Lika bra som Dig! - Om Jämlikhetstanken

[Sceptisk]

Två frågor som inspirerade mig till denna text är, ifall jag vill att andra ska vara likadana som mig? Ifall jag vill att andra ska vara likadana som mig, varför skulle jag isåfall vilja det? Är det för att jag tycker så bra om mig själv att jag vill att alla andra också ska ha det lika bra som jag har det? Eller kanske det snarare är så att det är jag som vill vara, eller kanske åtnjuta samma privilegier som "alla andra" oavsett om jag förtjänat det eller ej? Jag upptäckte därför att denna åskådning har sitt ursprung i idén om jämlikhet. Eller jag kanske ska säga att det är i idén om jämlikhet som denna arrogans hittar sin naturliga kompanjon.

Idén om jämlikhet inkluderar att alla ska vara likadana, oavsett om de verkligen är likadana eller ej så ska de ändå betraktas likadant. Man ska alltså inte utse skillnader utan man ska låtsas som att alla är likadana, trots alla skillnader. När man så låtsas att alla är likadana så finns det ändå de som påpekar skillnaderna varpå jämlikheten skyndar sig till att tysta dessa. Detta för att doktrinen måste skyddas framför sanningen. Doktrinen blir en struktur för att skydda sig själv, ett regelverk av sig själv, till sig självt och alla måste ingå i detta regelverk. Att påtala sanningen är detsamma som att göra sig till en persona non grata, en extremist, patriarkal, fascist, antidemokrat, terrorist.

Jämlika rättigheter innebär att alla har rätt till samma saker. Även om det inte ställs upp på det viset. För att kunna göra en lögn trovärdig så måste den dämpas och inte uttryckas till fullo, för i så fall så står absurditeten i full dager och tappar så sin strålglans och auktoritet. Men jämlikhet innebär jämlikhet, det finns inga kompromisser med ett sådant begrepp. Jämlikhet innebär att alla ska ha lika mycket, se likadana ut, ha samma lön, ha samma kläder, ha samma kön, köra samma bil, bo i samma hus, leva samma liv. Hur skulle annars äkta jämlikhet kunna finnas?

Det blir uppenbart även för den mest hängivne att denna teori aldrig kan nå fram, den kan aldrig realiseras till fullo. Därför kan man heller aldrig tala om ett äkta jämlikt samhälle. Att tala om äkthet och förfalskning är för egalitärerna irrelevant. Även om jämlikhet aldrig kan bli äkta så är den ändå för egalitärerna det bästa som kan uppnås - trots att den inte kan uppnås! Det blir lika absurt som att försöka äga det bästa som finns även om det inte finns. Det enda egalitären kan göra är att låtsas som om den ändå går att uppnå, att låtsas som om jämlikhet verkligen finns och på så vis göra sig själv till en främling inför sitt eget bättre vetande. När de så uppnår detta stadium av arrogans inför sig själva, så utstrålar de även samma vansinne utåt mot omgivningen.

Som en del i att försöka realisera denna fantasi, för att göra tanken så verklig som möjligt, så blir det tvunget att agera som om även andra är medpartners i samma dröm. Jämlikheten skyndar sig att tysta ner sina kritiker men framförallt så ojar den sig inför de som påtalar sanningen. Att påtala verkliga förhållanden hos Jämlikheten blir till ett stigma, ett tecken på avsaknad av förfining och avsaknad av känslighet. Det blir av yttersta vikt för Jämlikheten att agera mot andra som om de också redan har samma uppfattning, även om de själva inte är medvetna om vad det egentligen handlar om för någon uppfattning.

Man måste göra dem till jämlikar med sig själv även om det innebär att man hindrar dem från att vara sig själva och uppnå sina ideal. Det kan innebära att man lyfter upp andra till sin egen nivå, men oftast innebär det bara att man drar ner andra till sin egen lägre ställning. Olikhet, att vara annorlunda tolereras inte eller accepteras inte. På Franska revolutionens tid så högg man huvudet av dem som ansåg sig vara annorlunda. Den Franska revolutionens ideal var framförallt jämlikhet. Det var knappast begär av frihet eller en broderskapstanke som tvingade in fria människor i schavotten. Det var Jämlikhetens begär, att vara lika bra som 'dom' och när man inte kunde göra dem lika dåliga som sig själv, straffa dem för att de vägrar anpassa sig.

Det är här som även viljan att betrakta sig själv som lika klok och kunnig som vilken auktoritet som helst utan att själv ha några kvalifikationer. Att se sig själv som klok medan man hugger huvudet av auktoriteter det är Franska revolutionens inneboende väsen, det är dess vilja. Den förklarande tanke som finns genomgående i hela revolutionen och dess efterdyningar. Det är samma arroganta, vämjeliga, uppblåsta, barnsliga, förslappade skrytmåns som funnits i alla socialistiska länder. Det är hånet som säger 'jag lyssnar inte på dig, jag bryr mig inte om vad du säger', 'du är lika bra som mig, därför behöver jag inte bry mig om vad du har att säga', 'du måste tycka som mig', 'så länge som du tycker som mig så är du en bra människa, om inte så är du en fascist'.

Men vad har idén om jämlikhet för kvalifikationer?

Föreställ dig följande, att det skulle finnas en person som har samma namn som dig, ser likadan ut som dig, går precis som dig, säger samma saker som dig, är gift med samma fru, har samma barn som dig, har samma liv som dig, men som inte är dig, vad skulle det kunna vara för person? Det vore en person helt utan egna kvalitéer. Det närmsta som skulle kunna komma något sådant vore såklart endast din egen skugga. En skugga är helt i avsaknad av egna kvalitéer. Skuggan är beroende av dig och på samma vis förhåller det sig med idén om jämlikhet. Jämlikheten har ingen egen kvalité, ingen egen förmåga, ingen auktoritet. Allt den kan göra är att härma och påstå sig vara likadan när den ändå är helt väsensskild.

Men är detta anledning till oro? Finns det anledning att tro att skuggan en dag kommer att resa sig från sin mekaniska tillvaro, nästla sig in i ditt liv, ta strypgrepp om din hals, tvinga ner dig och utropa sig själv till herre över ditt liv? Detta vore ett minst sagt märkligt händelseförlopp. Skulle din skugga kunna hävda sig vara mer moralisk än dig? Vad skulle isåfall vara skuggans främsta dygd? Naturligtvis så vore det ödmjukhet. Inget kan vara mer ödmjukt mot dig än din egen skugga.

Men om ödmjukhet vore den högsta dygden, skulle den kunna skydda dig mot din egen skugga? Vad kan vara mer ödmjukt och på samma gång, substanslöst, än din egen skugga? Vad skulle hända om du tvingades till en tävling i ödmjukhet mot din egen skugga? Vem tror du skulle vinna? Vilken dygd finns det i ödmjukhet om till och med en substanslös skugga kan bemästra den bättre än du eller jag någonsin kan göra? Varför skulle ödmjukhet vara en dygd? Vad är ödmjukhet annat än att resignera till att vara näst bäst, snarare än att förstå sin verkliga position i livet? Om man förstår sin position i livet, då är man inte ödmjuk, man är äkta. Man är autentisk. Vital. Man är ingen krypande psykofant, eller intelligensbefriad papegoja. Det är sant att ödmjukhet ibland är nödvändigt, men inte som ett mål utan enbart som en tillfällig attityd. En attityd man kan tillgripa då man är osäker på sin verkliga position i livet.

När man väl finner sin position i livet så behöver man inte längre uppträda ödmjukt. Det vore bara att spela charader. Det räcker med att uppträda så som man är, autentisk, äkta, vibrerande, med en oförfalskad övertygelse om sitt rätta jag. Vilket, ifall man har realiserat sin position, kommer av sig självt och utan några tveksamheter. Tvärtom vore tveksamhet tecken på självbedrägeri. Du är en man, kvinna, bror, syster, fader, moder, kusin. Om det skulle röra sig om fysiska saker som utseende, styrka, hudfärg eller liknande så finns det ingen anledning att be om ursäkt eller låtsas som att det inte är vad det är. Även om det gäller andliga förmågor som intelligens, kunskap, visdom, moral så finns det ingen anledning att be om ursäkt. I vissa omständigheter kan det vara klokt att dölja dessa saker då de kan provocera den infantila jämlikheten eller den brutale våldsmannen, men att be om ursäkt för dem? Aldrig.

Ingen behöver be någon om ursäkt för att de fötts till den här världen, för de har inte sig själva att skylla eller berömma för det. Inte heller finns det någon anledning att be om ursäkt för vad man lyckats uppnå i livet.

Jämlikheten har dock ingen egen ambition, den har inte ens någon egen identitet. Dess beståndsdelar är endast konsensus. Dess vilja är att ständigt kompromisse med sig själv och den bygger sin identitet på vad andra säger, tycker, tänker. Men ingen egen vilja till självreflektion och ingen tanke på att skapa mening för sig själv. För jämlikheten så finns det bara ett outgrundligt, oformligt 'oss' och den inbillar sig att alla deltar i samma process. Därför finns det inga kulturskillnader för jämlikheten, det finns inga landsgränser, inga säregenheter. Inga familjer, släktband eller individualitet. Den är en omänsklig massa som gör anspråk på att vara som dig, veta allt om dig, vara lika bra som dig, ha samma erfarenheter som dig, samma ambitioner som dig. På många sätt precis som om din skugga kunde tala.

Det jämlikheten säger är "Jag är lika bra som dig!". Typiskt nog så är jämlikheten sällan långsam till att argumentera för ödmjukhet så fort den ser någon som den uppfattar inte delta i dess egna skuggliga drömtillvaro där ingen är bättre än någon annan. Men en person som är osäker på sin position i livet och som därför intar en ödmjuk hållning, skulle aldrig utbrista något sådant. Det finns inget ödmjukt i att tvinga ner någon annan till sin egen nivå, eller att själv tro sig ha uppnått högre dignitet ifall någon annan blir vanhedrad. Sådan är våldsmannens logik; Han tror att ifall han kan trycka ner någon annan så kommer han själv att bli upphöjd. Han tror att ifall han dödar sin herre så kommer han att automatiskt uppnå herrestatus.

Men vad som sker är att han får blod på sina händer och en skuld han aldrig kan betala tillbaka. Han har missförstått vad som gör någon till en herre. Han ser endast positionens privilegier och det är som om han tycks tro att det är privilegierna för sig som gör någon till herre. Inte vad positionen innebär och vad för slags krav som finns för att kunna uppnå och bibehålla en sådan status.

Jämlikheten är en tvådimensionell doktrin. Precis som skuggan bara har yta men inget innehåll så talar jämlikheten om tillvaron som om allting vore yta utan innehåll. Dess positioner är endast relativa, dess förhållanden är endast positionella. Precis som skuggor flyter in i varandra och liksom försvinner i varandra utan att kunna bibehålla sina distinktioner, så är jämlikhetens tillvaro helt och hållet baserat på frånvaron av egna kvalitéer. Den har inget eget kön, ingen ålder, ingen egen form, inte ens egna åsikter. Om man skulle fråga vad jämlikhet är så hamnar man i denna tråkiga återvändsgränd. Om man istället skulle fråga, vad är det som jämlikheten saknar, så måste man utbrista; "Allting!".

En persons skugga är ofarlig, men vad händer i ett samhälle där jämlikheten influerar allas tankeliv? Vad händer i ett samhälle där jämlikheten reser sig upp från skuggorna och tar strypgrepp på sina innevånare? Då faller samhället in i samma mörker som skuggan själv alltid måste befinna sig i. Vad som händer är Franska revolutionen, Dödens ängar, Dödens järnvägar, Gulagerna och Koncentrationslägren, ett mörkrets tyranni. Men det är precis som skuggorna ett bedrägligt tyranni. Detta tyranni har precis som skuggan själv inte någon egen existens eller egen kvalité. Detta tyranni existerar endast som teori, precis som jämlikhet för alltid måste stanna vid teori. Dess enda styrka ligger i att den kan förväxlas med verklig makt utan att själv ha någon som helst makt. Dess makt utgår endast ifrån folkets egna inbillningar. Skuggriken fungerar endast som en imitation. Ironiskt nog så anses denna brist vara ett ideal för Jämlikheten. Folkets vilja och åsikter sägs vara det viktigaste, vilket såklart är av yttersta vikt för att skuggriket ska kunna bestå. Men inte ens detta är äkta i skuggriket. Precis som förut så är jämlikhet en inbillning och endast de mest naiva eller mest hängivna kan tro att de har lika mycket makt och inflytande som de som intagit de verkliga maktpositionerna, varpå det är vanligt att i socialistiska länder säga att "Vissa är mer jämlika än andra".

Innan Franska revolutionen, i det organiska samhället så hade man fortfarande den klassiska synen på samhället som en hierarki. Det var naturligt att se att vissa hade högre dignitet än sig själv och att ifall man ville lära sig något så fick man gå som lärling hos en mästare. Ifall man själv ville resa till en högre dignitet så var man tvungen att gå i tjänst hos någon som själv befann sig på en högre nivå av lärdom. Samhället hölls samman av en förenande tanke, att allting ytterst tillhör Gud tillvarons källa, mål och mening. Precis som skuggan som imiterar så förhåller det sig likadant i Jämlikhetens samhälle, det finns fortfarande hierarki och en förenande vision, men man försöker samtidigt att dölja dessa förhållanden vilket leder till en brist på respekt för överhöghet och de som avancerat till en högre dignitet, vilket såklart också slår tillbaka på en själv så att man inte själv heller någonsin tillåts njuta frukterna av sin egen strävan. Givetvis så innebär det också att man aldrig tillåter sig se tillvaron för vad den är, skenet blir viktigare än något annat. Att se bra ut, att verka god, blir viktigare än att vara god och avstå från det onda.

I Jämlikheten finns ingen belöning för strävan, det finns inget mål och ingen mening. Att vara en god människa i jämlikheten har inget syfte i sig, utan måste hela tiden förklaras i termer om det är rationellt, logiskt, ekonomiskt. Det handlar bara om positionering på en tvådimensionell yta. Man frågar sig ifall det är rationellt att placera sig här eller där, om det kommer att uppfylla olika ambitioner man redan förstått och kan därför aldrig bli annat än relativ och självisk.

I det klassiska samhället så är godheten suprarationell, metafysisk, men samtidigt absolut. Den tjänar ett syfte i sig självt, även om det inte går att rationellt förklara. Det finns ingen anledning att förklara varför man ska vara god, men man kan visa att ondskan alltid blir straffad i slutändan. Ondskan precis som skuggan kan inte existera på egen hand, precis som skuggan så är den parasitisk och har ingen egen identitet. Den imiterar godhet endast för att uppnå själviska ambitioner. Under ondskans fötter krymper marken snabbt och till sist faller den undan, när detta händer så återstår endast mörker där ingenting kan leva och på så vis dödar ondskan sig själv. Men ifall man skulle förklara godheten endast utifrån ett hot om döden så vore det inte godhet. Det är bara ondskan som söker efter förklaringar eller man kanske ska säga - ursäkter - för sin egen existens. Samtidigt som den såklart älskar att imitera godhetens oskuldsfullhet och enkla självklarhet.

Historicism är ett typiskt kännetecken för Jämlikheten. Den försöker att förklara sig själv utifrån vad som har hänt i det förflutna. Liksom dess materialism så ser Jämlikheten en förklaring till sig själv utifrån ett lägre tillstånd. Det är typiskt att idag säga att den som inte känner till historien är dömd att återupprepa samma sak. Men historia är för alltid bortom vårt inflytande, det är inte historien som gör oss till vad vi är. Historien går hellre att se som en biprodukt men utan något verkligt innehåll. För Jämlikheten så används historien för att visa hur vi blir bättre och bättre genom evolution och att vi lämnat träden och grottorna bakom oss och numera bor i skyskrapor som 'verkliga människor'.

Men i den klassiska världen så hade man en motsatt uppfattning. I den såg man att vi började som goda, vitala och oskuldsfulla och därefter 'devolverat' och blivit sämre och sämre. Man såg det alltså inte så att människans förmågor utvecklats från aporna. Utan istället att apor och djur är lägre tillstånd av en högre princip. Man såg det som att eftersom människan är inte helt och hållet god och perfekt så har hon fallit från ett högre tillstånd. Djur och natur är varelser som fallit ännu lägre ner så att de till och med tappat sina förstånd. Materien blir därför livets raka motsats, det lägsta tillståndet som finns och livet är inte något som har utvecklats från materien, utan istället har väckts till liv genom ett gudomligt mirakel.

Detta synsätt gör det möjligt att se livet som värt något mer än dess beståndsdelar. Livet är inte något som förklaras utifrån dess materiella form, utan ses som ett tillstånd av återuppståndelse tillbaka till det gudomliga liv som det härstammar från. I Jämlikhetens samhälle så är livet en biprodukt av kemiska reaktioner av materia och kan därför aldrig få ett eget 'objektivt' värde bortom förnuftets begränsningar. Livet kan i Jämlikheten aldrig ha ett eget värde utan måste, precis som ondskan söker ursäkter, förklaras. Och förklaringarna blir alltid materialistiska och historicistiska.

I den klassiska synen så är livet evigt. Det är endast för att vi fallit från det eviga livet som vi är dödliga. Det blir därför så att de som låter sig bli övermannade av ondskan kommer att fortsätta att dö även i döden, men de som ångrar sig och avstår från det onda, studerar de lärdas skrifter kommer att gå oskadade genom dödens port som segrare tillbaka till livet.

[Jörgen]

Det finns olika grader av jämlikhetssträvande
- extremister skulle vilja att kvinnor vore män, äpplen päron samma sak och blandas,
att skillnader ska bort för allt ska bli ett.

Det mera meningsfulla jämlikhetssträvandet går ut på att ingen ska vara en annans slav,
ingen ska stå ovan lagen, ingen ska kannibalisera på sina medmänniskor, och var människas ord kan höras.

Sen, som motpol till jämlikhetsexteremisterna så finns de som förlöjligar jämlikhetssträvandet just för att de önskar förslava, degradera sina medmänniskor.

[ingenar]

Att en man kan föda barn, det är rättvisa det.

[förstår mig själv]

Bra och långt inlägg. Jämlikhetstanken är en teori om vad som är rätt och fel och hur vi ska vara mot varandra. Den bör ersättas med bättre ideer

[ingenar]

Bra och långt inlägg. Jämlikhetstanken är en teori om vad som är rätt och fel och hur vi ska vara mot varandra. Den bör ersättas med bättre ideer

Kvinnan skapades av ett revben från mannen.
Inte från hans huvud, för att råda över honom.
Inte från hans fötter för att trampas på,
utan hon skapades från hans sida för att vara komplement,
nära hans arm för att vara beskyddad, nära hans hjärta för att bli älskad.

[förstår mig själv]

Allegoriskt och vackert.

[förstår mig själv]

Kärleken är viktig. Den överbryggar skillnader. Den är ömsesidig och skapar tolerans mot det som är annorlunda. Den kan få oss till ändring och få oss att gå imot förnuftet( eller ja i alla fall på ett sätt). Sorry att det blev lite kryptiskt men bättre än så kan jag inte.

[förstår mig själv]

Iprincip är det viktigaste att man och kvinna mår så bra som möjligt. Inte rättvisa och jämlikhet. Man och kvinna är beroende av varandra och att alla mår bra.

[Zokrates]

Iprincip är det viktigaste att man och kvinna mår så bra som möjligt. Inte rättvisa och jämlikhet. Man och kvinna är beroende av varandra och att alla mår bra.

Svammel igen och så handlar dennna tråden om jämlikhet och inte jämställdhet även om många har svårt att
se skillnad på de begreppen. Du har ju en må bra tråd, skriv i den.

[förstår mig själv]

Regler och bestämmelser. Ja inte lär du komma någonvart i din utveckling. Ditt inlägg handlar om mig och inte om jämställdhet. Ja eftersom många blandar ihop begreppen så kanske inte inläggen passar din smak? Har du svaren på allt redan. Problemet är ofta att man först har en Idee tex mani är en sjukdom, det är bra att skapa en dator, rättvisa eller jämlikhet är vad som ska uppnås, gud finns eller finns inte, invandrare är dumma, hundar är farliga, politiker är giriga osv. Sedan letar man desperat efter argument som stödjer sin tes. Skyddar den med tex regler, påhopp, bestämmelser osv. Detta leder till stagnation och isolering.

[Pilatus]

Ditt inlägg handlar om mig och inte om jämställdhet. Ja eftersom många blandar ihop begreppen så kanske inte inläggen passar din smak? Har du svaren på allt redan.

a.) Jämlikhet är när alla människor har samma värde och behandlas lika.

b.) Jämställdhet handlar om lika rättigheter för kvinnor och män.

[Jörgen]

Har alla rätt till sex?

[förstår mig själv]

En del tvingas i mediciner som sänker sexlusten som biresultat så samhället verkar inte anse detta i alla fall. En del sitter i fängelse eller är tvångsinspärrade och då blir det svårt att ha sex. Detta tycker jag är olustigt och" diskriminerande". Tror man att människor ska bli friskare eller bete sig bättre mot andra om de utsätts för detta? Knappast snarare är det tvärt om dvs som vanligt blir allt sämre för alla om man tvingar, frihetsberövar och diskriminerar.

[Pilatus]

Har alla rätt till sex?

Det är nog ingen rättighet som kan utkrävas av någon. Att någon har önskningar är ju inte tillräckligt för att en ömsesidig relation skall uppstå.

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå.

Gustaf Fröding, En kärleksvisa, Gralstänk 1898

[Zokrates]

...Det är här som även viljan att betrakta sig själv som lika klok och kunnig som vilken auktoritet som helst utan att själv ha några kvalifikationer. Att se sig själv som klok medan man hugger huvudet av auktoriteter det är Franska revolutionens inneboende väsen, det är dess vilja. Den förklarande tanke som finns genomgående i hela revolutionen och dess efterdyningar. Det är samma arroganta, vämjeliga, uppblåsta, barnsliga, förslappade skrytmåns som funnits i alla socialistiska länder. Det är hånet som säger 'jag lyssnar inte på dig, jag bryr mig inte om vad du säger', 'du är lika bra som mig, därför behöver jag inte bry mig om vad du har att säga', 'du måste tycka som mig', 'så länge som du tycker som mig så är du en bra människa, om inte så är du en fascist'. ...

Det är som en spegelvärld där dårarna styr både högt som lågt, som om vanligt folk vare sig
vill eller kan komma på tal, vi verkar vilja ha dessa imbeciller som ledare då de får oss själva att
framstå som kloka, men problemet ligger inte endast i att ingen vettig vill styra, utan även i det
att de som styr väljer undersåtar som är dummare än dem själva vilket i och för sig är en bragd,
men icke desto mindre innebär att vi hamnar mittemellan pest och kolera i alla deras vansinniga
påfund och metoder som i princip bara går ut på att plocka oss på mark och begränsa friheten,
bla bla bla ....
men stopp och belägg!

Hela den här grejen med att vanligt folk inte vill styra (jämlikhet) är en del av hjärntvättningen
som bygger på osanna premisser, vår ovilja är alltså en del av en lögn och det är dags att lägga
korten på bordet för Ingen kan väl på fullaste allvar tro att våra förfäder skulle sätta bydåren i
hövdingasätet, eller?

Före bildandet av konungariket Sverige så förhöll det sig som så att folk ville ha dugliga ledare, individer
som var kloka och framförallt rättrådiga. Skulle en hövding visa på motsatsen så tog det inte lång tid innan
denne var avsatt och hade han förtjänat det så förmodligen även huvudlös. Inte ens en bra ledare kunde
förvänta sig att folket bara skulle lyda rakt av, tvärtom var det ledarnas uppgift att så klart och tydligt
motivera, utan klarhet och övertygelse så kunde ledarna inte styra ett skit, titlar hit och dit bekom inte
heller det minsta folket då de istället krävde endräkt i allt, det var alltså 99% demokratiskt om vi bortser
från 1% bydårar.

I takt med att hövdingariken blev kungariken där ätter i allt större grad ärvde troner så blev titlarna alltmer
betydelsefulla, till slut ersatte dessa den personliga auktoritetens betydelse helt och hållet. När man agerar
från titlars makt och inser att folk lyder oavsett vilket så är grunden för indoktrineringen lagd och det är bara
att rulla vidare och där ramlade illusionen om jämställdhetsbegreppet in.

Men vi vet fortfarande, de flesta av oss förmodligen, om inte klart så i allafall intuitivt, undermedvetet att
dagens styrelsesystem går emot vårt förnuft, men vi intalas ständigt att det är bättre så, att detta är rätt
och i någon slags självförsvar påstår majoriteten att vi egentligen inte själva vill vara med och styra för vi
är ju så nöjda med att inte ha någon egen talan, således ej heller något ansvar...
På det viset svär vi all vanstyre ifrån oss, för vi hade ju ändå inget att säga till om och vi kunde ju inte
heller påverkat det minsta. Detta är modern demokrati, 99% odemokratiskt 1% styrt av bydårarna.