Problemet ligger ju att de du kallar "inre" lagar, influeras av samhällets tycken och tänken utan att vi kan göra något åt det. Det spelar alltså ingen roll om du följer dina "inre" lagar eller samhällets lagar, eftersom båda kommer leda åt samma håll.
Vägledning i all ära, problemet blir återigen när vägledningen sker av någon som inte förstår var vägen leder. Du som förälder tror dig veta vad som är bra för ditt barn, eftersom du tror dig själv veta vad som är bra för dig. Det är ju här hela problematiken ligger. Det spelar ingen roll om du vägleder, eller tvingar ditt barn, så länge vägen leder till samma destination.
Sedan huruvida einsteins hjärna fungerar jämtemot en "galning" kan jag inte uttala mig om.
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
Moderator: Moderatorgruppen
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
xts skrev:Problemet ligger ju att de du kallar "inre" lagar, influeras av samhällets tycken och tänken utan att vi kan göra något åt det. Det spelar alltså ingen roll om du följer dina "inre" lagar eller samhällets lagar, eftersom båda kommer leda åt samma håll.
Vägledning i all ära, problemet blir återigen när vägledningen sker av någon som inte förstår var vägen leder. Du som förälder tror dig veta vad som är bra för ditt barn, eftersom du tror dig själv veta vad som är bra för dig. Det är ju här hela problematiken ligger. Det spelar ingen roll om du vägleder, eller tvingar ditt barn, så länge vägen leder till samma destination.
Sedan huruvida einsteins hjärna fungerar jämtemot en "galning" kan jag inte uttala mig om.
jo, det är en skillnad..."mina" inre lagar är mitt sätt att söka mening i tillvaron...de behöver inte, i speciellt stor utsträckning, vara influerade av sämhället.
ingen förstår vart "vägen leder" (om man inte förutsätter Gud)...individen ofta i mindre utsträckning än sin omgivning, åtminstone under barnaåren. Sedan har vissa människor en moral som i större utsträckning gynnar "alla" än samhällets pålagda lagar och regler och denna grupp utvecklas säkerligen mer genom att följa sin egen "inre kompass"...men dessa är inte ett problem oavsett...tyvärr finns det även dom som har en "sämre utvecklad" moral..och denna minoritet (dom som följer sina egna lagar och har en "sämre utvecklad moral") är helt säkert mkt överrepresenterad i olika händelser där människor kommer till skada.
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
Jo nu vet jag ju inte vem du är som människa, men jag pratar mer generella termer. Men vi alla människor vet innerst inne den rätta vägen, problemet är att vi inte hittar oss själva (på grund av alla lagar, regler osv). Det är inte för än vi helt har hittat vår sanna natur som vi förstår var vägen leder.
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
xts skrev:Jo nu vet jag ju inte vem du är som människa, men jag pratar mer generella termer. Men vi alla människor vet innerst inne den rätta vägen, problemet är att vi inte hittar oss själva (på grund av alla lagar, regler osv). Det är inte för än vi helt har hittat vår sanna natur som vi förstår var vägen leder.
Jag håller helt och hållet med dig om det sista du skriver...alla människor skulle innerst inne kunna veta den rätta vägen men alla har det inte inom sig utifrån den självbild/identitet dom har idag...och dom kommer heller aldrig att kunna hitta "den rätta vägen" utan att först, precis som du säger, hitta sig själva. Tror dock inte att lagar och regler är det som, i första hand, ligger i vägen för utvecklandet av en stabil identitet.
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
Jag klistrar in ett inlägg jag skrev i min egna tråd angående detta:
Anledningen till allt lidande, krig och andra motstridiga krafter i samhället beror på just detta, att vi identifierar oss med värderingar som har tryckts och tvingats på oss. Det är ju så självklart, i alla samhällen som finns på denna jord finns det värderingar som strider mot varandra. Dessa värderingar sätter sig så hårt fast i våra hjärnor att vi faktiskt TROR på dem. Och om ni tänker efter; varför skulle de värderingar som finns i vårt samhälle på något sätt vara mer sanningsenliga än värderingar som finns i andra samhällen? Vad är det största beviset på detta? Att vi faktiskt tycker olika om världen på olika platser, men vi är ju alla människor med exakt samma förutsättningar att förstå oss på världen. Varför förändras värderingar under tiden? För att alla värderingar är FEL. Saker som människor trodde på i Sverige för 500 år sedan tror vi inte längre på, samma sak kommer att ske åter och åter igen. Vad är egentligen en värdering? Det är en tolkning av verkligheten, något som av självklara skäl inte är möjligt. Det går inte att tolka verkligheten, för när man tolkar den så värderar man också den. Och värderar man verkligheten så förnekar man den samtidigt. Detta är också skälet till att de allra flesta människor(99,9%) inte kan leva i nuet, för att vi omedvetet värderar verkligheten för att den ska passa in i våra förutfattade meningar om hur den faktiskt fungerar.
Detta blir som ett filtreringsnät där verkligheten åker igenom; där saker som inte passar in i vår förbestämda uppfattning sållas bort och lämnar oss med en verklighet som saknar vitala delar för att vi ska förstå den.
Detta är något som små barn (typ ~ 5-8 år) inte lider av. För att de har ännu inte börjat fundera över sin identitet, de har inte börjat utvärdera sina egna handlingar och känslor. Barn bara lever utifrån sina alla sinnen i kroppen och ser världen exakt som den är. Det är därför en eftermiddag kunde kännas som en evighet, där en sommar kunde kännas som ett år, där allt omkring en bara var precis som det ska vara. Det är också anledningen till varför barn inte har fördomar. De har inte ännu inte hunnit påverkas av samhällets värderingsmall. Detta är också anledningen till varför barn är orädda; där vilket barn som helst kan springa fram till ett annat barn och bli bästa vänner på 5 minuter. De är inte på något sätt oroliga över att betraktas annorlunda eller skilja sig från mängden. Detta gäller fram till ett visst typ av mognad, tills dess att man faktiskt börjar tolka och analysera sig själv. Där man jämför sina egna handlingar med värderingar från det yttre. I samma sekund börjar man tappa sin identitet som människa, man börjar anta den kollektiva identiteten där man ska passa in, man ska göra saker som förväntas av en.
Detta är också det enda sättet att förstå sig själv, att förstå andra och att förstå världen; Att av-identifiera sig från samhällets värderingsmall, på ett känslomässigt vis. Detta betyder inte på något sätt att vi ska isolera oss från samhället och bo ute i en hydda i skogen. Vi kommer alltid att vara medvetna om hur samhället fungerar, och vi måste på ett sätt också respektera detta för att inte bli utfrysta ur det. Men vi ska inte lägga någon känslomässig vikt vid dessa värderingar, eftersom de är helt vansinniga och felaktiga.
Tänk så här; om du hade varit född på en annan plats på jorden så hade du inte haft samma värderingar som du har idag, eller hur? Hur kan då dina nuvarande värderingar vara sanna? Hur kan du tro på något som du inte haft något val till att tro eller inte tro på?
Den enda äkta identiteten vi besitter är vår mänskliga, dvs sinnen, kropp, känslor osv. Allt annat är fantasier."
Jag är väldigt dödssäker på denna teori eftersom det är det enda logiska. Har skrivit andra inlägg om detta i tråden "pers.utveckling - hitta den inre självkänslan" i psykologi. Detta har varit det enda jag tänkt på i många månader, dag och natt. Detta är svaret, även om ordval etc kan förvirra er lite. För att inte tala om era fördomar mot verkligheten, det är väl ert största problem.
Anledningen till allt lidande, krig och andra motstridiga krafter i samhället beror på just detta, att vi identifierar oss med värderingar som har tryckts och tvingats på oss. Det är ju så självklart, i alla samhällen som finns på denna jord finns det värderingar som strider mot varandra. Dessa värderingar sätter sig så hårt fast i våra hjärnor att vi faktiskt TROR på dem. Och om ni tänker efter; varför skulle de värderingar som finns i vårt samhälle på något sätt vara mer sanningsenliga än värderingar som finns i andra samhällen? Vad är det största beviset på detta? Att vi faktiskt tycker olika om världen på olika platser, men vi är ju alla människor med exakt samma förutsättningar att förstå oss på världen. Varför förändras värderingar under tiden? För att alla värderingar är FEL. Saker som människor trodde på i Sverige för 500 år sedan tror vi inte längre på, samma sak kommer att ske åter och åter igen. Vad är egentligen en värdering? Det är en tolkning av verkligheten, något som av självklara skäl inte är möjligt. Det går inte att tolka verkligheten, för när man tolkar den så värderar man också den. Och värderar man verkligheten så förnekar man den samtidigt. Detta är också skälet till att de allra flesta människor(99,9%) inte kan leva i nuet, för att vi omedvetet värderar verkligheten för att den ska passa in i våra förutfattade meningar om hur den faktiskt fungerar.
Detta blir som ett filtreringsnät där verkligheten åker igenom; där saker som inte passar in i vår förbestämda uppfattning sållas bort och lämnar oss med en verklighet som saknar vitala delar för att vi ska förstå den.
Detta är något som små barn (typ ~ 5-8 år) inte lider av. För att de har ännu inte börjat fundera över sin identitet, de har inte börjat utvärdera sina egna handlingar och känslor. Barn bara lever utifrån sina alla sinnen i kroppen och ser världen exakt som den är. Det är därför en eftermiddag kunde kännas som en evighet, där en sommar kunde kännas som ett år, där allt omkring en bara var precis som det ska vara. Det är också anledningen till varför barn inte har fördomar. De har inte ännu inte hunnit påverkas av samhällets värderingsmall. Detta är också anledningen till varför barn är orädda; där vilket barn som helst kan springa fram till ett annat barn och bli bästa vänner på 5 minuter. De är inte på något sätt oroliga över att betraktas annorlunda eller skilja sig från mängden. Detta gäller fram till ett visst typ av mognad, tills dess att man faktiskt börjar tolka och analysera sig själv. Där man jämför sina egna handlingar med värderingar från det yttre. I samma sekund börjar man tappa sin identitet som människa, man börjar anta den kollektiva identiteten där man ska passa in, man ska göra saker som förväntas av en.
Detta är också det enda sättet att förstå sig själv, att förstå andra och att förstå världen; Att av-identifiera sig från samhällets värderingsmall, på ett känslomässigt vis. Detta betyder inte på något sätt att vi ska isolera oss från samhället och bo ute i en hydda i skogen. Vi kommer alltid att vara medvetna om hur samhället fungerar, och vi måste på ett sätt också respektera detta för att inte bli utfrysta ur det. Men vi ska inte lägga någon känslomässig vikt vid dessa värderingar, eftersom de är helt vansinniga och felaktiga.
Tänk så här; om du hade varit född på en annan plats på jorden så hade du inte haft samma värderingar som du har idag, eller hur? Hur kan då dina nuvarande värderingar vara sanna? Hur kan du tro på något som du inte haft något val till att tro eller inte tro på?
Den enda äkta identiteten vi besitter är vår mänskliga, dvs sinnen, kropp, känslor osv. Allt annat är fantasier."
Jag är väldigt dödssäker på denna teori eftersom det är det enda logiska. Har skrivit andra inlägg om detta i tråden "pers.utveckling - hitta den inre självkänslan" i psykologi. Detta har varit det enda jag tänkt på i många månader, dag och natt. Detta är svaret, även om ordval etc kan förvirra er lite. För att inte tala om era fördomar mot verkligheten, det är väl ert största problem.
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
xts skrev:Jag klistrar in ett inlägg jag skrev i min egna tråd angående detta:
Anledningen till allt lidande, krig och andra motstridiga krafter i samhället beror på just detta, att vi identifierar oss med värderingar som har tryckts och tvingats på oss. Det är ju så självklart, i alla samhällen som finns på denna jord finns det värderingar som strider mot varandra. Dessa värderingar sätter sig så hårt fast i våra hjärnor att vi faktiskt TROR på dem. Och om ni tänker efter; varför skulle de värderingar som finns i vårt samhälle på något sätt vara mer sanningsenliga än värderingar som finns i andra samhällen? Vad är det största beviset på detta? Att vi faktiskt tycker olika om världen på olika platser, men vi är ju alla människor med exakt samma förutsättningar att förstå oss på världen. Varför förändras värderingar under tiden? För att alla värderingar är FEL. Saker som människor trodde på i Sverige för 500 år sedan tror vi inte längre på, samma sak kommer att ske åter och åter igen. Vad är egentligen en värdering? Det är en tolkning av verkligheten, något som av självklara skäl inte är möjligt. Det går inte att tolka verkligheten, för när man tolkar den så värderar man också den. Och värderar man verkligheten så förnekar man den samtidigt. Detta är också skälet till att de allra flesta människor(99,9%) inte kan leva i nuet, för att vi omedvetet värderar verkligheten för att den ska passa in i våra förutfattade meningar om hur den faktiskt fungerar.
Detta blir som ett filtreringsnät där verkligheten åker igenom; där saker som inte passar in i vår förbestämda uppfattning sållas bort och lämnar oss med en verklighet som saknar vitala delar för att vi ska förstå den.
Detta är något som små barn (typ ~ 5-8 år) inte lider av. För att de har ännu inte börjat fundera över sin identitet, de har inte börjat utvärdera sina egna handlingar och känslor. Barn bara lever utifrån sina alla sinnen i kroppen och ser världen exakt som den är. Det är därför en eftermiddag kunde kännas som en evighet, där en sommar kunde kännas som ett år, där allt omkring en bara var precis som det ska vara. Det är också anledningen till varför barn inte har fördomar. De har inte ännu inte hunnit påverkas av samhällets värderingsmall. Detta är också anledningen till varför barn är orädda; där vilket barn som helst kan springa fram till ett annat barn och bli bästa vänner på 5 minuter. De är inte på något sätt oroliga över att betraktas annorlunda eller skilja sig från mängden. Detta gäller fram till ett visst typ av mognad, tills dess att man faktiskt börjar tolka och analysera sig själv. Där man jämför sina egna handlingar med värderingar från det yttre. I samma sekund börjar man tappa sin identitet som människa, man börjar anta den kollektiva identiteten där man ska passa in, man ska göra saker som förväntas av en.
Detta är också det enda sättet att förstå sig själv, att förstå andra och att förstå världen; Att av-identifiera sig från samhällets värderingsmall, på ett känslomässigt vis. Detta betyder inte på något sätt att vi ska isolera oss från samhället och bo ute i en hydda i skogen. Vi kommer alltid att vara medvetna om hur samhället fungerar, och vi måste på ett sätt också respektera detta för att inte bli utfrysta ur det. Men vi ska inte lägga någon känslomässig vikt vid dessa värderingar, eftersom de är helt vansinniga och felaktiga.
Tänk så här; om du hade varit född på en annan plats på jorden så hade du inte haft samma värderingar som du har idag, eller hur? Hur kan då dina nuvarande värderingar vara sanna? Hur kan du tro på något som du inte haft något val till att tro eller inte tro på?
Den enda äkta identiteten vi besitter är vår mänskliga, dvs sinnen, kropp, känslor osv. Allt annat är fantasier."
Jag är väldigt dödssäker på denna teori eftersom det är det enda logiska. Har skrivit andra inlägg om detta i tråden "pers.utveckling - hitta den inre självkänslan" i psykologi. Detta har varit det enda jag tänkt på i många månader, dag och natt. Detta är svaret, även om ordval etc kan förvirra er lite. För att inte tala om era fördomar mot verkligheten, det är väl ert största problem.
olika människor påverkas av sin omgivning i olika stor utsträckning...vissa hade varit nästan exakt de samma oavsett var de hade varit födda medan andra hade varit helt annorlunda...
dock stämmer det du exemplifierar genom barn inte alls...barn söker tillhörighet mer än ngn annan (från dess att det näst intill symbiotiska förhållandet med modern upphör)...till en början identifierar man sig genom vad man inte är eller väldigt stora grupper (t ex pojke/flicka) för att sedan identifiera sig med allt mer specifika grupper.
däremot är ju, precis som du säger, barn mkt bättre på att leva i nuet...lätt generaliserat tror jag dock att man kan härleda detta till att barn drivs av en upptäckarglädje och nyfikenhet, dvs motivationen/drivkraften till deras handlande ligger i själva handlingen och/eller den direkta konskevensen av handlandet...medan vuxna många ggr agerar utifrån en ansvarskänsla där handlingen i sig många ggr inte ger människan tillfredställelse (jobba, laga mat o dyl), vid dessa tillfällen är det mentala inte alltid fokuserat i nuet då nuet inte upplevs tillräckligt facinerande.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Bevis för vem som är sjuk och vem som är frisk.
xts. Förtsätt med det du gör. <3
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster