Filosofi - en allmän diskussion?

[Kjelken]

Funderar lite på hur mycket andra människor filosoferar. Jag har tex ingen i min krets som diskuterar olika filosofiska frågor. Kan det vara så att det är tabu eller försöker folk undvika dessa frågor då de inte kan finna något svar? Finns det någon statistik på hur många procent som faktiskt funderar och diskuterar dessa frågor? Vem vet, kanske detta också är en fråga som vi aldrig kommer få svar på!

[Anders]

Hur mycket folk filosoferar, och hur mycket folk gillar att prata om det filosofiska är nog till att börja med rätt olika. Filosofin är inte direkt nåt för sällskapslivet.

Sen finns det väl skäl, andra än rent genetiska, till att de flesta stora filosofer kommer från mycket förmögna familjer?

Filosofin är ju sedan rätt bred - etik och estetik brukar inte vara så svårt att få med folk på, meda frågor som "Vad är egentligen sanning" är mer svårsmälta. Och analytisk flilosofi läser jag bara för att imponera mig själv, precis som med matten i skolan. Totalt ointressant men man känner sig smart då man fattar nåt invecklat.

[freddemalte]

Funderar lite på hur mycket andra människor filosoferar. Jag har tex ingen i min krets som diskuterar olika filosofiska frågor. Kan det vara så att det är tabu eller försöker folk undvika dessa frågor då de inte kan finna något svar? Finns det någon statistik på hur många procent som faktiskt funderar och diskuterar dessa frågor? Vem vet, kanske detta också är en fråga som vi aldrig kommer få svar på!

Hej Kjelken

Jag kan tänka mig att ganska många har implicita filosofiska funderingar som de, i någon mening går runt med, men som de ej, av olika skäl, uttrycker till sin omgivning. Skälen kan vara känslan av att ingen annan är intresserad av samma sorts funderingar, det kanske kan vara en oförmåga att hitta ett passande och tydligt sätt att formulera sig på etc. Ett intresse för filosofiska frågor kan nog växa fram ur ganska olika situationer och erfarenheter så som att man står inför ett praktiskt dilemma eller att man tittar ut i Universums hav av stjärnor en stjärnklar natt och funderar på vad det egentligen är man ser. Vidare har det säkert en del med hur man är kopplad i huvudet helt enkelt, dvs om man har en benägenhet att inför sig själv ställa filosofiska frågor, om man är skeptisk, nyfiken eller undrande etc. Sedan kan det ju till viss del bero på den sociala miljön samt uppväxtmiljön - har ens föräldrar svarat: Jag vet inte, eller har de svarat, Vad tror du? Har ens föräldrar svarat genom att ta upp en dialog om frågan och se om man tillsammans kan finna ett spännande och trovärdigt svar? Kanske träffar man på en person som får en att tänka i nya banor? Kanske hittar man en bok som fångar ens intresse?

Att man inte pratar filosofi på t ex. parmiddagar, fikapussar på jobbet etc beror nog mycket på att filosofi som ämne sällan dryftas i media, TV etc. Där stöter man oftare på Ekonomi, Politik, elände och underhållning vilket gör att de blir de naturliga samtalsämnena. Vidare är den akademiska filosofin ganska så svårtillgänglig jämfört med många andra ämnen, vilket också gör att det inte blir ett naturligt samtalsämne. Jämför t ex musik eller film som också kan problematiseras, men ändå är mer lättillgängligt för diskussion. Vidare är de människor som på akademisk nivå håller på med t ex Metafysik eller Metaetik antagligen inte så aktiva med att tala ut bland allmänheten om sina fynd, funderingar och slutsatser vilket också gör att ämnet inte aktualiseras på samma sätt. Program som Filosofiska Rummet och filmer som Matrix har säkert varit en stor fördel för att nå ut med filosofi publikt. Alla ämnen som har en högre komplexitetsnivå diskuteras ofta inte i någon större detalj hos allmänheten - inte hör man ofta människor (på andra ställen än där forskare befinner sig) sitta och prata om hur enzymer är involverade i processerna av att omvandla substrat till produkt i de biokemiska aktiviteterna i en nervcell? Samma sak där som med filosofin.

Om jag går till mig själv så har jag alltid (så långt tillbaka jag kan minnas) varit intresserad av teoretisk filosofi och nu även praktisk filosofi. Jag kan nog säga att det inte går en stund i mitt vakna liv utan att jag i någon mening har en slags filosofisk tanke oe filosofiskt perspektiv på den situation jag är i. Jag erfor också att det var så att det nästan bara var jag själv som var intresserad av filosofiska frågor i mitt sociala umgänge (förutom familjen då, vilken jag har ansatt med mina frågor under hela min uppväxt), men för ca 5 år sedan och fram till nu har jag mer explicit i passande stunder lyft filosofiska frågor med människor jag möter i min vardag vilket har givit mig den positiva effekten att jag har fått ta del av mängder med människors filosofiska tankar, som jag gissningsvis inte hade fått höra om jag inte hade fört det på tal. Så mitt tips till dig, om du vill snacka mer filosofi med din omgivning, är att helt enkelt börja prata om sådant.

Hälsar Fredrik

oe = och/eller

[Anders]

Funderar lite på hur mycket andra människor filosoferar. Jag har tex ingen i min krets som diskuterar olika filosofiska frågor. Kan det vara så att det är tabu eller försöker folk undvika dessa frågor då de inte kan finna något svar? Finns det någon statistik på hur många procent som faktiskt funderar och diskuterar dessa frågor? Vem vet, kanske detta också är en fråga som vi aldrig kommer få svar på!

Hej Kjelken

Jag kan tänka mig att ganska många har implicita filosofiska funderingar som de, i någon mening går runt med, men som de ej, av olika skäl, uttrycker till sin omgivning. Skälen kan vara känslan av att ingen annan är intresserad av samma sorts funderingar, det kanske kan vara en oförmåga att hitta ett passande och tydligt sätt att formulera sig på etc. Ett intresse för filosofiska frågor kan nog växa fram ur ganska olika situationer och erfarenheter så som att man står inför ett praktiskt dilemma eller att man tittar ut i Universums hav av stjärnor en stjärnklar natt och funderar på vad det egentligen är man ser. Vidare har det säkert en del med hur man är kopplad i huvudet helt enkelt, dvs om man har en benägenhet att inför sig själv ställa filosofiska frågor, om man är skeptisk, nyfiken eller undrande etc. Sedan kan det ju till viss del bero på den sociala miljön samt uppväxtmiljön - har ens föräldrar svarat: Jag vet inte, eller har de svarat, Vad tror du? Har ens föräldrar svarat genom att ta upp en dialog om frågan och se om man tillsammans kan finna ett spännande och trovärdigt svar? Kanske träffar man på en person som får en att tänka i nya banor? Kanske hittar man en bok som fångar ens intresse?

Att man inte pratar filosofi på t ex. parmiddagar, fikapussar på jobbet etc beror nog mycket på att filosofi som ämne sällan dryftas i media, TV etc. Där stöter man oftare på Ekonomi, Politik, elände och underhållning vilket gör att de blir de naturliga samtalsämnena. Vidare är den akademiska filosofin ganska så svårtillgänglig jämfört med många andra ämnen, vilket också gör att det inte blir ett naturligt samtalsämne. Jämför t ex musik eller film som också kan problematiseras, men ändå är mer lättillgängligt för diskussion. Vidare är de människor som på akademisk nivå håller på med t ex Metafysik eller Metaetik antagligen inte så aktiva med att tala ut bland allmänheten om sina fynd, funderingar och slutsatser vilket också gör att ämnet inte aktualiseras på samma sätt. Program som Filosofiska Rummet och filmer som Matrix har säkert varit en stor fördel för att nå ut med filosofi publikt. Alla ämnen som har en högre komplexitetsnivå diskuteras ofta inte i någon större detalj hos allmänheten - inte hör man ofta människor (på andra ställen än där forskare befinner sig) sitta och prata om hur enzymer är involverade i processerna av att omvandla substrat till produkt i de biokemiska aktiviteterna i en nervcell? Samma sak där som med filosofin.

Om jag går till mig själv så har jag alltid (så långt tillbaka jag kan minnas) varit intresserad av teoretisk filosofi och nu även praktisk filosofi. Jag kan nog säga att det inte går en stund i mitt vakna liv utan att jag i någon mening har en slags filosofisk tanke oe filosofiskt perspektiv på den situation jag är i. Jag erfor också att det var så att det nästan bara var jag själv som var intresserad av filosofiska frågor i mitt sociala umgänge (förutom familjen då, vilken jag har ansatt med mina frågor under hela min uppväxt), men för ca 5 år sedan och fram till nu har jag mer explicit i passande stunder lyft filosofiska frågor med människor jag möter i min vardag vilket har givit mig den positiva effekten att jag har fått ta del av mängder med människors filosofiska tankar, som jag gissningsvis inte hade fått höra om jag inte hade fört det på tal. Så mitt tips till dig, om du vill snacka mer filosofi med din omgivning, är att helt enkelt börja prata om sådant.

Hälsar Fredrik

oe = och/eller

"Jo, det var ju intessant att höra om ditt onda knä, men vad tycker du om Kants Kategoriska Imperativ?".

Skämt åsido, inte det lättaste.

[freddemalte]

"Jo, det var ju intessant att höra om ditt onda knä, men vad tycker du om Kants Kategoriska Imperativ?". Skämt åsido, inte det lättaste.

Ha ha!
Så sant, man får öva sig, testa sig fram, treva i mörkret och se om man når resultat. På knä-grejen kan man t ex förmedla någon anekdot om fantomsmärtor och lyfta frågan, undra om smärtan sitter i knät eller i hjärnan etc. Därefter kan en intressant diskussion om nociceptionens metafysik komma igång etc.

Hälsar Fredrik

[Algotezza]

Funderar lite på hur mycket andra människor filosoferar. Jag har tex ingen i min krets som diskuterar olika filosofiska frågor. Kan det vara så att det är tabu eller försöker folk undvika dessa frågor då de inte kan finna något svar? Finns det någon statistik på hur många procent som faktiskt funderar och diskuterar dessa frågor? Vem vet, kanske detta också är en fråga som vi aldrig kommer få svar på!

Det finns ju avfärdande uttryck som "Det där är en filosofisk fråga" och då betyder "filosofisk fråga" ungefär att det är en "navelluddsfråga" = allmänt sett ointressant. Man talar om "hårklyverier" vilket visar att det är en meningslös detaljråga man intresserat sig för. Man kan säga "Det där är ju bara spekulationer!" vilket antyder att man ägnar sin tankekraft åt något fullständigt onyttigt.

Men att vara människa är att skapa problem, upptäcka problem och försöka lösa dem. Drivkraften är vår nyfikenhet, våra frihetsbehov och vår bekvämlighet. Många tror att filosofi är att ligga i hängmattan och titta på moln. Det är inget fel i det, att kolla moln - det tycker jag faktiskt om: att en julidag bara segla iväg med tankarna och känslorna, drömmarmna och fantasierna... Filosofi innebär på ett plan att öva upp sin förmåga att tänka mer systematiskt och strukturerat med hjälp av de begrepp och teorier som skapats under historiens lopp och fortsätter skapas. Det innebär att ifrågasätta det självklara. Det innebär att bara ta tänkandets i sig möjligheter för givna, inte dess innehåll. Jag finns, alltså tänker jag.

Filosofin har inga färdiga svar utan erbjuder ett antal metoder att själv finna svar, men man kan självklart också vara mer bekväm av sig, plocka här och där och eklektiskt ta till sig de för en själv passande filosofernas genom tiderna svar. Andra vetenskapers svar på sina respektive frågor ändras i och för sig också när vetenskaperna utvecklas. Fysikens sanningar på 1600-talet gäller inte helt idag, ej heller kemins eller samhällsvetenskapernas, humanioras sanningar. Nya svar leder till nya frågor och på så vis utvecklas tänkandet och vetenskaperna. Detta visar att all vetenskap i grunden är att filosofera men inom många andra vetenskaper kan man på ett annat sätt än inom filosofin utgå från det väg- och mätbara. Ingen vetenskap är dock enbart kvantitativ. Utmärkande för filosofin är väl att den i så hög grad inte utgår från det väg- och mätbara utan är mer kvalitativt inriktad. Även här leder emellertid nya svar till nya frågor, så det finns hela tiden ut slags kumulativ och kvalitativ utveckling.

Alla svar inom filosofin har i princip givits genom tiderna ang. t.ex. verklighetens natur, kunskapens natur och hur vi får kunskap, vad livets mening är, vad gott/ont och rätt/orätt är, vad det sköna är - och man kan komma fram till vilket svar man vill på dessa, allt efter kynne och dagsform, och andra existentiella och ontologiska m.fl. frågor. Om man vill att andra skall köpa ens övertygelse måste dock man vara beredd att diskutera frågan och ge argument för sina ståndpunkter.

Religionen skiljer sig ofta från filosofin genom att komma med färdiga svar på i princip samma frågor, men dessa svar har ju inte sällan kommit till genom uppenbarelse och inte genom eget tänkande. Man har tagit emot sanningar man menar har kommit från Gud, sanningar som i grunden inte får betvivlas då man i så fall i någon mening "hamnar i helvetet". Tänkandets och kännandets roll i religionen är att finna argument för givna sanningar, inte att ifrågasätta dem. Det är i princip förbjudet, en ond och djävulsk handling.

På omslaget till den förra boken mina elever i filosofi använde står följande tänkvärda ord: "Filosofi - ingen lära utan en aktivitet."

Alla människor tycker om att tänka, drömma, fantisera, minnas. Alla kan emellertid inte spontant sätta ord på sitt tänkande, kännande, fantiserande... Vissa tankar vågar man inte yppa för andra. Att leva är bl.a. att öva upp förmågan att sätta ord på sina tankar och upplevelser för att på så sitt bjuda in varandra att ta del av varandras inre världar, åtminstone till de avdelningar man vill andra skall känna till. Ofta när man berättar något djupt personligt kan andra känna igen sig mer i det fastän man trodde det var något unikt och kanske lite udda, unikt eller konstigt. När jag för en tid sedan t.ex. berättade att jag hade fått diagnosen knölstruma (=överaktiv sköldkörtel) vad det som är öppna en dammlucka: var och var annan av mina kolleger har problem med sköldkörteln.

/Algotezza

[reflex]

Min dotter och jag diskuterade vad som kännetecknar en filosof. Hon menade att det var en person som tänker och reflekterar över olika aspekter i vår tillvaro. Jag håller med.
Kan man vara filosof och analfabet? Annars fanns det ju inga filosofer före skriftspråket.

[Pilatus]

Min dotter och jag diskuterade vad som kännetecknar en filosof. Hon menade att det var en person som tänker och reflekterar över olika aspekter i vår tillvaro. Jag håller med.
Kan man vara filosof och analfabet? Annars fanns det ju inga filosofer före skriftspråket.

Det finns filosofer som endast är kända genom andra filosofers arbeten, t ex Sokrates skrev inte själv, han är känd genom sina studenters redogörelser. Om han var analfabet vet jag inte. Men man kan ju i princip tänka sig någon som undervisar och diskuterar utan att teckna ner någonting. Jag föreställer mig att det finns deltagare på forumet som inte läst speciellt mycket om andra filosofer, men ändå tycker sig förstå vad det kan handla om.

[Algotezza]

1. Min dotter och jag diskuterade vad som kännetecknar en filosof. Hon menade att det var en person som tänker och reflekterar över olika aspekter i vår tillvaro. Jag håller med.
2. Kan man vara filosof och analfabet? Annars fanns det ju inga filosofer före skriftspråket.

1. Vem är inte filosof, då?

2. För att kunna tänka mer systematiskt krävs att kunna hänga upp tänkandet på skriften, så att man kan se sina tankar, se och veta vad man faktiskt tänkt. Och på så sätt lättare kunna utveckla tankarna.

[Anders]

"Jo, det var ju intessant att höra om ditt onda knä, men vad tycker du om Kants Kategoriska Imperativ?". Skämt åsido, inte det lättaste.

Ha ha!
Så sant, man för öva sig, testa sig fram, treva i mörkret och se om man når resultat. På knä-grejen kan man t ex förmedla någon anekdot om fantomsmärtor och lyfta frågan, undra om smärtan sitter i knät eller i hjärnan etc. Därefter kan en intressant diskussion om nociceptionens metafysik komma igång etc.

Hälsar Fredrik

Synden straffar sig själv, nu har jag haft ont i knät sen i februari...

[Anders]

1. Min dotter och jag diskuterade vad som kännetecknar en filosof. Hon menade att det var en person som tänker och reflekterar över olika aspekter i vår tillvaro. Jag håller med.
2. Kan man vara filosof och analfabet? Annars fanns det ju inga filosofer före skriftspråket.

1. Vem är inte filosof, då?

2. För att kunna tänka mer systematiskt krävs att kunna hänga upp tänkandet på skriften, så att man kan se sina tankar, se och veta vad man faktiskt tänkt. Och på så sätt lättare kunna utveckla tankarna.

1. Det är väl en fråga om grader i helvetet. "Fan vad full jag var i lördags" - jag tycker nog inte det når upp till verkshöjden "filosofi", även om Heidegger letade efter livets mening i de vardagliga sysslorna ( "var la jag hammmarjäveln nu då" såg han som viktig) . Och då skulle man väl kunna definiera en filosof som - för att återföra till trådstarten - tänker x timmar på frågeställningar som når upp till verkshöjden "filosofi". Typ,

2. Jag tror nog definitivt att det finns filosofer i de kommuniteter som levt åtskilda från västerlandet. Tankar får spridas vidare muntligt. Bökigare, men definitivt möjligt. Så "krävs" tycker jag är ett starkt ord.

[Algotezza]

1. Det är väl en fråga om grader i helvetet. "Fan vad full jag var i lördags" - jag tycker nog inte det når upp till verkshöjden "filosofi", även om Heidegger letade efter livets mening i de vardagliga sysslorna ( "var la jag hammmarjäveln nu då" såg han som viktig) . Och då skulle man väl kunna definiera en filosof som - för att återföra till trådstarten - tänker x timmar på frågeställningar som når upp till verkshöjden "filosofi". Typ,

2. Jag tror nog definitivt att det finns filosofer i de kommuniteter som levt åtskilda från västerlandet. Tankar får spridas vidare muntligt. Bökigare, men definitivt möjligt. Så "krävs" tycker jag är ett starkt ord.

Hade västerlandets filosofi kunnat utvecklas utan skriftspråket? Eller för den delen konfucianism och Veda-filosofin i Kina resp. Indien? Utan skrift är det nog svårt att utveckla tänkandet. Verser med rytmisk meter som i Veda-böckerna kan man komma ihåg, svårare med analytiska utredningar...

[Anders]

1. Det är väl en fråga om grader i helvetet. "Fan vad full jag var i lördags" - jag tycker nog inte det når upp till verkshöjden "filosofi", även om Heidegger letade efter livets mening i de vardagliga sysslorna ( "var la jag hammmarjäveln nu då" såg han som viktig) . Och då skulle man väl kunna definiera en filosof som - för att återföra till trådstarten - tänker x timmar på frågeställningar som når upp till verkshöjden "filosofi". Typ,

2. Jag tror nog definitivt att det finns filosofer i de kommuniteter som levt åtskilda från västerlandet. Tankar får spridas vidare muntligt. Bökigare, men definitivt möjligt. Så "krävs" tycker jag är ett starkt ord.

Hade västerlandets filosofi kunnat utvecklas utan skriftspråket? Eller för den delen konfucianism och Veda-filosofin i Kina resp. Indien? Utan skrift är det nog svårt att utveckla tänkandet. Verser med rytmisk meter som i Veda-böckerna kan man komma ihåg, svårare med analytiska utredningar...

Men därifrån till att säga att folk utan ett skriftspråk inte kan utöva filosofi?

[Algotezza]

1. Det är väl en fråga om grader i helvetet. "Fan vad full jag var i lördags" - jag tycker nog inte det når upp till verkshöjden "filosofi", även om Heidegger letade efter livets mening i de vardagliga sysslorna ( "var la jag hammmarjäveln nu då" såg han som viktig) . Och då skulle man väl kunna definiera en filosof som - för att återföra till trådstarten - tänker x timmar på frågeställningar som når upp till verkshöjden "filosofi". Typ,

2. Jag tror nog definitivt att det finns filosofer i de kommuniteter som levt åtskilda från västerlandet. Tankar får spridas vidare muntligt. Bökigare, men definitivt möjligt. Så "krävs" tycker jag är ett starkt ord.

Hade västerlandets filosofi kunnat utvecklas utan skriftspråket? Eller för den delen konfucianism och Veda-filosofin i Kina resp. Indien? Utan skrift är det nog svårt att utveckla tänkandet. Verser med rytmisk meter som i Veda-böckerna kan man komma ihåg, svårare med analytiska utredningar...

Men därifrån till att säga att folk utan ett skriftspråk inte kan utöva filosofi?

Det beror väl på hur man definierar filosofi. Människan har väl i alla tider funderat på livet. I så måtto har människan alltid filosoferat. I början skilde man ju inte mellan religion-filosofi-vetenskap-politik. Den åtskillnaden började i västerlandet under antiken. På gott och ont. Och i och med skriftspråket växte filosofin fram. All vetenskap kallades vid den tiden för filosofi, att älska vishet.

[SigurdV]

Fotboll är ett spel och fotbollen ett föremål. Filosofi är en aktivitet
och filosofin är en kognitiv struktur som uppfattas bäst genom idehistorien.
(När nu idehistorikern får någon tid över från idehistorians metodfrågor.)

Enkelt uttryckt: Filosofi är konsten att ställa frågor
och Vetenskap är teknikerna för att besvara frågor!

Kanske har konsten att ställa de bästa frågorna hamnat i bakgrunden i dag?

Ett tillbakablickande ger vid handen att flertalet modernare filosofer vill ha filosofin mer vetenskaplig! Vilket väl skulle innebära ett fördjupat studium, analys och klassificering av Redan Ställda Frågor?