Buddhism

[HumesHäst]

Det centrala i läran Buddhism är att nå nirvana. Nirvana innebär vad jag vet "ett slut på lidanet". Samtidigt som det centrala i läran är att "få slut på lidanet" så upplever jag att buddhister många gånger kan se väldigt postitivt på livet (som är ett lidande!)? Kan någon inbiten förklara detta för mig... Är Buddhsimen livsbejakande eller inte? Skulle vara tacksam om ni motiverade ert svar bra!

[Tractatus]

Jag är inte inbiten men...

Judendomen, kristendomen och islam hävdar, även dessa religioner, att det finns ett liv efter döden-ett stadium man skall uppnå, och vad du uppnår beror på vad du åstadkommit i livet. Att man i buddhismen understryker att livet är ett lidande är en tolking/en bild av livet. I jämförelse med det paradisiska liv efter döden som de tre förstnämnda religionerna talar om, kan man även ur dessas perspektiv se livet på jorden som ett liv kantat av misslyckanden, förödelse och lidande. Det handlar i dessa religioner, buddhismen inkluderat, om att uppnå någonting; någonting gott/positivt- genom att vara god. Ur detta perspektiv, skulle jag vilja säga att buddhismen är livsbejakande, även den.

[ShivaDestructor]

Att man i buddhismen understryker att livet är ett lidande är en tolking/en bild av livet.

Det låter ju extremt negativt men gräver man lite djupare så förstår man resonemangen.

Så fort du definierar något som "gott", så har du definierat "onda" saker som en sideeffekt.
Så får du definierar något som "bra", så har du definierat "dåliga" saker.

Helt plötsligt så har man börjat definiera en "optimal" miljö att vistas i - och denna "optimala" miljö är oftast ett extremt undantag och kanske ouppnåeligt.

Man var helt nöjd med sin fina Skoda som tog en från A till B snabbt och bekvämt... tills... grannen "öppnar ögonen" på en och skaffar en flådig Volvo. Besvikelse, avundsjuka, jävla piss-Skoda, helt värdelös, skäms att åka runt i den fåniga bilen. Jobba jobba jobba skaffa fiiin Volvo. Nöjd - andas ut. Grannen skaffar Jaguar....

Grannen sitter i sin fiiiina Jaguar som var jätteskoj att införskaffa och kändes sååå rätt för två månader sedan, men nu känns det inte lika rolig längre, alla säger att den är så fin och det värmer förstås men det är inte riktigt så att grannen ser/känner/upplever "finheten" längre - det kliar i själen, något saknas - hur skall han döva oron... vad skall han köpa härnäst?

Vad är viktigt? Varför? Enligt vem? Pengar, prylar, plastpattar, sex, akademiska meriter, scoutmedaljer, simborgarmärken, muskler? När man väl har nått sina "mål"/"drömmar" - vad händer då? Grannen blir missnöjd för att hans nerver har habituerats och/eller att han misstog prylen för resan/förväntningarna/förändringen.

Alla "bedömningar" utgår ifrån dualiteter som skapas av oss själva - enligt vår PROGRAMMERING. Programmering ifrån vår kultur och vår uppväxt och våra dagliga erfarenheter.

Den absoluta majoriteten av mänskligheten går runt och "sover" - existerar i ett reaktivt tillstånd där vi inte är mer än dynamiska men ändock programmerade system. Stimuli - respons.

Genom att börja bli varse att man faktiskt har val - och medvetet välja annorlunda, eller inte alls, så kan man börja skönja sin programmering och mer och mer bli närvarande och "vaken".

Att VÄLJA sin respons - hur man reagerar, hur man mår - inte bara vad man gör - är en speciell upplevelse. Att veta att man normalt skulle blivit irriterad, arg, rädd, ledsen, besviken men istället väljer att ta det med ro, acceptans, vara lugn etc - och inte på YTAN utan på RIKTIGT.

När man introducerar fler och fler val, blir mer och mer medveten, mer vaken, så inser man plötsligt att - HALLÅ! Jag kan förändra mig själv till det bättre - och jag gör det. Fan, då borde negativa Olle/Lisa ta och reda ut sitt liv så att han/hon inte gnäller så att jag drabbas.

Ovanstående resonemang är förstås rätt, men fel . Så kan man gå runt och irritera sig på att ANDRA människor inte förändrar sig när man själv är så "duktig".

En dag så blir man ännu mer medveten och trött på andra människor som "irriterar" en själv - och PLING! så trillar nästa pollett ned. JAG är PROGRAMMERAD att irritera mig över att de andra inte förändrar sig! Jag har ett nytt VAL. Jag kan VÄLJA att bara acceptera att mina medmänniskor INTE förändrar sig eller fungerar "optimalt". Det är aldrig någon som "får oss" att må dåligt, bli ledsna, arga osv. Att hävda det är att acceptera att man är en slav. Frihet implicerar ansvar för ens egen respons.

Om jag ställer KRAV på min omgivning, hur den skall vara för att jag skall må på ett visst sätt, så är jag en fånge i min egen programmering. "Jag kan inte vara glad om inte solen skiner." "Kalle måste ringa mig annars älskar han inte mig och jag känner mig värdelös".

Dansa i regnet och ring upp Kalle själv. Tjohej! Saker och ting ÄR. De är varken bra eller dåliga. De ÄR.

Eftersom vi är mer eller mindre fångar i våra mentala fängelser som vi själva har byggt - omedvetet - så är ju Buddhisternas åsikt att "livet är lidande" helt korrekt.

Det börjar bli riktigt intressant/konstigt när man punkterar dualiteten som definierar vad "lidande" är .

MVH Shiva - en smula vaken, ibland

[ShivaDestructor]

Att man i buddhismen understryker att livet är ett lidande är en tolking/en bild av livet.

Det låter ju extremt negativt men gräver man lite djupare så förstår man resonemangen.

Så fort du definierar något som "gott", så har du definierat "onda" saker som en sideeffekt.
Så får du definierar något som "bra", så har du definierat "dåliga" saker.

Helt plötsligt så har man börjat definiera en "optimal" miljö att vistas i - och denna "optimala" miljö är oftast ett extremt undantag och kanske ouppnåeligt.

Man var helt nöjd med sin fina Skoda som tog en från A till B snabbt och bekvämt... tills... grannen "öppnar ögonen" på en och skaffar en flådig Volvo. Besvikelse, avundsjuka, jävla piss-Skoda, helt värdelös, skäms att åka runt i den fåniga bilen. Jobba jobba jobba skaffa fiiin Volvo. Nöjd - andas ut. Grannen skaffar Jaguar....

Grannen sitter i sin fiiiina Jaguar som var jätteskoj att införskaffa och kändes sååå rätt för två månader sedan, men nu känns det inte lika rolig längre, alla säger att den är så fin och det värmer förstås men det är inte riktigt så att grannen ser/känner/upplever "finheten" längre - det kliar i själen, något saknas - hur skall han döva oron... vad skall han köpa härnäst?

Vad är viktigt? Varför? Enligt vem? Pengar, prylar, plastpattar, sex, akademiska meriter, scoutmedaljer, simborgarmärken, muskler? När man väl har nått sina "mål"/"drömmar" - vad händer då? Grannen blir missnöjd för att hans nerver har habituerats och/eller att han misstog prylen för resan/förväntningarna/förändringen.

Alla "bedömningar" utgår ifrån dualiteter som skapas av oss själva - enligt vår PROGRAMMERING. Programmering ifrån vår kultur och vår uppväxt och våra dagliga erfarenheter.

Den absoluta majoriteten av mänskligheten går runt och "sover" - existerar i ett reaktivt tillstånd där vi inte är mer än dynamiska men ändock programmerade system. Stimuli - respons.

Genom att börja bli varse att man faktiskt har val - och medvetet välja annorlunda, eller inte alls, så kan man börja skönja sin programmering och mer och mer bli närvarande och "vaken".

Att VÄLJA sin respons - hur man reagerar, hur man mår - inte bara vad man gör - är en speciell upplevelse. Att veta att man normalt skulle blivit irriterad, arg, rädd, ledsen, besviken men istället väljer att ta det med ro, acceptans, vara lugn etc - och inte på YTAN utan på RIKTIGT.

När man introducerar fler och fler val, blir mer och mer medveten, mer vaken, så inser man plötsligt att - HALLÅ! Jag kan förändra mig själv till det bättre - och jag gör det. Fan, då borde negativa Olle/Lisa ta och reda ut sitt liv så att han/hon inte gnäller så att jag drabbas.

Ovanstående resonemang är förstås rätt, men fel . Så kan man gå runt och irritera sig på att ANDRA människor inte förändrar sig när man själv är så "duktig".

En dag så blir man ännu mer medveten och trött på andra människor som "irriterar" en själv - och PLING! så trillar nästa pollett ned. JAG är PROGRAMMERAD att irritera mig över att de andra inte förändrar sig! Jag har ett nytt VAL. Jag kan VÄLJA att bara acceptera att mina medmänniskor INTE förändrar sig eller fungerar "optimalt". Det är aldrig någon som "får oss" att må dåligt, bli ledsna, arga osv. Att hävda det är att acceptera att man är en slav. Frihet implicerar ansvar för ens egen respons.

Om jag ställer KRAV på min omgivning, hur den skall vara för att jag skall må på ett visst sätt, så är jag en fånge i min egen programmering. "Jag kan inte vara glad om inte solen skiner." "Kalle måste ringa mig annars älskar han inte mig och jag känner mig värdelös".

Dansa i regnet och ring upp Kalle själv. Tjohej! Saker och ting ÄR. De är varken bra eller dåliga. De ÄR.

Eftersom vi är mer eller mindre fångar i våra mentala fängelser som vi själva har byggt - omedvetet - så är ju Buddhisternas åsikt att "livet är lidande" helt korrekt.

Det börjar bli riktigt intressant/konstigt när man punkterar dualiteten som definierar vad "lidande" är .

MVH Shiva - en smula vaken, ibland

[Snowdreams]

Har du klippt och klistrat ur Per Olof Björnells bok "Bördan",
har precis läst dom sista sidorna och dom lösryckta meningarna
om programmering är väldigt snarlika...

Sen att acceptera att saker och ting är som dom är och acceptera
deras rätta natur - och därigenom dra nytta av dom -
Det är ett rent taoistiskt synsätt som hjälper många plågade
själar att kunna se livet genom den romantiska linsen igen...