Drivkrafter...och vad som motiverar våra handlingar.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 03 jan 2006 12:06

cogito skrev:Ditt exempel handlar ju om principen arbetsdelning. På andra sidan (i den långa kedjan) sitter det alltså människor som gör sitt delmoment, bl a i "Nådens Fabrik" och sysslar med osjälvisk produktion av mormors klapp. Kanske de kunde "besjäla" sina produkter genom att ägna detta en tanke när de utför sitt "trista" arbetsmoment??


Jo, jag försöker göra något liknande själv där jag sitter. Förutom att besjäla sitt köp kan man ju försöka göra detsamma med sitt arbete. För mig är det särskilt utmanande eftersom jag inte har någon direkt slutanvändare. Det jag åstadkommer (översättningar) lagras i ett enormt arkiv och används/läses faktiskt aldrig - inte av någon. Efter 20 år slängs det och bidrar måhända något till fjärrvärmeproduktionen. Min produkt är färdig och konsumerad när jag åstadkommit den, och tjänar till att uppfylla ett byråkratiskt rekvisit. Jag är på väg härifrån, men fram tills dess försöker jag stundom se mitt arbete som en ritual. Jag är de adekvata svenska termernas beskyddare och på något plan tjänar kanhända mitt värv vår kultur (även om ingen tar del av det direkt). Det skadar åtminstone ingen, genererar skatteintänkter och sätter mat på mitt bord - vilket för många tycks vara arbetets huvudsakliga syfte.

cogito skrev:I denna totalegoistiska princip äter odlaren själv upp allt h*n odlar, tillverkar kläder för sin egen kropp och bygger en självhushållsenergianläggning vars energi h*n själv konsumerar. Självbenådning.


Hm. Jag skulle snarare säga att det är lättare att finna mening i ett sånt system. Man måste inte "tillbaka till naturen", för man är redan där. Man styrs av de naturliga rytmerna. Det är okomplicerat jämfört med dagens samhälle. Där måste vi anstränga oss mer för att se meningen, men den ansträngningen bär också potentialen för desto större vördnad för vårt mänskliga verk och vår roll. Anstränger vi oss inte har det också en ökad potential att gå åt skogen... Förresten, har du något att tillägga Jesusdiskussionen i mitt inlägg ovan? Eller hänvisar du till de 14 sigillen?

kkklll skrev:Enligt det materialistiska synsättet, som jag nu försvarar, kan man, tror jag, helt bortse från att inspiration skulle existera.


Det är jag övertygad om. Om man anlägger ett materialistiskt synsätt söker man ju först och främst att undersöka verkligheten från det anlagda perspektivet. Och ur det perspektivet existerar inte inspiration, utan enbart dess "mekaniska" verkningar.

kkklll skrev:Vetenskapen är redan på god väg, men än viktigare: nu gäller det att utrota varje tillstymmelse till magiskt tänkande, som alltid tenderar att sätta krokben på vetenskaplig utveckling.


Där är jag av rakt motsatt uppfattning. Just avsaknaden av magiskt tänkande tenderar att sätta krokben för den vetenskapliga utvecklingen och hotar till och med att tillintetgöra den. Förteoretiserande är vetenskapens största svaghet, och det kan komma att hindra den att undersöka fenomen som ligger mitt framför näsan, eller ännu närmare. Skygglappar och dogmatiskt tänkande blev religionens fall till förmån för vetenskapen - nu hotar samma öde vetenskapen. Naturligtvis kan också "andligt flum" eller bokstavstroget religiöst nonsens hindra folk från att tänka klart - då handlar det ju inte om att avvisa vetenskapliga rön allena. Ändå tror jag att den förstockade vetenskapen är det största hotet mot den förstockade vetenskapen.

kkklll skrev:Vilka saker har varit till nytta för människan? Går det överhuvudtaget att jämföra låt oss säga uppfinningen av datorn eller tryckpressen – fantastiska uppfinningar som har varit människan till nytta – men dessa spekulationer om själens odödlighet som inte nyttjar till något alls.
[...]
Världsgåtan, om det finns något sådant, kommer att lösas på fältet av teknikerna, ingenjörerna, uppfinnarna, matematikerna, och inte av filosofer som ”sitter och viskar med några ynglingar i något hörn om något stort”.


Är det då inte lite ironiskt att argumentera filosofiskt för vetenskapens storhet och förträfflighet, istället för att rakt av bedriva vetenskap utan någon närmare reflektion? Än mer ironiskt är väl att den viktigaste frågan i hela ditt resonemang: "Vilka saker har varit till nytta för människan?"; är en filosofisk, och inte vetenskaplig, fråga som verkligen inte är trivial att svara på. Det finns idag knappt några kulturer kvar som inte kommit i kontakt med den "civiliserade världen", men för bara 50 år sedan hade vi kunna göra jämförelser mellan vår kultur och andra - sådana utan tryckpressar och datorer. Den tekniska utvecklingen har gett oss ökad tillväxt, men har den gett oss ökat välstånd? Hur mår folket egentligen - är inte det ett så gott "nytto-mått" som något?

kkklll skrev:Hade dom kanske reaplan under Sokrates tid som dundrade fram i tre gånger ljudets hastighet? Hade man kanske satelliter som på bråkdelen av en sekund hanterar enorma mängder av information?


Men dom kunde skita i fred utan att telefonen ringde. Tyst och lugnt var det också, utan reaplan. Istället för att underhållas av TV, atombomber och trefärgad tandkräm fick de väl nöja sig med vackra solnedgångar, god mat och ett och annat givande samtal - företeelser som än idag appellerar till många moderna människor.

