks före "livs strängen" är förankrad till både början och slut, det får du gärna ha. Men denna förhoppning är endast spekulationer som gått över till metafysik. Det som vi måste beakta är att det är vi människor som tolkar omvärlden och då tenderar att alltid ha med både tid och rum i vår uppfattning. Moder natur har kanske haft, har och kommer att ha användning av det förflutna men det kan inte vi ha kunskap om med våra åskådningsformer.
För oss ligger det förflutna inte bara där och skräpar, det är pusselbitar av vår värld i en historisk utveckling som lämnats öppen för undersökning och tolkning. Men det finns en gräns dit vårt mänskliga förnuft kan nå, och därefter övergår tanken till metafysiska antaganden.
Själen
Skulle vilja att du bättre belyste gränserna mellan metafysik, ontologi, fysik och logik.
Sen det här med "kunskap", vet bebisen att den ska suga mjölk?
Vet vi att det finns ett "allting"? Belys gärna "transcendens" bättre.
Välkommen...om jag inte redan hälsat, det är trevligt med nya vindar.
Sen det här med "kunskap", vet bebisen att den ska suga mjölk?
Vet vi att det finns ett "allting"? Belys gärna "transcendens" bättre.
Välkommen...om jag inte redan hälsat, det är trevligt med nya vindar.
Själen
SigurdV skrev:Skulle vilja att du bättre belyste gränserna mellan metafysik, ontologi, fysik och logik.
Sen det här med "kunskap", vet bebisen att den ska suga mjölk?
Vet vi att det finns ett "allting"? Belys gärna "transcendens" bättre.
Välkommen...om jag inte redan hälsat, det är trevligt med nya vindar.
Tack ska du ha.
Genom historien har metafysikens ställning förändrats, delvis genom vetenskapens utveckling. Metafysiken berör i huvudsak frågor som man inte på ett entydigt sätt kan besvaras genom empirisk vetenskap. Däremot är metafysiken en del av människans natur. Vi tenderar att med vårt eget förnuft gå bortom det som vi kan varsebli och bortom det som kan bevisas. Men det här stoppar oss givetvis inte från att försöka ge svar på metafysikens frågor.
Ontologi betraktas ofta som ett delområde inom metafysik. Ordet ontologi kommer från grekiskans on ontos to, vilket betyder det varande. Läran handlar alltså om det varande. Centrala frågor som undersöks är t.ex. vad verkligheten egentligen består av, och betydelsen hos begräpp ex. ting, vara och existens.
Ordet fysik kommer från grekiskans physikos, vilket betyder naturlig. Vetenskapen inom fysiken strävar därför efter att få svar på naturens grundlagar, processer, beståndsdelar elementpartiklar o.s.v.
Logik är en abstrakt vetenskap och ganska svår att förklara (iaf. jag har problem). Men logik behöver ingen empirisk undersökning och vi behöver ingen erfarenhet av verkligheten för att förstå olika fenomen som är logiska. Ex. Alla flintskalliga män saknar hår. Vi behöver inte gå ut och undersöka detta påstående för att förstå att alla flintskalliga män saknar hår. Sen så finns det ju också matematisk logik, symbolisk logik m.fl.
Sen så undrar du också om bebisen vet att den ska suga mjölk, och om detta är kunskap.
Bebisen som suger mjölk har inte kunskap om att den ska suga. Det är en reflex som är medfödd, och den är mer besläktad med handling och beteende än med kunskap.
När du frågar om vi vet att det finns något "allting" så vet jag faktiskt inte vad menar.
Transcendens betyder överskridande, och när det handlar om transcendental filosofi så betyder det att vi tillämpar vissa bestämda kategorier för att ordna upplevelsen till en begriplig helhet. Med våra sinnen upplever vi alltid saker som placerade i rum med en tidslig följd. I förståelsen så tillämpar vi dessutom vissa kategorier för att klassificera och ordna upp upplevelsen så att det ska bli begripligt för oss. Dessa kategorier är t.ex. enhet, mångfald, skillnad, orsakssamband, verklig, overklig o.s.v.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Själen
Välkommen hit Artifex!
Vilket trevligt, luftigt och enkelt (i dess positiva bemärkelse) språk du har. Vad är historien bakom det? Blir nyfiken.
Vilket trevligt, luftigt och enkelt (i dess positiva bemärkelse) språk du har. Vad är historien bakom det? Blir nyfiken.
Själen
Johan Ågren skrev:Välkommen hit Artifex!
