Må bra hela tiden

[förstår mig själv]

Jag mår bra iprincip hela tiden. Hemligheten är att bara tänka på sådant man mår bra av. Vi väljer ju inte tankarna" tyvärr" utan de följer logiskt naturlagarna sim en funktion av arv och miljö. När detta händer dvs att man tänker och gör bara saker man mår bra av så börjar man leva. Saker man gör som tidigare var tex tråkigt blir roligt när man följer glädjen. Detta är märkligt och förbluffande.

[Algotezza]

Jag mår bra iprincip hela tiden. Hemligheten är att bara tänka på sådant man mår bra av. Vi väljer ju inte tankarna" tyvärr" utan de följer logiskt naturlagarna sim en funktion av arv och miljö. När detta händer dvs att man tänker och gör bara saker man mår bra av så börjar man leva. Saker man gör som tidigare var tex tråkigt blir roligt när man följer glädjen. Detta är märkligt och förbluffande.

Man kan också hissa upp medvetandet på observatörsplanet och och bara observera sina tankar, känslor och handlingar, hur man interagerar med omvärlden utan att mörkret och eländet förpestar även detta övre (eller kanske nedre) plan. Sker så får man ta ett steg till. Man hittar alltid någon punkt utifrån vilken man kan finna frid och lugn, även när åskan går och stormarna ryter. Det är en övningssak, både att finna och bibehålla Nirvana-planet, bortom både lycka och lidande. Ego-loss...

/Algotezza

[xts]

Jag mår bra iprincip hela tiden. Hemligheten är att bara tänka på sådant man mår bra av. Vi väljer ju inte tankarna" tyvärr" utan de följer logiskt naturlagarna sim en funktion av arv och miljö. När detta händer dvs att man tänker och gör bara saker man mår bra av så börjar man leva. Saker man gör som tidigare var tex tråkigt blir roligt när man följer glädjen. Detta är märkligt och förbluffande.

Man kan också hissa upp medvetandet på observatörsplanet och och bara observera sina tankar, känslor och handlingar, hur man interagerar med omvärlden utan att mörkret och eländet förpestar även detta övre (eller kanske nedre) plan. Sker så får man ta ett steg till. Man hittar alltid någon punkt utifrån vilken man kan finna frid och lugn, även när åskan går och stormarna ryter. Det är en övningssak, både att finna och bibehålla Nirvana-planet, bortom både lycka och lidande. Ego-loss...

/Algotezza

Har funderat mycket på detta. Det borde ju vara den optimala lösningen för att leva i "nuet". Ett tillstånd där inte ens tankarna eller känslorna påverkar oss. Total frihet? Men jag har svårt att se hur känslorna ska kunna ses bortom. Att komma undan tankarna förstår jag, det har jag lyckats med ett par gånger. Men jag har endast lyckats göra det genom att enbart vara i kontakt med mina känslor. Dvs välja känslorna före tankarna så att säga. Går det verkligen att gå bortom känslor, gå bortom våra egna sinnen?

[Algotezza]

Jag mår bra iprincip hela tiden. Hemligheten är att bara tänka på sådant man mår bra av. Vi väljer ju inte tankarna" tyvärr" utan de följer logiskt naturlagarna sim en funktion av arv och miljö. När detta händer dvs att man tänker och gör bara saker man mår bra av så börjar man leva. Saker man gör som tidigare var tex tråkigt blir roligt när man följer glädjen. Detta är märkligt och förbluffande.

Man kan också hissa upp medvetandet på observatörsplanet och och bara observera sina tankar, känslor och handlingar, hur man interagerar med omvärlden utan att mörkret och eländet förpestar även detta övre (eller kanske nedre) plan. Sker så får man ta ett steg till. Man hittar alltid någon punkt utifrån vilken man kan finna frid och lugn, även när åskan går och stormarna ryter. Det är en övningssak, både att finna och bibehålla Nirvana-planet, bortom både lycka och lidande. Ego-loss...

/Algotezza

Har funderat mycket på detta. Det borde ju vara den optimala lösningen för att leva i "nuet". Ett tillstånd där inte ens tankarna eller känslorna påverkar oss. Total frihet? Men jag har svårt att se hur känslorna ska kunna ses bortom. Att komma undan tankarna förstår jag, det har jag lyckats med ett par gånger. Men jag har endast lyckats göra det genom att enbart vara i kontakt med mina känslor. Dvs välja känslorna före tankarna så att säga. Går det verkligen att gå bortom känslor, gå bortom våra egna sinnen?

Man förnekar inte vare sig tankar eller känslor, man accepterar allt, förbjuder inget, men observerar det utifrån en punkt bortom dessas flöden - men denna punkt är i sig inte observerbar men man observerar utifrån den. Man kan därför inte hitta den och sedan placera sig där. Men man kan som här, tala om den - men i realiteten befinner den sig inte på den inre karta där man talar om den.

Man bara gör - eller icke-gör. Som Castanedas Don Juan.

Säga ja till allt också när man känner för att säga nej. Då säger man ja till att man vill säga nej.

/Algotezza

[xts]

Ja då förstår jag vad du menar. Jag brukar förklara det för mig själv som att jag är i upplevelsen. Jag lägger ingen värdering i om den är bra eller dålig,rätt eller fel, den bara är. Och jag har min plats i den.

Upplevelsen blir summan av allt jag ser, hör, känner; och det är verkligheten. Går inte att värdera som bra eller dålig, rätt eller fel. Acceptans av det verkliga, det enda logiska.

[Algotezza]

Ja då förstår jag vad du menar. Jag brukar förklara det för mig själv som att jag är i upplevelsen. Jag lägger ingen värdering i om den är bra eller dålig,rätt eller fel, den bara är. Och jag har min plats i den.

Upplevelsen blir summan av allt jag ser, hör, känner; och det är verkligheten. Går inte att värdera som bra eller dålig, rätt eller fel. Acceptans av det verkliga, det enda logiska.

Och acceptans av att man ibland har svårt för att acceptera - så tar man det ett varv till...

/Algotezza

[Ben]

-.------

[Algotezza]

Vad handlar det här om, egentligen? Det finns några flera "poler" att utgå ifrån om man ska filosofiera/diskutera kring det. T.ex. hjärtat. Är mitt hjärta fult? Är det vackert? Vad är fult, vad är vackert? Jag ser att man måste ha nån slags renhet, annars döljs det som sant är, och tankarna blir då heller inte särskilt bipolära, fruktsamma. Hehe, men vad vet jag...

Ja, bipolärt är vackert.

En punkt utifrån vilken man observerar vad man upplever har en riktning ut i rörelsevärlden och en som vetter åt stillhetens ocean.

/Algotezza

[Ben]

----------

[xts]

Snarare ett tillstånd i dig själv, nästan en typ av högre medvetande om allt runt- och i dig. Medvetenhet om din upplevelse. Fördomsfrihet mot dig själv och mot andra (mot verkligheten). Du agerar helt och hållet efter dina sinnen, enligt din sanna natur. Och i din sanna natur erhålls harmoni, allt är i sin ordning, allt är precis som det ska vara. Första gångerna man erfar detta tillstånd känns det som sprudlande lycka, frihet eftersom man förstår att detta är hur vi människor ska leva. Fördomar mot verkligheten är i realiteten omöjlig. Detta har jag skrivit mycket om i andra trådar. fördomar är bara en verklighet i våra egna fantasier. Detta är målet med livet; att lära sig att leva i detta tillstånd.

Inte för att man har uppfyllt sina enda mål i livet för det, men det är då man verkligen kan börja leva.

Bra trådstart förresten. Detta är ju den enda frågan man behöver i livet.

[förstår mig själv]

Ja. Uppgiften blir att få andra att börja leva. Och det är ofta ett svårt och smärtsamt arbete. Förresten du har exakt rätt men De flesta andra kan inte förstå det. Och det är tragiskt för både oss och dem. Kram.

[Algotezza]

Ja, fast vad är stillhetens ocean? Menar du att det går tillbaka till en själv då, till en plats, en ocean?

Det är symboliskt menat - den inre stillhet som finns bortom yttervärlden, och de inre emotionella och kognitiva processerna. Har inte alla kontakt med den dimensionen? Kan också beskrivas som existensens brus om man vill. Jag kan tyvärr bara beskriva det symboliskt. Man kan finna den utanför sig när man står och ser ut över ett verkligt hav där ytan ligger spegelblank eller på vintern när den är frusen.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Nej alla har inte kontakt med sina känslor och beter sig fullständigt vansinnigt. Det är att stänga av 99% av hjärnan, av livet, av sin prestation som människa. Det finns 2typer av människor dels den psykotiska det är de som antar definitioner, lagar regler, vad läraren säger, vad mamma sa osv. Det är den mest psykotiske människan som enbart följer frontalloben. Har knappt känslor och är iprincip en ribbor. Det är denna som bestämmer i samhället, verkställer, den" gode" människan. Detta är tragiskt och leder till helvetet här på jorden. De saknar sjukdomsinsikt. Sedan finns det människor som pga arvet fått en hjärna som inte lika lätt blir hjärntvättad och sjuk. Det är de oliktänkande. De besvärliga ungarna, knarkarna, uteliggarna. De blir diskriminerade och väljer ändå detta straff. Vilken jävla idiot som helst kan lyda och stänga av känslor, hjärna och livet. Man har fullständigt missuppfattat tex vissa så kallade sjukdomar, adhd, mani, Aspergers mm. Det är relativt friskt. Man tror att pudeln är smart, den lyder kanske ja men pudeln är ett missfoster inkavlad och klarar inte att leva. Hjärnan är för dålig och kroppen. Tolerans ja det menas mot alla. Detta sjuka samhälle tolererar bara galningarna kring vilka lidande och utrotning av art uppstår. De som kan göra det bättre för människan tolereras inte. Komiskt, galghumor. Sjukt.

[Pilatus]

Detta sjuka samhälle tolererar bara galningarna kring vilka lidande och utrotning av art uppstår.

Det du påstår ovan tycks fullkomligt meningslöst.

[förstår mig själv]

Du skriver meningslöst. För dig alltså? Dock står jag för det jag skriver och det är teorier som kan bevisas enkelt. Idéer om människor som förklarar och som visar hur fel ute människan är och detta är orsaken till lidande och död, miljöförstöring mm ja dessa människor är den direkta orsaken ti utrotning av människan och massa andra arter. Ja meningslöst kanske för dig.