Artifex skrev:Så själen är nu en fråga om tro?
SAOB skriver att: ordet har i sv. (o. de övriga nord. spr.) inlånats i samband med kristendomens införande.
I Bibeln används ordet för att beteckna själva livsprincipen. T ex: Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen. (1 Kung 17:22) Själens odödlighet nämns överhuvudtaget inte i Bibeln, däremot kroppens uppståndelse.
Föreställningen om den odödliga själen kommer från Platon. Platon övertog Sokrates tankar om själens odödlighet. Själen är något som har existerat innan den knöts till den mänskliga kroppen och den kommer att fortsätta existera efter kroppens död. Vad som händer med själen efter döden är beroende av hur människan levt sitt liv. Kropp och själ sågs alltså som två skilda enheter.
Men numera används även själ i betydelsen själsläggning, mentalitet, sinnelag, karaktär.
Tydligen kan man med själ avse litet av varje, vilket i filosofisk mening måste vara en mycket dålig användning av språket.