Vilket trevligt, luftigt och enkelt (i dess positiva bemärkelse) språk du har. Vad är historien bakom det? Blir nyfiken.
Ha! Tack för den.
Jag hörde någonstans att vi kommer att betraktas som den skrivande generationen av historiker i framtiden. Det tror jag också, men samtidigt så tror jag att livet är en tabula rasa som Locke sa. Livet är som en oskriven tavla, men med hjälp av erfarenheten samlar människan på sig intryck och upplevelser som man sen kan ta hjälp av.
Språket, eller skriften har antagligen kommit till mig genom erfarenhet. Men samtidigt så spelar förmodligen sanningen bakom min historia också en stor roll i mitt språk.
Jag kommer nämligen från den lilla svensktalande minoriteten som utgör ca 5% av Finlands befolkning. Ett litet område som heter Österbotten, med svenska som modersmål. Ända skillnaden är att vi (svensktalande finländare) uttrycker oss i en språkgenre som kallas standardsvenska, medan ni uttrycker er i sverigesvenska
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Själen
Artifex skrev:Johan Ågren skrev:Välkommen hit Artifex!
Vilket trevligt, luftigt och enkelt (i dess positiva bemärkelse) språk du har. Vad är historien bakom det? Blir nyfiken.
Ha! Tack för den.
Jag hörde någonstans att vi kommer att betraktas som den skrivande generationen av historiker i framtiden. Det tror jag också, men samtidigt så tror jag att livet är en tabula rasa som Locke sa. Livet är som en oskriven tavla, men med hjälp av erfarenheten samlar människan på sig intryck och upplevelser som man sen kan ta hjälp av.
Språket, eller skriften har antagligen kommit till mig genom erfarenhet. Men samtidigt så spelar förmodligen sanningen bakom min historia också en stor roll i mitt språk.
Jag kommer nämligen från den lilla svensktalande minoriteten som utgör ca 5% av Finlands befolkning. Ett litet område som heter Österbotten, med svenska som modersmål. Ända skillnaden är att vi (svensktalande finländare) uttrycker oss i en språkgenre som kallas standardsvenska, medan ni uttrycker er i sverigesvenska
Vad kul! Jag började fundera i riktningen att du var svenskalärare
Själen
Artifex,
Begreppet själ är väl inte kommen ur grekiskan ? (utan från urgermanskan)
Dess etymologi verkar mer tillhöra ord som liv, vara och ande, som i sig kommer ur begrepp som andas och leva.
livets ande, livets kraft etc, tycker jag verkar vara mer rimligt som tolkning, än tanke och psyke.
Den förvirring som jag ser med begreppet handlar inte om tolkningen, utan en medveten vetenskaplig förvridning av begreppet. Eller en vidareutveckling av Platons tankar om själens essens. Aristoteles hade sin tolkning. som vi tolkat på vårt vis. (tråkigt att läsa svenska wikipedia som är vinklad, väldigt ofta)
Det råder egentligen ingen större begreppsförvirring. Talar man om själ, så menar de flesta sin inre livskraft. Psyke för tanken till de mentala processerna och tänkandet i sig.
Säger jag tex att musiken har en själ, så menar jag inte att musiken har en tankeförmåga. Utan jag menar då att den har en kraft, den lever och har sin egen ande och existens. Att skapa musik kräver ett psyke, man blåser liv i något (psyke = blåsa)
Man kan fråga sig, vad är det primära i ett liv ?
Är det, det filosofiskt intellektuella tänkandet?.
Det pre-filosofiska grekiska begreppet för själ är som vår, en dualistisk syn med ande och kropp.
Fast de grekiska filosoferna ville nog bli sedda som odödliga intellektuella själar..
Jag föreslår att vi använder det indogermanska, indoeuropeiska, pregrekiska, finska, keltiska och svenska begreppet för själ.
Begreppet själ är väl inte kommen ur grekiskan ? (utan från urgermanskan)
Dess etymologi verkar mer tillhöra ord som liv, vara och ande, som i sig kommer ur begrepp som andas och leva.
livets ande, livets kraft etc, tycker jag verkar vara mer rimligt som tolkning, än tanke och psyke.
Den förvirring som jag ser med begreppet handlar inte om tolkningen, utan en medveten vetenskaplig förvridning av begreppet. Eller en vidareutveckling av Platons tankar om själens essens. Aristoteles hade sin tolkning. som vi tolkat på vårt vis. (tråkigt att läsa svenska wikipedia som är vinklad, väldigt ofta)
Det råder egentligen ingen större begreppsförvirring. Talar man om själ, så menar de flesta sin inre livskraft. Psyke för tanken till de mentala processerna och tänkandet i sig.
Säger jag tex att musiken har en själ, så menar jag inte att musiken har en tankeförmåga. Utan jag menar då att den har en kraft, den lever och har sin egen ande och existens. Att skapa musik kräver ett psyke, man blåser liv i något (psyke = blåsa)
Man kan fråga sig, vad är det primära i ett liv ?
Är det, det filosofiskt intellektuella tänkandet?.
Det pre-filosofiska grekiska begreppet för själ är som vår, en dualistisk syn med ande och kropp.
Fast de grekiska filosoferna ville nog bli sedda som odödliga intellektuella själar..
Jag föreslår att vi använder det indogermanska, indoeuropeiska, pregrekiska, finska, keltiska och svenska begreppet för själ.
Själen
Nu är det ju så att alla europeiska språk INKLUSIVE indoeuropeiska kommer från ett språk som heter nostratiska. Jag vet inte om det innehöll ordet själ men det är väl fullt möjligt. Det var i förra århundradet upptäckten gjordes och kanske tränger kunskapen nån gång nästa århundrade även in hitMarko skrev:Jag föreslår att vi använder det indogermanska, indoeuropeiska, pregrekiska, finska, keltiska och svenska begreppet för själ.
Från wiki:
Nostratiska språk är en hypotetisk "superfamilj" omfattande flera olika språkfamiljer, däribland den indoeuropeiska[1]. Kort efter att den indoeuropeiska språkfamiljen identifierats började man försöka länka samman den med andra språkfamiljer. Dessa ansträngningar hade viss framgång, men resultaten är fortfarande kontroversiella inom historisk lingvistik.
Franz Bopp var först med att teoretisera ett samband mellan indoeuropeiska språk och den malajiska språkätten (1840). Senare såg Bopp ett samband mellan indoeuropeiska och sydkaukasiska språk. På 1860-talet funderade Rudolf von Raumer och Graziado Ascoli över likheter mellan indoeuropeiska och semitiska språk. 1879 fann Vilhelm Thomsen likheter mellan indoeuropeiska och finsk-ugriska språk.
Termen "nostratisk" har myntats av Holger Pedersen. Hans förklaring till ordets ursprung är latinets nostras, det vill säga vår landsman. Pedersens nostratiska teori omfattade indoeuropeiska språk, finsk-ugriska språk, eskimåspråk, jukagiriska, kaukasiska, manchuriska, mongolspråk, samojediska, semitiska språk och turkspråk.
I USA och Sovjetunionen var intresset för nostratiska teorier stort under 1970- och 1980-talen. Det är främst på det nostratiska fältet som sovjetiska språkvetare har blivit internationellt uppmärksammade, inte minst för deras utvecklande av metoder att rekonstruera nostratiska ordrötter (nostratiskt lexikon). Främst bland dessa är Vladislav M. Illitch-Svitych och Aron Dolgopolsky. Bland de amerikanska nostratikerna är Joseph Greenberg bäst känd.
Den första nostratiska konferensen hölls i Moskva 1972. En amerikansk konferens har hållits i Ann Arbor, Michigan 1988.
De nostratiska språken innefattar traditionellt följande språkfamiljer[2]:
Indoeuropeiska språk
Uraliska språk
Altaiska språk
Afroasiatiska språk
Kartveliska
Dravidiska språk
Därutöver inkludera vissa forskare även:
Elamitiska
Gilyak
Chukchi-Kamchatka
Sumeriska
Eskimåisk-aleutiska språk
Se även [redigera]
Eurasiatiska språk
Historisk lingvistik
Språkfamilj
Systematisk lista över språk
Monogenesteori
Intressantaste språkforskaren just nu är väl Vitaly Schevorosjkin som anser sig ha spårat ursprungsspråket.
Själen
Ja Sigurd, marko, jag har redan svarat på den frågan, http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... 16#p207416
det är givetvis fel att säga att själen kommer från grekiskans psyke, då ordet har ett gemensamt äldre ursprung.
det är givetvis fel att säga att själen kommer från grekiskans psyke, då ordet har ett gemensamt äldre ursprung.
Själen
Jag e lite virrig, kan inte hålla reda på allt...Tack smockisZokrates skrev:Ja Sigurd, marko, jag har redan svarat på den frågan, http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... 16#p207416
det är givetvis fel att säga att själen kommer från grekiskans psyke, då ordet har ett gemensamt äldre ursprung.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster