Känner ni ofta efter vad ni känner?

[förstår mig själv]

Ja. Säg att något händer tex ni halkar på vägen när ni kör bil men allt ordnade sig. Vad känner ni? Ni ser en arg eller galen människa. Vad känner ni. Vad tänkte ni?. När någon tränger sig i Ica kassan. Vad känner ni och vad tänker ni? När ni ser en snygg tjej på tunnelbanan? När ni ser tex en neger? När någon kille tittar på er tjej? När Elofsson vinner ett lopp? När ni duschar en varm dusch? Osv. Ofta tänker människor en tanke och gör något när en situation i livet uppstår. När man förstår sig själv känner man och kan aggera utifrån detta på ett mer medvetet sätt. Tillslut får man smak på det som känns bra och ens handlingar och tankar blir inriktade på att må bra. Då börjar man förstå vad spinoza och Einstein och Jesus pratade om.

[Pilatus]

Då börjar man förstå vad spinoza och Einstein och Jesus pratade om.

Vad pratade Jesus om, menar du. Ville han må bra? Eller insåg han att han skulle bli ett lätt offer för en konspiration? "Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också ..." Joh 12:12 Hur bra mådde de?

Spinoza dog ung. Han mådde inte särskilt bra i glasdammet med sin lungsot.

[förstår mig själv]

Om han led av lungfibros så led han av dyspne så klart. Att kvävas till döds är inte så skoj. Med han mådde självklart bra innan. Förstår man honom förstår man att han blev herre över sina känslor. När man blir medveten om detta suger man i sig och njuter av vällust och kroppens rörelser och tankar fokuserar på det och uppnår det bättre. Detta sker automatiskt. Så långt det är möjligt. Miljön(dvs samhället) genom sin omedvetenhet försvårar något. Han blev bl.a. Bannlyst och mordförsök mm.

[Eric]

Absolut!
Hela tiden och därför skapade jag (med bidrag av andra konstnärer) en hemsida som handlar om Empati och Förståelse (medlidande?):
http://www.artgalleryemti2.eu
Empati är döende i vår tid. Vi närmas oss en stor samhällsförändring.
Vår verklighet brutaliseras, primitiviseras och blir mer och mer ”darwinistisk”.

Jag vet att historien gillar upprepa sig. Goda tider följs av dåliga: Fred och Krig etc.

• Vi avhumaniseras just nu och därför måste vi ” känna ofta efter vad vi känner” (och vad de andra känner) istället för konsumera och konsumera, hm…
•
• Jag twittrar också gärna om det: http://twitter.com/artgalleryemti2

Kan vi hindra historiens framfört?

[ingenar]

Fri vilja.
1 Korinthierna 6:12
"Allt är tillåtet för mig; men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig; men jag skall inte låta mig behärskas av något."

Jag kan göra allt som jag har handlingsfrihet att göra och att krypa genom stan är något som jag har handlingsfrihet att göra, åtminstone tills polisen plockar in mig:P fast då har jag ju inte längre handlingsfrihet att göra det längre.

[förstår mig själv]

Känner vi efter känner vi alltid något. Det vi gör resulterar i känslor och detta är resultatet av våra liv och som biresultat leder det till överlevnad och fortplantning. Vi gör detta automatiskt.

[Anders]

Kroppsscanning är da shit!

[Ling]

Jag känner alltför ofta och för mycket. Med mina barn i skolan känner jag oerhört mycket, kan själv bli tårögd när ett barn pratar med mig om deras svårigheter, svårt att hålla sig proffessionell, men det är inte alltid nödvändigt. De känner förtroende om jag visar hur jag känner. Med vissa begränsningar förstås.
Med mig själv är det värre, kan bli överväldigad av känslor, positiva som negativa eller destruktiva...beroende på yttre eller inre stimuli.
Men när jag känner så blir jag också medveten på ett annat plan...det känns verkligen..antingen glädje som är varm eller sprudlande..eller smärtan svart som natten. Jag är allt det där.

[reflex]

Jag känner alltför ofta och för mycket. Med mina barn i skolan känner jag oerhört mycket, kan själv bli tårögd när ett barn pratar med mig om deras svårigheter, svårt att hålla sig proffessionell, men det är inte alltid nödvändigt. De känner förtroende om jag visar hur jag känner. Med vissa begränsningar förstås.
Med mig själv är det värre, kan bli överväldigad av känslor, positiva som negativa eller destruktiva...beroende på yttre eller inre stimuli.
Men när jag känner så blir jag också medveten på ett annat plan...det känns verkligen..antingen glädje som är varm eller sprudlande..eller smärtan svart som natten. Jag är allt det där.

Vet inte om jag egentligen känner efter vad jag känner
Jag tycker det känns i alla fall vare sig jag vill eller inte
Däremot brukar jag försöka hitta en förklaring för hur jag känner, det intresserar mig att försöka förstå detta
Jag kan ju inte rå för hur jag känner och det är heller ingenting jag tänker skämmas för om så är
Om det är motiverat kan jag ju låta bli att visa hur jag känner
Det är inte säkert att mina känslor passar att visa i alla situationer

[Algotezza]

Jag känner hela tiden utan att särskilt känna efter. På samma vis lever jag i ett ständigt pågående, aldrig sinande flöde av sinnesrapporter och inre processer, tankar, minnen, fantasier, känslor (som på en gång är inre och yttre). Ord, bilder, begrepp, ibland ordlöst - och så det som är osynligt, ett slags abstrakt potentialitet, min närvaro här och nu... Det låter kanske stort och märkligt beskrivet så här men är inget särskilt i praktiken. Så lever och funkar jag i min vardag...

/Algotezza

[Ling]

Jag känner alltför ofta och för mycket. Med mina barn i skolan känner jag oerhört mycket, kan själv bli tårögd när ett barn pratar med mig om deras svårigheter, svårt att hålla sig proffessionell, men det är inte alltid nödvändigt. De känner förtroende om jag visar hur jag känner. Med vissa begränsningar förstås.
Med mig själv är det värre, kan bli överväldigad av känslor, positiva som negativa eller destruktiva...beroende på yttre eller inre stimuli.
Men när jag känner så blir jag också medveten på ett annat plan...det känns verkligen..antingen glädje som är varm eller sprudlande..eller smärtan svart som natten. Jag är allt det där.

Vet inte om jag egentligen känner efter vad jag känner
Jag tycker det känns i alla fall vare sig jag vill eller inte
Däremot brukar jag försöka hitta en förklaring för hur jag känner, det intresserar mig att försöka förstå detta
Jag kan ju inte rå för hur jag känner och det är heller ingenting jag tänker skämmas för om så är
Om det är motiverat kan jag ju låta bli att visa hur jag känner
Det är inte säkert att mina känslor passar att visa i alla situationer

Jag tror inte man tänker på ATT man känner, utan mer finns där just då och kanske kan man definiera känslan om det är nödvändigt. Ofta blir det känslan som tar över, och kan bli förvirrande tills jag försöker hitta orsak och verkan till min känsla. Speciellt om jag finner den irriterande eller alltför jobbig. Att dölja känslan, speciellt om den är intensiv, är svårt men möjligt. Ibland till och med nödvändigt.
Jag kan fortfarande bli förvånad över hur snabbt en känsla kan förändras. Från intensiv till nästan omärkbar. Och det gäller även omvänt. Men det är väl så jag fungerar.

[Anders]

Brukar hyfsat regelbundet(dock inte så ofta som jag borde) köra en koll på dels vad jag känner och dels vad jag tänker, och försöker hålla mig öppen för det mer kontinuerligt. Men lätt är det inte.

Problemet är lite olika med tankar och känslor. Tankar drar iväg med en, undertryckta känslor ger sekundärkänslor som egentligen inte är de rätta. Bland annat.

[Algotezza]

Brukar hyfsat regelbundet(dock inte så ofta som jag borde) köra en koll på dels vad jag känner och dels vad jag tänker, och försöker hålla mig öppen för det mer kontinuerligt. Men lätt är det inte.

Problemet är lite olika med tankar och känslor. Tankar drar iväg med en, undertryckta känslor ger sekundärkänslor som egentligen inte är de rätta. Bland annat.

Tänk om känslan av att vissa känslor inte är rätt - egentligen är fel...

/Algotezza