Varför upplever jag det som att många filosofer är tråkiga?

[PopJimmy]

Är filosofer för seriösa, torra och allvarliga? Eller vad är det frågan om egentligen?

[hovnarr]

Tja, kanske för att de ÄR tråkiga?

(Q: Varför upplevar jag gräsmattan som grön?
A: Därför att den är grön)

Jag läste nyss en bok jag fick i julstrumpan: Tråkighetens filosofi. Den var verkligen urtråkig! Inget fel i det - den var mycket givande, men fantastiskt tråkig. Jag fann det alltså inte tråkigt att den var så tråkig, men jag fann den tråkig (avgörande skillnad).

Dina följdfrågor måste du dock utveckla innan jag kan kommentera dem. Vad menar du med "för..."?. Varför skulle filosofers seriositet, torrhet och allvar kunna vara ett problem?

Det finns roliga filosofer också. Även på tråkighetens och meningslöshetens område. Andy Warhol är ett exempel. Här, smaka på dessa:

"Being born is like being kidnapped. And then sold into slavery."

"After being alive, the next hardest work is sex."

"Sex is nostalgia for sex."

"Dying is the most embarrassing thing that can ever happen to you, because someone's got to take care of all your details."

"I am a deeply superficial person."

"I love Los Angeles. I love Hollywood. They're beautiful. Everybody's plastic, but I love plastic. I want to be plastic."

"I'm afraid that if you look at a thing long enough, it loses all of its meaning."

"I'm the type who'd be happy not going anywhere as long as I was sure I knew exactly what was happening at the places I wasn't going to. I'm the type who'd like to sit home and watch every party that I'm invited to on a monitor in my bedroom."

"I always hear myself saying, 'She's a beauty' or 'He's a beauty!' or 'What a beauty!' but I never know what I'm talking about."

"An artist is someone who produces things that people don't need to have but that he - for some reason - thinks it would be a good idea to give them."

"I've decided something: Commercial things really do stink. As soon as it becomes commercial for a mass market it really stinks."

"If you want to know all about Andy Warhol, just look at the surface of my paintings and films and me, and there I am. There's nothing behind it."

"When I got my first television set, I stopped caring so much about having close relationships."

"I've been quoted on a lot saying, 'I like boring things.' Well, I said it and I meant it. But that doesn't mean I'm not bored by them. Of course, what I think is boring must not be the same as what other people think is, since I could never stand to watch all the most popular action shows on TV, because they're essentially the same plots and the same cuts over and over again. Apparently most people love watching the same basic thing, as long as the details are different. But I'm just the opposite: if I'm going to sit and watch the same thing I saw the night before, I don't want it to be essentially the same -- I want it to be exactly the same. Because the more you look at the exact same things, the more the meaning goes away, and the better and emptier you feel"

[laotzu]

Varför upplever jag det som att många filosofer är tråkiga? Är filosofer för seriösa, torra och allvarliga?

Knappast. Alla behandlar självklart inte frågeställningar som jag (eller Du) finner intressanta. För min egen del beror detta oftast på att jag saknar förkunskaper för att se varför problemet är relevant eller för att jag inte förstår vad filosofen skriver.

Filosofi ett oerhört tekniskt ämne. Dessutom har det en lång historia, där många problem har diskuterats och faktiskt lösts men också nya uppkommit. Och om man inte förstår vad filosofen säger eller varför han säger det så upplevs det nog som ganska "tråkigt, seriöst, torrt och allvarligt". (Jmf. med vilken annan konstform som helst, som opera eller samtida bildkonst.)

Tja, kanske för att de ÄR tråkiga? (Q: Varför upplevar jag gräsmattan som grön? A: Därför att den är grön) [p: "Jag upplever gräsmattan som grön.", q: "Gräsmattan är grön"]

Självklart vet Du att q inte följer ur p. (Den implicita premiss i resonemanget, att upplevelsen av yttervärlden är direkt, är vi få som skriver under på.) Vad som följer ur p är ingenting mer än p, alltså "jag upplever gräsmattan som grön".

Jag läste nyss en bok jag fick i julstrumpan: Tråkighetens filosofi. Den var verkligen urtråkig! Inget fel i det - den var mycket givande, men fantastiskt tråkig.

Det glädjer mig att Du upplevde boken som tråkig, så att jag fick läsa dessa (för mig) roliga meningar.

Varför skulle filosofers seriositet, torrhet och allvar kunna vara ett problem?... Det finns roliga filosofer också.

Definitiv, och framför allt så finns det filosofiska frågeställningar som upplevs som roliga. Jag tror man kommer att uppleva filosofin som högst givande (och rolig) om man väljer att läsa sådant som faktiskt intresserar en. Främst för att man då kanske ger det tillräckligt med tid för att faktiskt förstå relevansen i det och ta till sig nomenklaturen.

Med lyckönsningar,
Gustaf

[Deuce Deceptor]

Om det är sant som laotzu skriver, att det vi inte finner rellevant är tråkigt... och du finner få filosofiska frågeställningar rellevanta...kanske är du nära upplysning PJ ...de behövs heltenkelt inte...frågan är upplöst...there is no question...fast ganska tråkig upplysning...eller kanske inte...mmm

Laotzu...Vad är gräsmattan om inte grön? Eller menar du bara att den inte är objektivt grön? Menar du kanske att gräsmattan existerar om inte jag uppfattar den....det var det värsta

[laotzu]

Om det är sant som laotzu skriver, att det vi inte finner rellevant är tråkigt...

Vad jag menade var att om Du finner något irrelevant, eller snarare inte förstår varför det är relevant, så finns en stor risk att Du också finner det tråkigt. Det säger alltså ingenting om huruvida det är tråkigt eller inte, utan om vad Du upplever det som. (Och jag tror att det var det jag skrev också.)

Många verkar ha en liknande attityd mot filosofin. "Vem bryr sig? Vad spelar det för roll om färger eller termer finns eller vad de är?"

... och du finner få filosofiska frågeställningar rellevanta...kanske är du nära upplysning PJ

Ser det snarare som ett tecken på att det finns en mängd frågeställningar som Du ännu inte förstått relevansen av. Vägen är lång min vän, men låt oss gå den tillsammans.

Laotzu...Vad är gräsmattan om inte grön? Eller menar du bara att den inte är objektivt grön? Menar du kanske att gräsmattan existerar om inte jag uppfattar den....det var det värsta

Kolla in den här tråden.

Lev väl,
Gustaf

[Stefan]

Själv tycker jag att filosofi är väldigt roligt. Att filosofer är seriösa ser jag som en fördel. Filosofer som inte tar sitt ämne på allvar blir jag väldigt uttråkad av.

Sen finns det iofs filosofer och filosofiska frågeställningar som jag blir uttråkad av också. Bl a är jag inte särskilt road av kontinental filosofi.

[Tomas Brolins målgest]

Det finns en lång och tämligen efterbliven filosofisk tradition, vilken har som starkaste drivkraft att vara så enormt tråkig den bara kan bli - somliga har tråkigt nog tydligen kommit i kontakt med den, medan andra inte har det.

[stradde]

Är filosofer för seriösa, torra och allvarliga? Eller vad är det frågan om egentligen?

Jag tror det beror på vem du läser. Även om det generellt sett är så att filosfer antagligen vill vara fina i kanten och skriva på ett sådant sätt att man :
1. Redan måste vara insatt i ämnet ( helst kunna en massa begrepp)
2. Förstår de akademiska krumbukterna, alltså ha vanan inne att läsa akademiska texter som inte alls har som mål att "vem som helst" skall kunna läsa utan snarare att texten är avsedd för de redan invigda.

Har inte läst så mycket själv, men jag tycker ialla fall att Platons Staten är befriande rolig ( det jag läst) Att sedan Quine, Carnap, Heidegger, Foucault är som de är.. tja.. de är ju deras texter



Sedan så tror jag att många filosofer är "mobbade" av ex. vetenskapsmän och för att få någon sorts legitimitet så måste man helt enkelt skriva krongligt och tråkigt för att man skall få respekt.

[lukas]

"Fil

[suchanother]

Problemet är att filosofin saknar kontakt med verkligheten och är för akademisk och utan praktisk nytta.

Läste en gång en bok av Sven-Eric Liedholm där han gjorde en reflexion över de politiska ideologierna; kommunismen har snart 200 år på nacken och liberalismen är ännu äldre. Han förvånades över hur långt alla ideologier släpar efter i tiden.

Kanske kan samma reflexion göras om filosofin?
Är 1600-tals filosofernas problem fortfarande aktuella? I en annan tråd sågade jag av Hume, Berkley, Bacon & Co och fick kritik för detta, att jag var alldeles för ytlig. Förstår kritiken, mina alster var hafsverk under rusdryckers påverkan. Ändå var jag på något sätt rätt ute, i sak ångrar jag ingenting.
Jag tycker det är filosofins fattigdomsbevis att dylik filosofi fortfarande dominerar skolundervisningen. Tycker själv att denna filosofiska period är av främst historiskt intresse. Trots allt är det mesta och bästa från denna period redan inlemmats i vårat tänkande och våran kultur så varför ständigt uppfinna hjulet på nytt?

Kanske hade Kalle (inte Kula utan Marx) ändå rätt? Ideologin vilar på "basen"; våran tids filosofi söker ingen förändring, allt är bra som det är. Filosofin, liksom konsten, behöver "extrema" förhållanden för att kunna utvecklas. Som det är nu i dagsläget är allt stillastående.

[kkklll]

Mitt första möte med filosofin var faktiskt Schopenhauer. I jämförelse med vad jag ditintills hade upplevt och läst var det något oerhört starkt, även om jag bara förstod en bråkdel av vad han skrev. Det var någonting med ”tonläget” som väckte beundran. Men vi ”gjorde slut”, Schopenhauer och jag, när kvinnorna kom in i bilden – tyvärr. Dom fick mig att tro, att det faktiskt var jag som var bra…för att sen strunta fullständigt i mig. Icke så med filosofin. Den kanske ter sig tråkig, och man kanske vill tala om Schopenhauer med sin kvinna – dom lyssnar som bekant på allt -, men den vänder en icke ryggen – aldrig – för att nästla sig in i nästa själ.

[Deuce Deceptor]

Har för mig att det var Hobbes som försökte skriva vissa texter så torra som möjligt därför att han inte ville att de vackra orden skulle övertyga, utan dess sanning.

[Makterna]

Är filosofer för seriösa, torra och allvarliga? Eller vad är det frågan om egentligen?

Om det primära blir att hitta filosofiska sanningar, blir underhållningsaspekten sekundär. Utom förstås för de som intresseras av det förstnämnda.

[Conocimiento]

Personligen anser jag att filosofer med ett pessimistisk drag är betydligt roligare att läsa. Kanske inte mer givande, men betydligt roligare och intressantare. Ironi, sarkasm och satir är alltid trevliga inslag.

[Makoto]

Är filosofer för seriösa, torra och allvarliga? Eller vad är det frågan om egentligen?

Vem har sagt filosofi ska vara roligt? jag anser det inte som roligt som i "Festfixarna 50p" utan snarare som nödvändigt.
Dock pallar man inte med ämnet utan humor, dock är redan verkligheten tillräckligt absurd för att skratta åt det