Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?

[SigurdV]

Se på två samtidigt tillverkade och synkroniserade klockor och snurra eller oscillera den ena snabbt och länge: Se sedan att klockorna inte längre är synkroniserade: Är klockorna lika gamla? Förklara situationen!

Vore det inte enklare att doppa ner den ena klockan i ett litet svart hål. Säg fem minuter. Så fiskar du upp klockan ur det svarta hålet och ser att klockan bara hann ticka fram några sekunder. Om vi nu tänker oss att vi väntar litet längre för att kunna avgöra hur klockorna åldras så kan vi ju vänta i femhundra år. Efteråt ser vi att vår fina Patek Philippe Gondolo bär tydliga tecken på åldrande, urtavlan ser missfärgad ut och den har stannat några gånger, reparerats, krokodilarmbandet har bytts massor av gånger etc. Klockan i det svarta hålet ser lika fräsch ut som den dag jag köpte den av en snubbe på T-centralen.

För allan del...visst!
Har du hört berättelsen om mannen (och sonen) som ville sälja sin åsna på marknaden?
Hur man än gör tycker nån åsna att man borde gjort något annat,menar sagan

Det viktiga här är att man under experimentets gång iakttar båda klockorna.
Och konstaterar att de ingår i samma situation och alltså kontinuerligt befinner sig i den.
De är alltså ur YTTRE synpunkt lika gamla men den ena klockan är YNGRE!?

Hur kan något vara lika gammalt OCH yngre i samma situation?
Om det inte finns två olika tidsförlopp i situationen?

Det finns så klart en fortsättning av experimentet...
Hur skulle du formulera den fortsättningen i dina varianter av experimentet

[SigurdV]

Hej Sigurd, misstänker att ditt inlägg är riktat till mig.

Japp! Men inte uteslutande! Den som vill fundera/svara är välkommen!

Flertalet frågor du ställer tar jag upp på min hemsida, och även vissa svar ges där. Du skriver t ex citat,
”Titta på följande låtsas-staty: Se på två samtidigt tillverkade och synkroniserade klockor och snurra eller oscillera den ena snabbt och länge: Se sedan att klockorna inte längre är synkroniserade: Är klockorna lika gamla? Förklara situationen!”.

Din fråga kan förefalla enkel, men frågan är mer komplicerad än man först tror.

Jo... Mitt enkla svar är att inre tid är dynamiskt konstituerad.

De tankeexempel Einstein använde i arbetet med den Speciella Relativitetsteorin baseras på ATOMÄRA ej normerade mätdata, alltså det vi förnimmer via vårt medvetande.
Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är det svårt att hävda att relativitetsteorin är fel, p g a att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det finns skäl att misstänka att teorin feltolkas, då den inte är komplett i sin nuvarande form. Detta har betydelse för klockorna i ditt exempel.

Ja...Suck...hur ofta påstår inte folk att jag borde studera Relativitetsteori?
Tack för att du inte rekommenderar detta Jo igen: Tolkning är ett svårtolkat begrepp? Får du verkligen in det i din teori? Då är den dynamisk och våra system KAN vara isomorfa.

I mitt koncept, kapitel 15, Relativitet, beskrivs hur jag tolkar relativitetsbegreppet. Bl a skriver jag,

I vxv perspektiv och i referensriktningen ger alltså detta de balanserande resultaten, och figur 7.

DELTA-VXV ”RE” : ± √(1– (V/C)^2)

DELTA-VXV ”IM” : ± √(1+ (V/C)^2) / j *)

*) /j innebär här att det är imaginärt.

Observera att detta gäller ur ett referensperspektiv, t ex A-perspektiv.
Ur B-perspektiv gäller förskjutning i förhållande till A-perspektivet, och vice versa.

Jag beställde kanske det där... (VE MIG! O HEMSKA TANKE!)
Men jag hade i så fall inte tänkt tolka det... (lugn SIGURd)

Jag kan ju förstås inte hjälpa att jag ser, en säkerligen slumpmässig ,likhet i struktur med min utgångspunkt: x=x och x="x", vi människor har ju en tendens att se likheter lite hur som helst både här och där. Men för säkerhets skull frågar jag om det är möjligt att tolka din struktur ovan som en exemplifiering av min teoretiska utgångspunkt nedan:
1 x=x
2 x="x"
För alla andra: Hur tolkar man citationstecknen? Tja...kanske så: x=x/2 + x/2.
Höger led har en från oss sett annan semantisk struktur än vänster.
Och Illusionen kan säkert visa en imaginär tolkning om han vill.
Man kan också helt enkelt ta bort dem. Ingen tolkning är också en tolkning...
OCH NU! Statik är en Dynamisk konsekvens... gäller det omvända förhållandet?

Även fenomenet relativitet har sin grund i referensskillnaden (v g se mitt tidigare inlägg) mellan våra rums koordinater och G.
När referensskillnaden tillämpas resulterar det alltså i ett reell uttryck och ett imaginärt uttryck, enligt ovan.
Det reella uttrycket är identiskt med Einsteins relativitetsteori, men det imaginära har Einstein inte tagit hänsyn till, därav den s k Tvilling paradoxen.

Ja mina klockor är ju tvillingar.

Lorentz-transformationen som Einstein använde sig av baseras på det medvetandet anser sker, och kan således ej ta hänsyn till ev imaginära egenskaper.
Det är som upplagt för feltolkning m a o !

Jag anar möjliga paralleller...
(...men skjuter dem bryskt åt sidan: Inga gissningar i denna fråga tack!)

Du ska se det imaginära uttrycket ovan, som att det sker en förskjutning i relationen reellt – imaginärt.
Denna förskjutning påverkar även det jag i konceptet benämner ”egenstruktur” (inkl klockorna).

Innan jag förklarar vidare vilka konsekvenser detta för med sig vill jag helst att du bekräftar att du läst och även förstår Kapitel 15, och att du förstår mitt resonemang så här långt.

Hälsar
Bengt / Illusionen

Ja du Bengt... Du förbryllar mig som vanligt.
Helt klart säger du nåt vettigt... oklart vad!? Mitt problem är att du är så tekniskt och formellt orienterad. Vad sägs om att läsa lite som jag hoppas framstår som lite oklart för dej?
(Hämnd ljuva hämnd)
Vad anser du om Henri Bergsons synpunkter i relation till franska språket?

[Algotezza]

X=X om och endast om X=0

/Algotezza

[klorofyll]

Illusionen

Jag är inte så duktig på matte, kanske blir jag det en dag, men jag vet åtminstone att sinus-, cos- och tangenskurvor bygger på Pythagoras sats. Du verkar ha god förståelse för det du talar om utifrån mitt perspektiv. Det skulle inte förvåna mig om något av det du säger stämmer. Man fascineras av Eulers formel, både e och pi är väl tal med oändliga decimaler, att man då kan tämja de talen så exakt på ett så till synes enkelt vis. En dag vill jag förstå allt det där. Berätta och utveckla gärna mer hur du tänker!

[SigurdV]

X=X om och endast om X=0

/Algotezza

Jag förstår inte riktigt hur du tänker här? Visst KAN x vara noll men varför x måste vara det fattar jag inte... Identitetslagen hittas i alla logiska system.... så här brukar det vara:

1 Identitetslagen: x = x
2 Motsägelselagen: Inget är både sant och falskt.
3 Lagen om det uteslutna tredje: Varje påstående är antingen sant eller falskt.

Och Identitetslagen gäller alla objekt ... alla tal...inte bara 0. (99=99)

Så du måste ha tänkt fel, men kanske på ett intressant sätt? Låt höra!
PS:en liten detalj: Små bokstäver för subjekt ,stora för predikat.

[Algotezza]

X=X om och endast om X=0

/Algotezza

Jag förstår inte riktigt hur du tänker här? Visst KAN x vara noll men varför x måste vara det fattar jag inte... Identitetslagen hittas i alla logiska system.... så här brukar det vara:

1 Identitetslagen: x = x
2 Motsägelselagen: Inget är både sant och falskt.
3 Lagen om det uteslutna tredje: Varje påstående är antingen sant eller falskt.

Och Identitetslagen gäller alla objekt ... alla tal...inte bara 0. (99=99)

Så du måste ha tänkt fel, men kanske på ett intressant sätt? Låt höra!
PS:en liten detalj: Små bokstäver för subjekt ,stora för predikat.

Om x symboliserar ett fysiskt objekt i vår omvärld
Om vi alltså tänker att x är ett fysiskt objekt som förändras hur litet tidsintervall vi än betraktar det under och som upphör att existera om dess rörelse helt skulle avstanna i ett absolut ögonblick, upphör det finnas till, då det blott finns till i kraft av de partiklars rörelse (processer) som bygger upp det. All rörelse kräver tid. På noll tid sker ingen rörelse, då finns alltså ingen rörelse, då finns ej ett objekt som byggs upp via någon form av rörelse. Objektet ifråga kan därmed bara betecknas med 0, vilket blott symboliserar att något är närvarande som ej kan kvantifieras, som ej kan uttryckas med siffror. Ergo 0=0 vid ett visst absolut ögonblick (ej blott minimal tidslängd).

Räkna på identitetslagen

Sedan kan man ju rent formellt roa sig med att räkna på identitetslagen.

x=x

Flytta över högra x:t till vänster (minska båda leden med x)
=>
(x-x)=(x-x)

=>
0=0

Ergo identitetslagen handlar i grunden om att 0=0.

Origo

Tänk sedan koordinatsystem. Origo är den fasta punkten där, utgångspunkten. Identitetslagen säger alltså då "origo är origo", dvs. "en fast punkt är en fast punkt".

Vidare
Något i siffror kvantifierat är alltid relativt, inte absolut. En siffra på tallinjen är inte en punkt utan avståndet mellan origo och den punkt vi betecknar med en siffra. Tal symboliserar sträckor. Den enda punkten är 0, origo, som betecknar närvaro av något icke kvantifierbart, talsystemets eller koordinatsystemets utgångspunkt. Siffran på tallinjen har ett värde relativt den fasta punkten och kan därför kallas ett relativt värde då det bara får mening genom att relateras till noll, den fasta punkten.

Sant och falskt

Via sant och falskt kan man skapa en tvåvärd logik. Vi tänker och förnimmer ofta i dikotomier, motsatspar. Det är fullt möjligt att skapa en trevärd logik. Men skulle man ha någon nytta av den? "Sant", "falskt" och "oavgörbart". Man kan roa sig med att fundera över en envärd logik, där bara "sant" finns. Dvs. allt som kan uttryckas är "sant".

Lagen om det uteslutna tredje
Det finns ju sannolikheter också där man inte kan avgöra om ett påstående är sant eller falskt. Det kan vara en generalisering som inte gäller till hundra procent. "Män älskar sport." Sant för många men inte för alla - vad skall det tilldelas för sanningsvärde?

/Algotezza

[SigurdV]

Hej lynX så här långt har jag skrivit just nu när jag tar en pjomis för å ficksa cig.:

X=X om och endast om X=0

Kunde jag sett in i framtiden så hade jag sagt: En åsna är en sorts häst.
En häst är faktiskt en dragare och en dragare är ju ett stadsbud och han är människa!
Alltså är åsnor människor!
Vi är människor algot
och därför är du en åsna.

Ursäkta lilla åsna jag försäkrar dig att du inte alls är någon åsna:
Du har bara tillräckligt många hjärnceller för att kunna konstruera sofistiska slutledningar i pedagogiskt syfte! Bra gjort! (Vill du ha en morot algot?)

Om x symboliserar ett fysiskt objekt i vår omvärld
Om vi alltså tänker att x är ett fysiskt objekt som förändras hur litet tidsintervall vi än betraktar det under

1 Jag tänker först visa vad som skall visas vara fel och sen när jag är färdig behandla felaktigheterna en och en i följd.Dragaren Algot är värd lite uppskattning för detta sitt slit och läsaren uppmanas å det strängaste att lösa gåtorna självständigt under tiden. https://dl.dropbox.com/u/103782929/IMG_1084.MOV

och som upphör att existera om dess rörelse helt skulle avstanna i ett absolut ögonblick, upphör det finnas till, då det blott finns till i kraft av de partiklars rörelse (processer) som bygger upp det.

Här har du

All rörelse kräver tid. På noll tid sker ingen rörelse, då finns alltså ingen rörelse, då finns ej ett objekt som byggs upp via någon form av rörelse. Objektet ifråga kan därmed bara betecknas med 0, vilket blott symboliserar att något är närvarande som ej kan kvantifieras, som ej kan uttryckas med siffror. Ergo 0=0 vid ett visst absolut ögonblick (ej blott minimal tidslängd).

Räkna på identitetslagen

Sedan kan man ju rent formellt roa sig med att räkna på identitetslagen.

x=x

Flytta över högra x:t till vänster (minska båda leden med x)
=>
(x-x)=(x-x)

=>
0=0

Ergo identitetslagen handlar i grunden om att 0=0.

Origo

Tänk sedan koordinatsystem. Origo är den fasta punkten där, utgångspunkten. Identitetslagen säger alltså då "origo är origo", dvs. "en fast punkt är en fast punkt".

Vidare
Något i siffror kvantifierat är alltid relativt, inte absolut. En siffra på tallinjen är inte en punkt utan avståndet mellan origo och den punkt vi betecknar med en siffra. Tal symboliserar sträckor. Den enda punkten är 0, origo, som betecknar närvaro av något icke kvantifierbart, talsystemets eller koordinatsystemets utgångspunkt. Siffran på tallinjen har ett värde relativt den fasta punkten och kan därför kallas ett relativt värde då det bara får mening genom att relateras till noll, den fasta punkten.

Sant och falskt

Via sant och falskt kan man skapa en tvåvärd logik. Vi tänker och förnimmer ofta i dikotomier, motsatspar. Det är fullt möjligt att skapa en trevärd logik. Men skulle man ha någon nytta av den? "Sant", "falskt" och "oavgörbart". Man kan roa sig med att fundera över en envärd logik, där bara "sant" finns. Dvs. allt som kan uttryckas är "sant".

Lagen om det uteslutna tredje
Det finns ju sannolikheter också där man inte kan avgöra om ett påstående är sant eller falskt. Det kan vara en generalisering som inte gäller till hundra procent. "Män älskar sport." Sant för många men inte för alla - vad skall det tilldelas för sanningsvärde?

/Algotezza

1 Här förutsätts att inget tidsintervall (sådana som sV omnämner som ögonblick)
är så kort att ingen rörelse får plats i det.

Låt anta att jag har fel. Då har i Algots intervall rörelsen en början, ett första ögonblick ,ett nästa och nån gång i den serien av ögonblick finns ett sista ögonblick.
Inget av dessa ögonblick innhåller någon ytterligare rörelse för då skulle den totala rörelsen bli längre än vad den var om denna bit rörelse läggs till de andra. (x=x")
Rörelsen skulle växa mot oändligheten om varje ögonblick innehåller fler ögonblick inte sedda vid första indelningen.

[Algotezza]

Ögonblick finns som idé eller abstraktion, ofta med poetisk klang. Men det finns inte i världen omkring oss. Tid består inte av x antal ögonblick eller tidpunkter efter varandra. Vill vi ändå tala om sådana måste vi säga att de kontinuerligt glider över i varandra, kanske rent av går om lott.

Tänk på vad ögonblick består av för ord: ögon och blick. Så lång tid ett ögonkast tar eller en blinkning.

/Algotezza

[SigurdV]

Ögonblick finns som idé eller abstraktion, ofta med poetisk klang. Men det finns inte i världen omkring oss. Tid består inte av x antal ögonblick eller tidpunkter efter varandra. Vill vi ändå tala om sådana måste vi säga att de kontinuerligt glider över i varandra, kanske rent av går om lott.

Tänk på vad ögonblick består av för ord: ögon och blick. Så lång tid ett ögonkast tar eller en blinkning.

/Algotezza

Välkommen in i de goda samtalen algot... nu låter jag min analys vänta lite... jag tycker att det kan räcka tills vidare med att ha besvarat punkt ett...Jag menade allvar när jag berömde dej för ett bra arbete! Det är ett felaktigt MYCKET intressant och skarpsinnigt resonerande du visar upp! Jag svarar förstås på vilken fråga som helst som du vill att jag ska svara på därovan men jag är i skrivande stund nöjd med att ditt resonemang nu kan granskas i sina detaljer av alla dem som intresserar sig för existensens diverse problem! (He he.)

Titta nu på sidorna 669-686 i Västerlandets Filosofi av Bertrand Russell: Där beskriver han Henri Bergsons filosofi. Ja...han snarare avrättar stackars Henri, som inte är en skarptänkt logiker som ju denne blygsamme sigurdV är Jag klår när som helst upp Bertie med en hand på ryggen!

Henri Bergson 1859-1941 är den filosof som närmast...nästan till förväxling... vid första läsningen... liknar sV... men skillnaden är avgrundsdjup! Sigurd håller INTE med om att han skull påstå detsamma som Henri... Russells kritik träffar Henri rakt i nyllet men missar sigurds nylle helt och hållet

Bertrtrand Russells... , anser Kurt Gödel , största filosofiska bidrag är "The vicious Circle Principle". (Åsnan Gödel kommer jag att behandla senare...) Berties främsta och kanske enda bidrag är teorin om bestämda beskrivningar: Ett arbete av yppersta klass som för evigt ger Russell sin plats i Historien.

Sigurds filosofi utgår från identitetslagen och sigurd som är "lätt kameleontisk" accepterar oftast opponentens egen beskrivning av den... Det är ovanligt att han som han gjort några inlägg bakåt i tiden verkligen LÅSER sig i en uppfattning:

Hur väl han än anser sig begripa det han betraktar vill han gärna ytterligare en gång gå igenom tanken som innehåller hans privata beskrivning av tolkningen av sina ...ähum...sinnesdata som på ett för vetenskapen ännu outrett sätt #motsvarar# verkligheten för att förvissa sig om att att han inte likt alla dessa åsnor förväxlat något.

[SigurdV]

Ögonblick finns som idé eller abstraktion. Men det finns inte i världen omkring oss.

Snälla Algotezza...nästa gång du går #ut# ur verkligheten för att se hur den ser ut från utsidan vill jag följa med... Jag tror INTE verkligheten ser ut som den gör i dina Kosmonautiska rapporter! Du förstår jag misstänker att därför att x="x" så finns det egentligen bara ETT ENDA ÖGONBLICK som då alltså inte KAN betraktas från någon jäkla "utsida"...så:

Tag mig i handen.
Och visa mig livet!
(Borde Henri Bergson sagt.)

Låt oss nu ägna oss åt formaliteter: sigurds "system". Opponenter anser gärna att det inte finns nåt system i det nonsenS som #hanS texT# utgöR så han ansluter sig frivilligt till majoritetens åsikt. (Kallas att "göra ett antagande" i vanliga fall. Men SIGURd anstränger sig helhjärtat om sigurD anstränger sig alls.)

Jag Hoppas Ni Förstått Så Här Långt? jAG hoppas ni förstår att i äKta sigUrdsk text finns ett inslag av ...ähuM... vERKLIGHETISM som är obekant för resten av mÄNSKLIGHETEN.
(T)ror jaG ja!?)

Det är tänkt som ett "omärkligt" eller i varje fall "helt #oväsentligt#" inslag i den intersubjektiva objektiviteten som jag tror ja la nånstans vid CigarettpaketeT...

Medan jag sitter å blossar kan du ju fundera på hur många gånger
du missat att se att sigurd oftA avslutar ett sigurdskT orD meD stoR bokstaV?

fAttat så långt? BrA! En detalj nu: Början och slut i semantiskA föremål måste "kastreras" varsamT eftersom konflikt med vanliga Lexikaliska Överenskommelser Till Varje Pris BöR UndvikaS! Nå! dEtaljerna i systemet är ännu inte fullt BESTÄMDA och lär inte heller bli det med den "noggrannhet i Observation och Tolkning" jaG observeraR )i( miN OmgivninG!

När det nya är förstått är det brA om man endast använder systemet vid nödvändiga tillfällen, så att inte läsaren märker systemeT. (Hmmm... aLltså ett SysteM som "smyger sig på" den intet gotT anande Läsaren Sitt INTe och smycka ut din offentliga text efteråt,den blir bara underlig i de flestas läsning. Den oinvigde skall tro att det rör sig om "typografiska mizztag"
som han kan strunta i

Zymbolen mellan följande citationstecken betecknaR systemeT: "#"

posT scriptuM:
"ÖvninG 1"
Försök räkna ut hur många "nya"... "ord" och "meningar" denna nya #konventioN# skapar!?
(Nån annan KaN tänkas lyckas där jag misslyckaTs...)
"ÖvninG2#
Experimentera Genast med systemet i ensamhet!
Men använd det återhållsamt offentligt!
Vilka ytterligare "smygande" konventioner BÖR tilläggas anser Du??

[Algotezza]

Allt fysiskt och psykiskt har varaktighet, utsträckthet i tiden. Nuet har en viss längd. Så också ögonblicket när vi erfar det i världen omkring oss. Födelseögonblick. Dödsögonblick. Båda tar tid. Båda är utsträckta i tiden.

Pekar vi på en punkt i rummet , ser närmre på den och förstorar vi den, öppnar sig ett mikrokosmos i materien nedanför den.

/Algotezza

[reflex]

vitsen för mig att diskutera på ett sånt här forum är att "komma vidare".
För att utvecklas krävs intryck utifrån som kan bearbetas av jaget.
Den här diskussionen om tiden och metafysiken har gjort att jag fått förändrad syn på vad begrpp av det här slaget står för..

Vad bra! Vad jag undrar mest över just nu är hur du bedömer skillnad och likhet
mellan dina och,vad ska vi säga...?...: andras begrepp?

Den bedömer jag inte. Jag söker kunskap mest för min egen skull. Vad begreppen står för gäller för mig och på det medvetandeplan där mitt liv utspelar sig.

Nu tycker jag att jag vet vad tid är. Vi har skapat tiden för att ha en referens när vi jämför olika händelseförlopp. Dels för att använda i beräkningar och dessutom för att hantera vår tillvaro i ett "tidsperpektiv". Vi behöver tiden som ett vektyg. (hur skulle man annars kunna koka ett ägg). Svårt däremot att hitta konstanter att hänga upp denna tid på i en värld där allting rör sig och rörelsemönster hela tiden förändras. Dygnet blir hela tiden längre. Året också har jag för mig. Jag undrar om det egentligen finns någonting över huvud taget i den kosmiska världen, som inte förändras hela tiden.

Jag menar alltså: Vet du vad tid är för andra?
Tycker du det finns många olika uppfattningar?
Om VI skapade tiden, gjorde vi det tillsammans eller var för sig?
Och NÄR skapade vi tiden?

Tiden skapade vi om och när vi behövde kunna jämföra hastigheten hos händelseförlopp i jämförelse med andra händelseförlopp.

Dessutom har jag helt klart för mig vad metafysik är och hur det avskiljes från fysik. Visserligen håller ni inte med om mina definitioner men det spelar mindre roll så länge dom fungerar för mig.

Jaha... hur avskiljs fysiken från metafysiken menar du?

Fysik är det vi kan uppleva med våra sinnen med eller utan mätinstrument. Metafysik är våra tankar, känslor, ideer.... . Här får jag tillägga att detta gäller för det medvetandeplan där mitt upplevda liv utspelar sig.

Jag är tacksam för era invändningar och inlägg i diskussionen. Som jag sa ovan så måste man ha intryck utifrån och kritik för att utveckla sina ståndpunkter.

Alldeles riktigt. Jag är lite kameleont och accepterar gärna andras begrepps system för att sedan kunna jämföra. Men jag har lite svårt att förstå ditt: Finns det verkligen bara i din fantasi? Kan du inte få ut det i vår gemensamma verklighet, om det nu finns en sådan?

Visst finns det en absolut verklighet men bara om vi kan tänka bort människan.

[SigurdV]

Allt fysiskt och psykiskt har varaktighet, utsträckthet i tiden. Nuet har en viss längd. Så också ögonblicket när vi erfar det i världen omkring oss. Födelseögonblick. Dödsögonblick. Båda tar tid. Båda är utsträckta i tiden.

Pekar vi på en punkt i rummet , ser närmre på den och förstorar vi den, öppnar sig ett mikrokosmos i materien nedanför den.

/Algotezza

Ja! Det ser faktiskt så ut! Och vilkeN slutsats skall vi dra av denna observation menar Du?
Mellan varje två skilda punkter existerar minst ännu en punkt lär matematiken oss...och Bergson gjorde mizztaget att utgå från det #geometriska# Det är bättre att inte utgå från något särskilt... Låta opponenten hitta exemplet! Jag väljer bokstaven mellan "v" och"y". Och använder den som substitut för det icke ännu bestämda. En "ontologisk" variabel alltså.
Och noterar att "x=x" väl har samma logiska form som identitetslagen:
(brukar uttryckas med "a=a")...
Är du med så långt? Bra.Jag tycker det alltid verkar vara som följer, gör inte du?

1: Det förflutna är bestämt.
2: Det närvarande inte.

Verkar inte det verkliga kunna sorteras i det som pågår och det som pågått?
Och sysslar man inte med "Metafysik" när man ställer den frågan och besvarar den?

[Algotezza]

Pekar vi på en punkt i rummet , ser närmre på den och förstorar vi den, öppnar sig ett mikrokosmos i materien nedanför den.

/Algotezza

Ja! Det ser faktiskt så ut! Och vilkeN slutsats skall vi dra av denna observation menar Du?
Mellan varje två skilda punkter existerar minst ännu en punkt lär matematiken oss...och Bergson gjorde mizztaget att utgå från det #geometriska# Det är bättre att inte utgå från något särskilt... Låta opponenten hitta exemplet! Jag väljer bokstaven mellan "v" och"y". Och använder den som substitut för det icke ännu bestämda. En "ontologisk" variabel alltså.
Och noterar att "x=x" väl har samma logiska form som identitetslagen:
(brukar uttryckas med "a=a")...
Är du med så långt? Bra.Jag tycker det alltid verkar vara som följer, gör inte du?

Inga problem hänga med när vi rör oss bland logikens och matematikens abstraktioner. Att det mellan två slumpmässigt valda punkter på en linje, ett plan eller i en rymd, alltid finns minst ännu en punkt, är ju definitionen av ett kontinuum. Det finns "lika många punkter" matematiskt sett på en linje, ett plan och en 3D-rymd - och alldeles oavsett hur vi kvantifierar sträckan, planet, rymden, alltså oavsett dess siffermässiga storlek.

1: Det förflutna är bestämt.
2: Det närvarande inte.

Ja, gjort är gjort. Men hur får vi kunskap om det förflutna? Hur vet vi om vår kunskap om det är korrekt? Är inte det förflutna i nuet en massa berättelser för att skapa mening i nuet, rättfärdiga vad vi gör här och nu, ett av maktens verktyg här och nu?

Verkar inte det verkliga kunna sorteras i det som pågår och det som pågått?
Och sysslar man inte med "Metafysik" när man ställer den frågan och besvarar den?

Det pågående - presens particip. Det som har pågått - perfekt. Vad med futurum - verkligt eller ej?

/Algotezza

[Illusionen]

Hälsar
Bengt / Illusionen[/quote] Ja du Bengt... Du förbryllar mig som vanligt.
Helt klart säger du nåt vettigt... oklart vad!? Mitt problem är att du är så tekniskt och formellt orienterad.

Hej Sigurd!

Det råder ingen tvekan om att jag är katten bland hermelinerna, på detta forum. Det märkliga är att jag som pensionerad f d båtbyggare och ingenjör tillåts att oemotsagd hävda att fysikerna i vissa avseenden förefaller vara ute och cykla. Min förhoppning var att någon expert med hög svansföring skulle förklara var jag resonerar fel.
Du verkar dock inte ha något emot min medverkan, trots svårigheterna med att förstå det jag skriver. Du får trösta dig med att ingen annan heller verkar förstå mig, men det är kanske inte i första hand mitt problem. Vi har ju ett gemensamt intresse av att förstå fenomenet tid, och du har tidigare funderat på något jag tror du benämnde "inre" och "yttre" tid. Såvitt jag förstår har ingen kommenterat detta, utöver det jag skrev i mitt senaste inlägg. Med föreliggande inlägg vill jag bekräfta att jag nu tror mig förstå vad du syftar på. Om jag nu tolkar dig rätt är dina funderingar berättigade, enligt min personliga åsikt. Skälet till detta redogör jag för nedan, med förhoppningen att det är begripligt.

I mitt tidigare inlägg ang relativitet hävdar jag att det utöver en reell påverkan även förekommer en imaginär sådan. Du ska se detta som att ΔVXV ”RE” och ΔVXV ”IM” är en funktion av referensskillnaden mellan det atomära och universella perspektivet inkl därav följande INTERNT resp EXTERNT referensperspektiv.
Då maskeringen via MP döljer resp egenstruktur, kan en intressant tolkning av det imaginära uttrycket, ΔVXV ”IM” , ±√(1+ (V/C)^2) / j , vara att det refererar till den s k ”egenreferensen” och/eller ”egenstrukturen”. LT tar inte hänsyn till observatörens ev egenstrukturförändring, vilket både Lorentz och Einstein förefaller ha missat.
Det jag beskriver här misstänker jag m a o är den förklaring du söker.

Vill du se en vacker båt, byggd i honduras-mahogny, jag och min far byggde 1964, finns det ett fotografi på min hemsida (högra delen).
Det rör sig om ett mer jordnära intresse, som är lättare att bedöma och förstå.

Hälsar
Bengt / Illusionen
http://www.maticweb.com
delta@maticweb.com