Medvetandets reenkarnationer

[Prekognitivo]

Reenkarnation av medvetandet

filosofi och matematik har mycket gemensam, båda har axiom och abstrakta intuitioner. för mig den medvetna reenkarnation är en faktum, den följer människans matematiska filosofia. föreställ dig en matematisk ekvation som är lite svårt för de flesta, av hundra pers. ska bara 10 klara av det, fast med olika lösningar och olika tidmomment, en var klart på 2 dagar den andra på 2 veckor, den tredje på 2 månader osv. den sista var klart på 20 år, men alla kom på samma resultat, genom abtrakta intuitioner blev en efekt av det medvetna reenkarnationen för de 10 individer. filosofi är en del av det matematiska tänkandet med sina axiom (självklara påstående utan förklaring), allt som har tänkt förut av de stora tänkare och filosofer kommer att återföddas genom reenkarnationer av medvetenhet. det är som att allt är redan tänkt, det enda vi måste göra är att lösa ekvationen och komma fram till själva resultatet så kan vi få såna reenkarnation chokar, som meddelas genom vår intuitiva medvetna och omedvetna natur.

[Pilatus]

det är som att allt är redan tänkt,

Visst, originella idéer är sällsynta, och reinkarnationer av medvetandet låter tekniskt mycket komplicerat. Har det överhuvud taget hänt att medvetandet flyttat sig från en person till en annan? Medvetandet uppfattar jag som en summaprodukt av indata från våra sinnesorgan + minnen och associationer. Allt sådant som hänger samman med hjärnans alla nervförbindelser mellan olika centra som tillsammans producerar medvetandet. Några andra slags substanser är inte kända.

[Algotezza]

Om vi nu alls inkarnerar. Vi kanske bara bygger oss ett skapar- och upplevelseverktyg för den fysiska världen, som ett organ på vår eviga organism. När vi dör drar vi oss tillbaka till evighetsorganismen och skapar ett nytt verktyg för den fysiska världen när vi själva önskar, via förmedling av ett älskande föräldrapar.

/Algotezza

[Pilatus]

Om vi nu alls inkarnerar. Vi kanske bara bygger oss ett skapar- och upplevelseverktyg för den fysiska världen, som ett organ på vår eviga organism. När vi dör drar vi oss tillbaka till evighetsorganismen och skapar ett nytt verktyg för den fysiska världen när vi själva önskar, via förmedling av ett älskande föräldrapar.

Men finns det något sådant som en evig organism? I så fall förutsätter vi att det existerar en annan slags substans (vid sidan av den materia vi känner) med förmåga att skapa "ett nytt verktyg för den fysiska världen". Det verkar vara ett slags intrång i det älskande föräldraparets genuppsättning att kontaminera den med en okänd evighetsorganism.

En annan fråga som tränger sig på är vad evolutionen skulle vinna på att utveckla en process för något sådant? Jag ser inte sambandet mellan den beskrivna funktionen och en förbättrad överlevnadsförmåga för arten.

[Algotezza]

Om vi nu alls inkarnerar. Vi kanske bara bygger oss ett skapar- och upplevelseverktyg för den fysiska världen, som ett organ på vår eviga organism. När vi dör drar vi oss tillbaka till evighetsorganismen och skapar ett nytt verktyg för den fysiska världen när vi själva önskar, via förmedling av ett älskande föräldrapar.

Men finns det något sådant som en evig organism? I så fall förutsätter vi att det existerar en annan slags substans (vid sidan av den materia vi känner) med förmåga att skapa "ett nytt verktyg för den fysiska världen". Det verkar vara ett slags intrång i det älskande föräldraparets genuppsättning att kontaminera den med en okänd evighetsorganism.

En annan fråga som tränger sig på är vad evolutionen skulle vinna på att utveckla en process för något sådant? Jag ser inte sambandet mellan den beskrivna funktionen och en förbättrad överlevnadsförmåga för arten.

En bild
Se den eviga organismen som en dator med hårdvara och som är självuppehållande vad gäller energi och därmed för sitt ständiga/eviga fortbestånd. Den fysiska kroppen kan då ses som ett mjukvaruprogram som gör det möjligt att interagera med och uppleva i en fysisk värld. Evighetskroppen har möjlighet att skapa vilket program det önskar utifrån vad den har för önskemål. Meningen med dess liv är att skapa/göra och uppleva för att öka sin kunskap och på så sätt hela tiden skapa nya möjligheter att skapa och uppleva, uppleva både ljus och mörker, ty utan dessa grundläggande kontraster vore liv, skapande och upplevande en omöjlighet.

De fysiska organismerna, mjukvaruprogrammen för liv på jordklotet, har utvecklats genom evolutionen och dess lagar och syftet med denna evolution för den eviga datorns del är att utveckla sin mjukvara genom att ta dem i besittning och använda dem live. På samma vis kan jordklotet ses som ett verktyg för en evig dator på planetnivå, där jordklotets fysiska organism är ett mjukvaruprogram den kör på sin nivå som samverkar med våra mjukvaruprogram, och där våra organismer, mjukvaruprogram, utvecklats via evolutionens lagar.

Gud kan ses som kosmos, the Universal Computer. Men risken finns att Gud blir medvetslös när man "summerar alla kontraster" och om då därmed alla kontraster tar ut varandra. Av den anledningen kan man se kosmos som en öppen mängd vad gäller storlek - om det inte finns en största storlek, är en "summering till Gud" omöjlig. Om vi menar att "Gud omfattar allt" är detta en tanke vi kan ha, men vi kan aldrig nå fram, till "det som omfattar allt" om kosmosmängden alltså är öppen och oändlig. Gud blir ouppnåelig, omöjlig. Bättre då att mena att Gud är den minsta tänkbara enheten/storleken och som bygger upp allt. Gudspartikeln. Men inte någon person direkt... Eller tre gudskvarkar, g-kvarken, u-kvarken och d-kvarken...

Men som sagt, bara en bild. En symbol. Lite spekulationer.

/Algotezza

[holoteist]

Väldigt intressanta spekulationer Algotezza. Håller med om det mesta, tror jag. Dock så tror jag också att 'männsikan' är överflödig i reinkarnationer eftersom man kan födas till, tja, precis vad som helst. I den mån vi är en del av en superorganism så lär ju andra entiteter än människor ingå i den, till exempel katter.

[Pilatus]

Väldigt intressanta spekulationer Algotezza. Håller med om det mesta, tror jag. Dock så tror jag också att 'männsikan' är överflödig i reinkarnationer eftersom man kan födas till, tja, precis vad som helst. I den mån vi är en del av en superorganism så lär ju andra entiteter än människor ingå i den, till exempel katter.

Är detta verkligen en filosofisk fråga? Det kan väl knappast finnas någon som har erfarenhet av reinkarnation?

Jag känner mig som djurvän i detta sammanhang och hoppas att djuren slipper att bli inblandade i sådana spekulationer?

[holoteist]

Väldigt intressanta spekulationer Algotezza. Håller med om det mesta, tror jag. Dock så tror jag också att 'männsikan' är överflödig i reinkarnationer eftersom man kan födas till, tja, precis vad som helst. I den mån vi är en del av en superorganism så lär ju andra entiteter än människor ingå i den, till exempel katter.

Är detta verkligen en filosofisk fråga? Det kan väl knappast finnas någon som har erfarenhet av reinkarnation?

Du menar minnen av det? Kanske inte. Men det gör inte frågan mindre filosofisk, tvärtom.

Jag känner mig som djurvän i detta sammanhang och hoppas att djuren slipper att bli inblandade i sådana spekulationer? [/quote]Det finns ingen som sagt att djur ska komma till skada.

[Pilatus]

Är detta verkligen en filosofisk fråga? Det kan väl knappast finnas någon som har erfarenhet av reinkarnation?

Du menar minnen av det? Kanske inte. Men det gör inte frågan mindre filosofisk, tvärtom.

På vilket sätt är reinkarnation en filosofisk fråga?

[holoteist]

Är detta verkligen en filosofisk fråga? Det kan väl knappast finnas någon som har erfarenhet av reinkarnation?

Du menar minnen av det? Kanske inte. Men det gör inte frågan mindre filosofisk, tvärtom.

På vilket sätt är reinkarnation en filosofisk fråga?

Nu förstod jag inte. Är filosofi bara till för att analysera personliga erfarenheter. För mig är logiken oberoende av personliga minnen ett legitimt verktyg och medan ämnet kanske är mer religöst än filosofiskt så ser jag inte riktigt varför du vill undvika filosofin kring det.

[Pilatus]

Du menar minnen av det? Kanske inte. Men det gör inte frågan mindre filosofisk, tvärtom.

På vilket sätt är reinkarnation en filosofisk fråga?

Nu förstod jag inte. Är filosofi bara till för att analysera personliga erfarenheter. För mig är logiken oberoende av personliga minnen ett legitimt verktyg och medan ämnet kanske är mer religöst än filosofiskt så ser jag inte riktigt varför du vill undvika filosofin kring det.

Om det inte finns någon som reinkarnerats till något annat (en katt, en människa) vilken är då utgångspunkten? Jag försöker bli klar över om någon upplevt sig reinkarnerad. Jag avsåg inte att förolämpa dig med att ifrågasätta om detta har med filosofi att göra. Jag ber så mycket om ursäkt.

[holoteist]

Om det inte finns någon som reinkarnerats till något annat (en katt, en människa) vilken är då utgångspunkten? Jag försöker bli klar över om någon upplevt sig reinkarnerad. Jag avsåg inte att förolämpa dig med att ifrågasätta om detta har med filosofi att göra. Jag ber så mycket om ursäkt.

Inga problem, filosofiska diskussioner är alltid personliga på ett eller annat sätt.

Jag antar att utgångspunkten är spekulativ på så sätt att vi åtminstone måste erkänna reinkarnationen som en möjlighet värd att räkna med.

[Pilatus]

Jag antar att utgångspunkten är spekulativ på så sätt att vi åtminstone måste erkänna reinkarnationen som en möjlighet värd att räkna med.

Även om reinkarnationsbegreppet diskuteras utifrån en spekulativ utgångspunkt, tycker jag det krävs någon form av argument för att skilja spekulationen från nonsens.

[holoteist]

Jag antar att utgångspunkten är spekulativ på så sätt att vi åtminstone måste erkänna reinkarnationen som en möjlighet värd att räkna med.

Även om reinkarnationsbegreppet diskuteras utifrån en spekulativ utgångspunkt, tycker jag det krävs någon form av argument för att skilja spekulationen från nonsens.

Absolut, och vi kan ju börja med att kika på reinkarnationens raka motsats: icke-reinkarnation. Hur definierar man en situation eller verklighet där allt 'tar slut' efter hjärndöden? Finns döden? Och i så fall vad innebär det att allt tar slut. Ingen kan svara rationellt på dessa frågor (förutom med att den fysiska kroppen gör kortslutning) vilket får åtminstone får mig att undra om frågorna är rätt ställda.

Ska vi gå på empiri måste vi medge att vi bara känner till liv och inte död. Tänk om frågan då är vad för slags liv följer efter livet? I vilka former återuppstår vi, och hur kan vi skapa filosofiska eller andra utgångspunkter för denna fråga?

[holoteist]

Om man utesluter noll får man nån slags etta.