Kanske finns där också plats för det immateriella, känslor, inspiration, gud och hänryckning. Inte som hämsko på det materiella, utan just för att hindra att det materiella förstör för sig själv. Som balans.

tror
-narr-

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 03 jan 2006 14:56

Rieseninteressant! Tack för foten i dörröppningen, men hur kan man tänka vidare kring detta i så fall? Jag börjar med dina frågor baklänges - hoppas vi kan nysta i detta tillsammans.

****** Ja, man kan ju tänker sig att även andra krafter har intresse av att påverka utvecklingen. Och bästa sättet är ju att A) agera när någonting är i sin linda, B) att bara "böjer till" saken lite gran, typ dölja tillgång till hela sanningen... jämför med ljusbringaren i paradiset.


- Det beror på vad man betraktar som den paulinska kristendomens konsekvenser. Dess lära (som jag uppfattar den) är till sin grund rätt olik kristendomen av idag (som de flesta uppfattar den). Det kanske iofs beror på just min uppfattning av texterna i allmänhet än på Paulus i synnerhet. I alla fall är Paulus brev och haranger rätt otydliga och det är svårt att veta var han står och vad han förespråkar.

******* Jag betraktar "frälsningsläran" som en sådan konsekvens. Det är för mig ett sätt att försegla karma-och reinkarnationsprincipen. Individens personliga karma "frälses bort" en gång för alla, tydligen också för framtida gärningar. Det eviga livet består här i en framtida "superinkarnation" som föregås av ett enda jordeliv enligt outgrundligt plan.

- På frågan om mognadsgraden vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Man kan i alla fall säga såhär: Det är rimligt att Paulus skulle förknippa sin första starka mystiska upplevelse med den frälsare (därav namnet "Jesus") som han hoppas ska komma och återupprätta Jerusalem.

***** Jag syftade här på SAULUS tidigare leverna, som jag har för mig skildras i forskningen som ganska "utsvävande". Kan inte ange källor.

- SÅ om det bländande ljuset INTE är Jesus, vad är då a) det bländande ljuset och b) Jesus? Det är en sak att hävda kristendomen inte bygger på en historisk person utan på Paulus syner. Vad man säger då är egentligen att de som tror på historisk Jesus är fel ute och att "Jesus" har ganska lite med dagens "kristendom" att göra, eftersom Jesus är sprungen ur Paulus syner. Men om Jesus "inte ens" är det, vad skulle Jesus då vara? Kanske själva Frälsningen som avatar. Nåden personifierad - med det enda förbehållet att han aldrig var det (personifierad alltså), eller snarare ständigt ÄR det - i Paulus och varenda troendes personliga möte med det gudomliga därföre och därefter. Vad tror cogito?

***** Att det har funnits en eller flera historiska Jesus har jag lätt för att gå med på. Frågan är snarare vad dopet innebär, dvs vad skall man tro om de 3,5 kristusåren efter dopet. Är jesuskroppen då kärl för "kristusanden" - och vad utgör isåfall denne Kristus? Annorlunda uttryckt, är Jesus "bara" den högtförädlade reinkarnerade Zarathustra - en världslärare, eller "tjänstegör" han för en övermänsklig, kosmisk varelse som "tar boning i", dvs förbinder sig på så sätt med vår jordutveckling?

Jag är medveten om att jag mumlar i skägget, hovnarr. Men det är bara å fråga vidare om min teoretiska kunskap kan vara till någon hjälp.

mvh/cogito

PS. Det kan ju också vara så att Paulus mission är sas "godkänt" från högre ort, som en nödvändig åtgärd i en större plan. Jämför Lucifers roll.
Isåfall kan det tänkas att västerlandet behövde slöjan över karma och reinkarnation för att ägna sig åt jordnära sysslor som naturvetenskapen t ex.

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 03 jan 2006 17:43

DD skrev:
I Bhagavadgita så disskuteras frågan om världsfrånvändhet kontra plikt, moksha vs dharma(och mycket mer för den delen). Förenklat är svaret...att vi inte kan undfly världen, men att vi kan välja motiv för våra handlingar och inte fokusera på avkastningen. Det som prins Arjuna har som styrande hans handlande är hans kasttillhörighet, det som han har i åtanke när han handlar är Krishna. Vad är vår kasttillhörighet? Vad är vår Krishna? Vad bör det vara? Risken när vi hittar ett motiv för att handla är att vi fokuserar för mycket på avkastningen och låser oss vi förväntningen. Hur bör vi motivera handlande utan att fastna vid avkastningen?


...av kärlek till handlingen?

Är det verkligen kasttillhörigheten (yrket) som är det styrande här? Är det inte hans krigaryrke och kärleken till yrkesuppgiften som går upp för honom i samtalet? Låt vara med en touch av yrkesplikt. Ens yrke (kast) var ju "halva" människan en gång i tiden. Nu har vi arbetsdelning i stället. Yrket är borta. Vi har yrkesfrihet. Men kärleken till handlingen (oavsett avkastningen) kan bli det nyvunna motivet. Och vad är kärlek till handlingen?...

Your turn DD.

mvh/cogito

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 03 jan 2006 17:48

cogito skrev:Jag betraktar "frälsningsläran" som en sådan konsekvens. Det är för mig ett sätt att försegla karma-och reinkarnationsprincipen. Individens personliga karma "frälses bort" en gång för alla, tydligen också för framtida gärningar. Det eviga livet består här i en framtida "superinkarnation" som föregås av ett enda jordeliv enligt outgrundligt plan.


Ja, hursomhelst tror jag de flesta kristna idag har en sådan uppfattning. Om Paulus hade det eller inte vet jag inte riktigt. Antingen är det såsom du skriver, eller så tänkte han sig att det andliga sökandet skulle kulminera i ett bemästrande och utom-karmiskt ansvarstagande à la post-väktaren-vid-tröskeln. När jag läser "Jesu död till syndernas förlåtelse" förstår jag "metanoia till det gudomliga Jaget och förverkligandet av kristusnaturen", men kanhända är detta att tolka Paulus (och evangelisterna) för snällt/brett?

Mitt problem är: Jag har omdefinierat min tidigare mainstream-kristna syn på "synd", "förlåtelse" och "domedagen" etc etc, så jag vet inte längre om bibelförfattarna menar det jag förstår idag, det jag trodde tidigare eller något helt annat.

Att det har funnits en eller flera historiska Jesus har jag lätt för att gå med på.


Visst. För den moderna människans mentala hälsas skull borde dock NT föregås av orden: "Any resemblance to real persons, living or dead is purely coincidental." (En sådan disclaimer var sannolikt inte nödvändig då det begav sig och utelämnades därför). Detta uteslutar givetvis inte att det funnits historiska andliga ledare (och säkert flera som hetat Jesus), reinkarnerade vishetsväsen etc etc.

Det är också möjligt att sådana ledare kallades Jesus, åtminstone av de som trodde på JHVH, en ny messias m.m. Johannes (Ioa Annes = uppenbarare av ljuset) var ett sådant "titelnamn", och Paulus ger en vink om att Jesus tycks ha varit det också.

cogito skrev:Frågan är snarare vad dopet innebär, dvs vad skall man tro om de 3,5 kristusåren efter dopet. Är jesuskroppen då kärl för "kristusanden" - och vad utgör isåfall denne Kristus? Annorlunda uttryckt, är Jesus "bara" den högtförädlade reinkarnerade Zarathustra - en världslärare, eller "tjänstegör" han för en övermänsklig, kosmisk varelse som "tar boning i", dvs förbinder sig på så sätt med vår jordutveckling?


Men där har du väl precis den fråga jag började med igen, eller? Andemänniska eller människoande? Den högtförädlade Zarathustra är andemänniskan - på väg mot övermänsklighet men aktuell som världslärare. Eller är han människoanden - människosonen - the god incarnate? Syftar "guds son/tjänare" på YHWH:s tjänsteman eller på det gudomligas tjänare? I den senare bemärkelsen är vi ju alla tjänare, om vi vill, eller slavar.

cogito skrev:Det kan ju också vara så att Paulus mission är sas "godkänt" från högre ort, som en nödvändig åtgärd i en större plan. Jämför Lucifers roll.
Isåfall kan det tänkas att västerlandet behövde slöjan över karma och reinkarnation för att ägna sig åt jordnära sysslor som naturvetenskapen t ex.


Jo, men det är en fråga som intresserar mig mindre. Inget ont som inte har nåt gott med sig, kanhända, men begrunda gudarnas administration är för mig bara relevant i syfte att begripa vad de vill med mig. Resten får de godkänna eller dementera bäst de vill. Som människa är det ohyggligt svårt att se långtidseffekten av beslut redan på vår nivå, karmiska slöjor och naturvetenskap åsido.

cogitio skrev:Jag är medveten om att jag mumlar i skägget, hovnarr. Men det är bara å fråga vidare om min teoretiska kunskap kan vara till någon hjälp.


Det som gör mig tveksam är väl snarare att JAG INTE tycker att du mumlar i skägget, men du tror ändå att jag ska uppfatta det så. Min förståelse av min förståelse tycks alltså vara annorlunda än din förståelse av min förståelse, och det är en dålig utgångspunkt för fortsatt diskussion. Kan du trots detta gissa vad jag missförstår, eller utveckla hur du ser på saker där du ändå uppfattar en osamstämmighet mellan våra synsätt?

-narr-

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 03 jan 2006 19:13

Hovnarr skrev:
DD skrev:
Är det samma med Jesus? Om J bara är Paulus symbol för den upplysta människan så blir inte just Jesus oumbärlig för frälsning eller mottagande av nåd på nått sätt.


Hovnarr skrev:
Det där är ju ett tautologiskt resonemang som gäckar mig, och som jag gärna vill fortsätta diskutera med dig och cogito. Om Jesus (namnet betyder: Frälsaren) är en fysisk gestalt frågar man sig: Finns det andra frälsare? Man undrar då om Jesus är oumbärlig för frälsning. Men om Jesus snarare är ett koncept, gestaltningen av nåd liksom Tor gestaltar åskan, då ÄR ju Jesus oumbärlig för frälsning just FÖR ATT de två (Jesus och Frälsningen) är synonyma, liksom Tor och Åskan en gång var för människan. Det blir som att fråga om Enlightenment är nödvändig för Upplysning. Is God a three-letter word for Love, is Love a four-letter word for God? (Duke Ellington) Hänger du med?


Såhär ser jag det. Religösa skrifter, myter, riter mm är mycket användbara att studera i sökandet efter "nåd"/upplysning/andligt sökande/nirvana :wink: . De är användbara eftersom de är det uttryck som människors kamp med de yttersta frågorna har tatt sig. De bör inte förstås ordagrant, utan symboliskt. De är försök att uttrycka det som i slutändan inte kan uttryckas. Jag tror inte att vi i vårt sökande är beroende av vare sig Upannishaderna, Tripitaka, någon av bibelns böcker, Hedeggers/Kants/Platons skrifter, Tao te ching, koranen mm. Dock kan alla dessa skrifter vara, som sagt, användbara. Om Jesus är synonymt med upplysning i t.ex. Matteusevangeliet, så kan Krishna vara detta i Bhagavad Gita. Just "JESUS" är inte oumbärlig för frälsning...men det han symboliserar eller står för(som kan finnas i andra traditioner) kanske är oumbärligt.
Om vi däremot antar att Jesus var ett historiskt faktum...han var logos som hade blivit kött...han lät sig bli kött just för att komma ned och rädda människan ifrån synden....och utan just denna historiska händelse så skulle inte någon annan religiös tradition i världen kunnat rädda männskligheten... Har vi en sådan tro...som jag tror att många har...då blir det liksom viktigt att ta reda på vad som faktiskt hände och vad denne Jesus faktiskt gjorde och sa mm. Om vi inte har en sådan tro...utan mer av den jag beskriver ovan...så kan vi ha lika mycket nytta av de olika yttringar som den kristna traditionen bjudit på igenom två millenier, de apokryfa evangelierna, koranen m.m.

Hovnarr skrev:
Ah, så vackert det låter. Det är väl också det finaste man kan tänka sig komma av religionernas möte. Genom förståelsen av den andres ord vidgas den egna förståelsen av de yttersta frågorna


Mmm...det är mycket intressant och givande att försöka förstå din religion.

Hovnarr skrev:
Låt en kärleksakt bli en gåva till det gudomliga. Ägna någon gång djuret på din tallrik en tacksamhetens tanke. Köp en klapp till mormor som känns bra och minns att du är sista länken i en lång kedja som gjorde det möjligt för henne att få klappen. Begrunda vad din Uppgift är på ditt jobb, om och när du är färdig med den och när det är dags att gå vidare. Njut av att få ta del av en så mustig tradition som öldrickande. Ta din sömn på allvar så att du kan vara vaken när du ska vara vaken. Med andra ord: Älska din nästa, ära din far och mor, ha inte begär till det som tillhör din nästa och helga sabatten!


Tror med att allt detta är bra sätt att närma sig urmodern. DOCK:
Det finns en mängd instinkter, faktiska begränsningar(äta, andas), försvarsmekanismer, betingade reflexer, sociala påtryckningar(reklam, normer, traditioner) och mycket mer som motiverar vårt handlande. Vissa av dessa motiv kanske vi kan omvärdera, vissa kan vi kanske göra oss av med, vissa kanske vi får lära oss att leva med. Min fråga handlar om hur vi skall se på, förhålla oss till, träna oss att ändra...dessa motiv för vårt handlande. Kanske är det så att ett undanträngande av sexdriften(som i celibatet) enbart leder till frustration och neuroser(om sexdriften inte går att undantränga). Kanske kan vi genom att hitta rätt sangha och praktisera meditation av olika slag lära oss att befästa tankar om alltings enhet, föränderlighet och gränslöshet på mer känslomässiga plan så att vi instinktivt handlar efter dessa insikter(dogmer). Är det strävan efter den västerländska reklamens övermänniska som skall vara vårt kast(se kommentar om Bhg) och nåden som skall bli vårt motiv...eller är inte handling och motiv helt sepparerbara...kan inte vissa typer av handlande leda oss till rätt förståelse. Hoppas att jag i lite större utstäckning klargjort vad jag funderar över.


kkklll: Min erfarenhet är att vetenskapen snarare öppnat dörrarna mer till det okända än stängt dem. Vad jag menar är att hur djupt vi än söker så hittar vi bara mer frågetecken. Vi inser den oändliga komplexiteten bakom varje ämne och sak. Visst kan en naiv och destruktiv tro som bygger på att myter och religiösa skrifter är faktiska händelser lätt leda till en verklighetsflykt och en kunskapsfientlighet som begränsar. Jag tycker att de dogmer om logik och rationallitet som vetenskapen bygger på är mycket användbara för att göra sig av med dessa företällningar. Förnuftet och olika vetenskapliga metoder är för mig verktyg som kan användas på många konstruktiva sätt...dessa verktyg har dock begränsningar...jag behöver andra i mitt "andliga"(se hovnarrs defenition av ordet) sökande. Förnuftet och den vetenskapliga metoden är i förlängningen enbart basserade på godtyckliga känslor och är inte objektiva sanningar som vi kan luta oss på...vi är utelämnade till oss själva och den stora gränslösheten. Är vetenskaplig metod och rationallitet för dig den enda lösningen?

Go kväll/DD

kkklll
Inlägg: 75
Blev medlem: 20 dec 2005 00:01

Inläggav kkklll » 04 jan 2006 01:15

DD:

Hittills ja! Men detta beror på att vi är så få. Vad är 5 miljarder när vi kunde vara 500 miljarder?

Man har nu inom nerovetenskapen kunnat konstatera att det i hjärnan förekommer ett slags impulser som gnistrar i cellerna på folk, s k elektrokemiska signaler. Dessa förekommer i neuroner och det finns minst 100 miljarder av dessa neuroner hos både dig och mig och alla andra. Neuroner som i sin tur är inlämmade i miljarder nätverk. En impuls som genereras i en neuron i ett nätverk leds längs axon ( neuronens ryggrad ) via dendriter ( små grenar i neuronen ). Alla neuroner är uppbyggda på samma sätt, de kan ha upp till 20 dendriter och har en kärna som kallas soma i mitten. Kopplingen mellan två neuroner kallas synaps. Impulsens rörlighet är snabbare för axoner som har myelin än för axoner som är utan. Ledningshastigheten kan vara upp till 150 meter per sekund. Så förutsatt att du har tillräckligt med myelin i dig nu gäller följande. När signalen överförs frigörs en signalsubstans (ett ämne ), som i sin tur binds till receptorer på dendriten ( neuronens grenar ). Nu kan tre saker ske: a) jonkanaler ( proteiner som sitter i cellens membran och som öppnas och och stängs ) öppnas och en aktionspotential ( spänningen i cellmembrantet förändras och mer natriumjoner släpps in i cellen än vad kaliumjoner släpps ut genom natrium-kalium pumpen ) uppkommer. Detta kallas exitering. b) aktionspotentialen föhindras och vilopotentialen förstärks. Detta kallas inhibering c) en kemisk reaktion startas.

På så vis hanterar hjärnan informationsflödet. Så när jag tänker på en idé, låt oss säga "det goda", eller när jag känner något, exempelvis smärta, då blixtrar det till i centrala nervsystemet på mig, en elektrokemisk impuls rusar iväg från en neuron till en annan via synapsen och signalsubstansen. Om jag t ex tänker på hur jag skall lösa ett mekaniskt problem som är mänskligheten till godo, då blixtrar det också till, fast inte så mycket. För hos vissa människor blixtrar det till bättre än hos andra, snabbare helt enkelt. Dessa är mänsklighetens välgörare, och ju fler sådana vi avlar fram dessto bättre.

--------------------

Detta är alltså det materialistiska credot, jag orkar inte tjafsa om det längre. Men sånt här måste en filosof kunna bemöta med stenhårda argument ( eller omfamna med ännu starkare argumentering ). En god början, DD, är att stenhårt hålla fast vid att rationellt eller förnuftigt tänkade inte uteslutande sammanfaller med vetenskaplig praxis och teknikutövning. Vetenskapsmännen har faktiskt inte licens på rationellt tänkande. De är inte utvalda på något sätt. Det går faktiskt att tänka rationellt och förnuftigt även om man inte ens vet hur vrida på spisen. Logiken visar ju på det! Ta en vanlig deduktion. Hur löd den klassiska varianten? Alla människor är dödliga, Sokrates är en människa, alltså: Sokrates är dödlig. Nu spelar det faktiskt ingen roll hur många synapser som äger rum, slutsatsen är ändå sann om premisserna är sanna, eller hur? Dess "giltighet" ( som jag tror logikerna kallar det ) tycks alltså vara fristående från huruvida någon levande person, eller dator för den delen, tänker denna tanke eller ej. Deduktionen är alltså giltig oberoende av a) huruvida någon tänker tanken b) huruvida termerna refererar till något empiriskt. Och om en ( giltig ) deduktion som denna är något rationellt - då följer därav med nödvändighet att det finns ett rationellt eller förnuftigt tänkande ( eller snarare resonemang ) som ej är empiriskt betingat eller beroende av empiriska betingelser.

Det kan däremot vara ett nödvändigt villkor för utförandet av deduktionen att den elektrokemiska signalen överförs (hos människan), men är det ett tillräckligt villkor? Detta är den i sammanhanget verkligt intressanta filosofiska frågan som jag tror att man bland annat sysslar med inom en filosofisk gren som kallas "the philosophy of mind" eller "medvetandefilosofi" på svenska.

Mvh

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 04 jan 2006 01:41

kkklll: Jag argumenterar inte emot att alla tankar och känslor har en motsvarighet av ett visst tillstånd i hjärnan. Ur vetenskaplig synvinkel är detta riktigt. Som jag ser det så utesluter inte materialismen eller ovanstående vetenskapliga teori(eller andra för den delen) ett t.ex. mystiskt sökande, riter och funderande kring lidande, mening, värde mm. Dels så bygger de logiska lagarna på lösa antaganden. Ställer vi frågan "varför" in absurdum så hamnar vi förr eller senari i svaret "därför att det bara är så". Vi är fast i vår subjektiva bedömning av allt. Hela detta kunskapsrelativistiska resonnemang kan ta upp många trådar...är vi oeninga så kanske en ny tråd är på sin plats. Jag upplever även att när jag undersöker frågor så som jagets natur, existensen som sådan m.m så leder logiken mig in i cirkelressonnemang och lösa antaganden. Riter, tolkande av religiösa texter, mystiska tekniker m.m tycker jag är användbara för att undersöka mina egna dogmer, ifrågasätta min verklighetsuppfattning, befästa rationella sanningar på kännslomässiga plan m.m

Tills vidare/DD

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 jan 2006 02:58

Deuce Deceptor skrev:
JR skrev:
Om jag ser till att ge mig själv det bästa. Måste jag då inte se till vad som är det bästa för det som liknar mig? Vad är jag annars och vad är det bästa som ska ges till mig?


Varför måste du kämpa för dina likars bästa? Hittar inget tvingande argument här. Empati...visst...men vad mer? Annars är du den du upplever dig vara. Det bästa som ska ges(eller snarare upptäckas) till dig är väll sinnesfrid och lycka av något slag. Kan inte beskriva denna utopi då jag inte känner den. Men jag tror att vi kan sträva mot en ökad förankring i oss själva som möjliggör ett konstruktivt förhållningssätt till smärta och en fullare njutning och frid. Eller nått... :lol:

Alltså...utveckla gärna...eller snarare sammanfatta.

Mvh/DD


Jag ser det som att vi inte kan vara riktigt säkra på vad vi är. Vad som utgör oss.
Och hur skapar vi det bästa för oss då? Vad är vi då?
Det anknyter till vad jag anser om vad vi bör vara.
Vi bör vara det vi observerar som önskvärt.
Och då bör vi gynna det som vi observerar som önskvärt och sälla oss till det snarare än att gynna oss, och sälla oss till det vi anser önskvärt efter.
Tanken är att vara den första av helheten som håller densamma samman.

Snårigt att disskutera detta orden känns knappa. Men sen som sagt inget pekar mot att detta skulle ge fysiskt förbättrade förhållanden för en själv, men jag sträver efter psykiskt bättre förhållanden så :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 04 jan 2006 13:25

JR: Sorry...du tappar mig. Är det så att vi bör gynna andra människors behov för att utveckla vårt eget inre välbefinnande? Detta pga att? Jag kan må bra av att se att andra mår bra(empatiskt), men om empati är motivet...vad är motivet att detta skulle vara den viktigaste drivkraften att följa? Eller menar du att vår omvärlds beskaffenhet är så viktig för vårt inre välbeffinnande att det måste till en förändring av denna för att vi skall må bra?

Försök gärna få mig att fatt igen... :lol:

Ompa/DD

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

What a difference a day makes

Inläggav hovnarr » 04 jan 2006 15:00

DD skrev:Just "JESUS" är inte oumbärlig för frälsning...men det han symboliserar eller står för(som kan finnas i andra traditioner) kanske är oumbärligt.


Precis. En symbol symboliserar ju inte sig själv, då vore den ingen symbol, utan ett ting. Det en symbol gör, är att den symboliserar. Vad jag menar är att Jesus som symbol (för det onämnbara) ÄR oumbärlig. Den Jesus vi läser om i bibeln är kanske i första hand Paulus symbol. Själv tror jag att ju fler symboler man tillgodogjort sig, desto närmare kommer man det som symboliseras. Ju svårare det var att tillgodogöra sig symbolen, desto större belöning.

DD skrev:Om vi inte har en sådan tro...utan mer av den jag beskriver ovan...så kan vi ha lika mycket nytta av de olika yttringar som den kristna traditionen bjudit på igenom två millenier, de apokryfa evangelierna, koranen m.m.


Just. Men i vår förmenta öppenhet gentemot alla dessa symboler är det ju lätt att vända de mer svårsmälta symbolerna ryggen. Poängen är ju att om allt detta är symboler, ja då är också bilden av Jesus som inkarnerad logos, nedstigningen för att rädda människan för synden osv OCKSÅ en symbol. Inte en felaktig tolkning (utav vad? - Jo, det som ändå inte kan nämnas) utan ännu en annan tolkning. Om vi inte erkänner dess symbolvärde blir vi lika förstockade som de bokstavstrogna kristna, men den enda skillnaden att vi definierar oss negativt (dvs "allt utom") gentemot deras trosuppfattning.

DD skrev:Min fråga handlar om hur vi skall se på, förhålla oss till, träna oss att ändra...dessa motiv för vårt handlande.


Är du ute efter generella förhållningssätt, typ "skit i all reklam", eller praktiska övningar av meditationstyp för att göra sinnet rörligare, eller filosofiska resonemang kring varför man bör skita i reklam eller göra sinnet rörligt?

Vad du menar med "sociala påtryckningar" är kanske inte vad jag menar. För min egen del tycker jag all reklam kunde förbjudas. Information skulle inte FÅ tryckas upp i nyllet på en, all information skulle vara mer eller mindre reserverad (t.ex. Internet, pop-ups ej inräknade). Däremot tror jag inte att undanträngande av sexdriften gynnar "närmandet till urmodern" som du uttrycker det. Å andra sidan kan sexuell besatthet vara mycket själsnedbrytande. Gubbar som glor på porr och super hela dagarna gör ingen glad, allra minst de själva.

JR Auk skrev:Vi bör vara det vi observerar som önskvärt.


MAO, behandla andra som du själv vill bli behandlad? En god devis om den kryddas med två nypor vidsynthet och en nypa taktkänsla.

-narr-

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 04 jan 2006 18:35

Hovnarr skrev:
Om vi inte erkänner dess symbolvärde blir vi lika förstockade som de bokstavstrogna kristna, men den enda skillnaden att vi definierar oss negativt (dvs "allt utom") gentemot deras trosuppfattning.


Visst kan man tolka en text på olika sätt. Symboliken kan variera. Det kan vara nyttigt att betrakta samma historia ur olika perspektiv...öppnar fler dörrar. Jag talar inte om hur vi skall tolka symboliskt...utan att vi skall göra det.

Hovnarr skrev:
Är du ute efter generella förhållningssätt, typ "skit i all reklam", eller praktiska övningar av meditationstyp för att göra sinnet rörligare, eller filosofiska resonemang kring varför man bör skita i reklam eller göra sinnet rörligt?


Allt det ovan skrivna. Jag vill hitta olika saker som styr oss. Ta reda på vad som är önskvärt att styras av. Ta ställning till vad som är oundvikligt att styras av och vad man kan göra sig av med. Hitta tekniker att kasta det dåliga och slänga in det bra. Ungefär så... Brett ämne. Kan börja med...vad styrs vi av, vad av detta är negativt och hur(om vi kan) gör vi oss av med detta?

Hovnarr skrev:
Däremot tror jag inte att undanträngande av sexdriften gynnar "närmandet till urmodern" som du uttrycker det. Å andra sidan kan sexuell besatthet vara mycket själsnedbrytande. Gubbar som glor på porr och super hela dagarna gör ingen glad, allra minst de själva.


Bra exempel. Sexdriften är en motivator som är så grundläggande att jag misstänker att den inte går att göra sig av med(möjligen på operationsbordet). Är den positiv? I vissa fall, ja ...i andra nej... när är den positiv och när inte? Hur skall vi bete oss för att tränga undan det negativa och ta till vara det positiva?


Hovnarr skrev:
MAO, behandla andra som du själv vill bli behandlad? En god devis om den kryddas med två nypor vidsynthet och en nypa taktkänsla


varför?

Hepp/DD

kkklll
Inlägg: 75
Blev medlem: 20 dec 2005 00:01

Inläggav kkklll » 04 jan 2006 21:45

Deuce Deceptor skrev:kkklll: Jag argumenterar inte emot att alla tankar och känslor har en motsvarighet av ett visst tillstånd i hjärnan. Ur vetenskaplig synvinkel är detta riktigt. Som jag ser det så utesluter inte materialismen eller ovanstående vetenskapliga teori(eller andra för den delen) ett t.ex. mystiskt sökande, riter och funderande kring lidande, mening, värde mm. Dels så bygger de logiska lagarna på lösa antaganden. Ställer vi frågan "varför" in absurdum så hamnar vi förr eller senari i svaret "därför att det bara är så". Vi är fast i vår subjektiva bedömning av allt. Hela detta kunskapsrelativistiska resonnemang kan ta upp många trådar...är vi oeninga så kanske en ny tråd är på sin plats. Jag upplever även att när jag undersöker frågor så som jagets natur, existensen som sådan m.m så leder logiken mig in i cirkelressonnemang och lösa antaganden. Riter, tolkande av religiösa texter, mystiska tekniker m.m tycker jag är användbara för att undersöka mina egna dogmer, ifrågasätta min verklighetsuppfattning, befästa rationella sanningar på kännslomässiga plan m.m

Tills vidare/DD


Det finns återkommande teman inom filosofin, men även återkommande missförstånd. Ett utav de mest allvarliga är att uppfatta sensibiliteten på något annat sätt än just som känsla, jämförbart med när man känner smärta i tummen. Man tänker sig liksom att det finns sinnesförnimmelser som är mer idiosynkratiska, eller att det finns varelser vars konstitution är sådan att de uppfattar verkligheten på ett sätt som färgas av någons slags inre ( medfödd ) sensibilitet, liksom hos folk som det pirrar för i magtrakten eller personer som brukar rodna. Upplevelser av detta slag gör således att man lätt på ett antropomorft sätt börjar uppfatta känslighet, och detta att känna, i någons slags motsättning till ett föregivet kallt förnuft. Inget kunde vara mer felaktigt.

De flesta onda handlingar utförs när förnuftet så att säga är omtöcknat och "satt ur spel". Så långt som det överhuvudtaget finns ”känsliga” personer i denna underförstådda mening, eller ”väsensskådare”, kan detta inte tas som intäkt för att diskreditera förnuftet. Men man kan heller inte identifiera rationellt tänkande med vetenskaplig praxis av en mycket enkel anledning. Vi har vittnesmål på att de flesta stor vetenskapliga upptäckter har kommit till liksom av en slump, som en ingivelse från det blå. ”Heureka, jag har funnit det!” Detta utrop innefattar det vetenskapliga intellektets kvintessens. Här finner vi inget känslokallt förnuft, enbart entusiasm. Man kunde nästan hävda att fantasin är vetenskapsmannens särtecken – inte förnuftet. I själva verket förefaller det mig som om vetenskapsmän i största allmänhet vore smått löjliga

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 05 jan 2006 01:32

kkklll: De rationella lagarna är dogmer som enbart basseras på känsla. Vi kan rationellt ifrågasätta förnuftet, liksom vi med språkets hjälp kan se språkets begränsning...men för att undersöka våra dogmer och djupaste kännslor krävs, tror jag, andra tekniker.

De rationella lagarna är ingen klippa...det finns ingen klippa...vi faller konstant. Försöker lära mig att göra piruetter. Dock är rationalliteten ett mycket användbart verktyg...för att t.ex. inte fastna i rädsla, skuld och många andra begränsande kännslor.

Auf wiedersehen/DD

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Dansskolan. Steg 3: piruetter

Inläggav hovnarr » 05 jan 2006 13:28

DD skrev:Allt det ovan skrivna. Jag vill hitta olika saker som styr oss. Ta reda på vad som är önskvärt att styras av. Ta ställning till vad som är oundvikligt att styras av och vad man kan göra sig av med. Hitta tekniker att kasta det dåliga och slänga in det bra. Ungefär så... Brett ämne. Kan börja med...vad styrs vi av, vad av detta är negativt och hur(om vi kan) gör vi oss av med detta?


Puh, tur att vi har gott om tid på oss! Och att här finns många som är intresserade av samma sak. Personligen vill jag först meddela vad jag INTE har något som helst intresse att diskutera av de exempel jag tog upp, nämligen:

hovnarr skrev:filosofiska resonemang kring varför man bör skita i reklam eller göra sinnet rörligt


Ett förtydligande är på sin plats: Jag är inte intresserad av moralfilosofi. Det är att gå över ån efter vatten. Man måste inse att "Varför bör man..." inte är början på en moralfilosofisk fråga. Man kan inte ge ett moralfilosofiskt skäl till varför man bör ha en moralfilosofi - alla sådana skäl blir otillräckliga (det har du redan upptäckt, har jag noterat på andra trådar). Själva motivet till att vara moralisk måste istället sökas inom. Vårt alldeles eget samvete är "as good as it gets". Dogmer, regler, dygdetik osv är bara mer eller mindre taffliga försök att försöka uttrycka detta generellt. Att lämna över ansvaret till sådana ramar blir inget bra. Ramverken är till för när moralen, handlandet, INTE fungerar - annars bör man inte fästa någon vikt vid dem.

Sålänge vi diskuterar moral är jag alltså intresserad av vad och hur, inte varför. Därmed inte sagt att jag inte vill motivera mig - det är den moralfilosofiska självreferensen jag önskar undvika. Sådär, nu när jag fått det lite trista sagt kan vi fortsätta.

Vi har redan pratat generellt om vad som (jag tycker) är önskvärt att styras av. Vi har också pratat lite om yttre influenser och svårigheten att söka sin egen moraliska väg och lyhördhet i ett samhälle som inte uppmuntrar detta. Det tål att återvändas till, men kanske då genom att vi undersöker specifika fenomen som sexualitet, reklam osv - som vi börjat göra. Jag tror det är mer fruktbärande.

DD skrev:Bra exempel. Sexdriften är en motivator som är så grundläggande att jag misstänker att den inte går att göra sig av med(möjligen på operationsbordet). Är den positiv? I vissa fall, ja ...i andra nej... när är den positiv och när inte? Hur skall vi bete oss för att tränga undan det negativa och ta till vara det positiva?


Ja det är frågan om, kan man göra sig av med sexdriften på operationsbordet? Om man ser sexdriften som ett utlopp, en manifestation av en slags vild kraft, och man tar bort möjligheten för denna att manifesteras sexuellt på det fysiska planet; kommer den då att försvinna eller söka ett annat fysiskt uttryck? En steriliserad honkatt har jag t.ex. hört att blir mer lekfull. En människa är så mycket mer komplex än ett djur. Vilka uttryck kommer sexualitetens "urkund" att ta sig om de normala fysiska förutsättningarna är borta? Kanske nåt att fundera vidare på.

Allmänt tror jag sexualitet är bra så länge den inte leder till synd, alltså avskiljnad. Det här är mer allmänt än ett beroende eller "sexmissbruk" som beteendevetare ofta pratar om. Folk kan ha vad en läkare skulle kalla "ett regelbundet sexliv", utan att för den skull knulla eller älska. Att "ha sex" (ett talande begrepp i all sin sterilitet) som en maskin är syndigt, verklighetsfrånvarande och negativt i den bemärkelsen att det förminskar människan till en robot. När detta mekaniska tillstånd fått makten över en individ är det också mycket lättare för beroendet att slå rot - den mekaniska upprepningen blir en av de få vägar som finns kvar till lust och njutning. Men det är vägar som bara leder längre bort. De andra är avskurna, genom synden.

DD skrev:varför?


Varför vadå? Varför är "behandla andra som du själv vill bli behandlad" en god devis, eller varför kräver den vidsynthet och taktkänsla? Jag är som du förstår mer lockad att diskutera det senare än det förra (frågor av typen "Varför är bra, bra?" lockar mig inte).

-narr-

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 06 jan 2006 16:47

Gott att du tar dig an uppgiften hovnarr. Åker nästa vecka...så tråden kommer brytas om några dar. Men en slutgiltig lösning hade jag inte väntat mig...och jag återkommer förmodligen. Hursom...

Ok. Klargjort detdär med orsaken till moraliska dogmer. Dock är det inte alltid givet när åsikten är en grunddogm och när den basseras på en annan dogm. Iochförsig så bygger man ofta värderingar på cirkelressonemang, men det kan ändå vara intressant att du t.ex. säger..."enda anledningen till varför man skall praktisera den gyllene regel är för att jag känner att det är rätt"...i förlängningen kommer alla våra åsikter att baseras på vad vi känner är rätt...men det skulle ju mycket väl kunna vara så att man motiverar den gyllene regeln med en hel mängd motiv. Dessutom kan man ju ifrågasätta sin känsla av rätt och riktigt och de eventuella konsekvenserna av ett sådant handlande. Dock...det blir idiotiskt att motivera moraliska sanningar hur långt som hellst och tro att de står på nån testbar grund.

Sexdrift:
Det finns ju olika starka drifter och behov. Sexdriften är ju inte t.ex. som behovet av mat eller luft...så att vi avlider utan dess mål. Dock kan den vara av en sådan natur att den inte helt går att undantränga. Biologiskt möjligen. Något som det borde finnas studier kring, då kastrering har förekommit i många fall. Min far fick t.ex., under sin tid som sjuksjöterska i Schweiz, vara med och kastrera en munk, som hade begärt detta för att det störde hans sinnesfrid. Enucker och tvångskastrering av andra slag har ju förekommit. Om vi förutsätter att vi lämnar den medecinska vägen åt sidan(något jag inte känner mig speciellt atraherad av att testa). Många begär har ju den negativa effekten att man försöker uppnå något som inte är förenligt med verkligheten. Den bild man har om hur världen skall vara eller bli är alltför smal gentemot så som det är. Givetvis måste vi sätta upp motiv för vårat handlande(som alltid då kommer att bygga på en viss vilja till förändring), men det går ofta att lära sig att inte fastna vid dessa blider och att acceptera att det är som det är och blir som det blir. Dock kan detta vara svårt i sammband med vissa drifter. Den biologiska aspekten kan vara mycket stark. Jämmför t.ex. med vissa beroendeframkallande preparat. Men såvitt jag förstått så bygger sexmissbruk mer på spänningen att göra det förbjudna än själva sexakten. Sexualmissbrukare botas inte av att hitta en likasinnad att punda med. En annan negativ sak med sex kan vara då det blir mekaniskt. Detta gäller iochförsig allt handlande som blir för mekaniskt. Just sexakten upplever jag som något som lätt möjliggör en full närvaro och njutande av varje sinne, så den aspekten av sex är inte speciellt hotande för mig. Detta är en av de stora fördelarna med sexdriften...något som bör vägas in. Dock så behöver inte en starkare vilja att uppnå något nödvändigtvis leda till en större närvaro och njutning då man får det. Kanske kan en slutsats vara att sex är en motivator vi får acceptera. Inte något primärt mål, men en drift. Att låta si styras av den kan vara av godo i de fall detta är möjligtt, men det är bra att träna sig i att inte för starkt fastna vid målet utan kunna anpassa sig till situationen. Dessutom bör man vid sex(liksom mycket annat handlande) öva sig själv i att fullt ut vara närvarande och att låta det bli en hyllning till sinnena(halleluja). Åsikt?

Mvh/DD


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster