Att (om-)skapa sig själv - ett i-landsproblem

[Algotezza]

Här är några tankar som malt i mitt medvetande ett tag - och inte bara fem minuter innan jag började skriva inlägget.

Idag är inte denna fråga relevant: "Vart är vi på väg?" Idag ställer jag däremot följande frågor: "Var är vi nu? Hur kom vi hit?"

Kroppen

Problemet gäller som det står i rubriken: Att (om-)skapa sig själv.Vi befinner oss i en tid när kroppen blivit något vi skall disciplinera, kontrollera och bemästra för att omskapa den enligt tiden, temporära ideal, vad gäller styrka, smärthet, uthållighet och främst ungdomlig skönhet. Åtminstone i den del av världen och bland dem som har pengar nog att göra det - läs medelklass med jobb och pengar. Vi gör det med hjälp av gym och motionsspår och olika former av diet. Lika naturligt som det är att anse att man har för låg lön, lika naturligt anses det att vara missnöjd med sin kropp. Den skall bemästras och dess motstånd skall övervinnas. Som om vi följer mottot: "Kroppen är ond."

På väg hem från jobbet möter jag dagligen cyklister, rullskidlöpare och joggare, ofta iförda hörlurar, som med blicken stint framåt - utan att distraheras av naturen, utför sina kroppsomskapande ritual. Jag blir omkörd av skidlöpare och cyklister och ibland även av joggare.

Personlighet/ image

På Facebook och andra sociala medier och på diskussionsfora bygger vi upp/ ljuger vi ihop vår image/utåtriktade personlighet (det man förr kallade "själ") så att vi skall bli/ verka framgångsrika och lyckliga.

Frågor

Vi har idag om vi har jobb och/eller pengar stora möjligheter att omskapa oss. Är det bra eller dåligt? Handlar det om mer än bara yta? Är vi lyckligare? Är det viktigt att vara lycklig? Hur hamnande vi i denna kollektiva uppstressande hysteri? Vilka är det som vinner på det? Ständigt uppkopplade elever är så stressade att de inte orkar med skolarbetet...

Eller man kan lugnt luta sig tillbaka och tänka att det är som det är och när de aktuella trenderna mist sin attraktionskraft kommer nya - eftersom det alltid finns kommersiella och andra aktörer och entreprenörer redo med nya trender när de gamla tagit slut...och nya grejor... nya produkter och tjänster...

För mig personligen

Även om jag för egen del inte jobbar så hårt med kroppen - går promenader, tar cykelturer - kan jag nog verka jobba röven av mig för mitt varumärke, Algotezza, på nätet. Man kan fråga sig varför... Drivkraften för mig, som jag ser det, är att jag tycker om att tänka och skapa och nätet ger mig möjlighet att publicera det jag tänker och gör och få reaktioner. Jag är annars rätt bra på självbekräftelse och inte så beroende av andras bekräftelser. Det som jag publicerar är hursomhelst bara en liten del av vad jag skapar/producerar.

Det är dock svårt komma från sin egen självblindhet...

/Algotezza

[förstår mig själv]

Bra tankar. I och med att samhället är lite sjukt så anpassar vi oss på detta sätt och döljer. I huvudsak är allt i kroppen anpassat till resten. Och att ha en felaktig självbild leder till konstigheter i beteendet. Sex styrs av genetisk matchning i huvudsak. På samma sätt som vi styr vilka våra hundar hälsar på och parar sig med styrs vi själva av beroende av andra, av löften, religion osv.

[ingthing]

Hej, Algotezza!

(Har ett nytt nick här men du känner mig från andra fora.)

Intressanta funderingar som alltid. Jag gillar ditt varumärke.

Men är allt det där du räknar upp så nytt egentligen? Har vi inte hållit på sedan antiken eller ännu längre tillbaka med att antingen träna kroppen för krig eller uppvisning, späka den, färga den, måla den, doftsätta den, svälta den, övergöda den, göra hål i den, tatuera den, tortera den, klämma in den i extrema korsetter, för små skor etc? Ofta betydligt mer extrema saker än vad som skulle accepteras idag (utom bland mindre subkulturer möjligen).

Och har vi inte alltid velat visa upp våra bästa sidor och dölja våra mindre smickrande? Status och image har väl aldrig varit oviktigt? Även om det bara gällde att visa sig from och flitig i den egna lilla byn?

Det enda som förändrats är väl att de ökade tekniska möjligheterna både att 'skapa sig ett varumärke', nya identiteter och att förändra kroppen till oigenkännlighet, eller att ignorera den helt och ta sig en avatar istället.

Och att man idag har ett större personligt ansvar för att vara "sin egen lyckas smed" och fatta rätt val hela tiden för att bli "något mer", istället för att bara göra sitt bästa av den roll man tidigare blev given. Tycker Alain de Botton beskriver den där stressen väldigt bra i Status Anxiety.

http://www.youtube.com/watch?v=CERfoDIU2Yw

[Algotezza]

Hej, Algotezza!

(Har ett nytt nick här men du känner mig från andra fora.)

Intressanta funderingar som alltid. Jag gillar ditt varumärke.

Men är allt det där du räknar upp så nytt egentligen? Har vi inte hållit på sedan antiken eller ännu längre tillbaka med att antingen träna kroppen för krig eller uppvisning, späka den, färga den, måla den, doftsätta den, svälta den, övergöda den, göra hål i den, tatuera den, tortera den, klämma in den i extrema korsetter, för små skor etc? Ofta betydligt mer extrema saker än vad som skulle accepteras idag (utom bland mindre subkulturer möjligen).

Och har vi inte alltid velat visa upp våra bästa sidor och dölja våra mindre smickrande? Status och image har väl aldrig varit oviktigt? Även om det bara gällde att visa sig from och flitig i den egna lilla byn?

Det enda som förändrats är väl att de ökade tekniska möjligheterna både att 'skapa sig ett varumärke', nya identiteter och att förändra kroppen till oigenkännlighet, eller att ignorera den helt och ta sig en avatar istället.

Och att man idag har ett större personligt ansvar för att vara "sin egen lyckas smed" och fatta rätt val hela tiden för att bli "något mer", istället för att bara göra sitt bästa av den roll man tidigare blev given. Tycker Alain de Botton beskriver den där stressen väldigt bra i Status Anxiety.

http://www.youtube.com/watch?v=CERfoDIU2Yw

Nej, helt nytt är det inte, bara mer överdrivet idag - och tekniken, inte minst den digitala och nätet - ger nya möjligheter som inte fanns förr.

Jag ser fler i motionsspåren idag än för några år sedan, fler snabbcyklare och rullskidåkare, fler joggare...

Mänskligt liv har väl iofs alltid varit ett socialt maskspel... men idag är den socialt-psykologiska kamouflagetekniken än mer avancerad och sublim...

/Algotezza

[ingthing]

Ja, därom är vi överens.

Vilket säkert är helt i sin ordning. För ju mer många polerar på ytan och försöker dölja sina inre jag, desto mer tvingas man uppöva förmågan att se förbi detta och förnimma människan bakom. Där tycker jag internet är till hjälp, eftersom man då ofta 'tvingas' lära känna varandra utan att ens veta namn, kön, ålder, utseende, bostadsort, utbildning, yrke etc ifall inte personen ifråga själv uppger den informationen.

Och på internet man kan inte bara tiga och flyta med såsom man kan i verkliga livet, utan vill man ha kontakt alls så måste man skriva något, och då funkar det inte bara med tomt kallprat om vädret medan kropparna utväxlar ömsesidiga trevlighetsenergier, utan mediet både kräver och inbjuder till att man delar med sig av sina tankar, ofta på ett betydligt mer intimt och öppet sätt än vad som vore passande att göra i andra sammanhang. Det ger också tid att tänka till och formulera sig mer precist än i ett snabbt samtal.

Jag har via just forum lärt känna helt underbara människor, som jag nog inte skulle känt mig det minsta intresserad av att lära känna närmare om vi bara hade träffats fysiskt först, eftersom det fysiska intrycket och mina egna fördomar skulle varit i vägen. Och förstås tvärtom också. Någon som är jättetrevlig irl kan visa obehagliga sidor på nätet som det kanske krävts mycket längre tid att upptäcka annars.