Redan flera tusen år tillbaka insåg Parmenides att ingenting inte ÄR någonting, men än idag tycker folk att de kan tänka på ingentig så det måste vara nånting...
P tänkte ungefär så här:
Anta att ingenting finns,
då är det så att ingenting finns
Men om nånting ÄR
så finns inte ingenting!
Men likväl tycker vi att allt måste uppkommit UR ingenting...
Det är väl lika bra vi tittar på frågan igen...Vi DEFINIERAR (jag brukar numera säga "identifierar" men låt gå):
1 Definition: Ingenting =
Färdigt! det får inte finnas nånting till höger om likhetstecknet! Det skulle medföra att ingenting är någonting... Man oroar sig för att definitionen är inkorrekt eller ofullständig...eller hur?
2 Definition: "Ingenting" = ""
Nu ser vi hur det hänger ihop! Mellan citationstecknen till höger hittar vi det ingenting som finns till höger om likhetstecknet i definition 1. PÅ OBJEKTSNIVÅ kan vi inte uppvisa ett ingenting därför det inte ÄR nåt... Men på nästa intensionella nivå har vi objektet """" som i mitten innehåller Ingenting flankerat av det någonting vi MISSTAR för objektet ingenting när vi tror att ingenting måste vara någonting trots allt:
Vad vi då EGENTLIGEN menar är att allt måste ha uppkommit ur NÅGONTING!
Mycket väsen för ingenting
Moderator: Moderatorgruppen
Mycket väsen för ingenting
SigurdV skrev:P tänkte ungefär så här:
Anta att ingenting finns,
då är det så att ingenting finns
Men om nånting ÄR
så finns inte ingenting!
Är det inte tvetydigt med "ingenting finns"?
För om någonting är så finns det någonting,
att vara är att finnas.
Om vi avser att säga: det existerar inte någonting som inte har någon egenskap
det borde kunna uttryckas som M = {}, eller M = ∅, den tomma mängden
Moderator
Mycket väsen för ingenting
Pilatus skrev:SigurdV skrev:P tänkte ungefär så här:
Anta att ingenting finns,
då är det så att ingenting finns
Men om nånting ÄR
så finns inte ingenting!
Är det inte tvetydigt med "ingenting finns"?
För om någonting är så finns det någonting,
att vara är att finnas.
Om vi avser att säga: det existerar inte någonting som inte har någon egenskap
det borde kunna uttryckas som M = {}, eller M = ∅, den tomma mängden
Det är väl denna tvetydighet som vållar trasslet...vad betonar man? "Ingenting" eller "finns"?
Blir det två olika tolkningar som innebär olika saker eller blir det samma sak?
Så jag föreslår en förbättring/explikation...du tar fram den tomma mängden och det är väl ok bara du anger klart att det inte är den tomma mängden som är ingenting utan dess innehåll! För den tomma mängden, M , gäller att M = "ingenting" .
"M", "{}" och ""ingenting"" är namn på ingenting.
(Notera att citationstecken fungerar lika bra som mängdklamrar!)
Det som jag ofta inte sett riktigt klart påpekat är att OBJEKTET ingenting inte ÄR någonting därför att vara nånting , vad som helst , är INTE att ingenting vara.
Definition 1 är klargörande just på den punkten.
Tanken bakom P:s bevis är att anta att ingenting är något...att något skrivs in i det högra ledet i definition 1 och att detta då innebär en motsägelse! DVS det definierar inte ingenting längre!
I stället definieras nånting! Och då HAR man inte ingenting definierat! Alltså måste antagandet/inskrivandet förkastas!
Namn finns på näst lägsta nivå med objekten på nivån under. Och ovanför namnen ligger citatnivån
Tecknet "#" flyttar ner det markerade föremålet en nivå...Citat blir namn och namn blir föremål. En icke ställd fråga är om ##x##, där x är vilket föremål som helst på namn nivån, betecknar någonting? Nåt för metafysiker att bita i kanske? Undrar vad Algotezza tror? Du Pilatus ignorerar antagligen frågan. Du ser kanske inte att detta tecken räcker för Semantiken? Det är bara att bilda dess invers (#"x"# ="#x#" = x) som kan klättra åt andra hållet; och mening och extension är avklarade! Så Semantiken står på en säker grund och därmed också den klassiska logiken 
Mycket väsen för ingenting
SigurdV skrev:Så jag föreslår en förbättring/explikation...du tar fram den tomma mängden och det är väl ok bara du anger klart att det inte är den tomma mängden som är ingenting utan dess innehåll! För den tomma mängden, M , gäller att M = "ingenting" .
"M", "{}" och ""ingenting"" är namn på ingenting.
(Notera att citationstecken fungerar lika bra som mängdklamrar!)
Tanken bakom P:s bevis är att anta att ingenting är något...att något skrivs in i det högra ledet i definition 1 och att detta då innebär en motsägelse! DVS det definierar inte ingenting längre!
I stället definieras nånting! Och då HAR man inte ingenting definierat! Alltså måste antagandet/inskrivandet förkastas!
Jag förstår nu resonemanget ovan. Jag uttryckte det tidigare som att det i ett datorspråk skiljer sig som olika datatyper.
Ser vi till vad användningen av "ingenting" betecknar, så far min tanke iväg till den totala intigheten, avsaknad av innehåll, utan egenskap.
Om vi till exempel försöker säga något om tillståndet i det ingenting som rådde innan Big Bang har vi redan skapat en motsägelse. Försöker vi ändå säga något i stil med att detta ingenting visade sig ha förmågan att frambringa universum så tror jag inte att det betyder någonting. Vi kan inte tillskriva detta pre-universum någonting alls. Det slinter ut från vår förmåga att fatta eftersom det inte finns något sätt att beskriva "det". (Det kan vara en hårdsmält nöt för den som förutsätter kausalitet.)
En enklare bild är att vi tänker oss ett substantiv utan egenskaper. Tomhet ger oss en bild av rymd, så det går inte. Till och med en euklidisk punkt har egenskapen att sakna dimensioner, men kan beskrivas som en plats i ett koordinatsystem. Så det finns ingen sådan lösning. Även här tycks själva syntaxen framkalla en paradox. För vad slags ting försöker vi tillskriva egenheten att just sakna varje beskrivbar egenskap? Det kan inte finnas, eller? "Jag håller här upp föremål A. Notera dess totala avsaknad av egenskaper. Visst är det lysande!"
Russel talar om äkta paradoxer. Men just nu kommer jag inte på vilken han menar. Antagligen måste man börja där. Inte bland semantiska ordvitsar, eller obeskrivbara substantiv.
Moderator
Mycket väsen för ingenting
Pilatus skrev:SigurdV skrev:Så jag föreslår en förbättring/explikation...du tar fram den tomma mängden och det är väl ok bara du anger klart att det inte är den tomma mängden som är ingenting utan dess innehåll! För den tomma mängden, M , gäller att M = "ingenting" .
"M", "{}" och ""ingenting"" är namn på ingenting.
(Notera att citationstecken fungerar lika bra som mängdklamrar!)
Tanken bakom P:s bevis är att anta att ingenting är något...att något skrivs in i det högra ledet i definition 1 och att detta då innebär en motsägelse! DVS det definierar inte ingenting längre!
I stället definieras nånting! Och då HAR man inte ingenting definierat! Alltså måste antagandet/inskrivandet förkastas!
Jag förstår nu resonemanget ovan. Jag uttryckte det tidigare som att det i ett datorspråk skiljer sig som olika datatyper.
Ser vi till vad användningen av "ingenting" betecknar, så far min tanke iväg till den totala intigheten, avsaknad av innehåll, utan egenskap.
Om vi till exempel försöker säga något om tillståndet i det ingenting som rådde innan Big Bang har vi redan skapat en motsägelse. Försöker vi ändå säga något i stil med att detta ingenting visade sig ha förmågan att frambringa universum så tror jag inte att det betyder någonting. Vi kan inte tillskriva detta pre-universum någonting alls. Det slinter ut från vår förmåga att fatta eftersom det inte finns något sätt att beskriva "det". (Det kan vara en hårdsmält nöt för den som förutsätter kausalitet.)
En enklare bild är att vi tänker oss ett substantiv utan egenskaper. Tomhet ger oss en bild av rymd, så det går inte. Till och med en euklidisk punkt har egenskapen att sakna dimensioner, men kan beskrivas som en plats i ett koordinatsystem. Så det finns ingen sådan lösning. Även här tycks själva syntaxen framkalla en paradox. För vad slags ting försöker vi tillskriva egenheten att just sakna varje beskrivbar egenskap? Det kan inte finnas, eller? "Jag håller här upp föremål A. Notera dess totala avsaknad av egenskaper. Visst är det lysande!"
Russel talar om äkta paradoxer. Men just nu kommer jag inte på vilken han menar. Antagligen måste man börja där. Inte bland semantiska ordvitsar, eller obeskrivbara substantiv.
Detta var verkligen trevligt att läsa! Du visar alla tecken på att ha begripit!
Sen GILLAR jag om du jämställer logik och syntax...det GÖR alltså jag med den fromma förhoppningen att det ska visa sig gå vägen.
(Hur pass mycket formalist eller matematiker är du? Ser du att jag åstadkommit nåt som kan kallas en Semantisk kalkyl? Tecknen "#" och """ är inverser.
Till dem lägges begreppet "identifiering" ...och tror i skrivande stund att semantik inte innehåller mer... tal fixas på sedvanligt vis eftersom citationstecknen gör mängdklamrarnas jobb. Jobbet med "ingenting" är ett bra identifieringsexempel.)
-
Illusionen
Mycket väsen för ingenting
Hej!
De elektromagnetiska fälten (elektriska och magnetiska) och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Intresset för fälten bidrog till att jag valde teleteknisk ing utbildning (inkl radio, radar, mikrovågor mm) i min ungdom, och att jag med tiden även blev radioamatör (SM5SST).
Mitt yrkesverksamma liv kom till stor del att ägnas åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av de elektromagnetiska fälten inkl deras utbredning och egenskaper.
Mot denna nästan kompakta fält-bakgrund upplever jag det som både frustrerande och otillfredsställande att ingen, såvitt jag erfarit, ännu kunnat ge en bra förklaring till vad fälten representerar och ”består” av.
De elektromagnetiska fältens närvaro kan mätas, men fälten har en imaginär karaktär.
Vad anser ni att fälten representerar i universum ?
Om fälten ”finns i någon bemärkelse utan att synas”, vad säger då att ”ingenting” inte inkluderar fält ?
Hälsar och frågar
Illusionen
De elektromagnetiska fälten (elektriska och magnetiska) och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Intresset för fälten bidrog till att jag valde teleteknisk ing utbildning (inkl radio, radar, mikrovågor mm) i min ungdom, och att jag med tiden även blev radioamatör (SM5SST).
Mitt yrkesverksamma liv kom till stor del att ägnas åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av de elektromagnetiska fälten inkl deras utbredning och egenskaper.
Mot denna nästan kompakta fält-bakgrund upplever jag det som både frustrerande och otillfredsställande att ingen, såvitt jag erfarit, ännu kunnat ge en bra förklaring till vad fälten representerar och ”består” av.
De elektromagnetiska fältens närvaro kan mätas, men fälten har en imaginär karaktär.
Vad anser ni att fälten representerar i universum ?
Om fälten ”finns i någon bemärkelse utan att synas”, vad säger då att ”ingenting” inte inkluderar fält ?
Hälsar och frågar
Illusionen
Mycket väsen för ingenting
Illusionen skrev:Hej!
De elektromagnetiska fälten (elektriska och magnetiska) och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Intresset för fälten bidrog till att jag valde teleteknisk ing utbildning (inkl radio, radar, mikrovågor mm) i min ungdom, och att jag med tiden även blev radioamatör (SM5SST).
Mitt yrkesverksamma liv kom till stor del att ägnas åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av de elektromagnetiska fälten inkl deras utbredning och egenskaper.
Mot denna nästan kompakta fält-bakgrund upplever jag det som både frustrerande och otillfredsställande att ingen, såvitt jag erfarit, ännu kunnat ge en bra förklaring till vad fälten representerar och ”består” av.
De elektromagnetiska fältens närvaro kan mätas, men fälten har en imaginär karaktär.
Vad anser ni att fälten representerar i universum ?
Om fälten ”finns i någon bemärkelse utan att synas”, vad säger då att ”ingenting” inte inkluderar fält ?
Hälsar och frågar
Illusionen
(Jäklar! Nu tvingar han ut mig ur råtthålet.)
...Ja fält verkar inte vara materiella eller va?
Jag förstår att de väckt din uppmärksamhet. Objekt (fält) behöver inte ha självständig existens (vågor kan utsläcka varandra)men som objekt måste de per (min) definition ha inre och yttre sammanhang...vad kan dessa sammanhang tänkas vara?
( Min värld har inte plats för allt och inget.)
PS: Klipp ut en cirkel formad yta ur ett papper...
1 På vilket sätt existerar cirkeln?
2 Sätt ihop bitarna ...existerar cirkeln nu som mellanrum?
Tyvärr har jag ingen tankemodell av ett fält.
Interfererande vibrationer i ett papper?
Sen kommer jag inte på nåt mer som kan ha relevans just nu.
-
Illusionen
Mycket väsen för ingenting
SigurdV skrev:Illusionen skrev:Hej!
De elektromagnetiska fälten (elektriska och magnetiska) och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Intresset för fälten bidrog till att jag valde teleteknisk ing utbildning (inkl radio, radar, mikrovågor mm) i min ungdom, och att jag med tiden även blev radioamatör (SM5SST).
Mitt yrkesverksamma liv kom till stor del att ägnas åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av de elektromagnetiska fälten inkl deras utbredning och egenskaper.
Mot denna nästan kompakta fält-bakgrund upplever jag det som både frustrerande och otillfredsställande att ingen, såvitt jag erfarit, ännu kunnat ge en bra förklaring till vad fälten representerar och ”består” av.
De elektromagnetiska fältens närvaro kan mätas, men fälten har en imaginär karaktär.
Vad anser ni att fälten representerar i universum ?
Om fälten ”finns i någon bemärkelse utan att synas”, vad säger då att ”ingenting” inte inkluderar fält ?
Hälsar och frågar
Illusionen
(Jäklar! Nu tvingar han ut mig ur råtthålet.)
...Ja fält verkar inte vara materiella eller va?
Jag förstår att de väckt din uppmärksamhet. Objekt (fält) behöver inte ha självständig existens (vågor kan utsläcka varandra)men som objekt måste de per (min) definition ha inre och yttre sammanhang...vad kan dessa sammanhang tänkas vara?
( Min värld har inte plats för allt och inget.)
PS: Klipp ut en cirkel formad yta ur ett papper...
1 På vilket sätt existerar cirkeln?
2 Sätt ihop bitarna ...existerar cirkeln nu som mellanrum?
Tyvärr har jag ingen tankemodell av ett fält.
Interfererande vibrationer i ett papper?
Sen kommer jag inte på nåt mer som kan ha relevans just nu.
Hej Sigurd!
När vi diskuterar fälten, tänker vi oss dem i vårt atomära rum, där de har utbredningshastigheten, c,
och är orienterade 90 grader relativt varandra.
Personligen betraktar jag fälten som en spegling av imaginär obalans i grundtillståndet, G.
Detta illustreras av de imaginära axlarna i figuren på obalanskriteriet DELTA.
När universum och tomrum diskuteras, är det viktigt att förstå vilka REFERENSER som gäller, och hur dessa påverkar relationen
mellan vårt atomära rum och ett överordnat universum. Begreppen ”tomrum” och ”ingenting” skall ses utifrån detta.
Ditt exempel avser ett atomärt fall, och behöver alltså kompletteras med andra referenser för att vara tillämpbart universellt.
Nu på morgonen har jag skrivit en förtydligande kommentar under rubriken Tomrum i rörelse?,
som även berör detta med de elektromagnetiska fälten, så läs gärna även den kommentaren. Där skriver jag bl a,
Enligt mitt koncept besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet.
Den nu aktuella frågeställningen sammanhänger med detta.
Begreppet oändlighet är ett annat exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad, Big Bang en annan.
Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet, med dess punktreferens-relaterade regelverk,
där matematiken utgör en del av regelverket. En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra "transformerade" strukturer,
där transformeringen involverar vår egen interna "egenstruktur".
Det vi förnimmer är således en "egengenererad transformerad verklighet" och/eller "illusion", som är överordnat beroende av universum.
Själv tänker jag mig detta beroende som en av ”egenstrukturen” genererad polarisationseffekt i grundtillståndet, G.
Polarisationen sker här utifrån ”egenstrukturen”, vilket medför att medvetandet sätter/skapar sin ”egen” referens.
Vårt ”rum” är t ex en självförvållad effekt av denna polarisation inkl egenreferens.
Det är mot ovanstående bakgrund som fenomenet TID inkl RÖRELSE ska ses.
Tid är alltså ett fenomen som refererar till vårt s k ”rum”, som i sin tur är en transformerad referensberoende illusion.
De vibrerande ”strängarna” förutsätter tid för att ”vibrera”, och refererar till vår verklighet med dess rum.
För att förstå universum bättre (om det nu är möjligt) och rubricerad frågeställning krävs det att illusionen/verkligheten återställs till det EJ polariserade tillståndet,
vilket förutsätter att referenserna ändras (bl a via dubbelreferens-principen).
Det är i detta skede av resonemanget som de imaginära termerna kommer in i bilden, och då ökar svårighetsgraden markant.
Min personliga slutsats blir därför att inget liv besitter förmåga att lämna ett korrekt/fullständigt och rättvisande svar på här aktuella frågor.
Huvudskälet, som jag ser det, är att medvetandet FÖRUTSÄTTER något (t ex egenreferens).
Detta kan förenklat uttryckas som att universum har ett överordnat ”försprång” i relation till vårt medvetande.
Frågorna är och förblir därigenom obesvarade.
Hälsar
Bengt / Illusionen
Mycket väsen för ingenting
Illusionen skrev:Min personliga slutsats blir därför att inget liv besitter förmåga att lämna ett korrekt/fullständigt och rättvisande svar på här aktuella frågor.
Återstår i så fall att bevisa att de är obevisbara. Om även det är omöjligt så försvinner problemet.
Illusionen skrev:Huvudskälet, som jag ser det, är att medvetandet FÖRUTSÄTTER något (t ex egenreferens).
Men det är så jag antar att medvetandet fungerar, genom att återkoppla sinnesintryck till storhjärnans bark. Där finns de redskap vi behöver för att lösa problem som ständigt dyker upp. En enkel förstärkare är återkopplad. Jag tror även hjärnan fungerar så att vissa signaler undertrycks, vi behöver dem inte i medvetandets fönster. Vi kan om vi vill känna efter om vi sitter bekvämt. Är vi engagerade i att lösa ett problem är vi fokuserade på det väsentliga. De associationsbanor vi behöver etableras och lagras i korttidsminnet. Kalkylen kan genomföras.
Illusionen skrev:Detta kan förenklat uttryckas som att universum har ett överordnat ”försprång” i relation till vårt medvetande.
Njae, det där resonemanget har jag svårt för. Det finns ingenting som hjälper oss framåt i den riktningen. Eller är det du som du menar att det gör? Vad för dig in på en sådan tanke?
Moderator
-
Illusionen
Mycket väsen för ingenting
Hej Pilatus!
Hoppas det går att se vem som skrivit vad nedan.
Illusionen skrev: Min personliga slutsats blir därför att inget liv besitter förmåga att lämna ett korrekt/fullständigt och rättvisande svar på här aktuella frågor.
Återstår i så fall att bevisa att de är obevisbara.
Om även det är omöjligt så försvinner problemet.
Illus.: Detta är inget ”problem”, utan för mig en personlig slutsats.
Jag skulle kunna utveckla bakgrunden till detta ytterligare, men det blir ant för komplicerat/obegripligt, då jag i så fall mer ingående måste förklara det jag benämner
INTERNT resp EXTERNT perspektiv. Det interna perspektivet beskriver atomens inre struktur, ur en annan synvinkel än de elementarpartiklar vi anser oss känna.
Som du känner till använder jag mig av Eulers formel i sin grundversion, men då som ett ”medelvärde”. Genom att i stället använda serieutvecklingen av formeln,
erhålls en enorm intern dynamik hos atomen. Min slutsats vilar m a o på insikten om ovanstående.
Illusionen skrev: Huvudskälet, som jag ser det, är att medvetandet FÖRUTSÄTTER något (t ex egenreferens).
Men det är så jag antar att medvetandet fungerar, genom att återkoppla sinnesintryck till storhjärnans bark. Där finns de redskap vi behöver för att lösa problem som ständigt dyker upp. En enkel förstärkare är återkopplad. Jag tror även hjärnan fungerar så att vissa signaler undertrycks, vi behöver dem inte i medvetandets fönster. Vi kan om vi vill känna efter om vi sitter bekvämt. Är vi engagerade i att lösa ett problem är vi fokuserade på det väsentliga. De associationsbanor vi behöver etableras och lagras i korttidsminnet. Kalkylen kan genomföras.
Illus.: Ur det atomära perspektivet (vår verklighet) har jag inget att invända mot din beskrivning.
För att realisera ”förstärkaren” inkl resonansfenomen och strömbanor mm, krävs det dock div ”komponenter”.
Dessa ”komponenter” (i form av bl a kvanta) härrör från G och det universella perspektivet.
Vårt atomära rum, i vilket ”förstärkaren” befinner sig i, är dock en begränsad ”egenreferens-projektion” av G.
Det är alltså inte medvetandet som ”skapat” universum, utan universum som ”skapat” medvetandet.
Illusionen skrev: Detta kan förenklat uttryckas som att universum har ett överordnat ”försprång” i relation till vårt medvetande.
Njae, det där resonemanget har jag svårt för. Det finns ingenting som hjälper oss framåt i den riktningen.
Eller är det du som du menar att det gör? Vad för dig in på en sådan tanke?
Illus.: Är lite osäker ang vad du syftar på här. Föregående kommentar kanske är tillfyllest ?
Hälsar
Illusionen
Hoppas det går att se vem som skrivit vad nedan.
Illusionen skrev: Min personliga slutsats blir därför att inget liv besitter förmåga att lämna ett korrekt/fullständigt och rättvisande svar på här aktuella frågor.
Återstår i så fall att bevisa att de är obevisbara.
Om även det är omöjligt så försvinner problemet.
Illus.: Detta är inget ”problem”, utan för mig en personlig slutsats.
Jag skulle kunna utveckla bakgrunden till detta ytterligare, men det blir ant för komplicerat/obegripligt, då jag i så fall mer ingående måste förklara det jag benämner
INTERNT resp EXTERNT perspektiv. Det interna perspektivet beskriver atomens inre struktur, ur en annan synvinkel än de elementarpartiklar vi anser oss känna.
Som du känner till använder jag mig av Eulers formel i sin grundversion, men då som ett ”medelvärde”. Genom att i stället använda serieutvecklingen av formeln,
erhålls en enorm intern dynamik hos atomen. Min slutsats vilar m a o på insikten om ovanstående.
Illusionen skrev: Huvudskälet, som jag ser det, är att medvetandet FÖRUTSÄTTER något (t ex egenreferens).
Men det är så jag antar att medvetandet fungerar, genom att återkoppla sinnesintryck till storhjärnans bark. Där finns de redskap vi behöver för att lösa problem som ständigt dyker upp. En enkel förstärkare är återkopplad. Jag tror även hjärnan fungerar så att vissa signaler undertrycks, vi behöver dem inte i medvetandets fönster. Vi kan om vi vill känna efter om vi sitter bekvämt. Är vi engagerade i att lösa ett problem är vi fokuserade på det väsentliga. De associationsbanor vi behöver etableras och lagras i korttidsminnet. Kalkylen kan genomföras.
Illus.: Ur det atomära perspektivet (vår verklighet) har jag inget att invända mot din beskrivning.
För att realisera ”förstärkaren” inkl resonansfenomen och strömbanor mm, krävs det dock div ”komponenter”.
Dessa ”komponenter” (i form av bl a kvanta) härrör från G och det universella perspektivet.
Vårt atomära rum, i vilket ”förstärkaren” befinner sig i, är dock en begränsad ”egenreferens-projektion” av G.
Det är alltså inte medvetandet som ”skapat” universum, utan universum som ”skapat” medvetandet.
Illusionen skrev: Detta kan förenklat uttryckas som att universum har ett överordnat ”försprång” i relation till vårt medvetande.
Njae, det där resonemanget har jag svårt för. Det finns ingenting som hjälper oss framåt i den riktningen.
Eller är det du som du menar att det gör? Vad för dig in på en sådan tanke?
Illus.: Är lite osäker ang vad du syftar på här. Föregående kommentar kanske är tillfyllest ?
Hälsar
Illusionen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Mycket väsen för ingenting
Pilatus du kanske kommer ihåg min teori "vi uppfattar världen på ett sådant sätt att vi ska må så bra som möjligt". Det är massa nödvändigt våra kroppar måste göra för att existera(andas,äta,kissa,knulla)osv. Du med din fria vilja kanske inte gör detta!
Helt riktigt måste vi anta att det finns något "objektivt","verkligt" bakom våra förnimmelser. Spinosa talade om en substans och substansens attribut. Att det finns detta verkliga illusionen kallar det G. Är en teori.TEORI. Dvs stämmer våra förnimmelser och vår verklighetsuppfattning ÖVERENS med denna teori/Idee. Svaret blir ja. Detta leder till att vi måste anta att andra människor existerar och känner. Dvs de är lika i alla avseenden.(trevlig nyhet antar jag, då psolipsismen brukar orsaka olust).
Ps. Om jag förstår dig rätt illusionen så är det du menar med obalans det spinoza menar med attribut. Dessutom säger han att substansen(naturen=allt) har oändligt med attribut. Det jag tänker mig är att det du anger som G är allt som existerar. Det du menar med obalans tror jag att jag förstår genom att kalla det händelse. Denna KAN ibland beskrivas med rum och då det rumsliga en funktion av "den verkliga" händelsen. Samtidigt är det "verkliga"/G beroende av händelsen som den registreras. Ju mer information vi får om G desto bättre förstår vi G. Det verkar som om det som sker är förenligt i alla dimensioner. Det Jesus och spinoza förstod var att känslorna motsvaras av skeenden i den atomära världen. Om man förstår sina känslor och följer dem på rätt sätt (det som känns bäst) kommer goda saker att ske omkring dig. Jag har själv sett detta många gånger.
Vi tar ett exempel. Vi står vid ett vägval, väljer mellan 2vägar att gå. Det vanliga är att vi väljer kulturens väg, dvs låter de dåliga känslorna styra. Kort och gott vår föreställning om det dåliga som händer om vi inte går den vägen ger olust och för att bli av med den går vi den vägen. När vi börjar förstå oss själv kommer kanske en alternativ väg att framträda. En väg som styrs av vällustkänslor. När vi förstått detta så kan vi gå en annan väg samtidigt vet vi vad vi gjort och kommer att kunna observera vad"resultatet" blev. Man förstår att den atomära världen styrs även av för oss okända lagar.(samtidigt som de följer våra modeller).
Helt riktigt måste vi anta att det finns något "objektivt","verkligt" bakom våra förnimmelser. Spinosa talade om en substans och substansens attribut. Att det finns detta verkliga illusionen kallar det G. Är en teori.TEORI. Dvs stämmer våra förnimmelser och vår verklighetsuppfattning ÖVERENS med denna teori/Idee. Svaret blir ja. Detta leder till att vi måste anta att andra människor existerar och känner. Dvs de är lika i alla avseenden.(trevlig nyhet antar jag, då psolipsismen brukar orsaka olust).
Ps. Om jag förstår dig rätt illusionen så är det du menar med obalans det spinoza menar med attribut. Dessutom säger han att substansen(naturen=allt) har oändligt med attribut. Det jag tänker mig är att det du anger som G är allt som existerar. Det du menar med obalans tror jag att jag förstår genom att kalla det händelse. Denna KAN ibland beskrivas med rum och då det rumsliga en funktion av "den verkliga" händelsen. Samtidigt är det "verkliga"/G beroende av händelsen som den registreras. Ju mer information vi får om G desto bättre förstår vi G. Det verkar som om det som sker är förenligt i alla dimensioner. Det Jesus och spinoza förstod var att känslorna motsvaras av skeenden i den atomära världen. Om man förstår sina känslor och följer dem på rätt sätt (det som känns bäst) kommer goda saker att ske omkring dig. Jag har själv sett detta många gånger.
Vi tar ett exempel. Vi står vid ett vägval, väljer mellan 2vägar att gå. Det vanliga är att vi väljer kulturens väg, dvs låter de dåliga känslorna styra. Kort och gott vår föreställning om det dåliga som händer om vi inte går den vägen ger olust och för att bli av med den går vi den vägen. När vi börjar förstå oss själv kommer kanske en alternativ väg att framträda. En väg som styrs av vällustkänslor. När vi förstått detta så kan vi gå en annan väg samtidigt vet vi vad vi gjort och kommer att kunna observera vad"resultatet" blev. Man förstår att den atomära världen styrs även av för oss okända lagar.(samtidigt som de följer våra modeller).
Mycket väsen för ingenting
Illusionen skrev:Ur det atomära perspektivet (vår verklighet) har jag inget att invända mot din beskrivning.
För att realisera ”förstärkaren” inkl resonansfenomen och strömbanor mm, krävs det dock div ”komponenter”.
Dessa ”komponenter” (i form av bl a kvanta) härrör från G och det universella perspektivet.
Men menar du att den nivå av verkligheten som vi beskriver som kvanta styr strukturer i vår hjärna? Kuriöst. Sådan ser jag som en lätt störning som mest. Vår hjärnas funktion kan endast beskrivas på den begreppsnivå som har med hjärnans struktur att göra. Det är även i detta fall mycket kompext. Se bara på allt antikt tankegods från nyplatonister och dualister som fortfarande styr vår uppfattning om vårt medvetandes (själens) natur.
Moderator
Mycket väsen för ingenting
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Ur det atomära perspektivet (vår verklighet) har jag inget att invända mot din beskrivning.
För att realisera ”förstärkaren” inkl resonansfenomen och strömbanor mm, krävs det dock div ”komponenter”.
Dessa ”komponenter” (i form av bl a kvanta) härrör från G och det universella perspektivet.
Men menar du att den nivå av verkligheten som vi beskriver som kvanta styr strukturer i vår hjärna? Kuriöst. Sådan ser jag som en lätt störning som mest. Vår hjärnas funktion kan endast beskrivas på den begreppsnivå som har med hjärnans struktur att göra. Det är även i detta fall mycket kompext. Se bara på allt antikt tankegods från nyplatonister och dualister som fortfarande styr vår uppfattning om vårt medvetandes (själens) natur.
Själen är väl detsamma som nuet. Frågan om evigt liv är frågan om det är möjligt att "föreviga nuet".
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Mycket väsen för ingenting
förstår mig själv skrev:Dvs de är lika i alla avseenden.(trevlig nyhet antar jag, då psolipsismen brukar orsaka olust).
Det stavas "solipsism". Solipsism orsakar i sig ingen olust. Varför skulle det göra det? Du får läsa Max Stirners lilla bok Den ende och hans egendom.
Moderator
Mycket väsen för ingenting
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Dvs de är lika i alla avseenden.(trevlig nyhet antar jag, då psolipsismen brukar orsaka olust).
Det stavas "solipsism". Solipsism orsakar i sig ingen olust. Varför skulle det göra det? Du får läsa Max Stirners lilla bok Den ende och hans egendom.
Varför inte multisolipsism som metafysik?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 65 och 0 gäster