Drivkrafter...och vad som motiverar våra handlingar.
Moderator: Moderatorgruppen
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Drivkrafter...och vad som motiverar våra handlingar.
I denna värld vi lever i så sker en ständig förändring. Vi agerar. Passivitet är ochså en handling, a´la existentialism. Olika handlingar vi utför kan komma att utföras av olika orsaker. Det finns mer eller mindre genomtänkta handlingar. Impulshandlingar(sparka till ett godispapper på gatan framför oss), långsiktiga planer (klara den här tentan för att kunna doktorera i ämnet om 4 år), handlingar styrda av etiska principer av olika slag (det är fel att skada levande djur, måste stoppa gumman ifrån att slå sin hund), mer begärstyrda handlingar (måste äta, dricka osv). Visst är det så att en handling kan vara motiverad av en mängd olika överblickbara och oöverblickbara orsaker. De kategorier jag radat upp gör inget anspråk på att vara heltäckande eller liknande. Jag önskar visa på olika motiv till handling.
Det ämne jag önskar era åsikter kring är: Vad motiverar våra handlingar? Vad borde motivera våra handlingar(utifrån olika perspektiv, för att må bra, göra rätt osv)?
Bakgrunden till frågan uppkommer delvis ur min åsikt att vi ständigt begränsas genom att vi försöker pressa in verkligheten i allt för smala formar. Vi fångas och frustreras då våra allt för smala bilder av verkligheten inte är den verklighet som visar sig. Kanske borde vi kapitulera inför "den stora modern" men vad styr oss då? Drivkrafter och motiv är viktiga i dessa frågor.
Puss och kram/DD
Det ämne jag önskar era åsikter kring är: Vad motiverar våra handlingar? Vad borde motivera våra handlingar(utifrån olika perspektiv, för att må bra, göra rätt osv)?
Bakgrunden till frågan uppkommer delvis ur min åsikt att vi ständigt begränsas genom att vi försöker pressa in verkligheten i allt för smala formar. Vi fångas och frustreras då våra allt för smala bilder av verkligheten inte är den verklighet som visar sig. Kanske borde vi kapitulera inför "den stora modern" men vad styr oss då? Drivkrafter och motiv är viktiga i dessa frågor.
Puss och kram/DD
Det är vid de här tillfällena Lars förvandlas från hormonstinn tonåring till freudian.
Varför skriver jag det här inlägget? Gjorde för ett tag sedan en tråd på ett annat forum. Döpte den till "driftsbaserad argumentation på forumet", vilket jag tycker att man i många "fall" kan "falla" tillbaka på.
Freud lade ut ett antal teser angående olika försvarsmekanismer, som säkert alla känner till. Han menade att alla människor egentligen hade antisociala och antikulturella drag, men människan skulle inte överleva länge om alla avskiljde sig från varandra. Man kan ifrågasätta andras, och sina egna handlingar utifrån dessa försvarsmekanismer, vilket kan vara rätt intressant.
Varför är vi stolta över vissa handlingar, och skäms över vissa andra?
Saker som vi vet att alla andra gör, skäms vi för nåt oerhört. Det måste ske bakom lås och bom. Jag tvekar till och med för att skriva orden, då folk kan reagera så kraftigt känslomässigt. Alla bajsar och kissar. Alla knullar och onanerar.
Men ingen skulle vara stolt och gladeligen visa upp när h*n lägger en kabel.
Bakvänt?
Jag tror det kan ha med existentiell ångest att göra. Man har ångest inför sin egen kropp och människans öde. Kul att höra så här på juldagen, va?
God fortsättning på er!
Varför skriver jag det här inlägget? Gjorde för ett tag sedan en tråd på ett annat forum. Döpte den till "driftsbaserad argumentation på forumet", vilket jag tycker att man i många "fall" kan "falla" tillbaka på.
Freud lade ut ett antal teser angående olika försvarsmekanismer, som säkert alla känner till. Han menade att alla människor egentligen hade antisociala och antikulturella drag, men människan skulle inte överleva länge om alla avskiljde sig från varandra. Man kan ifrågasätta andras, och sina egna handlingar utifrån dessa försvarsmekanismer, vilket kan vara rätt intressant.
Varför är vi stolta över vissa handlingar, och skäms över vissa andra?
Saker som vi vet att alla andra gör, skäms vi för nåt oerhört. Det måste ske bakom lås och bom. Jag tvekar till och med för att skriva orden, då folk kan reagera så kraftigt känslomässigt. Alla bajsar och kissar. Alla knullar och onanerar.
Men ingen skulle vara stolt och gladeligen visa upp när h*n lägger en kabel.
Bakvänt?
Jag tror det kan ha med existentiell ångest att göra. Man har ångest inför sin egen kropp och människans öde. Kul att höra så här på juldagen, va?
God fortsättning på er!
Lars skrev:Jag tror det kan ha med existentiell ångest att göra. Man har ångest inför sin egen kropp och människans öde.
Det tror jag är en mindre del i det, men det är klart att många även när de är ensamma kan beröras illa av att bli påminda om sin förgänglighet. Men de flesta av oss kan ju utan större hinder skita eller onanera ensamma utan att skämmas. Eller knulla på tu man hand. Många kan rent av finna en viss känsla av vördnad eller mysterium av att begrunda sina fekalier. Finns det inte något fantastiskt befriande med att urinera över rimfrosten i ett avlägset skogsparti? Skulle jag göra det inför publik vore dock den frihetskänslan som bortblåst! Varför då?
Jag tror helt enkelt att vissa saker tål offentlighetens ljus bättre än andra. Vi behöver låta en del vara privat och en del vara offentlig. Både yta och djup behövs. Med enbart yta blir våra liv tomma och innehållslösa. Men gör vi inget annat än att vara djupa förstör vi djupet, pratar ihjäl det och bestrålar det med offentlighet. Det privata och hjärtenära som vi höll så kärt upphör då att vara just privat och hjärtenära. Bättre då att prata om väder, fotboll och annat som finns till just som UV-skydd åt det mörka och privata.
Rent praktiskt tror jag många känner såsom du beskriver p.g.a. uppfostran. Man får redan som treåring lära sig att man inte säger "bajs" offentligt, och lär sig förknippa det med omgivningens obehag. I högre ålder lär vi oss vikten av att inte sticka ut eller vara pinsam, och i de senare tonåren blir det istället viktigare att hitta sin individualitet. Det här är ju inte mycket till förklaring i sig, eftersom den bara talar om hur barnet programeras och inte varför en sådan struktur vidmakthålls generation efter generation.
Svaret på den frågan tror jag istället ligger i det jag skriver i styckena ovan. Därmed inte sagt att just bajsa och knulla måste vara privata uttryck. Förr i tiden har man lägrat varandra till höger och vänster vid majbrasorna, suttit och skitit tillsammans på dass med långbänk m.m. Snarare tror jag det är så att det Privata slår vakt om sig på olika sätt i olika tider och kulturer - genom diverse tabun och så vidare.

hovnarr (och DD iofs):
Jo, varför inte?
Ska snart börja plugga socialantropologi och att just framhäva den kulturella aspekten är ju en viktig del. Det tror jag också att jag kommer att lära mig mycket om. Dock uppstår ju kulturella betingningar när människors beteende riktas och stöps i en speciell form, och det är här försvarsmekanismerna kommer in, tror jag.
Människan är oerhört känslostyrd, tror jag. Dels kan man ju studera handlingar och definiera dem precis som du har gjort, DD. Jag tror dock att beteendet måste studeras mer allmänt för att man ska komma till ett svar i den här frågan. Tänk på hur vi rör oss hela tiden. På vilket sätt man går, tar i hand, vinkar, tuggar, ser, sitter, står. Alla dessa rörelser (handlingar) sänder ut signaler som man inte behöver vara medveten om.
Alla människor styrs till så övervägande del av det undermedvetna, vilket vi ofta inte tänker på. Vi kommunicerar, tänker, känner, avskräcks hela tiden fast vi inte är medvetna om det. Vi lever liksom ett dubbelliv hela tiden, bara att vi inte märker det.
Människan lever sedan i konstant konflikt, mellan dessa två "intressen". Handlingarna blir resultatet av "fighten".
Jag tror att man kan komma långt på att ifrågasätta sina egna motiv. Om vi tar Pavlovs hundar till exempel så hade inte klockan i sig någonting med maten att göra. Tankemönstret "klocka = mat" har ingen rationell grund egentligen. Sådana betingningar tror jag att människan styrs av, vilket resulterar i att man hela tiden handlar irrationellt. Sen kanske ens kulturella kontext uppskattar vissa, och uppskattar andra mindre, men det är inga regler man måste gå efter.
Jag menar, en person som aldrig kommit i kontakt med kristendomen pga att hon är född i tjotahejti. Hon har ingen aning om hur man ska handla för att komma till himlen istället för helvetet. Är hon då dömd att hamna i helvetet på grundval av var hon är född rent geografiskt?
