Algotezza skrev:reflex skrev:Algotezza
Tack för att du försökte ge ett svar på dom frågor jag ställde.
Frågorna var ställda på ett provocerade sätt och innehöll på så sätt redan mina egna svar.
Vad skulle gud vara bra för?
Med den här frågan påstår jag att det inte finns någon rimlig anledning till att det skulle ha skapats en gud.
Jag utgår ifrån att varje händelse sker som ett resultat av tidigare händelser, och det går inte att tänka sig någon händelsekedja som skulle leda fram till bibelns gud.
I och för sig utesluter detta i och för sig inte möjligheten . Jag kan ju ha fel. Men man blir då tvungen att tro på något utan att ha någon som helst grund, och jag anser att inget finns så länge det inte på ett eller annat sätt kan påvisa sin existens. På sätt och viss finns ju gud som ett av människorna skapat begrepp och får därmed ett slags begreppsmässig existens och kan för vissa människor vara bra på sätt som du beskriver. Tyvärr finns även en baksida som gör att gud och religionen nog skapar mer smärta än den lindrar.
På ett vis är det lätt, teoretiskt sett, att föreställa sig guds genes. Tänk så här: Utvecklingen leder med tiden fram till en varelse med förmåga att resa i tiden och som kan lära sig av sina misstag, utveckla sina förmågor. Denna behöver då primärt inte vara speciellt duktig på något men äger förmågan att resa i tiden och lära sig av misstag och utveckla sina förmågor, och detta gör att allt kan fixas via trial and error. Går något snett kollar man vad som gick snett, lär av sina misstag och går vidare - tills det skiter sig igen.
Nja, - det där kan jag inte köpa. Det verkar som att man tar guds existens som utgångspunkt och försöker sedan konstruera ett händelseförlopp. För det första ett mycket vagt och otydligt sådant och dessutom helt i avsaknad av syfte.
Det är en kontrafaktisk fråga om det varit mindre lidande och mörker i världen genom historien om människorna inte haft någon religion eller tro på någon gud. Det kan man diskutera och stöta och blöt. Troligtvis hade det funnits något annat då som symptom på människans andligt-moraliska utvecklingsstandard. Det är ju inte religionerna och tron på gud som i sig orsakar problem utan att människor ibland är omedvetna och rent ut sagt korkade och förblindade och känslomässiga dvärgar och att de handlar därefter mot varandra och sin omgivning. Korkad och förblindad kan man vara utan religion,till exempel på politikens ormnåde. Om om människorna idag skulle bli mer humana och kärleksfulla om all religion och tro avskaffades, även då politiska trosföreställningar och vetenskapliga, som mest bara baserar sig på antaganden som inte till fullo är bevisade, vet vi inte heller, men man kan diskutera det och pröva det. Vi kan ju börja föra en kampanj där vi på sikt försöker förbjuda eller utrota alla slags övertygelser som inte har en en fast empirisk, logisk och förnuftsmässig grund, oavsett vad det gäller, för att därmed göra världen och människorna lyckligare, så att folk inte går omkring och tror en massa utan att egentligen veta det. Skulle det bli mindre lidande då, skulle världen bli lyckligare då och en ljusare plats att leva på? Det kan vi också samtala kring. Om vi orkar och har lust.
/Algotezza
Jag kan dela den pessimistiska syn på människan som du antyder som huvudskäl till allt lidande och mörker i världen. Religionens krav på sanningsmonopol har dock ofta bromsat utvecklingen och hindrat framåtskridande. Dessutom hade det utan religion funnits färre sätt att lura folk att utföra onda gärningar. Utan religionens tro på paradiset skulle det sannolikt vara svårare att rekrytera självmordsbombare t.ex. Politik kan också säjas vara ett slags religion många gånger. Den som inte insåg kommunismens ofelbarhet skickades till arbetsläger och eller omskolning i forna Sovjet. Ungefär samma sak som att den som ifrågasatte det som stod i bibeln brändes på bål.
Usch ja - tänk hur vi är, vi människor.
