freddemalte skrev:Hej Algotezza
Jag tror (gissar) att jag i någon mening hänger med i ditt resonemang. Det verkar som att du i metafysik mening lägger in den fria viljan som utgörande själva fenomenet att vi, genom vår förmåga till abstraktion och hantering av tänkta scenarion, upplever oss själva som att just handla fritt?
Är det så jag ska tolka dig?
Hälsar Fredrik
Ja, genom att vi kan skapa och hantera tänkta alternativa scenarion före, under och efter en viss handling, att vi alltså kan skapa tänkta (hopfantiserade) alternativ till vad vi faktiskt gör, upplever vi att vi kan handla fritt. Detta upplevs av de flesta som djupt tillfredsställande. Ur detta har vi sedan hypostaserat begreppet fri vilja.
Vi kan också tala om en hierarki av olika friheter och olika grader av friheter.
Högsta graden av frihet är att tänka fritt. Tankefrihet. Vi kan tänka allt vi har förmåga att tänka, fantisera om, minnas, laborera med minnen och sätta ihop dem på nytt sätt (analys och syntes). Vad vi kan tänka beror på tidigare erfarenheter, vad vi har för minnen att laborera med, och vår förmåga att tänka, logiskt, intuitivt, emotionellt.
En lägre grad av frihet har vi när det gäller vad vi kan/får/vågar säga inför andra och skriva för andra t.ex. på internet. Yttrandefrihet, på talets och skriftens område.
En ännu lägre grad av frihet har vi på handlandets område, vad vi gör mer fysiskt och som inte handlar om vad vi säger och skriver. Handlingsfrihet.
Lägst grad av frihet har vi på kännandets, emotionernas område. Kan vi öht styra våra känslor med viljan? I varje fall kan vi det inte på ett direkt sätt.
Är de här områdena beroende av varandra, får de näring av varandra? Om yttrandefriheten och handlingsfriheten inskränks kommer då tankefriheten att inskränkas också som en följd därav? Är vi för vårt tänkande och dess utveckling beroende av att kunna kommunicera våra tankar med omvärlden? Dör tankarna sotdöden annars?
/Algotezza
