Teori om lag och rätt

[Sceptisk]

Om man frångår lagar, vad är ett brott? Kan man precisera vad som är ett brott utan att peka på vad lagen säger? Vad jag menar är, innan man formulerar en lag hur kommer man fram till vad som är ett brott och något som samhället bör ta avstånd ifrån?

Nu har jag inga referenser så jag lånar mig helt enkelt av vad jag har fått höra genom hur andra resonerar. Det resonemang som jag hör tydligast är att det ändå är lagen som definerar vad som är ett brott. Utan lag inget brott, enligt principen "nulla krimen sine lege". Isåfall menar man att ett brott bara kan definieras av politiker. Men hur kommer politikerna fram till vad som ska klassas som ett brott? Hur kommer filosoferna fram till det?

De resonemang som jag har hört är att brottet är något som skadar samhället och lagarna ska därför formuleras så att de skyddar samhället från att förstöras inifrån; Lagarna ska därför skrivas som en fältherre ger order till sina underlydande, den som går emot dessa orders måste därför betraktas som samhällets fiende och förgöras som en fiende. Jag kallar denna teori för maktteorin. En annan teori är att lagar ska formuleras utifrån den gyllene regeln, om du inte vill bli utsatt för det så ska du inte göra det mot någon annan. En tredje är talionprincipen, dvs "öga för öga, tand för tand"; ont skall med ont bestraffas - liksom välgärning ska belönas. En fjärde är att lagarna kommer från Gud själv och det är människans plikt att lyda Gud. Det finns nog många fler teorier men dessa är de jag kommer på just nu och för min demonstration så räcker det för tillfället; Alltså för att sammanfatta, vi har: Maktteorin, Gyllene regeln, Talionprincipen och Pliktprincipen.

Det finns problem med alla dessa teorier. Till exempel den gyllene regeln fungerar inte alltid eftersom det är inte alls är säkert att mina behov motsvarar någon annans. Inte heller att andra har samma behov som jag själv. Man tvingas därför att kompromissa med den gyllene regeln, man måste använda sig av fantasi och försöka föreställa sig vad en annan människa går igenom för att man ska kunna behandla denne på rätt sätt. Inget fel i det alls, det är bara det att den gyllene regeln inte ensammen kan ge besked om vad som är rätt. Det krävs mer information helt enkelt, även om man bara kan använda sig av sin fantasi, vilket ju kan vara svårt såväl som ödersdigert - man kan ju faktiskt ha felbedömt allting, man kanske helt enkelt inte kan veta vad någon annan går igenom. Talionprincipen är den teori jag har svårast att förstå; Hur kan ett brott sonas genom att göra samma sak tillbaka? Talion är mer eller mindre samhällets hämnd och jag har svårt att se hur det kan rättfärdigas. Hämnd fungerar inte, det gör inte saken bättre. Snarare uppmuntrar den det sämsta hos människan. Blodtörst, att vilja se andra lida.

Pliktprincipen kräver ju att vi har vetskap om Guds vilja och att man har förmåga att agera som en robot oavsett omständigheter. De religiösa har bara argument att stå på, men inget i verkligheten att peka på. Gudsbegreppet går att fylla med precis vad man vill och ingen kan säga emot för det finns inget att varken bevisa eller motbevisa vad som sägs om det. Man kan ha vilken religion som helst och alla kan säga olika saker, det finns ingen möjlighet att få besked om vad som verkligen är rätt trots alla argument. Maktteorin är kanske enklast att förstå men den är också hjärtlös, grym och omänsklig. Om man likt Babylonierna endast såg till brottets faktum och aldrig till skälen bakom det så innebär det att alla är i princip rättslösa. Livssituationen, den mentala hälsan eller ens åldern, spelar ingen som helst roll. Ett brott är bara ett brott eftersom det går emot lagen och samhället vägrar se människans situation eller livsbetingelse.

Det som är gemensamt för alla dessa teorier är att de försöker bygga system som ska fungera oberoende människan eller människans livsbetingelser. Man försöker skapa objektiva rättsteorier som människan ska lyda. Kanske skulle man kunna sammanfatta alla dessa teorier som dogmatiska, jag kallar alltså dessa teorier för rättsdogmatism.

Så min teori om hur lagar ska skrivas utgår ifrån att försöka förstå människan först och vad som är bra för henne. Det fundamentala i människans situation är att den ensamma människan är utsatt, sårbar och svag. En totalt ensam människa är knappt levnadsduglig. Tänk vad som skulle hända ifall hela samhället försvann över natten och lämnade en enda människa kvar och hon ska försöka överleva. Sett ut det perspektivet så är det egentligen fantastiskt att människan samtidigt kan vara så stark, men människans styrka ligger inte i individen utan i hennes förmåga att bilda samhällen där man hjälps åt.

Alltså så menar jag följande, människan är sårbar och därför så behöver vi varandra. Våra behov kan bara tillgodoses genom gemensamt arbete. Genom att befinna sig i samhället så åtnjuter den individuella människan olika privilegier och hon hjälper också till med att arbeta för andras privilegier. Dessa privilegier är inte alla uttalade, de flesta av dem är tysta och en del av den omedvetna dynamik som finns i alla mänskliga samhällen och som gör det möjligt för alla att kunna leva och leva väl. Ett väl fungerande samhälle fungerar så att alla hjälps åt att lyfta upp varandra och hjälpa och stöttar varandra; Genom arbete, genom att behandla andra väl, genom att finnas där, genom att vara vänlig och snäll.

Samtidigt så befinner sig alla i olika situationer i livet och alla är mer eller mindre utsatta. Därför, för att samhället ska kunna lyfta upp sina medlemmar så måste privilegier ges särskilt till de mest utsatta men inte endast till dessa, alla har privilegier men i varierande grad beroende på deras livssituation. Detta gör att en sak som skulle vara ett brott i ett sammanhang inte är det i ett annat sammanhang. Till exempel så bör en sjuk person åtnjuta större privilegier än en frisk och stark människa för att hon själv ska kunna bli frisk och stark; den sjukes rätt. Det som under normala omständigheter skulle vara stöld är för den fattige något helt annat; Detta kallas för den fattiges rätt. Om man är fattig så behöver man inte lyda under samma lagar som ifall man är rik. Om en rik person skulle plocka frukt eller bröd från en mattransport som inte är hans så vore det inte samma sak som ifall en fattig person skulle göra det. Om en frisk person skulle kräva samma behandling som en sjuk person så vore det inte heller samma sak. En person som inte är hotad men som tillgriper våld gör inte samma sak som en person som är hotad och tillgriper våld.

Så vad är alltså ett brott eller vad bör klassas som ett brott enligt detta synsätt? Ett brott är helt enkelt ett missbruk av de olika privilegier som samhället ger sina medlemmar, en stöld av samhällets investerade förtroende; Det är när den rike tar sig den fattiges rätt, den friske den sjukes rätt, den starke den trängde och svages rätt, osv.

Det innebär att vi får ett annorlunda sätt att se på till exempel rättshaverister. Att ha rätt att skydda sig eller bli skyddad mot andras våld är ju den hotades rätt, eller som jag skulle vilja kalla det, privilegium. Men att tillgripa våld mot samhället då man inte längre är hotad är att ta privilegier man inte fått lov till. När en person till exempel tar mat utan att betala trots att han mer än väl kan göra det då skulle han kunna klassas som rättshaverist och att han stjäl från andra. Medan om en person som har den fattiges rätt på sin sida gör samma sak så är det inte stöld utan borde kunna klassas som ett slags nödvärn. Rättshaverister är ofta väldigt måna om att peka ut fel och brister i andras leverne, men vad de gör fel är att de tar sig privilegier de inte har lov till. De beter sig burdust, fräckt och arrogant samtidigt som de hävdar att de har "rätt" till det. Det är svårt för att inte säga omöjligt att säga emot dem och om man bara har dogmatikernas principer att studera dem från är de väldigt svåra att förstå.

Om man tar denna princip lite längre, in i det rent moraliska. I de andra teorierna som jag räknade upp i början, hur ser de på en lögn? Givetvis så fördömer de lögnen endast utifrån lögnens faktum, inte till skälen bakom "lögnen" eller om allt som är osant eller förnekande av det som är sant borde klassas som en lögn. De klassar allt som inte är sant som lögn och upphovsmannen blir en lögnare utan omsvep. Ett sådant exempel tar jag från filmen Fanny och Alexander, där Alexander möts av en präst som verkar helt sakna både fantasi såväl som förmåga att empatisera. Denne präst tar inte hänsyn till ålder och mognad eller individens fantasi, han ser inte skillnad på något annat än vad lagen säger. Konflikten mellan Prästen och Alexander blir oundviklig, de är från två olika världar. Prästen med sin religiösa rättshaverism mot Alexanders levande fantasi. Som åskådare så ser man ju hur fel prästen har men det är svårt att förklara vad prästen gör fel då han hela tiden hävdar att det Alexander säger är lögner och fel. Man tycker ju att prästen borde förstå bättre, men han förminskar sig till en lagtext och ser ut att föra ett krig mot Alexander som en riktig rättsdogmatiker.

Är en lögn alltid en lögn? Om man till exempel skulle befinna sig i en situation som innebär att ifall man talar sanning så kommer någon annan bli skadad eller dödad och man hittar på en historia, är det isåfall att ljuga? Enligt rättsdogmatikerna så vore det lögn och därför fel av princip. Man ser till lagen, inte till vad som formulerar lagen. Man ser endast till idén om ordning, inte det som formar ordning. I krig så är ju mord inte mord, det kallas bara för att döda en fiende. Att hitta på en berättelse är inte alltid en lögn, I vissa sammanhang kallas det för litteratur. Om man hittar på en berättelse med syfte att skydda sina vänner, vore det detsamma som en lögn? Från det övriga samhället är det en lögn i ytlig betraktelse, men ifall man kunde se hela bilden av hur alla medlemmar flätas samman till en helhet så kanske det inte är en lögn utan ett försök att skydda alla inblandade?

Så för att sammanfatta; principen jag målar upp är att brott är beroende på sammanhanget. Inte bara beroende av vad lagen säger, utan beroende på hur människan har det. Denna teori kan nog klassas som ren rättighetsteori; att en rättighet inte får ligga i konflikt med någon annans rättighet och att lagar formuleras utifrån detta. Men för att försöka förklara just problemet med rättsdogmatism och rättshaverism så använder jag mig av begreppet privilegieteori istället. Just för att påvisa att rättigheter egentligen är privilegier som vi ger varandra och inte behöver vara förankrat i något metafysiskt eller i den omgivande naturen.

Så istället för att säga "Nöden har ingen lag" så borde det vara rimligare att säga att "Nöden bör vara lagens grund".

[förstår mig själv]

Mycket bra tankar där tycker jag. Vi kan konstatera att lidande, tortyr, våld, krig, våldtäkter, tortyr osv existerar. Vi kan även förstå att lagar och tvång existerar. Tyvärr ser man inte ännu sambandet. Att lagar och tvång leder till helvetet, lidandet och utrotning av arten.

[Pilatus]

När en person till exempel tar mat utan att betala trots att han mer än väl kan göra det då skulle han kunna klassas som rättshaverist och att han stjäl från andra.

Det är en feluppfattning av ordet "rättshaveri". Efterledets homonym - det vill säga haveri kan lätt tolkas som olycka, vilket gör det lätt att associera fel.

Haveri står för att hava rätt, en person som anser sig ha juridiskt rätt. En rättshaverist är en "person som påstridigt hävdar sin rätt".

[Pilatus]

Vad jag menar är, innan man formulerar en lag hur kommer man fram till vad som är ett brott och något som samhället bör ta avstånd ifrån?

Föreställ dig att det inte skulle finnas en lag mot mordbrand. Du ser en person gå och tända på hus efter hus. Om det inte är ett brott enligt Brottsbalken, vad gör du då? Flertalet boende blir förstås sura. Allt de äger och har blir förstört. Flera personer med rörelsehinder blir kvar i de brinnande husen.

Till slut kommer någon på att tala med sin lokala politiker som efter en del övertalning skriver en motion om att beteendet är till skada för liv och egendom. Man kan inte acceptera att folk tänder på allt som förmodas kunna brinna. Och det kvittar fullständigt vilka motiv som lett fram till att en människa beter sig så mot andra. Samhället måste vidta lämpliga åtgärder för att förhindra hemskheterna.

Efter en längre utredning och mycket diskussioner i Civilutskottet med efterföljande remissbehandling, behandlas frågan av Lagrådet. Man är ju noggrann med rättssäkerheten i Sverige. Sedan är det Riksdagens tur att ta ställning till förslaget. Så slutligen har man kunnat enas om ett lagförslag, Lag (1993:207) (Brottsbalken, kapitel 13) Om allmänfarliga brott, så står det:

1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.

[förstår mig själv]

[quote][/quote]Ja det är ofta nästan dödligt att bryta mot en lag. Vi antar att vår hund går någonstans och basar där ingen människa är. Tex in i en snårig buske. En polis ser detta och ber oss följa lagen. Vad händer då om vi vägrar. Vi säger kanske, bandet försvinner, busken får gödsel och med största sannolikhet drabbas ingen. Sedan går vi. Tror ni att man kan göra såhär. Med största sannolikhet känner polisen att det är fel. Han kommer följa efter. Ta tag i dig. Hjälper inte detta kommer polisen anstränga sig än mer. Göra mer våld osv. Tillslut kan det bli dödligt av det hela. En struntsak kan ge fruktansvärda följder. Detta händer hela tiden. Massa onödigt lidande.

[Pilatus]

Ja det är ofta nästan dödligt att bryta mot en lag. Vi antar att vår hund går någonstans och basar där ingen människa är. Tex in i en snårig buske. En polis ser detta och ber oss följa lagen. Vad händer då om vi vägrar. Vi säger kanske, bandet försvinner, busken får gödsel och med största sannolikhet drabbas ingen. Sedan går vi. Tror ni att man kan göra såhär. Med största sannolikhet känner polisen att det är fel. Han kommer följa efter. Ta tag i dig. Hjälper inte detta kommer polisen anstränga sig än mer. Göra mer våld osv. Tillslut kan det bli dödligt av det hela. En struntsak kan ge fruktansvärda följder. Detta händer hela tiden. Massa onödigt lidande.

Nu tror jag att din berättelse hamnat långt utanför vardagslivets realism. Känner du till ett enda fall där någonting liknande hänt?

[förstår mig själv]

Japp jag har blivit gripen. Gjort passivt motstånd. Polisen har skadat sig själv på min kropp. Drog av en sena på sig själv. Polisen häller ut en öl tex för en farligare som inte gör en fluga förnär. Vad händer om han vägrar? Vad händer om du kör mot rött om du vet och ser att inget kan hända. Mmmmmmmmmmm. Ja om du inte viker dig och lyder. Pröva. Tänd en cigarr på bussen och vägra fimpa och se vad som händer. Mimmi. Släpp fram din hund och låt hundarna hälsa och knulla och se vad människor gör. Mmmmm. Gå ut ur sjukhuset om någon idiot till psykiater anser att du inte får och se vad som händer. Mmmmmm. Kan ge hur många exempel som helst.