Hur reagerar människor när de inte förstår?

[förstår mig själv]

Vi bildar teorier med iq dvs samband. Olika kombinationer av input en händelse alltså kommer att få verkningar. Det är dessa verkningar som vi förstår med iq dessa verkningar är samma som att förutsäga med en teori ja samma som att se in i framtiden. Iq är alltid på och inte förening de blir användbara och matematiskt säkra kommer de till medvetande. Påståenden är oftast samma som teorier, fördom är en teori, ide osv det finns många ord som betyder samma sak och det beror på att vi inte förstått att det är utsagor om naturen. Naturvetenskap. Gäller det människor tex svenskar är tysta så är det teori om en grupp människor. Tex så har någon kanske varit i många länder och noterat att det varit så. Ju mer medveten teoribildaren är om tyst/tal och i ju fler länder han varit i desto säkrare blir han. Tillslut kan han vara den som vet detta bäst i hela Sverige. Men detta har vi inte begripit i allmänhet att han är expert. Som regel kommer någon annan att få tex uttala sig osv. Ja någon annan. Såhär är det med det mesta. Politiker uttalar sig ofta om yrken värderingar osv. Detta kan skapa frustration och politikerförakt. Att förstå sämre är vad som händer vid psykos. Ni har ett yrke säger vi och någon anser sig ändå förstå mer. Hur ska man förklara detta och varför är det så svårt och vad händer med den kloke? I allmänhet brukar detta uppstå när någon har annan uppfattning om något. Tex vad man ska göra, åsikter om människor osv. Problemet här är att detta är teorier och båda har använt iq(det gör vi alltid). Att man tycker olika beror på att man har olika input, upplevelser, registrerat olika med sinnena. Tex så hade vi upplevt världen som vikingarna hade vi hängt upp trälar käkat flygvapnet osv. Hade vi varit tyskar under andra världskriget skulle vi döda judar osv hänt oss till mecka, vi skulle även vara lika korkade som politikerna om vi hade den utbildningen. Det har alltså inte med iq att göra. Om man förstår detta så kommer man vilja förstå bättre(ja det är teorier allt om och de är relativa). Vad gör människor i allmänhet istället för det självklara förstå vem som vet bäst genom att delge den input de har för att komma till sin slutsats. Ja istället brukar bilda teorier om den andre inte alltid men det är vanligt. Har någon gjort ett brott tex så är det typ ondska. Det kan vara psykiatern som får ta hand om den ene. Osv. Gäller alltså att leverera information som saknas hos någon som har fel. Om någon hade skrikit jorden är rund för 1000 år sedan hade han ansetts galen. Olika åsikter är olika laddade och man har lättare att förstå och acceptera någon med åsikter om fysik tex. Gäller det religion kulturer osv blir det jättemycket besvärligare för den som förstår. Fantasierna skyddar människor från ett problem de har som orsakar lidande som de inte löst. Detta gör att de inte kan registrera vad som sägs hjärnan fungerar så och de kommer att fundera på annat. De undviker människan får idéer ja alla sätt att eliminera att förstå. Dvs vi undviker omedvetet att försöka förstå. Är långt ifrån klar här, fortsätter senare

[förstår mig själv]

Ett råd. Tro att alla förstår det dom säger. Vad gör vi då när vi träffar någon som vi inte förstår, som pratar obegripligt?. Vad är naturlagen, dvs vad gör vi då?. Ni kan pröva denna som med vilken teori som hellst se att det jag säger med nödvändighet måste vara rätt/enligt naturlag 1 Vi försöker inte förstå vad denne säger 2 vi får ideer om personen istället. Tex att han är galen.
Att ni inte kan begripa att det är ni som inte förstår vad personen säger, ni är elaka mot den människan bildar en idee om dennes förstånd i stället för att undersöka vem som förstår sämst.
Hur gör man det ja genom att prata med varandra om annat. Märker du att han förstår det du säger och sådant du tycker att normalt ingen annan än du förstår ja då måste det vara du som är galen.

Vi ska alltså utgå ifrån att alla har rätt. De säger olika beroende på att de fått olika input, kropp har varit på andra ställen sett, hört och kännt annat. Får vi en dålig erfarenhet vid ett tillfälle så tenderar vi att undvika detta och bilda fördom och detta hindrar oss att förstå.
Hela samhället genomsyras av detta, ord skapas(neologism) i enlighet med galenskapen och gör det ännu svårare att se naturlagarna.

[förstår mig själv]

Sammanfattnings vis några teorier om vad som händer och vad människor gör när de inte förstår. Om det gäller något man vill veta som är förenligt med egna vanföreställningar och normer så är det möjligt att man försöker förstå eller att man ger upp och inser att man förstod inte. Eller så förstår man att den andre har fel och kan kanske ge information som gör att den andre förstår. När det gäller något som är oförenligt med vanföreställningen( dvs fantasin som uppstått för att lösa känsloproblem så kan man inte läsa och försöka utan hjärnan känner att det ger olust och man kommer att undvika denna kunskap. Och det gör man på enklaste sätt. Bildar kanske någon teori om den som ger kunnskapen eller det ger inget så jag läser inte.Även när det gäller sådant som bryter mot normer och lagar blir det lite åt det hållet. När hjärnan omedvetet ser att det är oförenligt med beteendet så vill man inte ta in. Detta beror på att vi inte har fri vilja utan allt vi lärt oss använder vi och beter oss lite annorlunda, rör oss lite annorlunda, tänker lite annorlunda och smälter inte in på samma sätt i vår miljö.Och detta ger olust. Vad händer ändå när denna information läses. Jo man är lite hjärntvättad och man kommer att tänka lite annorlunda förstå mer tycker man. Ändra sig lite. Utveckla sig. Denna teori gäller tex dig som läser detta. Det kommer att hända, du känner glädje, upplever dig klokare förstår lite mer. Blir lite friskare. Du kommer med nödvändighet inte förstå varför utan kommer ge det en annan förklaring. Än så länge. Efter en tid vill man veta vad som orsakade utvecklingen och då förstår ni vad jag säger. Komik. Vi får se vad som händer. Hur lång tid det tar men när man förstått uppstår känslor som gör att man fortsätter. Kunskap består och följer någon förnuftet så lämnar den avtryck till andra lämnar en känsla av glädje. Ha det bra vänner.

[klorofyll]

Jag läste någon gång att idealism leder till solipsism. http://sv.wikipedia.org/wiki/Solipsism
Vet själv inte riktigt vad solipsism är eller vad som menas med meningen, men jag har gjort mig en uppfattning, den stämmer troligen inte men jag tycker att den är intressant. Jag tror att idealism frodas i meningslösa miljöer, barn som får leka fritt tror jag sällan är idealister, jag vet förresten inte ens vad en idealist är, det är lite jag vet, men jag ska förklara mig. Det förnuftiga, anser jag, är att som du säger inse att vissa förstår inte vissa saker av någon anledning, troligen för att de inte blivit tillräckligt informerade, men jag tänker att en idealist mer delar in världen i ont och gott, jag kanske har fel, men om det är på det viset att idealister skapar en hierarki i sitt moraliska tänkande och de tillslut har ett rigoröst hierakiskt system i sina psyken så borde väl det betyda att de snart inte har några individer på samma nivå som sig själva, dvs antingen är människor över dem eller så är de under den, och jag gissar att det blir väldigt ensamt, men jag vet inte, vad tror ni? Jag tycker att det är ett väldigt bra ämne du tar upp, jag tror att människor som inte förstår det de vill förstå (omedvetet, medvetet eller helt felaktigt) söker trygghet.

[förstår mig själv]

Tack för svaret det var väldigt bra. Egentligen är det vad man upplevt i hela livet som används. Allt som har betydelse. Jag har funderat på vad som lett mig hit vilka input som varit avgörande till att komma dit jag är. Det av värde som du upplevt sparas när du fortsätter att uppleva kan du få intryck som är oförenliga med de idéer du fått i livet. Byter du inte miljö och finner annat så kommer du inte utvecklas. Vi litar bara på oss själva och det gör vi helt rätt i för vi kan inte förstå fel. Vi är skyddade mot detta. Vissa skillnader att förstå samband finns. Det är vad vi kallar iq och det arbetar hela tiden och ser till att vi inte gör eller tänker något som strider mot ögon öron och känslor. När någon får idéer=teorier om något som inte kan bekräftas med dessa sinnen så är det vanföreställningar. Allt som inte kan förstås på detta sätt är vanföreställning. Det finns en anledning till detta och det är att hjärnans enda syfte är att se till att vi mår bra=överlevnad och fortplantning. Dvs det som är fel känns dåligt och det som är bra är det som känns bra. Vi vill undvika det som känns dåligt. Är vi tex väldigt rädd för mörker kan vi inte gå in i mörker. Det spelar ingen roll att vi resonerar förnuftigt utan sålänge vi är ordentligt rädd så är det omöjligt. Vi kan inte ta fram någon flummideer fri vilja osv, det är fantasier. Detta leder till begränsningar i vår kropps rörelser och reducerar våra alternativ i livet. På motsvarande sätt är livet begränsat något ofantligt. Det handlar inte om att få fri vilja när vi förstår utan att kroppen kommer att kunna göra annat om det ger bättre mående tex gå in i mörkret. Det är vad som händer när man förstår. Man kan fortfarande det gamla måste inte gå in i mörkret. Vi kan göra som andra förväntar sig i tunnelbanan. Titta åt rätt håll osv men om något annat ger bättre känsla kan vi göra lite annorlunda. Kroppen har fler alternativ hela tiden att göra. Det bästa görs alltid men innan förstod man inte bättre.

[freddemalte]

Hej Klorofyll

Idealism är egentligen "bara" ett filosofiska "konstaterande" eller "antagande" att allt det vi erfar och som vi till vardags försanthåller som (och kallar) materiellt eller fysiskt samt "objektivt fristående från vår egen upplevelse" faktiskt skulle kunna vara enbart av mental eller abstraktionsmässig karaktär á la dröm, fantasi, tanke, medvetande etc. Det finns en rad idealistiska inriktningar och så även teorier med en ton av idealism etc. Idealismen har i strikt mening ingen nödvändig koppling till religion och religiösa tankar men det är inte ovanligt att vissa religioner har ett visst inslag av idealism i sina sagor och berättelser. Den mest "kända" är nog "världssjälen", Brahman, inom Buddismen. Även den moderna kosmologin och kvantfysiken bjuder en viss idealism i det att t ex falanger av köpenhemstolkningen pekar på att det krävs en medveten observatör för att den icke-bestämda våg-partikel-funktionen ska kollapsa till det kvanttillstånd som utgör vår vardagliga verklighet och fysiska upplevelse av världen.

Solipsism är något annat det. Det är en filosofisk (ontologisk, metafysisk och kunskapsteoretisk) beskrivning av möjligheten att "det som upplever mitt jag" faktiskt skulle kunna vara det enda som existerar. Det är inget som går att vederlägga (av logiska skäl). Nedan har jag listat några varianter av Solipsism varav de två första är av idealistisk karaktär (och de som oftast avses med begreppet), medan de andra är mer av "vardaglig/icke-idealistisk (realistisk)" karaktär, där begreppet realism inte referar till betydelsen "mer verklig" utan till betydelsen "materialistisk och fysisk".

Hoppas att det klargjorde detta lite.

En kort genomgång av olika sorters solipsism

1) Världen är detsamma som (och enbart) det som utgör ”min fenomenologi” (även – av mig – kallat ”tillståndet”).

Kommentar: Denna variant kan (verkar det som) inte vederläggas på något ”finurligt sätt”. I denna variant existerar det inget ”bortom” det (skenbart) upplevade ”jaget” som utgör tillståndet och som jag har ältat här på forumet i flera år.

2) Världen är mina mentala aktiviteter (mitt jag är världen).

Kommentar: Denna variant av solipsism är den som ofta kommer på tal i diverse forum eller i uppslagsböcker. Denna variant verkar lite ”ogenomtänkt” och aningen ”absurd” och har en rad frågetecken kopplat till sig. Troligtvis betydligt lättare att vederlägga eftersom den ”bär med sig” element ur icke-solipsismen likt fenomenet ”det psykologiska jaget”. I denna variant antas det existera ”vissa fenomen” bortom det solipsistiska jaget och där förklarar man det då med att dessa bortom-fenomen skulle utgöra det solipsistiska jagets undermedvetna. Denna teori verkar minst sagt ad hoc och inte så genomtänkt. Här brukar man även tala om att jaget ”skapat allt” och ”styr allt” (trots att det inte är medveten om det).

3) Världen är icke-solipsistisk i termer av att TOV (Teorin Om en yttre Värld) stämmer och realismen är därmed sann. Här är det dock så att just jag råkar vara den enda varelsen (eller åtminstone människan) som ”begåvats” med ett upplevande i den meningen att resten av världens befolkning är så kallade ”filosofiska zombies”.

Kommentar: Detta är något som är oerhört svårt att vederlägga eftersom vi (hittills) inte har någon effektiv och övertygande metod att undersöka huruvida ”den andre” har ett ”eget upplevande” eller om ”den andre” bara ”agerar” som om hon hade det.

4) Att vara den siste. Man kan tänka sig en ”solo-situation” på ett sådant sätt att man (jag) råkar vara den ”sista överlevande på jorden”. Detta är då bara en teoretisk modell och beskriver hur det skulle bli om så skedde. Här blir man (jag) då ”den enda upplevaren” i kraft av att ”ingen annan upplevare” lever (existerar).

Kommentar: Verkar teoretiskt möjlig, dvs skulle väl kunna hända (?)

5) Fenomenologi/utblickpunkts-solipsism. Faktumet att ingen annan kan vara jag (du) och därmed är det egna livets erfarenheter solipsistiska i termer av att ingen annan kan uppleva dem.

Kommentar: Detta erfar vi varje dag, mer eller mindre, men kallar det oftast för subjektivitet (subjektiv erfarenhet), men om man fördjupar sig i tanken extra noga märker man att man faktiskt lever ett solipsistiskt liv i just det att det bara är jag som kan erfarna hur det är att vara jag.

6) Konkret/praktisk-solipsism. Exempel: Att gå och lyssna på musik i hörlurar kan bara erfaras av ”en själv”, varför man skulle kunna kalla ”hörlurslyssnandet” för ett solipsistiskt fenomen. Lika gäller för t ex smärta, som bara kan upplevas av subjektet. Så det är en slags solipsistisk erfarenhet att t ex ha ont i huvudet (eftersom det aldrig kan delas med ”den andre”).

7) I de ovan nämnda ”solipsismvarianterna” är det ganska så olika modeller för hur man skulle kunna tänkas vara solo (ensam), men man kan även dela upp solipsismen utifrån filosofiska förhållningssätt och då blir uppdelningen följande:

a) Metafysisk (ontologisk) solipsism: Jag är de facto ensam.

b) Epistemologisk solipsism: Jag kan genom kunskap inte veta något annat än mina egna medvetandetillstånd (det jag upplever/erfar = min fenomenologi).

Hälsar Fredrik

[förstår mig själv]

bra. Går inte att bevisa med teorier heller och ideen är onödig egentligen men ändå läkande. Det visar att man har ett mer öppet sinne om man kan anta att solipsismen är möjlig, att man är beredd att gå lite utanför det normala och kunna utvecklas. De flesta klarar väl inte av att tänka på solipsismen, och på sätt och vis reagerar de på det sätt jag beskriver. Dvs De lyssnar inte på vad man säger.Klarar man inte av detta pga känslomässiga skäl så har man mycket att arbeta med. Personligen fick jag dessa ideer när jag sommarjobbade på en kyrkogård när jag var 16 år. Tänkte rätt mycket på det och ideen orsakade olust en tid.

[klorofyll]

Idealism är egentligen "bara" ett filosofiska "konstaterande" eller "antagande" att allt det vi erfar och som vi till vardags försanthåller som (och kallar) materiellt eller fysiskt samt "objektivt fristående från vår egen upplevelse" faktiskt skulle kunna vara enbart av mental eller abstraktionsmässig karaktär á la dröm, fantasi, tanke, medvetande etc. Det finns en rad idealistiska inriktningar och så även teorier med en ton av idealism etc. Idealismen har i strikt mening ingen nödvändig koppling till religion och religiösa tankar men det är inte ovanligt att vissa religioner har ett visst inslag av idealism i sina sagor och berättelser. Den mest "kända" är nog "världssjälen", Brahman, inom Buddismen. Även den moderna kosmologin och kvantfysiken bjuder en vis idealism i det att t ex falanger av köpenhemstolkningen pekar på att det krävs en medveten observatör för att den icke-bestämda våg-partikel-funktionen ska kollapsa till det kvanttillstånd som utgör vår vardagliga verklighet och fysiska upplevelse av världen.

Jag börjar med att kommentera det första och mycket intressanta du skriver här, det är precis det här som signaturen förstår mig själv talar om tror jag, det man benämner som fantasi är det man inte kan förstå, man kan förstå orsak och symbolik, men man kan inte förstå det som händer, för det är inte verkligt. Anser då jag att man kan förstå allt, nej, det tror jag inte, men jag tror att andra människor kan förstå det inte jag förstår och om vi samlade all förståelse så skulle det täcka allt som händer och har hänt så att alla förstod. Jag kan inte så mycket om detta, men jag bara antar (vänta lite - alltså, idealism har alltid haft en positiv klang för mig, men ord kan kanske ha olika innebörd, diskussionen får avgöra detta...) att en idealist inte tror att allt går att förstås ens av alla människors samlade förstånd, kanske just därför att den är osäker på om det finns andra förstånd, det känns som en mycket "lucid dream", hur ser du på dessa tankar?? Kan det vara så att det är tron som avgör vilket antagande angående omvärlden man finner sant?

[Zokrates]

Ja de flesta får väl en dum jävla idiotmin.

Det har gått ett år sedan jordens befolkning passerade 7 miljarder, så vi är väl närmare 7,5 miljarder just nu
och tanken slår mig att trots att jag anser att Sverige har en mängd dumskallar, så är det mycket sannolikt att
9 av tio svenskar ändå är intelligentare än 7 miljarder människor rakt av.

[förstår mig själv]

Vad behövs då för att förstå? Iq har vi redan. I minnet finns sådant som är viktigt. Vi behöver input dvs information som vi saknar. Det bästa är att vår kropp befinner sig där sådant finns som vi behöver för att förstå bättre. Våra sinnen tar in sådant hjärnan behöver för att förstå. Tex vill vi förstå invandrare bättre så bör vi få input som de har fått. Då förstår vi alla människor bättre. Det är viktigt för djur att förstå de situationer de hamnar i och vi undviker sådana situationer. Detta leder till att vi stangerar och slutar utvecklas. Om ni bara börjar förstå hur viktig information är för en teori. Och teorier är det enda sätt vi kan förstå något med. Vad tror ni händer om vi får 20 viktiga input? Newtons tyngdlagar kunde inte uppstå utan att man förstod att jorden är rund. Einstein skulle inte komma på relativitetsteorin utan input om ljusets konstanta hastighet. Det spelar ingen roll hur stort iq de har. Utan dessa input är det ologiskt att bilda dessa teorier. De gamla var bättre, de förklarade det som var känt då bättre. Går vi omkring på jorden och inte har annan information än det vi ser. Dvs jorden ser platt ut. Upp och ned. Uppåt är uppåt i förhållande till dig. Ja då är det rätt att tro att jorden är platt. Einstein visste detta och han skapade relativitetsteorin för att människan skulle kunna utveckla sin kunskap om människan och hjärnan. Han förstod att människan är oändligt dum och gav input som hjälper oss att inte vara oändligt dum längre.

[förstår mig själv]

Vi tar ett exempel. Vi säger att någon är rädd för något dvs ha en fobi. Alla Har fobier mer eller mindre. Tex någon är rädd för att åka tunnelbana. Rädd och kanske ångest hindrar denne att åka tunnelbana. Dvs den begränsas i livet. Blir ofri. Rör sig lite annorlunda. Den vet att det inte är farligt att den inte följer förnuftet men den har en föreställning, ide, teori alltså om vad som kan ske när den åker tunnelbana. Det bästa sättet för denne människa att förstå hur farligt eller ofarligt det är är ju att åka tunnelbana. Få information registrera med sinnen vad som händer och då bildas en lite bättre fantasi om tunnelbanan. Förstå lite bättre. Rädd minskar lite. Relativt bättre ide, teori alltså. Människan är så ofantligt styrd av sina vanföreställningar så att. Sinnena är avstängda och hjärnan förstår knappt något av vad som var möjligt. Teorin om vad som händer efter döden, om själar, fri vilja, rättvisa, rätt fel, lagar osv. Det är samma med vanföreställningar och fobier. Fobier är enklare att förstå men det är egentligen samma. Fantasierna, vanföreställningarna uppstår för att vi ska lösa problem som gett oss olust på olika sätt. Det är enbart därför vanföreställningarna finns och på samma sätt som med fobier begränsar de vår rörlighet och hindrar oss att få den information hjärnan skulle behöva för att få bort vanföreställningarna. Man hindrar människor som förstår hur detta ska botas. Det är enbart därför det finns lagar. Om ni börjar förstå er själva måste det bli lidande också men det kan ni välja själva det kommer att vara er vilja att förstå som gör att ni kan ta detta lidande. När får en klar Ide som spinoza skulle sagt eller en teori som Einstein skulle sagt. Då är det dags, då vill ni själva. Jag påtvingar er lidande och förnuft. Jag vill att ni ska veta om vad jag gör och varför. Det är teorier om hur ni reagerar. Och jag är ju verklig och träffar människor och testar ju heltiden teorierna och ser vad som händer.

[förstår mig själv]

Som ni kanske märker är det känslorna som hindrar oss från att förstå. Alltså de hindrar oss att röra oss dit vi borde för att förstå. Känslor kan påverkas med kemikalier. Tex psykofarmaka och droger. Då kan man släcka ned dem något vilket kan möjliggöra att man kan få informationen. Tyvärr är det biverkningar också. Men gäller det något såhär viktigt kan det vara värt det. Vet man vad man gör och orsaken så kan man göra det. Om ni tar droger gör det då för detta syfte är mitt råd. Bota era fobier och vanföreställningar. Skaffa er informationen ni behöver.

[förstår mig själv]

Jag försöker ibland förstå vilka input som varit viktiga för mig att förstå mig själv. Det är ofta ett fragment dvs dvs ett input här och ett input där. Spinoza har varit viktig, Einstein och Jesus och massa annat också. Det var inte för att detta skulle hända med mig, det blev så men det var inget jag förstod då utan först nu kan jag förstå betydelsen. Läs tex etiken sista delen, spinosa gör en del påståenden, idéer kallar han det. Han bevisar på sitt sätt tidigare att han har rätt. Bevisen är svåra. Skit i att försöka förstå dem. Påståendena är informationen som ni behöver. Sedan kommer ni börja tänka mer. Idéer kommer uppstå i era huvuden. Det ni redan vet sedan tidigare kommer att användas tillsammans. Det som var sämre idéer kommer att förbättras. Ni kommer att förändras. Ni förändras också tio det ni inte tidigare ville, ni blir lite mer "galna" . Det går inte att sitta kvar i sin bubbla längre. Problem kommer att uppstå. Förhållanden till andra. Ni byter vänner, synen på anhöriga ändras. Sådant kommer hindra er att fortsätta utvecklas. Sök er till de som förstår er bäst. Ni kommer att känna mer. Ni kommer följa er själva istället för andra.