Rätt, fel, ideal och moral skapas i kulturer. Gemensamma värderingar behöver ju heller inte vara rationella, vilket jag tror att de flesta just här håller med om.
Varför skriker och gråter det nyfödda barnet?
Varför reagerar man så otroligt negativt när man kommer till världen?
Varför skrattar man inte?
Kan det vara den existentiella ångesten som spökar där med?
Enbart spekulationer här, damer och herrar. Fullständigt okunnig på ämnet.
Åter till julstöket...
Jo, varför inte?
Ska snart börja plugga socialantropologi och att just framhäva den kulturella aspekten är ju en viktig del. Det tror jag också att jag kommer att lära mig mycket om. Dock uppstår ju kulturella betingningar när människors beteende riktas och stöps i en speciell form, och det är här försvarsmekanismerna kommer in, tror jag.
Människan är oerhört känslostyrd, tror jag. Dels kan man ju studera handlingar och definiera dem precis som du har gjort, DD. Jag tror dock att beteendet måste studeras mer allmänt för att man ska komma till ett svar i den här frågan. Tänk på hur vi rör oss hela tiden. På vilket sätt man går, tar i hand, vinkar, tuggar, ser, sitter, står. Alla dessa rörelser (handlingar) sänder ut signaler som man inte behöver vara medveten om.
Alla människor styrs till så övervägande del av det undermedvetna, vilket vi ofta inte tänker på. Vi kommunicerar, tänker, känner, avskräcks hela tiden fast vi inte är medvetna om det. Vi lever liksom ett dubbelliv hela tiden, bara att vi inte märker det.
Människan lever sedan i konstant konflikt, mellan dessa två "intressen". Handlingarna blir resultatet av "fighten".
Jag tror att man kan komma långt på att ifrågasätta sina egna motiv. Om vi tar Pavlovs hundar till exempel så hade inte klockan i sig någonting med maten att göra. Tankemönstret "klocka = mat" har ingen rationell grund egentligen. Sådana betingningar tror jag att människan styrs av, vilket resulterar i att man hela tiden handlar irrationellt. Sen kanske ens kulturella kontext uppskattar vissa, och uppskattar andra mindre, men det är inga regler man måste gå efter.
Jag menar, en person som aldrig kommit i kontakt med kristendomen pga att hon är född i tjotahejti. Hon har ingen aning om hur man ska handla för att komma till himlen istället för helvetet. Är hon då dömd att hamna i helvetet på grundval av var hon är född rent geografiskt?
Rätt, fel, ideal och moral skapas i kulturer. Gemensamma värderingar behöver ju heller inte vara rationella, vilket jag tror att de flesta just här håller med om.
Varför skriker och gråter det nyfödda barnet?
Varför reagerar man så otroligt negativt när man kommer till världen?
Varför skrattar man inte?
Kan det vara den existentiella ångesten som spökar där med?
Enbart spekulationer här, damer och herrar. Fullständigt okunnig på ämnet.
Åter till julstöket...
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Snarare tror jag det är så att det Privata slår vakt om sig på olika sätt i olika tider och kulturer - genom diverse tabun och så vidare.
Jo. Sedan finns det nog en mäng faktorer som gör att vissa saker anses tabu osv. Tabun kring sexuallitet kan t.ex. vara en gnostisk syn på världen där materian och då lustarna är något ont som man bör bryta sig loss ifrån eller t.ex. ett sätt för män att hindra kvinnor ifrån att nyttja en stark maktfaktor. Tabun uppkommer av en mängd orsaker. Visst håller jag med hovnarr om att vi inte mår bra om vi öppnar upp för mycket. Men, jag tror att detta beror på att vi inte är berredda på chockeffekten det skulle innebära att hantera så mycket känsligt på en gång. Dock tror jag att en succesiv utforskning av det djupa inte medför något negativt. Prata ihjäl djupet gör vi bara om vi tror att allt går att prata om. Försöker vi uttrycka det som inte kan uttryckas och tror att det är nog, så pratar vi nog sönder det.
Visst styrs vi, som Lars är inne på, av en mängd olika försvarsmekanismer, bettingade reflexer, instinkter osv. Det är användbart och intressant att skapa sig förståellse kring dessa olika delar av vårt psyke. Men vad är önskvärt att styras av. Vad är oönskat och vad är önskat? Vad är kanske oönskat, men omöjligt att ta bort?
I Bhagavadgita så disskuteras frågan om världsfrånvändhet kontra plikt, moksha vs dharma(och mycket mer för den delen). Förenklat är svaret...att vi inte kan undfly världen, men att vi kan välja motiv för våra handlingar och inte fokusera på avkastningen. Det som prins Arjuna har som styrande hans handlande är hans kasttillhörighet, det som han har i åtanke när han handlar är Krishna. Vad är vår kasttillhörighet? Vad är vår Krishna? Vad bör det vara? Risken när vi hittar ett motiv för att handla är att vi fokuserar för mycket på avkastningen och låser oss vi förväntningen. Hur bör vi motivera handlande utan att fastna vid avkastningen? Går detta och är det önskvärt?
Trevlig kväll/DD
Med risk för att låta lite för pragmatiskt, tror jag alla tabuer härstammar från praktiska faktorer. Det är ju som bekannt inte så trevligt för ens medmänniskor om man insisterar på att skita i närmaste hörn. Kanske motsvarar varje tabu en sådan pratiskt faktor?
Istället för att vara något djupt, drivs vi av ett enkelt kontrakt vi upprättat med våra medmänniskor. Vetskapen om att de följer sin del, följer vi våran del för att de ska fortsätta följa deras del.
Istället för att vara något djupt, drivs vi av ett enkelt kontrakt vi upprättat med våra medmänniskor. Vetskapen om att de följer sin del, följer vi våran del för att de ska fortsätta följa deras del.
trekker skrev:Med risk för att låta lite för pragmatiskt, tror jag alla tabuer härstammar från praktiska faktorer. Det är ju som bekannt inte så trevligt för ens medmänniskor om man insisterar på att skita i närmaste hörn. Kanske motsvarar varje tabu en sådan pratiskt faktor?
Jag tror att du har rätt till viss del, trekker, och det beror också mycket på hur man drar tabuets gräns gentemot rena "oskrivna regler" osv. I människans urkultur kan man t.ex. förmoda att det var opraktiskt att skita precis intill boplatsen för att det lockade till sig ohyra som kunde förskämma maten och sprida sjukdomar. Även intelligentare djur, som grisar, ordnar själva i sin stia så att de äter, sover och skiter på bestämda platser.
Men tabut, såsom jag använder ordet tabu, är nu inte att man inte får skita hursomhelst, utan att man får prata om att skita, hursomhelst. Det passar sig inte att göra det under en fin middag, t.ex. Redan såhär på filosofiforum sticker ordet lite... tja om inte i ögonen så åtminstone ut från mängden. Detta tabu har jag för mig att har sin upprinnelse i 50-talet USA och Storbrittanien. Civiliserat folk pratade inte längre om att gå på dass eller toa, utan om att pudra näsan, fräscha upp sig osv. Ordet "badrum" (eg. eng. "bathroom") kommer från den här tiden. Den sjukliga renheten gjorde sitt intåg.
Skulle du säga att detta tabu i dagsläget är praktiskt? Om det ska uppfylla kriteriet "praktiskt" tycker jag att det måste finnas någon annan orsak än att det stör folks sinnesfrid om man bryter mot tabut. Skiten som drar till sig flugorna ovan är ett exempel. Att inte få säga "bajs" offentligt är det inte. Vid närmare eftertanke finner jag, utifrån denna definition, att dagens tabun är av detta opraktiska slag.
trekker skrev:Istället för att vara något djupt, drivs vi av ett enkelt kontrakt vi upprättat med våra medmänniskor. Vetskapen om att de följer sin del, följer vi våran del för att de ska fortsätta följa deras del.
Det tror jag däremot mer på. Tabuets upprätthållande bygger på en tyst överenskommelse. Vi pratar inte med varandra på tunnelbanan och jag förväntar mig att du ska hålla käft i och med att jag gör det. Kommer det då in en musikant och lever rövare blir vissa förbannade medan andra, som kanske gärna skulle se att tabuet avskaffades, välkomnar avbrottet.
Men vad beror då detta på? Är din uppfattning att tabun inte är "något djupt", utan helt enkelt ett kontrakt vi upprättat med våra medmänniskor, SKILD från min uppfattning att tabun tjänar till att värna det Privata och stänga mörkret ute från det offentliga rummet? Jag ser inte någon motsättning mellan våra uppfattningar. Du beskriver en mekanism och jag beskriver en orsak eller anledning. Du beskriver hur tabuet etableras och jag beskriver vilket syfte det tjänar.
Deuce Deceptor skrev:Men vad är önskvärt att styras av. Vad är oönskat och vad är önskat? Vad är kanske oönskat, men omöjligt att ta bort?
Frågar du mig DD är svaret Nåden! Det är önskvärt att styras av. Vi människor har axlar. På dessa kan vi hänga ok för att bära med oss något av vikt, något viktigt. Utan ok bär vi inget viktigt med oss och känner oss tomma, utan mening och på driv längs rådlöshetens hav. Så kan vi inte ha det. Alltså axlar vi ok. T.ex. bekvämlighetsoket; där pengar, njutning och avsaknad av lidande är viktiga vikter.
Vi får fritt välja ok, men det är besvärligt att kasta av sig ett ok och axla ett annat. Det går ju inte att göra rakt av, utan först måste det gamla okets vikter häktas av. Det som en gång var så viktigt är det inte längre. Det är en besvärlig period. Först värker musklerna av den forna bördan och när man väl rätat på ryggen är det svårt att uppbåda mod att axla ett nytt ok. Och vilket ska man välja? Om man är tvungen att tjäna, vad ska man då tjäna?
Här kommer Nåden in. Om man kan se skogen för alla träden, tänka för alla tankar och känna för alla känslor, då kan man bli varse Nåden. Livet ger en små vinkar hela tiden, rim, glimtar av sammanhang. Är man tillräckligt känslig ser och hör man dem. Man blir lyhörd för vad man ska lyda. Axla rätt ok. Vare sig det är praktiskt eller inte, tabubelagt eller inte. Exakt vad det är som bör göras går inte att uttrycka - det har vi pratat om på en annan tråd. Det är lätt att missa moralen - den rätta handlingen utifrån situationen som helhet - om man fastnar i etiken, dvs debatten mellan instinkt och dogm. Ja, som du märker tycks vi börja prata om samma sak på alla trådar vi är aktiva. I ett sammanhang heter det Nåden, ett annat Intuition. I ett tredje kanske Gud? För att avsluta med ett tabubelagt ord, menar jag.

-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Det finns kanske olika slags tabun, regler, privata och samhälleliga?
Vissa störs av gatumusikanter (som jag) vissa tycker de är ett trevligt inslag i vimlet.
Samhälleliga tabun (hehe, rena hängmattefunderingar från min sida) är av två slag:
a) tillfälliga, som är avhängiga av rådande samhället. Ex. du ska alltid agera inom lagens ramar. Lagen är alltid skriven med hänsyn till rådande systemet.
b) mer eller mindre konstanta. Incest är ett bra exempel. I äldre kulturer var incest vanligt men förbyttes senare till tabu då man insåg att avkommorna pga. inavel var ofta mindre lyckade.
Vissa störs av gatumusikanter (som jag) vissa tycker de är ett trevligt inslag i vimlet.
Samhälleliga tabun (hehe, rena hängmattefunderingar från min sida) är av två slag:
a) tillfälliga, som är avhängiga av rådande samhället. Ex. du ska alltid agera inom lagens ramar. Lagen är alltid skriven med hänsyn till rådande systemet.
b) mer eller mindre konstanta. Incest är ett bra exempel. I äldre kulturer var incest vanligt men förbyttes senare till tabu då man insåg att avkommorna pga. inavel var ofta mindre lyckade.
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Tabun alltså. Kanske borde skapa en egen tråd för ämnet. Kanske vore lämpligt(som så ofta) med en defenition av ordet. Är det positivt med tabun på ett individuellt plan?
Hovnarr: Intressant att du använder dig av en kristen språkdräkt. Som inbiten Jönköpingsbo så tror jag dock att jag har en annan defenition av nåd än vad du verkar ha i ditt inlägg. Som jag tolkar dig så är du inte pingstig, utan mer åt en klassisk mystisk kristendom. Definiera gärna nåd...och gärna i rellation till synd och Jesus.
För mig är intuition inte nödvändigtvis en kontakt med urprincipen, dao eller världsordningen, utan en svag känsla för vad som är rätt i en viss situation. Denna känsla kan likaväl härstamma ifrån tabun, de dogmer man lärt sig som barn eller instinkt.
Ok(på sanskrit yoga
)...är det de motiv man väljer för sina handlingar? Anser då att vi inte kan vara utan ok...vi måste handla...och våra handlingar måste ha sitt ursprung någonstans. Får vi fritt välja? Intressant...kanske skall engegera mig i deterministtråden igen...
Att axla av ett ok...om vi antar att oket är de dogmer eller motiv som styr ens liv...så ja...det är ofta smärtsamt att byta. Speciellt om bytet sker under en kortare period. Min erfarenhet är att ett sådant byte snarare utlöses av en kris än utlöser en kris. Men det är förmodligen ett växelspel.
Gud, kan vara ett annat ord för urprincipen, dao osv...men är inte för mig personlig eller innehar egenskaper som god.
Frid/DD
Hovnarr: Intressant att du använder dig av en kristen språkdräkt. Som inbiten Jönköpingsbo så tror jag dock att jag har en annan defenition av nåd än vad du verkar ha i ditt inlägg. Som jag tolkar dig så är du inte pingstig, utan mer åt en klassisk mystisk kristendom. Definiera gärna nåd...och gärna i rellation till synd och Jesus.
För mig är intuition inte nödvändigtvis en kontakt med urprincipen, dao eller världsordningen, utan en svag känsla för vad som är rätt i en viss situation. Denna känsla kan likaväl härstamma ifrån tabun, de dogmer man lärt sig som barn eller instinkt.
Ok(på sanskrit yoga
Att axla av ett ok...om vi antar att oket är de dogmer eller motiv som styr ens liv...så ja...det är ofta smärtsamt att byta. Speciellt om bytet sker under en kortare period. Min erfarenhet är att ett sådant byte snarare utlöses av en kris än utlöser en kris. Men det är förmodligen ett växelspel.
Gud, kan vara ett annat ord för urprincipen, dao osv...men är inte för mig personlig eller innehar egenskaper som god.
Frid/DD
Deuce Deceptor skrev:Tabun alltså. Kanske borde skapa en egen tråd för ämnet. Kanske vore lämpligt(som så ofta) med en defenition av ordet. Är det positivt med tabun på ett individuellt plan?
Personligen misstänker jag att skillnaden mellan lagar, regler och tabuer är enbart språklig. Det är alla någon slags medveten sorteringsprocess. Inte något djupare som Freuds sexuallitet. Utan något du gör helt medvetet. Det var det jag försökte säga förrut. Att denna process genomförs på en hög medvetenhetsnivå.
hovnarr skrev:Skulle du säga att detta tabu i dagsläget är praktiskt?
Nej, absolut inte. Tabu, tillsammans med otaliga oskrivna regler ter sig totalt irrationella idag. Mitt argument bygger på att när en viss tabu har börjat sprida sig, är det nödvändigt för andra att också "signera" detta kontrakt, även för bara den enklaste interaktionen. Någon som inte följer avtalet utesluts omedelbart.
hovnarr skrev:Men tabut, såsom jag använder ordet tabu, är nu inte att man inte får skita hursomhelst, utan att man får prata om att skita, hursomhelst. Det passar sig inte att göra det under en fin middag
Hmm. Ja, vi verkar använda ordet tabu like olika. Men själv essensen är den samman. Jag skulle säga att om du gör toalettbesöket till en anläggenhet som uträttas långt ifrån lägret, utvecklas detta av praktiska skäl till en privat anläggenhet. För folk behöver skita vid olika tidpunkter blir detta något du uträttar för dig själv. Inget behov om att snacka om det existerar, vilket leder till att det blir något privat.
hovnarr skrev: Om det ska uppfylla kriteriet "praktiskt" tycker jag att det måste finnas någon annan orsak än att det stör folks sinnesfrid om man bryter mot tabut.
Hmm. Det var kanske var precis det argumentet jag använde...
Ett annat exempel jag kom att tänka på just nu är de gamla rommarnas offentliga toaletter. Detta fenomen blir extremt svårt att förklara ur min synvinkel. Hur förklarar du att de inte hade något emot att sitta trettio personer i ett trångt dass och diskutera livets görsmål?
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
suchanother skrev:trekker, du verkar ha toanoja.
Saken är större än så.
Jag försäkrar dig att min toanoja handlar enbart om språklig klumpighet ifrån min sida.
suchanother skrev:Läs gärna mitt inlägg också, nörd.
Ja, jag gjorde det. Det var just din distinktion jag försökte bemöta samtidigt som jag defininerade tabu. Kanske skulle ha citerat ditt inlägg också. Förlåt.
Visst är den skillnaden du vill införa reell, men jag anser att den inte är fundamental för begreppet tabu.
Äsch trekker, bry dig inte om suchanother. Han pratar med bägge ringmuskler och det kommer bara klokskap ur den ena.
DD,
Wow, nåd, synd och Jesus i samma inlägg. Det får bli Det Bästa-versionen.
Nåd: Den inspiration (spiritus) människan kan ta del av om hon är öppen, lyhörd och ärlig.
Synd: Av forntyskans Sunde, dvs sund. Något smalt som skiljer åt och delar upp. Alltså att avskilja sig från... ja vadå? Man skulle kunna säga: sig själv, det gudomliga, Tao. Med mer humanistisk språkdräkt: att förlora sig själv.
Jesus: My(s)tiskt väsen om vilken det är säkrare att säga att han aldrig dog än när han levde. Bör ej missförstås som en historisk person vid en flyktig genomläsning av evangelierna, vilka i sin tur inte bör missförstås som historiska redogörelser vid en flyktig genomläsning av bibeln.
För min egen del har jag upparbetat en viss distinktionsförmåga mellan dem, men denna förmåga är ju också en svag känsla. Känsla för känsla.
Wtf, lär de ut sanskrit i lumpen nuförtiden när ryssen inte är nåt hot längre, eller har du snappat upp det nån annanstans?
Vi bär oket, och oket bär oss. Det vi finner viktigt tar oss upp ur sängen på mornarna, men vi har faktiskt makten att välja nya ok. Det betyder inte "är du inte nöjd så ändra på't". Det ständiga ändrandet och jagandet efter nyare och starkare upplevelser är ett ok i sig. Men mötet med missnöjet (snarare än flykten från det) kan vara en möjlighet att omvärdera vad som är viktigt och DÅ kan man byta ok.
Kanske kunde man säga att den första krisen grundar i att man vet att något är fel och den andra i att man inte vet vad som är rätt.
Just upplevelsen av Gud & co: är för mig kanske det mest personliga man kan tänka sig, och därför lägger jag mig inte i andras personliga upplevelse av det gudomliga heller. Däremot önskar jag gärna att folk utvecklar ett sånt personligt förhållningssätt.

DD,
Definiera gärna nåd...och gärna i rellation till synd och Jesus.
Wow, nåd, synd och Jesus i samma inlägg. Det får bli Det Bästa-versionen.
Nåd: Den inspiration (spiritus) människan kan ta del av om hon är öppen, lyhörd och ärlig.
Synd: Av forntyskans Sunde, dvs sund. Något smalt som skiljer åt och delar upp. Alltså att avskilja sig från... ja vadå? Man skulle kunna säga: sig själv, det gudomliga, Tao. Med mer humanistisk språkdräkt: att förlora sig själv.
Jesus: My(s)tiskt väsen om vilken det är säkrare att säga att han aldrig dog än när han levde. Bör ej missförstås som en historisk person vid en flyktig genomläsning av evangelierna, vilka i sin tur inte bör missförstås som historiska redogörelser vid en flyktig genomläsning av bibeln.
För mig är intuition inte nödvändigtvis en kontakt med urprincipen, dao eller världsordningen, utan en svag känsla för vad som är rätt i en viss situation. Denna känsla kan likaväl härstamma ifrån tabun, de dogmer man lärt sig som barn eller instinkt.
För min egen del har jag upparbetat en viss distinktionsförmåga mellan dem, men denna förmåga är ju också en svag känsla. Känsla för känsla.
Ok(på sanskrit yoga)...
Wtf, lär de ut sanskrit i lumpen nuförtiden när ryssen inte är nåt hot längre, eller har du snappat upp det nån annanstans?
Anser då att vi inte kan vara utan ok...vi måste handla...och våra handlingar måste ha sitt ursprung någonstans.
Vi bär oket, och oket bär oss. Det vi finner viktigt tar oss upp ur sängen på mornarna, men vi har faktiskt makten att välja nya ok. Det betyder inte "är du inte nöjd så ändra på't". Det ständiga ändrandet och jagandet efter nyare och starkare upplevelser är ett ok i sig. Men mötet med missnöjet (snarare än flykten från det) kan vara en möjlighet att omvärdera vad som är viktigt och DÅ kan man byta ok.
Min erfarenhet är att ett sådant byte snarare utlöses av en kris än utlöser en kris.
Kanske kunde man säga att den första krisen grundar i att man vet att något är fel och den andra i att man inte vet vad som är rätt.
Gud, kan vara ett annat ord för urprincipen, dao osv...men är inte för mig personlig eller innehar egenskaper som god.
Just upplevelsen av Gud & co: är för mig kanske det mest personliga man kan tänka sig, och därför lägger jag mig inte i andras personliga upplevelse av det gudomliga heller. Däremot önskar jag gärna att folk utvecklar ett sånt personligt förhållningssätt.

Re: Drivkrafter...och vad som motiverar våra handlingar.
Deuce Deceptor skrev:I denna värld vi lever i så sker en ständig förändring. Vi agerar. Passivitet är ochså en handling, a´la existentialism. Olika handlingar vi utför kan komma att utföras av olika orsaker. Det finns mer eller mindre genomtänkta handlingar. Impulshandlingar(sparka till ett godispapper på gatan framför oss), långsiktiga planer (klara den här tentan för att kunna doktorera i ämnet om 4 år), handlingar styrda av etiska principer av olika slag (det är fel att skada levande djur, måste stoppa gumman ifrån att slå sin hund), mer begärstyrda handlingar (måste äta, dricka osv). Visst är det så att en handling kan vara motiverad av en mängd olika överblickbara och oöverblickbara orsaker. De kategorier jag radat upp gör inget anspråk på att vara heltäckande eller liknande. Jag önskar visa på olika motiv till handling.
Det ämne jag önskar era åsikter kring är: Vad motiverar våra handlingar? Vad borde motivera våra handlingar(utifrån olika perspektiv, för att må bra, göra rätt osv)?
Bakgrunden till frågan uppkommer delvis ur min åsikt att vi ständigt begränsas genom att vi försöker pressa in verkligheten i allt för smala formar. Vi fångas och frustreras då våra allt för smala bilder av verkligheten inte är den verklighet som visar sig. Kanske borde vi kapitulera inför "den stora modern" men vad styr oss då? Drivkrafter och motiv är viktiga i dessa frågor.
Puss och kram/DD
Vafalls, en lärjunge till Protagoras. En sån stöter man sig inte ständigt på.
Du hävdar alltså allt är i rörelse och så undrar du hur det kan vara möjligt att vi är motiverade, d v s drivna, alltså i rörelse, ergo: går det att identifierar denna rörelse som orsakar rörelse.
Tänk dig rörelse. Finns det något i denna tanke som är i rörelse: om den är i rörelse motsäger du dig själv ( eller mer tekniskt: tanken upphävs ). Om denna tanke däremot icke är i rörelse, då finns det åtminstone en sak som icke är i rörelse. Det är där du skall börja, och inte lyssna så mycket på Protagoras.
Betrakta sedan en biljardboll i rörelse. Hur du än tittar ser du ingen orsaksrelation. Var är relationen? Det är där du skall börja, och inte som Protagoras.
Puss på dig!
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Hovarr: Kul att du börjat använda kristen språkdräkt. Dock mycket av den gammla narren innunder. Håller med i att både nåd, synd och jesus existerar med din defenition. Varur kommer synden, nåden och jesus?
"Känsla för känsla" ....tja...godtyckligt...med vad är inte det?. Använder mig fortfarnade av förnuft för detta ändamål...men förnuft och kännsla är ju samma sak på olika plan så...
Vad jag vet så är det ryska som gäller, men arabiskan är på intåg. Sanskrit har jag snappat upp på annat håll.
Håller med angående oket. Ok associerar jag dock med börd...vilket är en negativ värdering jag gärna undviker i detta sammanhang...men ord är ord...defenitioner
Vad jag menar med att "gud inte är personlig" är inte att gudsupplevelsen inte är personlig utan att Gud inte är det. Det finns en skala mellan gudsbilden så som Tor och gudsbilden så som dao. För mig är gud mer dao. Sedan kan folk säga Tor och mena att denne är alltet, urprincipen, det ordlösa, obeskrivbara....
kltsdvösdgkjbkjbghölbcmnbdfzkj/DD
"Känsla för känsla" ....tja...godtyckligt...med vad är inte det?. Använder mig fortfarnade av förnuft för detta ändamål...men förnuft och kännsla är ju samma sak på olika plan så...
Wtf, lär de ut sanskrit i lumpen nuförtiden när ryssen inte är nåt hot längre, eller har du snappat upp det nån annanstans?
Vad jag vet så är det ryska som gäller, men arabiskan är på intåg. Sanskrit har jag snappat upp på annat håll.
Håller med angående oket. Ok associerar jag dock med börd...vilket är en negativ värdering jag gärna undviker i detta sammanhang...men ord är ord...defenitioner
Vad jag menar med att "gud inte är personlig" är inte att gudsupplevelsen inte är personlig utan att Gud inte är det. Det finns en skala mellan gudsbilden så som Tor och gudsbilden så som dao. För mig är gud mer dao. Sedan kan folk säga Tor och mena att denne är alltet, urprincipen, det ordlösa, obeskrivbara....
kltsdvösdgkjbkjbghölbcmnbdfzkj/DD
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster