Vad är materia

[förstår mig själv]

Hur uppfattar vi materia. Hur förstår vi tex ett järnklot. Vi definerat det med vår egen kropp. Våra sinnen och känslor. Vi använder ögonen. Klotet är vad vi ser. Sinnena är pålitliga måste stämma. Vi ser klotet, vi tänker ta upp klotet. När vi sträcker fram handen vet vi att vi kommer nå det med handen för vi litar på ögonen. När ögonen ser att handen når klotet vet vi att det kommer att kännas i handen. Vi litar på sinnena och håller det för sant. Sinnena är förenliga med varandra. Om handen enligt ögonen är en bit ifrån klotet känns det ?aldrig som om vi har det i handen. Klotet kan vara hårt, tungt och kallt. Det är "materia" som uppfattas av olika sinnen. Sinnena är aldrig motsägelsefulla. Det som sker är alltid en logisk möjlighet. Sinnena leder till registreringar dessa har uppstått och fungerar så att vi ska överleva och fortplanta oss som art. På detta sätt byggs vår verklighetsuppfattning. Alla djur uppfattar verkligheten på olika sätt. Materien Defineras olika, våra sinnen säger vad det är. Är det såhär vi ska förstå materien? Är det bäst för oss att följa sinnena och förstå med dem för att det mår vi bäst av? Det är olika kvaliteter vi använder. Vi känner på klotet, lyfter upp. Tungt? Är det känslan som är måttet. Den går inte att förklara med SI-enheter. Den går inte att förklara eller beskriva i ord. Det mesta jag skriver ser jag som självklarheter. Man kan genom att undersöka och observera se att det stämmer. Mina tankar och idéer alltså min filosofi tog fart för ca4 år sedan. Jag hade en teori om människan. Detta ger idéer och ett intresse och jag har börjat leta och förnimma enligt teorin. Försökt förstå det som sker och rört mig annorlunda. Se verkningarna. I och med att teorin anger målet/meningen med livet förstår man vad andra vill, vad som betyder något och vad som är viktigt. Som läkare har jag haft detta som mål att få människor att må bättre. Detta brukar ske när man botar någon från sjukdom. Detta är mitt primära mål och det är givande men jag brukar även ge en viss information som leder till bättre förståelse för sig själv. Ja ja mer om detta senare. En teori är att vi uppfattar världen på ett sådant sätt att det leder till fortplantning och överlevnad. Kort alltså för att må så bra som möjligt. Ja därmed kan man säga att världen förklaras. Detta innebär ju att vi definerat världen, detta gör vi för att det är det bästa sättet för oss för att må så bra som möjligt. Tror vi annorlunda, lär oss, tvingas osv avviker vi från det optimala och blir mer olyckliga osv. När man har förstått detta undrar man vad man ska göra och man vill förstå mer. När man kommit hit vet man helt säkert att viljan inte är fri. Man märker att kunskapen leder till att rörelser, tankar och sinnen förändras. Man blir annorlunda, mer och mer och det går inte att stoppa denna utveckling. Då blir människans oändliga dumhet tydlig. Det egna beteendet blir avvikande och tvång och ondska kommer vändas mot dig. Detta begränsar din utveckling, detta kropp vill och strävar efter. Blev lite flummigt.

[förstår mig själv]

Dvs jag undersöker klotet. Ser och känner och detta definerat klotet på bästa sätt.

[förstår mig själv]

Vad är massa? Något vi ser? Upptar en volym i rummet? Något ögonen ser? Något att förhålla sig till. Ta hänsyn till dess existens. Ögonen ser och vi kan registrera med andra sinnen. Som jag sa har jag förändrats endel. För 10 år sedan skulle jag kunna gå fram till klotet. Ta upp det. Se och känna. Gör jag samma sak nu skulle jag gå fram till klotet. Se och känna men upplevelsen blir lite annorlunda. Verkligheten ändras något alltså. Vi upplever och registrerar annat än innan. Tänk på hur det är med ögonen tex. Ofantlig mängd input hamnar på näthinnan hela tiden och informationen överförs genom kemiska reaktioner/aktionspotential och går in i hjärnan. Nästan allt är onödigt oanvändbart, behövs inte till överlevnad och fortplantning. Det som är viktigt för oss tas in och används. Det som avviker, snabba rörelser. Det som påminner om något viktigt. Fragment, sekvenser osv. Delar, rörelsemönster, kombinationer, det som följer av, det som förväntas ske. En del människor ser smuts som andra inte ser. En del ser blommor som andra inte ser. Någon noterar något. Den nyblivna pappan upptäcker hur många bebisar som åker buss. Osv. Enligt teorin lägger man märke till det som är viktigt och detta styr vad vi upplever. Vi förstår att smutsen finns där även om vi inte lägger märke till det. Kanske frun blir arg och visar och då kan vi se. Sinnena är kalibrerade mot varandra hela tiden. Säg att vi sitter vid soffbordet och slår handen i bordet. Detta registreras med ögon öron och känsla. Innan ögonen ser att handen nått bordet kommer det inte höras något. Inte heller kännas något. Vi känner det vi ser, hör det vi känner osv. När en inputsekvens kommer in så kan den kännas igen. Tex en variation av amplitud i känsla. Ett fragment från ögonen samtidigt med ett ljud. Samband. En händelsekombination följs av något. Detta är=förstå. Iq. Registrering med sinnena, selektionen av oviktiga stimuli. Minne. Det är detta som ger upphov till teori. Frontalloben testar varianterna. Prövar. Osv.

[SigurdV]

Denna gng orkar jag inte ta in all text. Men den är uppenbart klarare,mer sammanhängande och logiskt konsekvent än den din text jag kom i kontakt med från början. Bra utveckling!
Men jag tycker du saknar ett perspektiv jag finner angeläget...ja t o m nödvändigt.
Försök om möjligt ta till dej båda sidor av min värdering av din text!

[Algotezza]

Denna gng orkar jag inte ta in all text. Men den är uppenbart klarare,mer sammanhängande och logiskt konsekvent än den din text jag kom i kontakt med från början. Bra utveckling!
Men jag tycker du saknar ett perspektiv jag finner angeläget...ja t o m nödvändigt.
Försök om möjligt ta till dej båda sidor av min värdering av din text!

vore bra om folk lärde sig och tillämpade grunderna i styckeindelning

/azzetoglA

[SigurdV]

Denna gng orkar jag inte ta in all text. Men den är uppenbart klarare,mer sammanhängande och logiskt konsekvent än den din text jag kom i kontakt med från början. Bra utveckling!
Men jag tycker du saknar ett perspektiv jag finner angeläget...ja t o m nödvändigt.
Försök om möjligt ta till dej båda sidor av min värdering av din text!

vore bra om folk lärde sig och tillämpade grunderna i styckeindelning

/azzetoglA

Varför det?
Men du har rätt i att texten inte alls är lika noggrant granskad och justerad som oftast.
Men varför överglänsa sin samtalspartner alltför mycket?
Ibland glömmer jag att inleda mina satser med stor bokstav också, och då skäms jag lite grann...Gör inte du det också? Kan du inte hyfsa till min text så jag ser hur du menaR?

[Pilatus]

vore bra om folk lärde sig och tillämpade grunderna i styckeindelning
/azzetoglA

Varför det?

Av det enkla skälet att "fms" skriver en betraktelse, en kort "fenomenologisk" essä om hur han upplever materia.
Kanske vill han att vi läser och får någon behållning av texten.
Ett oformligt textsjok inbjuder inte till läsning.

Men varför överglänsa sin samtalspartner alltför mycket?

Arrogant.

[SigurdV]

vore bra om folk lärde sig och tillämpade grunderna i styckeindelning
/azzetoglA

Varför det?

Av det enkla skälet att "fms" skriver en betraktelse, en kort "fenomenologisk" essä om hur han upplever materia.
Kanske vill han att vi läser och får någon behållning av texten.
Ett oformligt textsjok inbjuder inte till läsning.

Men varför överglänsa sin samtalspartner alltför mycket?

Arrogant.

Lite arrogant kanske jag är, men illa menat är det inte.Du har rätt när det gäller fms sätt att organisera text (bättre nu än förr dock och innehållsliga förbättringar. Jag trodde du syftade på min text (världen snurrar runt mig vet du...)

[Algotezza]

/azzetoglA

Varför det?
Men du har rätt i att texten inte alls är lika noggrant granskad och justerad som oftast.
Men varför överglänsa sin samtalspartner alltför mycket?
Ibland glömmer jag att inleda mina satser med stor bokstav också, och då skäms jag lite grann...Gör inte du det också? Kan du inte hyfsa till min text så jag ser hur du menaR?

Vad det handlar om är att skriva på ett sätt som grafiskt inbjuder till att texten blir läst. Synd på rara ärter om man inte gitter läsa bara därför att det är en kompakt text. Man kan glänsa med ett perfekt språk och en massa inlärda fina ord och filosofcitat samt passande styckeinledning men innehållet kan ju vara värdelöst ändå. Bakom ett enkelt språk kanske med diverse formella taffligheter kan det finns djupa tankar ingen eller få tänkt tidigare. Om man då inte läser texten därför att den inte ser grafiskt inbjudande ut, är det ju synd. Man hade kanske lärt eller insett något unikt via texten.

Om man alltför tydligt mest är ute för att glänsa med en text, sublimt trampa ner någon i skiten, får läsarens medvetande en mental teflonhinna och budskapet fastnar inte. Man retar sig bara.

För övrigt är jag bra på att snygga till texter. Jag har korrekturläst böcker för ett par lundaförslag under flera år och läser igenom uppsatser till släkt och familj. Det spelar ingen roll om jag kan ämnet eller ej. Det handlar om logik och språkkänsla. Min lill-brorsa blev först inte godkänd på sin slutuppsats under sin bibliotekarieutbildning så han skickade den till mig. Jag snyggade till den och sedan fick han pris för bästa uppsats det året.

Men när jag skriver på nätet och inte låter texten mogna utan slänger iväg den så snart den är klar, smyger det ofta in en massa fel. En text skall helst mogna över natten innan man skickar iväg den dit den skall.

/Algotezza